| 1. |
- Holmqvist, Gärd, 1950-
(författare)
-
Bildterapi – en väg till inre förändring och förbättrad hälsa
- 2018
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Avhandlingens övergripande syfte var att undersöka bildterapins möjlighet att bidra till inre förändring och förbättrad hälsa hos individen. Med inre förändring avses en strukturell och varaktig förändring som sker på ett psykologiskt djupare plan, till skillnad mot en yttre och mer tillfällig förändring. Den bildterapeutiska behandlingen bygger på en kombination av bildskapande och olika grad av reflekterande, bearbetande samtal. En triangulär relation, patient – bild – terapeut, är det som på ett avgörande sätt skiljer bildterapi från andra verbala behandlingsmetoder.Avhandlingens design var främst kvalitativ, med undantag för delstudie I som var en review. I delstudie I granskades studier om bildterapi för tre olika patientgrupper. En kvalitetsbedömning genomfördes med två olika system för evidens. I delstudie II djupintervjuades kvinnor om upplevelser av inre förändring och om den visat sig i utvalda målade bilder. Intervjuerna analyserades med deduktiv och induktiv innehållsanalys. I delstudie III ställdes via e-post två öppna enkätfrågor till bildterapeuter om vad de uppfattade som en inre förändring hos patienten. Data analyserades med tematisk analys. I delstudie IV genomfördes en sekundäranalys av intervjuerna från delstudie II. Utifrån ett teoretiskt perspektiv undersöktes förekomst av vitalitetsaffekter och grundaffekter samt deras betydelse för inre förändring. En deduktiv innehållsanalys genomfördes.I avhandlingen beskrivs inre förändring och förbättrad hälsa ur tre olika perspektiv; en grupp kvinnliga patienters upplevelser, en grupp bildterapeuters uppfattningar samt ur ett teoretiskt perspektiv. Resultatet visar att bildterapi kan bidra till en varaktig inre förändring som innebär identitetsförändring, förändrat beteende och förbättrad hälsa. Kvinnor som inte upplevt en inre förändring fann att bildterapin var ett stöd i vardagen. Existentiella frågor om meningen med livet var centrala både i kvinnornas och i bildterapeuternas utsagor. Resultatet visar att den terapeutiska alliansen och förmågan att utveckla en reflektiv distans till bilden är avgörande för om en individuell inre förändring är möjlig. Vidare är det viktigt med ett utforskande förhållningssätt och samtal om bildens betydelse för att en inre förändring skall kunna ske. En bildterapeutisk förändringsprocess innehåller vitalitetsaffekter och grundaffekter. Den leder till ökad insikt och medvetenhet om känslor. Den förbättrar självbilden, ökar autenticitet och autonomi, samt ger vidgade perspektiv.Avhandlingen bidrar till ökad kunskap om inre förändring och förbättrad hälsa genom behandling med bildterapi. Genom att beskriva och visa på att inre förändringar sker, beskriva vad i terapin som upplevs och bedöms som en inre förändring och att bekräfta inre förändring utifrån bakomliggande teorier, kan avhandlingen bidra till att avmystifiera den konstnärsmyt som ofta omger bildterapin och göra den mer förklarbar. Avhandlingen kan bidra till förbättrad kommunikationen mellan bildterapeuter och vårdgivare avseende metodens möjligheter och begränsningar. Vården kan därigenom överväga att använda bildterapi både som ett komplement eller ett alternativ till annan behandling.
|
|
| 2. |
- Isacson, Maths, Professor em. 1948-, et al.
(författare)
-
Arbete & gemenskap : vardagsbilder från Uppsala 1985-1994
- 2020
-
Bok (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Under 1980-talet och början av 1990-talet gjorde jag ett drygt sjuttiotal uppdrag för tidningen Uppsala-Demokraten. Jag fotograferade med Nikon FE och Nikon F3, två kameror jag trivdes bra med och som var otroligt pålitliga. I kameraväskan fanns dessutom ett flertal objektiv, en stor Metz-blixt, mängder av Tri-X-filmer samt ett flertal batterier. Bara till en kameramotor behövdes åtta sådana. Väskan var tung att bära på, den slet på rygg och axlar. Uppdragen var alltid att skildra människor, såväl på arbetsplatser som i folkparker och på andra offentliga platser. Jag hade stor frihet att fotografera på mitt eget sätt och att närma mig människor efter egen förmåga. Det var sällan några var negativa till att bli fotograferade. När uppdragen skulle publiceras hade jag ett rikt material att utgå ifrån, och idag, nästan fyrtio år senare, ligger det till grund för denna bok.Många av bilderna har aldrig tidigare visats. Ett fotografi är knutet till en bestämd tid och verklighet samtidigt som det är tidlöst och kan ses om och om igen, när som helst. Som betraktare fyller vi bilden med innehåll, känslor och betydelser, såsom jag fyller bilderna i min fotobokssamling. Med hjälp av det skrivna ordet kan man sedan förankra det avfotograferade i tid och miljö och fördjupa dess sammanhang. Det har Maths Isacson, professor emeritus i ekonomisk historia, och Bo Larsson, förutvarande antikvarie på Upplandsmuseet, numera på Stadsmuseet i Stockholm, gjort. Jag tror att deras ord och mina bilder tillsammans kan öka förståelsen för människors liv och vardag i ett Uppsala som visserligen ligger nära i tiden, men som ändå är förgånget.
|
|
| 3. |
- Ljungström, Lars, 1956-
(författare)
-
Magnus Gabriel De la Gardies Venngarn : Herresätet som byggnadsverk och spegelbild
- 2004
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Starting in about 1640, Sweden experienced a building boom among the nobility lasting up to 1680, when Charles XI initiated a massive withdrawal of Crown fiefs. Based on contemporary Swedish sources, the strategies and ideology behind these large new houses are discussed in connection with questions concerning visual identity – corporate as well as individual. Opinions held in the Swedish debate are compared with the characteristics described by Volker Bauer in his analysis of competing German court ideal types, and are found strikingly reminiscent. This approach constitutes the framework for a close examination of Venngarn, one of Count Magnus Gabriel De la Gardie´s country houses, rebuilt and considerably enlarged from 1661 and onwards. De la Gardie was Rikskansler, Chancellor of the Realm, a dominating magnate and one of Sweden´s most eager building patrons. The remodelling of Venngarn was begun at a time when major works were in progress at five other estates, at the palace in Stockholm and his father´s burial chapel. Other projects were to follow suite. At Venngarn the idea of an ideal correspondence between the level of Magnificentia and the individual´s station is expressed by a systematic gradation of the apartments. Another court ideal, that of the prince (or aristocrat) as a disciple of the Muses, was just as befitting an attribute. The most telling example is the 'learned' décor of the chapel. More than fifty emblems, parables and devotional subjects are found to be organized according to a comprehensive programme, combining important tendencies in contemporary Lutheran spirituality, on the one hand themes from Johann Arndt, on the other the dogma of Ordo salutis. A more mundane aspect of aristocratic behaviour was villeggiatura, or the preference for temporary retreats from urban life and public affairs. De la Gardie has left several drafts defining the weekly round of a country life and aiming at an otium, as recommended by Seneca, Cicero and the neo-Stoics. Several circumstances indicate that De la Gardie considered this a component of a true statesman´s life and that Venngarn and his other country houses were to serve such a purpose.In these and other ways, De la Gardie could be said to have arranged the house at Venngarn as an ideal mirror image of his persona, an image that would testify to his greatness and further his reputation.
|
|
