| 1. |
|
|
| 2. |
- Karltun, Erik, et al.
(författare)
-
Inlagring av koli betesmark
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sveriges klimatrapportering till FN anger en betydligt lägre ackumulering av kol inaturbetesmarker (i genomsnitt 61 kg C/ha och år för perioden 1990–2006; endastinlagring i mark) än vad som har rapporterats för gräsmarker i internationell litteratur (istorleksordningen mer än 1 000 kg C/ha och år; endast inlagring i mark). Eftersomkolinlagring är en viktig men svårbestämd variabel vid bedömningen av betesdriftensmiljöpåverkan är det angeläget att verifiera de skattningar av markkolsförändringar somligger till grund för klimatrapporteringen. Ur naturvårdssynpunkt finns det vidaresärskilda skäl att utreda om det finns några samband mellan biodiversitet ochkolinlagring.En så kallad massbalansmetod användes för att verifiera klimatrapporteringen.Kolinlagringen skattades genom att först räkna ut hur mycket kväve som binds in imarken och därefter multiplicera mängden kväve med markens C/N-kvot. Mängdenackumulerat kväve räknades ut med hjälp av uppgifter om kvävedeposition, upptag avkväve i biomassa och utlakning av kväve från naturbetesmark. Indata hämtades frånriksinventeringen av skog (riksskogstaxeringen och markinventeringen) och andramiljöövervakningsdatabaser. För perioden 1990–2006 skattades markkolsinlagringen inaturbetesmarker till i genomsnitt 30 kg kol per hektar och år. Tio års ackumuleringmotsvarar i storleksordning en procent av den totala markkolspoolen. Den årligainlagringen motsvarar mindre än fem procent av de årliga växthusgasutsläppen från densvenska djurhållningen. Den låga ackumuleringen av kol i svenska naturbetesmarkerkan förklaras med att naturbetesmarkerna i huvudsak sköts extensivt utan att gödslas.Klimatkompensationen blir drygt tio procent om även biomassaökningen i träd ochbuskar tas med i beräkningarna.Data från riksskogstaxeringens vegetationsinventering användes för att klassabetesmarkerna utifrån hävdstatus och artmångfald. Det fanns inga statistiskt signifikantaskillnader i kolmängd mellan provytor med höga indikatorvärden för hävd jämfört medytor med lägre hävdklassificering. Det fanns inte heller några statistiskt signifikantaskillnader i mängden markkol mellan ytor med få arter och ytor med många arter.En kategori betesmarker som faller utanför denna studie är åkermark som relativt sentövergått till permanent bete. Det är troligt att dessa marker är mer effektiva på att lagrain kol på grund av bättre näringsstatus och högre produktion.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Lennartsson, Tommy
(författare)
-
Åtgärdsprogram för fältgentianor i naturliga fodermarker, 2015–2019 : Fältgentiana (Gentianella campestris ssp. campestris) Sätergentiana (Gentianella campestris ssp. islandica) Kustgentiana (Gentianella campestris ssp. baltica)
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fältgentianan utgörs av tre underarter: den "vanliga" fältgentianan (Gentianella campestris ssp. campestris), sätergentiana (G. campestris ssp. islandica) samt kustgentiana (G. campestris ssp. baltica). Den "vanliga" delas i sin tur upp i tidig- eller senblommande. Tillsammans kallas fältgentianagruppen i vissa sammanhang "bredgentianor". Fältgentiana är starkt knuten till ogödslade slåtter- och betesmarker och förekommer norrut till och med Jämtland och centrala Ångermanland men med enstaka kustförekomster norrut till Umeå. Kustgentianan finns i Skåne och på västkusten, medan sätergentianan huvudsakligen förekommer i Jämtland. För närvarande är cirka 550 populationer av fältgentiana kända i Sverige utanför Jämtlands län samt ytterligare drygt 300 i Jämtlands län. Många populationer är mycket små.Fältgentianan är i Sverige en av de gräsmarksväxter som minskat mest sedan mitten av 1900-talet. Särskilt allvarligt är att den negativa trenden fortsätter i snabb takt trots att förlusten av naturbetesmarker under 1990- och 2000-talen bromsats i Sverige, vilket främst beror på för hård eller för tidig hävd.Fältgentiana svarar snabbt på skötselåtgärder, främst sådana som ökar fröreproduktionen. Tre typer av åtgärder föreslås: (1) återupptagen hävd på ohävdade lokaler, (2) förbättrad hävd anpassad till olika underarter och varieteter, samt (3) åter- eller nyetablering av fältgentiana på lämpliga lokaler. Andra viktiga åtgärder är information, rådgivning och ekonomiskt stöd till särskilda åtgärder.
