| 1. |
- Andersson, Anna-Carin, et al.
(författare)
-
Genetisk variation hos vildaväxter och djur i Sverige : En kunskapsöversikt om svenska arter och populationer, teori och undersökningsmetoder Genetic variation in natural populations of animals and plants in Sweden – a review of case studies, theory and some methods
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sverige har genom Konventionen om biologisk mångfald förbundit sig att bevarasin biologiska mångfald (biodiversitet) på ekosystem-, art- och gennivån. Ettvanligt synsätt är att bevarandet av ekosystem och naturtyper också bevarararter och att bevarandet av arter också bevarar genetisk variation inom arterna.Det finns en ökande insikt om att bevarandet av arter inte nödvändigtvis bevarar den genetiska mångfalden inom arterna. Bevarandet av genetisk variationhar hittills fått relativt liten uppmärksamhet inom den praktiska naturvården.På senare år har en del forskare argumenterat för att bevarandearbetetkanske borde fokuseras på att försöka förhindra utdöenden av genetisktdistinkta populationer snarare än att förhindra att arter dör ut. Förespråkarnamenar att man genom att satsa på att bevara genetiskt distinkta populationerbättre bevarar en arts evolutionära potential och anpassningsförmåga. På såsätt minskar risken att arten dör ut även i ett längre tidsperspektiv.Naturvårdsverket fick ett regeringsuppdrag 2006 att ”i samråd med Statensjordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket och Sveriges lantbruksuniversitet,ta fram ett nationellt handlingsprogram för bevarande av genetisk variation hosvilda växter och djur.” Den här kunskapsöversikten är en del av underlagetinom uppdraget och har två huvudmålsättningar.Den första målsättningen med kunskapsöversikten är att beskriva den genetiska variationen i svenska populationer utifrån ett antal teman. Dessa teman ärvalda för att belysa vilka generella frågeställningar och problem som i dagslägetidentifieras som betydelsefulla inom den bevarandegenetiska forskningen. Varjetemaavsnitt redovisar det internationella forskningsläget, med exempel på relevanta genetiska studier av svenska organismer.Kunskapsöversiktens andra målsättning är att göra ämnesområdet genetikmer lättillgängligt för personer som inte har arbetat med genetiska frågeställningar tidigare eller de som vill repetera den teoretiska bakgrunden. Den somhar kunskap i populationsgenetiska och evolutionära processer behöver inteläsa detta för att kunna tillgodogöra sig resten av kunskapsöversikten. Kunskapsöversiktens syfte är inte att ge en heltäckande redogörelse för allagenetiska studier som är gjorda i Sverige. Studier före 1997 finns sammanställdai två tidigare rapporter (Laikre & Ryman 1997; Lönn m.fl. 1998). Dessa rapporter är fortfarande mycket aktuella. Eftersom det sker mycket genetiskforskning i Sverige och andra länder, gör den här kunskapsöversikten inteanspråk på att samla all nyvunnen genetisk kunskap om vilda växter och djursedan 1997, utan fokus ligger på de processer som kan antas förändra dengenetiska variationen i vilda populationer utifrån ett svenskt perspektiv.Nyttan av genetisk mångfald. Genetiska skillnader mellan individer, dengenetiska variationen, utgör grunden för all evolution och anpassning. Om allaindivider av en art är genetiskt identiska sätts evolutionen ur spel, med följd attarten inte kan anpassa sig till nya situationer t.ex. de klimatförändringar somförväntas ske till följd av mänskliga utsläpp av växthusgaser. Att mäta dengenetiska variationen och sätta den i samband med evolutionär förändring och ekologisk funktion i vilda populationer är forskningsmässigt mycket krävande.Dock visar en sammanfattande studie av ett stort antal växtstudier ett tydligtsamband mellan populationsstorlek, genetisk variation och olika mått på fertilitetoch livsduglighet, och en annan att ålgräsängar bestående av flera genotypervar mindre känsliga för miljöförändringar, växte tätare och hyste fler smådjur,än genetiskt enhetliga ålgräsängar.Mänskliga aktiviteter kan ha negativa konsekvenser för den genetiskamångfalden och därmed för anpassningsförmågan. Oavsett om variationen ärtill nytta för dagens populationer vet vi inte säkert vilka egenskaper som blirnödvändiga för överlevnaden i en ny miljösituation.Genetisk utarmning av små populationer. Minskad populationsstorlek ärett problem för många djur och växter i människopåverkade områden. Små,isolerade populationer förlorar genetisk variation p.g.a. slumpmässiga, lokalaprocesser (genetisk drift), och på sikt kan även anpassningsförmågan påverkas.Undersökningar visar att många populationer är tillräckligt små och isoleradeför att påverkas av genetisk utarmning, och att utarmade populationer ofta harlägre fertilitet och överlevnadsförmåga som en följd av ökad inavel eller att värdefulla alleler gått förlorade. Enligt flera studier kan det dock räcka med ettfåtal immigranter för att motverka negativa effekter av inavel. Däremot är detsvårt att dra