| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Eklöf, Karin, et al.
(författare)
-
Effekter av dikesrensning och våtmarksrestaurering på kvicksilver i vatten
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Dikning av våtmark i svenska skogsområden under de senaste 120 åren har bidragit till ökad skogsproduktion men också orsakat genomgripande förändringar i skogarnas omsättning och lagring av vatten. Med tiden ansamlas sediment och vegetation i dikena, och dikesrensning kan behövas för att upprätthålla en hög skogsproduktion. Åtgärden kan dock påverka markegenskaper och -processer, vattenkvalitet och kolbalans. Ökad avrinning av total-kvicksilver (THg) och biotillgängligt metylkvicksilver (MeHg) har pekats ut som en potentiell risk vid dikesrensning. En alternativ åtgärd för dikade områden är restaurering till mer naturliga våtmarksförhållanden. Från politiskt håll uppmuntras restaurering som en åtgärd mot översvämningar och torka, för att minska emission av växthusgaser och för att öka den biologiska mångfalden. Åtgärden, som i regel blötlägger torv, riskerar dock att öka den mikrobiella bildningen av MeHg. Mer ytliga flödesvägar i restaurerade våtmarker riskerar också att mobilisera kvicksilver (Hg) från markens övre lager. I ett experimentellt fältförsök med sex avrinningsområden och tre referensområden studerades effekter på THg och MeHg i dikesvatten, efter både dikesrensning och våtmarksrestaurering, upp till ca två år efter åtgärderna. Fältförsöket kompletterades med provtagning av THg och MeHg i rensade (n = 25; 1–4 år efter rensning) och orensade (n = 25) diken i en rumslig studie med en stor geografisk spridning. Dessutom utvärderades 15 sedimentationsdammar belägna nedströms dikesrensade områden med avseende på bildning av MeHg i dammarna. Slutligen i en litteraturstudie sammanställdes effekter av dikesrensning på skogsproduktion med syftet att väga dessa effekter mot effekter på THg och MeHg i vatten. Resultaten visar att dikesrensning inte ledde till några ökningar av THg och MeHg i avrinnande vatten. Tvärt om, minskade koncentrationen och exporten av THg och MeHg i vissa områden. Dikesrensning ledde inte heller till några tydliga ökningar av partikelbundet THg och MeHg. Risken att dikesrensning i avverkade områden kan leda till ökad mobilisering av MeHg från de avverkade områdena kunde inte påvisas genom hydrologisk modellering. Sedimentationsdammar, merparten relativt små, nedströms dikesrensade områden orsakade inga förhöjda halter av MeHg, varken i bottensediment eller i dikesvatten nedströms dammarna. Våtmarksrestaurering ledde till ökade koncentration och export av THg och MeHg i ett av de två restaurerade områdena. Sammanfattningsvis visar studierna i projektet att dikesrensning kan minska, och våtmarksrestaurering kan öka THg och MeHg i avrinnande vatten, men att det kan variera mellan områden. Det gäller åtminstone under de första åren efter åtgärderna som studierna avser. Dessa förändringar drivs troligtvis av en kombination av i) ändrade flödesvägar för vattnet och ii) förändrade redox-förhållanden i marken då grundvattenytan sänks (vid dikesrensning) respektive höjs (vid våtmarksrestaurering).
|
|
| 4. |
- Jämtgård, Sandra, et al.