|
|
| 5. |
- Linkowski, Weronika I, et al.
(författare)
-
Biologisk mångfald i fjällbjörkskog : en kunskapssammanställning
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Samarbetsprojekt mellan forskning och praktisk naturvård Sedan 2002 pågår ett samarbetsprojekt mellan CBM (forskningsprogrammet Naturvårdskedjan) och länsstyrelsen i Norrbotten rörande miljömålsuppföljning och övervakning av biologisk mångfald i fjällen. Sedan 2004 har även länsstyrelsen i Jämtlands län deltagit i projektet, som därmed vidgats till att också innefatta uppföljning i Natura 2000-habitat. Uppföljning av biologisk mångfald, miljömål eller liknande, kan i många avseenden ses som ett mellanting mellan forskning och praktisk naturvård. Praktiska aspekter är krav på naturvårdsrelevans, tillämpbarhet samt på anpassning till naturvårdens organisation och medel. Vetenskapliga aspekter är krav på kunskapsbaserade frågeställningar, samt på metoder som ger analyserbara data. Samarbetsprojektets utgångspunkt är att det behövs samverkan mellan praktik och vetenskap för att kunna utforma relevant och fungerande uppföljning. Samverkan fokuserar här på uppföljning i fjäll, men det långsiktiga målet är utvecklat utbyte mellan forskare och naturvårdare även i andra naturvårdssammanhang. Genom att i projektet prova sådan samverkan hoppas vi kunna höja kvalitén på den kedja av överväganden som är basen för all uppföljning: Steg 1: Formulering av frågeställningar och uppföljningsbehov, baserat på tillgänglig kunskap om fjällens processer, strukturer/funktioner och arter. Steg 2: Prioritering av uppföljning: prioriterade metoder, biotoper, områden etc. baserat på tillgänglig kunskap och tillgängliga medel. Steg 3: Framtagande av indikatorer som är relevanta för dessa frågeställningar och prioriteringar. Steg 4: Utveckling av metoder som både fungerar praktiskt och ger sådana data att förändringar hos indikatorerna verkligen kan avläsas. Vidare ger projektet möjlighet till fördjupad analys av miljömålen, exempelvis av målkonflikter och av deras relevans för biologisk mångfald. Slutligen ges möjlighet att utvärdera och utveckla samarbete mellan forskare och naturvårdare i exempelvis övervakningssammanhang. Behov av kunskap Uppföljning måste självklart vara baserad på relevant kunskap om den natur man arbetar med. Vanligen finns tillräcklig kunskap, men ofta krävs att specifik kunskap om biologisk mångfald vaskas fram, innan praktiskt arbete kan påbörjas. Fjällbjörkskogen är ett tydligt exempel på det. Biotopen är föremål för mycket forskning, men är ändå, tillsammans men många andra fjällbiotoper, en av de mest okända vad gäller detaljerade kunskaper om biologisk mångfald. Sambanden mellan mark- och klimatförutsättningar, ekologiska processer, substrat/strukturer, arter, hot m.m. är ofullständigt kända eller ofullständigt sammanställda, jämfört med de flesta låglandsbiotoper. Föreliggande kunskapssammanställning är ett led i arbetet med att sammanställa kunskap om biologisk mångfald i fjällbiotoper. Särskilt viktigt är att belysa de aspekter på biologisk mångfald som är prioriterade i naturvårdsarbetet, exempelvis rödlistade arter, nyckelarter, nyckelprocesser, markanvändningsrelaterade förhållanden m.m. Sådana aspekter måste bedömas mot bakgrund av pågående arbete med biologisk mångfald, främst Natura 2000-nätverket och miljömålen. Kunskapssammanställningen har bekostats av Naturvårdsverket. I projektet har kunskapssammanställningen kompletterats med två expertseminarier om biologisk mångfald i fjällen. Ett seminarium hölls i januari 2004 och syftade till att identifiera fjällbiotoper med särskilt hög eller hotad biologisk mångfald, både inom och utanför Natura 2000-habitat. Ett andra seminarium, i november 2004, belyste biologisk mångfald i fjällbjörkskog. Dokumentation från dessa seminarier redovisas i separata rapporter, men valda delar citeras här, vanligen som "muntlig information" från respektive föredragshållare.
