| 1. |
- Ejhed, Helene, et al.
(författare)
-
Feasibility study of net load of metals : Particulate fraction and retention of metals in lakes and rivers
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Belastning av metaller på vattenmiljön beror på bruttobelastning från primära och sekundära källor, men även på transport och fastläggning av metallerna inom vattenmiljön. Målet i denna studie var att undersöka möjligheten att använda retentionsmodeller/metoder för att beräkna nettobelastning av metaller på nationell skala med relativt hög upplösning. Detta för att uppfylla krav på internationell rapportering från Sverige. I denna studie har fokus lagts på litteraturstudier av retentionsprocesserna av metaller, test av två retentionsmodeller och en massbalansmetod. Dessutom har speciellt fokus lagts på att tillföra kunskap om partiklar, kolloider och lösta former av metaller i svenska vattendrag och sjöar.Studier av metallretention som finns redovisade i litteraturen visar att det är stor variation i resultaten, från ett par procent upp till nära 100 %. Retentionen är i de flesta studier fördelad enligt: Pb>Cd, Zn, Cu> Ni, Cr. Retentionen i Mälaren har i en studie beräknats till max 60 % för Cd , 50 % för Zn och 30 % för Cu. I en annan studie har retentionen i Vättern beräknats för Cd till 60 % och för Hg till 97 %. Avrinningsområdena till de stora sjöarna är inte fullständigt övervakade med avseende på tillförseln av metaller, vilket innebär att tester av retentionsmodellerna inte kunde genomföras i denna studie. Fastläggning av metaller sker genom lagring i sedimenten. Flera artiklar omfattar framgångsrik användning av uppehållstid för vattnet för att beskriva retentionen med modeller och pekar på vikten av kornstorlek i sediment samt mängden partikulärt bundna metaller. Fortsatt arbete bör fokusera på de parametrarna.Den partikulära fraktionen av metallerna Al, Fe, Ni, Cu, Zn och Pb i svenska sjöar och vattendrag har undersökts i denna studie baserat på två metoder; empirisk regression med linjär regression och PLS analys, respektive kemisk speciering med hjälp av programmet VisualMinteq. Linjär regression visades vara den mest användbara metoden för att beräkna partikulärt bunden fraktion av metallerna och bör användas tills att en förbättrad kemisk karakterisering av metallerna blir tillgänglig. Regressionsmetoden fungerar bra för att bestämma partikulär koncentration av Al, Fe och Pb, acceptabelt för Zn och Ni, men dåligt för Cu. Utöver detta har en begränsad studie genomförts av förändringen av Pb kolloidala specier, järnhydroxider och organiskt kol, mellan uppströms och nedströms platser baserat på det nationella miljöövervakningsprogrammet ”Omdrevssjörna” (tidigare Riksinventeringen). Resultaten tyder på att förluster av organiskt material från markanvändning kan ha betydande påverkan på belastning av Pb. Fastläggning av organiskt bundet Pb i vattendragen var större än minerogent bundet Pb. Fortsatta studier av dessa observationer vid andra platser och med andra metaller rekommenderas starkt.Två dynamiska processbaserade metallretentionsmodeller, Lindström och Håkanson-modellen samt QWASI-modellen, har i denna studie framgångsrikt testats avseende metallerna Pb, Cd, Zn och Cu i tre sjöar. En massbalansmodell (FlowNorm) har också framgångsrikt testats i sex vattendrag. Det fanns bara ett fåtal nationellt tillgängliga sjödata enligt urvalet, med flera års övervakning av metallkoncentrationen i inflöde samt utflöde. Antalet sjöar med data kan utökas genom utökade urvalskriterier som föreslås i denna studie för fortsatt arbete med kalibrering och validering av modeller. Båda retentionsmodellerna Lindström och Håkanson samt QWASI gav jämförbara resultat, speciellt av koncentrationen i utflödet. Koncentrationen från sjöarna Innaren och Vidöstern beskrivs bra för alla