(författare)
-
Förstudie kring miljöanpassad skogsgödsling för ökad skoglig tillväxt - slutrapportering av regeringsuppdrag
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas resultatet från regeringsuppdraget Förstudie kring miljöanpassad skogsgödsling för ökad skoglig tillväxt (SLU.ua.2022.1.1.1–2974) som givits i uppdrag till SLU. Uppdragets syfte är att bidra till att stärka bioekonomins roll i klimatomställningen. SLU ska ge förslag på hur formerna för skogsgödsling kan utvecklas så att en större andel av skogsmarken kan gödslas än vad som sker idag samtidigt som miljöpåverkan och effekter på biologisk mångfald minimeras, samt identifiera eventuella ytterligare analysbehov. Förslagen ska inkludera effekterna på skoglig tillväxt, påverkan på skogen som kolsänka och potentiell avverkning både i ett kortare perspektiv till 2030 och i ett längre perspektiv till 2050.
|
|
| 5. |
- Laudon, Hjalmar
(författare)
-
Episodförsurning i Norrbotten : Återhämtning och framtidsutsikter
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vårflods- och höstepisoddata från fem vattendrag, insamlade mellan 1990 och 1999 inomramen för miljöövervakningsprogrammet i Norrbottens län, har analyserats. Med hjälp avepisodmodellen (Bishop m. fl. 2000; Laudon, 2000; Laudon m. fl. 2001) har den depositionsbetingadeförsurningen i samband med totalt 44 snösmältnings- och 13 regnepisoderkvantifierats. Dessutom presenteras en utvärdering av trendförändringar i vattenkemin under1990 talet samt en regional bedömning av försurningskänsligheten i Norrbotten.Det var framförallt naturliga faktorer som orsakade ANC- (förmågan att neutraliserasurgörande ämnen) och pH-sänkningar i samband med de analyserade snösmältnings- ochregnepisoderna. Mer än 90 % av alla analyserade episoder påvisade en mindre än 15-procentig antropogen påverkan på ANC eller mindre än 0.3 pH-enheters påverkan på pH. Settur ett regionalt perspektiv så är idag mindre än 10 % av länets ytvatten mer änobetydligtpåverkadeav försurning. Denna siffra ska jämföras med 24 % i samband med vårfloden 1990.Inga generella trendförändringar i årsmedelvärdena av vattenkemin p.g.a. försurning ellerskogsbruk kunde påvisas.Samtliga av de studerade vattendragen påvisade en markant minskad antropogen påverkan isamband med vårfloden. Minskningen mellan 1990 och 1999 var i genomsnitt drygt 50 % ochmotsvarar väl halveringen av svaveldeposition i länet under samma tidsperiod. Detta visar atten förändring av försurningsbelastningen i Norrland ger omedelbara effekter på vattenkemin.En minskning av utsläppen av försurande ämnen, vilket leder till lägre halter i depositionen,kommer därför att ge en mindre försurningspåverkan i samband med snösmältningen sammaår. En snabb försurningsåterhämtning har därför påbörjats och kommer att fortsätta p.g.a. detminskade depositionstrycket av svavel i länet.Av de fem vattendragen som ingått i studien var det endast ett, Rokån, där vattenkemin isamband med vårfloden var av sådan karaktär att ekologiska skador på fisk (öring) skullekunna förväntas. Även utan antropogen påverkan skulle Rokån ha ett pH som i samband medbåde vårflods- och regnepisoder faller under pH 5.0. Rokån var också det vattendrag sompåvisade den största antropogena försurningen i samband med både vårflods- ochregnepisoder.Miljöövervakningsprogrammet för Norrbottens län visar på styrkan och nödvändigheten avnationell och regional miljöövervakning för vår förståelse av människans inverkan på vårakvatiska miljö. Data från de fem norrbottniska vattendragen visar på en snabbförsurningsåterhämtning i samband med vårfloden, vilket är den mest ekologiskt kritiskatidsperioden på året i dessa system. Liknande resultat har tidigare inte kunnat påvisas förenskilda vattendrag p.g.a. avsaknad av data. Med stor tydlighet visar resultaten i den härrapporten att avsaknaden av kontinuerliga tidsserier av högflödesdata i andra län görförståelsen av återhämtningsförloppet i dessa delar av Norrland betydligt mer begränsad.Det här projektet hade inte varit möjligt utan stöd från Gunnar Brännström, Lars Lindquistoch Lisa Lundstedt vid Länsstyrelsen i Norrbottens län.
|
|