|
|
| 6. |
- Linkowski, Weronika I., et al.
(författare)
-
Naturvärden i fjällbjörkskog : Dokumentation av seminarium anordnat av Centrum för Biologisk Mångfald, länsstyrelsen i Norrbottens län och länsstyrelsen i Jämtlands län
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sedan 2002 pågår ett samarbetsprojekt mellan CBM (forskningsprogrammet Naturvårdskedjan) och länsstyrelsen i Norrbotten rörande miljömålsuppföljning och övervakning av biologisk mångfald i fjällen. Sedan 2004 har även länsstyrelsen i Jämtlands län deltagit i projektet, som därmed vidgats till att också innefatta uppföljning i Natura 2000-habitat. Uppföljning av biologisk mångfald, miljömål eller liknande, kan i många avseenden ses som ett mellanting mellan forskning och praktisk naturvård. Praktiska aspekter är krav på naturvårdsrelevans, tillämpbarhet samt på anpassning till naturvårdens organisation och medel. Vetenskapliga aspekter är krav på kunskapsbaserade frågeställningar, samt på metoder som ger analyserbara data. Projektets utgångspunkt är att det behövs ett samarbete mellan praktisk och vetenskaplig expertis för att kunna utforma relevant och fungerande uppföljning. Samarbetet fokuserar här på uppföljning i fjäll, men det långsiktiga målet är utvecklat utbyte mellan forskare och naturvårdare även i andra naturvårdssammanhang. Genom sådant samarbete i projektet räknar vi med att höja kvalitén på den kedja av överväganden är basen för all uppföljning: 1. Formulering av frågeställningar och uppföljningsbehov, baserat på tillgänglig kunskap om fjällens processer, strukturer/funktioner och arter. 2. Prioritering av uppföljning, biotoper etc. baserat på tillgänglig kunskap och tillgängliga medel. 3. Framtagande av indikatorer som är relevanta för dessa frågeställningar och prioriteringar. 4. Utveckling av metoder som både fungerar praktiskt och ger sådana data att förändringar hos indikatorerna verkligen kan avläsas. Vidare ger projektet möjlighet till fördjupad analys av miljömålen, exempelvis av målkonflikter och av deras relevans för biologisk mångfald. Slutligen ges möjlighet att utvärdera och utveckla samarbete mellan forskare och naturvårdare i exempelvis övervakningssammanhang. Arbetssätt I ett första steg identifieras biotoper och eventuella geografiska områden som har en nyckelroll för bevarande av biologisk mångfald i fjällen — man kan kalla dessa biotoper ett slags nyckelbiotoper. Ett sådant arbete påbörjandes genom ett seminarium om fjällbiotoper i Uppsala januari 2004. Seminariet syftade till att identifiera fjällbiotoper med särskilt hög eller hotad biologisk mångfald, både inom och utanför Natura 2000-habitat. Syftet var vidare att belysa vad som krävs (ekologiska processer, substrat etc.) för att vidmakthålla naturvärdena samt hoten mot biotoperna. Frågeställningarna belystes från olika organismgruppers synvinkel och från markanvändningshistorisk synvinkel. I ett andra steg görs ett urval av lämpligt antal biotoper för utveckling av uppföljningsmetoder inom, baserat på ekologisk kunskap i kombination med hot och de krav som ställs av miljömålsuppföljning och Natura 2000. I ett tredje steg undersöks i vad mån delar av den ekologiskt motiverade uppföljningen redan utförs eller