metaller av båda modellerna. Båda modellerna har däremot beräknat koncentrationen i utflödet från sjön Södra Bergundasjön mycket högre än uppmätt medianhalt. Skillnaden beror troligtvis på överskattad bruttobelastning till Södra Bergundasjön. Testet visar nyttan av retentionsberäkningarna för att validera och korrigera bruttobelastning av metallerna. Lindström och Håkanson-modellen testades vidare i denna studie genom en känslighets- och en osäkerhetsanalys. Modellen var mest känslig för variationen i bruttobelastning. Nyttan av de dynamiska modellerna har vidare testats, som verktyg för att förutsäga effekten av eventuella förändringar av belastningen, vilket illustreras genom scenarioberäkningar i denna studie av Innaren och Vidöstern. Lindström och Håkanson-modellen kräver färre indata än QWASI och rekommenderas för fortsatt arbete.Enbart ett fåtal provplatser var lämpliga för retentionsmodellering med FlowNormprogrammet för vattendrag, och ännu färre data fanns tillgängligt för att beräkna den potentiella retentionen av metaller längs med vattendragen. För att kunna beräkna metallretentionen längs vattendragen på nationell nivå behövs ett annat urvalskriterie än de krav som ställts i denna studie. De platser som fanns tillgängliga för denna studie, visade dock att retention av metaller sker i vattendragen till olika grad. Fortsatt arbete bör därför beakta retention av metaller i både sjöar och vattendrag.Rekommendationer för fortsatt arbete:- Linjär regressionsmodell fungerar bäst för beräkning av den partikulära fraktionen av metaller och bör användas tillsvidare.- Ytterligare undersökningar av kolloidala och partikulära fraktioner, liknande den som genomförts för Pb i denna studie, rekommenderas för andra platser och metaller, vilket även innebär följande rekommendationer för att utöka underlagen: --Provtagning av sediment i de områden där den synoptiska provtagningen ägde rum.- Provtagning av filtrerade och ofiltrerade prover i de områden där den synoptiska provtagningen ägde rum.- Fortsatt arbete med retention av metaller rekommenderas starkt för att förbättra beräkningarna av bruttobelastningen av metallerna.- Öka antalet platser för kalibrering och validering genom föreslagna urvalskriterier.- Tillämpa Lindström och Håkanson-modellen på nationell nivå.
|
|
| 2. |
- Ejhed, Helene, et al.
(författare)
-
Nettobelastning av metaller i Dalälven
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Belastning och utsläpp av metaller till vatten rapporteras inom ett flertal internat-ionella rapporteringar; årligen till HELCOM och OSPAR samt vart tredje år till EEA WISE SoE Emissions. Cd, Pb, Hg och Ni ingår i listan av prioriterade ämnen enligt dotterdirektivet (2008/105/EG) till EUs ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). För att analysera utsläpp och transport av metaller till inlandsvatten och havet måste källorna, men även avskiljning (retentionen) från källan till havet beräknas. En av de viktigaste indataparametrarna för att beräkna retention av metallerna är partikulär andel av metallerna i vatten.Syftet med detta projekt var att beräkna retention av metaller under transport från källan till havet i ett helt huvudavrinningsområde, Dalälven. Syftet var vidare att ta fram bättre regressionsekvationer som kan skatta andel partikulär metall med ytter-ligare styrande data utöver de kemiska parametrar som användes i tidigare studier och som kan ta hänsyn till förutsättningarna i Dalälvens avrinningsområde. Detta arbete bygger vidare på en tidigare testad retentionsmodell och framtagna regress-ionsekvationer för partikulär andel metaller (Lindström och Håkanson 2001, Ejhed m.fl.2011) och bruttobelastning (utsläpp vid källan) av metaller beräknat för avrin-ningsområden i hela Sverige (Ejhed m.fl., 2010). De metaller som hanterades i projektet var de