generella slutsatser om hur genetisk utarmning påverkar populationers långsiktiga anpassningsförmåga utifrån de få studier som hittills utförts.Genetisk mångfald efter genflöde och hybridisering. Mänskliga aktiviteterhar i många fall medfört ett ökat genutbyte mellan naturliga djur- och växtpopulationer. Ett stort eller långväga genflöde kan påverka de populationersom tar emot genflödet. Det finns flera fall där mänskliga aktiviteter ökat genflödet genom att skapa gränszoner eller ”hybridmiljöer” där genetiskt olikapopulationer eller närbesläktade arter kunnat mötas och utbyta gener medvarandra. Hos flera arter, t.ex. skogshare respektive växten gulluzern vet manatt gener från införda eller domesticerade släktingar (fälthare resp. blåluzern)spridits ut i den svenska naturen. Däremot saknar vi fortfarande kunskap omdet genflöde som sker när nyanlagda vägslänter besås med utländskt gräsfröeller när utplanterade skogsträd, fåglar och fiskar med främmande bakgrundkommer i kontakt med inhemska bestånd i Sverige. Studier av bl.a. lax visar att genflöde kan vara skadligt genom att ge upphovtill hybrider med låg fertilitet eller livskraft (utavelsdepression). I andra fall hargenflödet gått så långt att arters särprägel hotas, som i fallet med de individfattiga öländska bestånden av silverviol som lätt bildar hybrider med andraarter. Ibland har det uppstått populationer med förmåga att invadera naturligaekosystem efter det att människan underlättat hybridisering mellan närbesläktade arter. Negativa effekter av genflöde måste också beaktas när naturvårdsprojekt avser förstärka populationer genom att tillföra uppfödda individer ellerindivider från andra, avlägsna populationer.Genetiska effekter av beskattning. Många djur- och växtarter utsätts för enregelbunden beskattning i form av fiske, jakt eller skogsbruk. Beskattning förväntas bl.a. öka risken för genetisk utarmning genom att minska den genetiskteffektiva populationsstorleken. I en studie av torsk ledde lokal beskattning tillett ökat inflöde av individer (och gener) från andra populationer, med följd att även det storskaliga variationsmönstret också påverkades. Det finns flera exempel på beskattade djurpopulationer som genomgått en riktad evolutionär förändring, som ett resultat av att beskattningen varit selektiv. I flera fall har dennaförändring minskat populationens förmåga att återhämta sig. Genetisk mångfald och pågående habitat- och klimatförändringar. Lokalanpassning innebär att populationer av en art är genetiskt anpassade till olikamiljötyper. Förmågan att anpassa sig utgör populationers evolutionära potentialoch denna är generellt sett större ju mer genetisk variation som finns i en population. Det finns många exempel på svenska arter som utvecklat lokalt anpassadepopulationer i vissa miljöer, t.ex. strandsnäcka, blåmussla, sill, storspigg, spåtistel, tall, och vitklöver. Förekomsten av lokala anpassningar betyder attindivider från olika populationer inte är direkt utbytbara – lokalt anpassadepopulationer har ett bevarandevärde i sig. Lokal anpassning är därigenom enviktig aspekt vid restaurering, stödutsättning och utnyttjande av populationer.För varje typ av anpassning behövs specifik genetisk variation och hur dennavariation är fördelad inom och mellan populationer samt i hur hög grad variationen kan spridas genom genflöde är i huvudsak okänt och ett område där viktig kunskap saknas. Genetisk särprägel hos svenska populationer. Sverige har få endemiska arteroch de som finns har uppkommit i sen tid som resultat av lokala processer(hybridisering, polyploidisering). Samtidigt finns det många genetiskt särprägladepopulationer. Populationerna är olika för att de har olika ursprung och invandringsvägar eller för att de är anpassade till sin lokala miljö. Taxonomiska enheter som arter, varieteter och former, liksom indelningar i evolutionärt signifikanta enheter och skötselenheter avspeglar en genetisk differentieringsom skett inom eller utanför landet. Genetiskt skilda grupper kan vara svåra atturskilja morfologiskt (de är kryptiska) och det finns flera studier där man medhjälp av molekylära markörer kunnat upptäcka tidigare okända genetiskstruktur hos svenska arter.Lönn m.fl. (1998) framhöll att populationer med en huvudsaklig utbredning i Sverige inte är marginella ur ett genetiskt perspektiv, medan arter som harhuvudsaklig sydlig utbredning och randpopulationer i Sverige är mindre genetiskt variabla här. I många fall är svenska populationer minst lika variabla sompopulationer i områden som inte varit nedisade under den senaste istiden. Dessamönster har bekräftats av senare undersökningar. Likaså styrker senare studieratt populationer från Öland och Gotland, Östersjön med dess stränder,fjällvärlden och det gamla odlingslandskapet är genetiskt särpräglade. Varjeförlorad population innebär en risk att värdefull genetisk variation – och därmed anpassningsförmåga – också går förlorad. Eftersom den genetiska mångfalden återfinns i enskilda popul
|
|
