| 1. |
- Höglander, Helena, et al.
(författare)
-
Mätkampanj 2010 - Norra Östersjöns vattendistrikt. Fria vattenmassan – växtplankton
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2010 utfördes en undersökning av växtplanktonsamhället i Svealands kustvatten, från Lövstabukten i Norduppland, genom Stockholms skärgård och ner till i Sillöfjärden i Södermanland. Sammanlagt provtogs växtplankton på 26 stationer och utöver resultatet från dessa prover redovisas översiktligt även övriga variabler (salinitet, siktdjup, närsalter och klorofyll a) ingående i det ordinarie mätprogrammet. Salthalten varierade mellan 2,8 och 6,0 psu, med generellt högre salthalter i söder och lägre i norr. Siktdjupet varierade mellan 0,6 m (Granfjärden) och 13,5 m vid Norra randen med ett medianvärde på knappt 4 m. Fosfat-fosfor- , nitrat+nitrit- och ammoniumhalterna var överlag låga med få undantag (t.ex. Edeboviken och Karlholmsfjärden), medan totalvärdena för fosfor och kväve var högre (median 17,2 μg/l i juli och 21,1 μg/l i augusti av totalfosfor, samt 345 μg/l i juli och 379 μg/l i augusti av totalkväve). Ytvärdena för klorofyll a hade ett medianvärde på 2,6 μg/l i juli och 4,2 μg/l i augusti. Den totala biovolymen av autotrofa och mixotrofa växtplanktonarter varierade mellan juli och augusti på stationerna, men utan någon tydlig systematisk skillnad mellan månaderna. Detta resultat understryker vikten av bedömningsgrundens rekommendation att basera statusklassningen på mer än en provtagning per år, under flera år. Undersökningen av växtplanktonsamhället visade att den autotrofa ciliaten Mesodinium rubrum var vanligare under juli än under augusti och att cyanobakteriernas andel överlag ökade i augusti jämfört med i juli. Aphanizomenon var det vanligast förekommande cyanobakteriesläktet. Den potentiellt giftiga cyanobakteriearten Nodularia spumigena förekom endast på knappt hälften av stationerna som alla låg i det yttre kustområdet.
|
|
| 2. |
- Larsson, Martin, et al.
(författare)
-
Åtgärdsprogram för skärrande gräshoppa, 2015–2019 : (Stauroderus scalaris)
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Skärrande gräshoppa (Stauroderus scalaris) är i Nordeuropa bara påträffad på Öland. Artens huvudutbredningsområde är stäppen i centrala, östra och södra Ryssland, men den är påträffad i de flesta europeiska länderna på kontinenten. Arten bedöms utgöra en så kallad värmerelikt som i Sverige är starkt knuten till öppna marker på sandigt underlag. Igenväxning, ett tätnande vegetationstäcke och ansamling av förna som innebär att mikroklimatet förändras och att förekomsten av sand i dagen minskar är idag ett hot mot flera lokaler. Bland de åtgärder som föreslås i programmet finns inventering, informationsinsatser samt skötsel och restaurering av artens livsmiljöer. Åtgärdsprogram för bevarande av hotade arter.
|
|