prioriterade ämnena Cd, Hg, Pb och Ni, samt Cu och Zn som prio-riterades av Naturvårdsverket.För att förbättra regressionsekvationer för beräkning av andel partikulära metaller och anpassa till Dalälvens avrinningsområde utökades den befintliga miljööver-vakningen i Dalälven genom detta projekt med provtagning och analys av metaller i ofiltrerade prover både vid de redan befintliga provplatserna och vid ytterligare fem provplatser, i samråd med länsstyrelsen i Dalarna. Både flödesdata, andra ke-midata och markanvändning studerades för att bestämma vilka faktorer som styr andel metaller i partikulär form. Ekvationer togs fram för beräkning av andel me-taller i löst form för alla ovan nämnda metaller. Tillsammans med totalhalterna kan andel metaller i partikulär form skattas för alla metallerna i alla områden.Av analysen framgår att det finns stora skillnader för partikulär respektive löst andel för de olika metallerna och de olika områdena. Den största källan till variat-ion är dock pH. I sura vatten så som Lill-Fämtan är nästan alla metaller i löst form medan i mer alkaliska områden så som Dalälven Älvkarleby finns mycket större andel metaller i partikulär form. Vatten med större tillrinningsområden har oftast högre pH värden eftersom bidragen av välbuffrat grundvatten är större. Detta gäller också för sjöar med längre uppehållstider. Områden med stor andel åkermark och låg terräng uppvisar också högre andel metaller i partikulär form (Holen). Detta härrör förmodligen av mobilisering av större andel partiklar än i de andra vatten-dragen. Regressionerna som framtogs i denna rapport verka vara någorlunda uni-versella för alla studerade områden och påverkas inte av markanvändning eller om områdena är påverkade. Andel partikulära metaller varierar från 12% för Cu till 92% för Hg.En förenklad retentionsmodell utvecklades baserat på sjöarea, medeldjup, medel-tillrinning, partikulär andel metaller och fallhastighet för metallerna i Dalälvens avrinningsområde. Nettobelastningen och transport mellan delavrinningsområdena i Dalälven ner till havet beräknades genom att använda uppsättningen av HYPE-modellen baserat på Svenskt vattenarkiv 2010_2. Retentionsmodellens tillförlitlig-het testades genom att jämföra beräknad retention med motsvarande uppmätta värden i tre sjöar i Dalälvens avrinningsområde. Det konstaterades att den förenk-lade modellansatsen tämligen väl beskriver retentionen för de undersökta metaller-na. Den största avvikelsen noteras för Cu där den genomsnittliga retentionen un-derskattas med 16 procentenheter medan det för Zn och Pb skiljer 8 procentenheter mellan empiriskt och modellerat värde. Den sammanlagda retentionen för metal-lerna till havet varierar från 35% för Cu till 78% för Hg. Den inbördes skillnaden mellan olika metaller beror av deras varierande partikelbundna förekomst.Detta projekt har tagit fram en generell modell som med fördel skulle kunna appli-ceras och testas på andra avrinningsområden. Modellen kräver inte särskilt mycket indata, vilket kan anses vara en fördel då mycket indata sällan finns att tillgå i hu-vuddelen av Sveriges avrinningsområden. Modellen ger beräknad nettobelastning av källor till metaller och transport genom avrinningsområden, vilket är aktuellt och efterfrågat för påverkansanalys enligt ramdirektivet för vatten.Modellresultaten visar att beräkningar av retention och nettobelastning är ett nyttigt verktyg för att verifiera resultat av bruttobelastning och redovisning av källor till belastning. Det blev tydligt att det saknas källor i beräkningen av bruttobelastning-en i Dalälvens avrinningsområde. Det troliga är att läckage från gamla gruvdepo-nier saknas, men även att lokala variationer med högre läckage från diffusa källor kan orsaka skillnaden i uppmätt flodtransport och beräknad belastning.
|
|
| 3. |
- Fischer, Stellan, et al.
(författare)
-
Preparation of a Product Register based ExposureIndex : Swedish Chemicals Inspectorate June 2006 (original version in Swedish, March 2005)
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Exposure data are often lacking in chemical risk reduction work. This report presents a method of processing confidential information in the Product Register of the Swedish Chemicals Inspectorate so that a non-confidential Exposure Index based on Swedish use of chemicals can be produced. It is intended that this index will supplement existing knowledge of industrial point sources by focusing primarily on diffuse emissions. A pilot study funded by the Swedish Environmental Protection Agency which was carried out in 2002 laid the foundation for the ExposureIndex. The Swedish EPA has also funded this continuation project, the aim of which is to develop a complete method. Because of confidentiality concerns, the actual processing of data has to be done at the Product Register.Usable information in the Product Register is the chemical composition of chemical products, the use category and branch category for products, quantities, consumer availability and label symbol. The Product Register contains annually updated information on 65,000 products containing around 15,000 different substances.The methodology involves calculation in several stages. First, a "UseIndex" is calculated describing the general potential of a chemical to be released from a specific type of use. This is done for each specific quantity of chemical in the product concerned. UseIndex values are then added together for the substance concerned to give a substance-specific UseIndex. In the last step, quantitative data for a substance are used to calculate an "ExposureIndex". ExposureIndex values have been calculated for around 10,000 substances and give a rough indication of the probability of a recipient being exposed to a specific substance.This methodology calculates index values for five different recipients representing "surface water", "soil", "air", "sewage treatment plant" and "human". As chemical/physical data cannot be included for so many substances, the method is only able to predict release to the immediate surroundings of various places where chemicals are used. These are therefore referred to as "primary recipients".
|
|
| 4. |
- Fischer, Stellan, et al.
(författare)
-
Slutrapport från projektet: Framtagande av produktregisterbaserat ExponeringsIndex
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vid riskminskningsarbete med kemikalier saknas ofta exponeringsdata. Denna rapport visar på en metod att bearbeta konfidentiell information i Kemikalieinspektionens produktregister så att man kan få fram ett icke-konfidentiell ExponeringsIndex som bygger på den svenska kemikaliehanteringen. Det är tänkt att detta index ska komplettera befintlig kunskap om industriella punktkällor genom att främst fokusera på diffusa spridningar. En förstudie finansierad av Naturvårdsverket gjord 2002 lades grunderna för hur man kan räkna fram ett ExponeringsIndex. Naturvårdsverket har även finansierat detta fortsättningsprojekt som har till syfte att ta fram en färdig metod. p.g.a. konfidentialitet måste själva databearbetningen göras på Produktregistret.Användbar information i produktregistret är kemikaliesammansättning av kemiska produkter, funktion och användningsområde för produkter, kvantiteter, konsumenttillgänglighet samt farosymbol på etiketten. Registret innehåller årligen uppdaterad information om 65 000 produkter innehållande ca 15 000 olika ämnen.Metodiken kräver beräkning i flera steg. Först beräknas ett s.k. HanteringsIndex som beskriver en kemikalies generella potential att spridas från en viss typ av kemikaliehantering. Detta görs för varje specifik kemikaliemängd i respektive produkt. Därefter adderas HanteringsIndex ihop för respektive ämne till ett ämnesspecifikt HanteringsIndex. Det sista steget är att räkna in kvantitativa uppgifter för respektive ämne till ett s.k. ExponeringsIndex. ExponeringsIndex har tagits fram för ca 10 000 ämnen och är ett grovt mått på sannolikheten för att ett specifikt ämne exponerar en viss typ av recipient.Metodiken beräknar index för fem olika recipienter representerande "ytvatten", "jord", "luft", "reningsverk" och "människa". Då kemisk/fysikaliska data inte kan inkluderas för så många ämnen är metodens förmåga att prognostisera spridning begränsad till närmiljöer kring olika kemikaliehanteringar. Därför benämns dessa "primärrecipienter".
|
|
| 5. |
- Hogdin, Susanna, et al.
(författare)
-
Tillstånd till användning av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden : Vägledning för prövningen
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel innehåller bestämmelser som innebär att det är förbjudet att utan tillstånd från den kommunala nämnden använda växtskyddsmedel inom vattentäktzon, primär och sekundär skyddszon inom vattenskyddsområde. Tillståndsplikt för användning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområden kan också gälla enligt lokala vattenskyddsföreskrifter som beslutats med stöd av 7 kap. miljöbalken.Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har därmed ett gemensamt ansvar för vägledning i frågorna som rör tillståndsprövning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområden. Myndigheterna har därför valt att utarbeta en gemensam vägledning för frågorna. Det är myndigheternas förhoppning att vägledningen ska bidra till att handläggningen av tillståndsansökningar inom vattenskyddsområden ska förenklas och bli mer enhetlig över landet.Innehållet i denna vägledning ersätter Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2000:7) för tillståndsprövning enligt 14 § SNFS 1997:2 rörande användning av kemiska bekämpningsmedel inom vattenskyddsområde, samt i relevanta delar Naturvårdsverkets allmänna råd (97:3) om tillämpning av Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel, vilka båda har upphört att gälla den 1 november 2015.Vägledningen har tagits fram gemensamt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten men har getts ut i Havs- och vattenmyndighetens rapportserie. (Havs- och vattenmyndigheten. ISBN 978-91-87967-15-3.)
|
|
| 6. |
- Karlsson, Magnus, et al.
(författare)
-
Sediment studies in the Stockholm archipelago 2008
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I takt med att larmrapporter om frekventa algblomningar, ökad utbredning av döda bottnar, minskande bestånd av rovfisk, förändringar i makrovegetationens sammansättning mm. under senare år duggat tätt har samhället börjat ställa krav på att åtgärder genomförs som väsentligt förbättrar miljöförhållandena i Östersjön. Ett av de mer påtagliga fenomen som kan kopplas till övergödning är den syrgasbrist som ibland uppstår längs bottnar där sedimenterande organiskt material ackumuleras och bryts ned. I många marina och limniska miljöer finns i de översta sedimentlagren längs mjukbottnar ett diversifierat och individrikt organismsamhälle. Om syrgasnivån varaktigt underskrider en kritisk nivå elimineras emellertid förutsättningarna för djurliv och det sker en succession mot bakterier som förmår leva under anaeroba förhållanden. Detta innebär att fisk och mobila bottenlevande djur lämnar området medan djur som saknar förmåga till längre förflyttningar slås ut. Ansträngda syrgasförhållanden längs bottnar har sedan lång tid tillbaka också ansetts kunna leda till en försämrad fastläggning av näringsämnet fosfor. Fosfor är ett av de näringsämnen som algerna behöver för sin tillväxt. Under ganska lång tid ansågs emellertid fosfors betydelse i Östersjön vara underordnad förekomsten av kväve, som också är ett essentiellt näringsämne för alla organismer. Senare års forskning har dock snarare pekat på motsatsen och den tidigare strategin att i första hand minska tillförseln av kväve är numer ersatt av en rekommendation att fokusera reningsåtgärderna mot fosfor. Vissa forskare anser också att det skulle vara önskvärt att på artificiell väg försöka syresätta Östersjöns bottenvatten och på så sätt öka fastläggningen av fosfor i sedimenten. Vid flera sedimentologiska undersökningar i Stockholms skärgård som genomfördes under 1990-talet förvånades man över att de påtagliga förbättringar av vattenkvaliteten som noterades i vattenmassan efter att förbättrad reningsteknik infördes under 1970-talet, resulterande i kraftigt minskad tillförsel av näringsämnen från Stockholm och Mälardalen, inte återspeglades i successivt förbättrade miljöförhållanden längs bottnarna. Tvärtom fann man att omfattande försämringar av bottenförhållandena skett under samma tidsepok som reningsverksutbyggnaden skett och att stora arealer av skärgårdens bottnar led av ansträngda syrgasförhållanden. I motsats till detta har dock regelbundna undersökningar av förekomsten av bottenlevande djur inom ramen för Stockholms stads recipient-kontrollprogram givit indikationer på en påtaglig förbättring av syrgasförhållandena i Stockholms innerskärgård under det senaste decenniet. Metodik I föreliggande studie har vi återupprepat provtagningar av sediment i flertalet av de fjärdar i Stockholms skärgård som undersöktes under 1990-talet. Vi har jämfört de resultat som erhållits från de nya undersökningarna med resultaten från undersökningarna på 1990-talet. I innerskärgården har vi också jämfört resultaten från sedimentundersökningarna med bottenfaunaundersökningar av samma områden utifrån recipientkontrollprogrammets data. Vidare har vi i fyra utvalda områden från inner-, mellan- och ytterskärgård studerat fosfors dynamik och förekomstformer i sedimenten. Förrådet av inert och rörlig fosfor har uppskattats och storleken på sedimentation, omsättning, läckage och begravning av olika fosforformer har beräknats.
|
|
| 7. |
- Karlsson, Viktoria, et al.
(författare)
-
Referensvatten i Västmanlands län. Utvärdering av vattenkemisk data 1965-2007.
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett antal sjöar och vattendrag i Västmanlands län har valts ut som referensobjekt då dessa kan anses relativt opåverkade av mänsklig aktivitet i jämförelse med andra vatten i länet. Av dessa är en del påverkade av försurning och har valts ut som jämförelseobjekt till de försurade vatten i länet som ingått i kalkningsverksamheten. Vattenkemiska mätningar i referensvattnen har pågått under lång tid inom ramen för regional och nationell miljöövervakning samt inom kalkeffektuppföljningen. Mätningar av vattenkemi har utvärderats statistiskt i syfte att följa tillståndet och undersöka om det skett några påtagliga förändringar under övervakningsperioden. I synnerhet har försurningssituationen utvärderats, men även utvecklingen av halter av näringsämnen, humus, vattenfärg, ljusförhållanden, jonbalans och det allmänna tillståndet. Utvärderingen har även inneburit en systematisk genomgång av hur provtagningen i länets referensvatten behöver kompletteras för att uppfylla Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet och det fortsatta behovet av övervakning. I rapporten har vattenkemiska mätningar från tolv referensvatten i Västmanlands län sammanställts. Sjöarna Dagarn och Övre Skärsjön har övervakats som nationella referensvatten och Sagån nationellt som ett av Mälarens tillflöden. Inom den regionala miljöövervakningen har Märrsjön, Råksjön och Gärsjöbäcken övervakats som referensobjekt. Sjöarna Acksjön, Bjursjön, Gattjärnen, Gryten, Gärsjön och Övertjärnen har valts ut som referensobjekt inom kalkningsverksamheten. I de flesta av vattnen har mätningar utförts regelbundet sedan början av 1980-talet, utom för Sagån som övervakats ända sedan 1965 och Gärsjöbäcken som började övervakas 1995. För varje vatten har yttre förhållanden i form av markanvändning i avrinningsområdet sammanställts. Dessutom har varje objekt statusklassificerats enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet. Utvärderingen har i huvudsak bekostats av medel för regional miljöövervakning. Utvärdering av trender Tillstånd och trender avseende försurning, vattenfärg, ljusförhållanden, näringsämnen, syrgas och jonbalans har utvärderats i vattnen och ett antal trender har kunnat identifieras. Särskilt har försurningssituationen varit föremål för övervakning och sammantaget syns tecken på att försurningsproblemen åtminstone delvis avtar i referensvattnen i länet. Även om trenden mot minskande försurningsproblem inte är helt enhetlig, tyder undersökningar i referensvattnen på att surhet och buffertförmåga (mätt som pH-värde och alkalinitet) åtminstone ökar i fler vatten än den avtar. Särskilt i Övre Skärsjön, Märrsjön, Råksjön och Gryten syns en trend mot både ökande pH-värden och alkalinitet. Orsaken är troligen minskande nedfall av försurande svavelföreningar, vilket syns i form av en tydlig minskning av sulfathalten i samtliga vatten där denna mätts. Halterna av baskatjonerna kalcium och magnesium verkar minska i flera vatten, vilket kan vara ett tecken på minskade problem med markförsurning. Vid låga pH-värden i mark ökar utlakningen av dessa ämnen, varför halter av dessa ofta avtar då markförsurningsproblemen minskar. Gärsjön och Gärsjöbäcken är naturligt sura vatten, vilka karaktäriseras av hög andel våtmark i närområdet och med liten vattenyta i förhållande till tillrinningsområdets storlek. Dessa uppvisar dock ingen trend mot minskad försurning, utan snarare tendenser mot sjunkande pH. Sjöarna Dagarn och Bjursjön uppvisar ingen tendens mot förändrade pH-värden under perioden. Dessa är båda relativt djupa klarvattensjöar och har inte heller haft några påtagliga försurningsproblem under undersökningsperioden. I Sagån som påverkas av jordbruksmark och är belägen i ett område med kalkrika leror har både alkaliniteten och pH varit stabila och höga under hela perioden. En annan tydlig trend i de flesta referensvattnen är en tendens mot ökad brunfärgning. Både absorbansen, färgtalet och halten av organiskt material har ökat i de flesta vatten där den mätts liksom på många andra håll i landet. Flera förklaringar har föreslagits för att förklara denna trend. Både förändrat klimat och minskad markförsurning skulle kunna medföra ökande halter av brunfärgade humusämnen i vattnen. Dels kan utlakningen av humusämnen ur mark öka då lösligheten för dessa oftast ökar med stigande pH, men även med ökade nederbördsmängder och kortare perioder med tjäle eller snötäckt mark till följd av klimatförändringar. Stigande halter av organiska ämnen ökar syreförbrukningen i sjöar, vilket syns som perioder med syrefria förhållanden i bottenvattnet under perioder då det råder temperaturskiktning. Syrehalter i bottenvatten har endast mätts i Övre Skärsjön, där syrefria förhållanden sammanfaller med kraftiga toppar av järnhalten och ökade halter av ammonium. Troliga tendenser till att perioder med syrefria förhållanden har förekommit syns även i Råksjön och Märrsjön i form av toppar av järnhalten, även om detta inte helt kan beläggas då syrehalterna inte mätts i dessa. För halterna av näringsämnena fosfor och kväve syns inga entydiga trender, då både ökningar och minskningar har förekommit under övervakningsperioden. Samtliga vatten förutom Sagån har låga halter av näringsämnen, då de är belägna i skogsmark med relativt litet markläckage av näringsämnen. Provtagning, kompletterande undersökningar En genomgång har gjorts av hur den framtida provtagningen i länets referensvatten behöver se ut för att uppfylla dagens krav på data enligt de nya bedömningsgrunderna. Under 2008 reviderades det regionala miljöövervakningsprogrammet och den här utvärderingen har legat till grund för vissa justeringar av detta. Brister i provtagningen finns när det gäller parametrar som måste finnas med för att man ska kunna göra en statusklassificering av syrgas och försurning i sjöar. Parametrar som behöver komma med i provtagningsprogrammet för länets referensvatten framöver är syrgasmätningar i Dagarn, Märrsjön och Råksjön. Under kommande år behöver SO4-S, Cl, Ca, Mg samt DOC eller TOC mätas vid minst ett tillfälle i Bjursjön, Övertjärnen och Acksjön. Framtida utvärdering av referensvatten i Västmanlands län Förutom Råksjön som ligger i Heby kommun och numera tillhör Uppsala län, kommer övriga referensvatten som ingår i rapporten fortsätta att utvärderas kontinuerligt. Två vattendrag som idag ingår i den nationella övervakningen och som kan läggas till i en utvärdering framöver är Laxbäcken som ingått som okalkat referensvattendrag inom IKEU-programmet sedan 1989 och Bjurforsbäcken som är ett relativt nytt referensvatten som funnits med i delprogrammet Trendstationer sedan 2007.
|
|
| 8. |
|
|