kommer att utföras av annan verksamhet, exempelvis NILS. De delar som inte omfattas av annan uppföljningsverksamhet kan alltså komma på fråga för miljömålsuppföljning, uppföljning av Natura 2000, eller regional miljöövervakning. Under arbetets gång har det blivit uppenbart att fjällbjörkskogen måste behandlas på ett särskilt seminarium. Seminarium och kunskapssammanställning om fjällbjörkskog Den svenska fjällbjörkskogen är ett av våra största sammanhängande lövskogsbälten. Biotopen är tillsammans men många andra biotoper i fjällen ett av de mest okända habitaten under det europeiska nätverket Natura 2000 vad gäller detaljerade kunskaper om biologisk mångfald. Avgörande för naturvärdena är biotopspecifika processer och strukturer, vilka ger upphov till livsmiljöer för arter. Liksom för många andra alpina och subalpina biotoper är sambanden mellan processer, substrat/strukturer, arter, hot ofullständigt kända eller ofullständigt sammanställda, jämfört med de flesta låglandsbiotoper. Några viktiga frågor vi hoppas belysa under seminariet är: • Till vilka substrat är egentligen naturvärdena i fjällbjörkskog knutna? Mark, ved eller andra substrat? • Hur påverkas biotopen och dess arter av renbete, fjällbjörkmätare och andra störningar? • Vilken betydelse har tidigare markanvändning för dagens naturvärden - på gott och ont? Hur ser de regionala skillnaderna ut i markanvändningens påverkan? • Hur viktiga är olika typer av fjällbjörkskog för exempelvis renbete, smågnagare och reproduktion av ripa? • Biotopen består av olika vegetationstyper, men vilken indelning är mest relevant från naturvårdssynpunkt? • Vilka typer av fjällbjörkskog har högst naturvärden, är mest hotade, och vilka typer bör prioriteras i Natura2000-arbetet? • Vilka är hoten mot fjällbjörkskogens värden och vilka åtgärder är viktiga att vidta? • Vilka är fjällbjörkskogens nyckelarter och nyckelfunktioner (om sådana finns)? Under hösten kommer, utöver seminariet, en kunskapssammanställning om fjällbjörkskogens naturvärden att göras. Detta arbete bekostas av Naturvårdsverket.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Wittwer, Torben, et al.
(författare)
-
Klimatförändringars effekt påden biologiska mångfalden iodlingslandskapets gräsmarker
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Klimatförändringar kan komma att påverka den biologiska mångfalden och artersutbredning. Ett stort antal studier har visat hur utbredningen hos olika arter potentielltkan förändras på grund av klimatförändringar. Nästan alla dessa studier behandlareffekterna på en större skala. Då problemen bara har betraktats ur ett europeisktperspektiv kan vi inte anpassa oss effektivt eftersom mycket av arbetet med att bevarabiologisk mångfald fortfarande samordnas på nationell nivå.Analysen i den här rapporten grundar sig på befintliga prognoser i förhållande tillnationellt värdefulla betesmarker och slåtterängar. De förändringar av arters utbredningsom modellerna visar har diskuteras mot bakgrund av arternas ekologi, aktuella hot,icke-klimatiska faktorer och historiska förändringar av deras populationer. På detta sättutvärderas hur realistiska de förutspådda förändringarna i utbredning är och ävenmöjliga åtgärder för att hantera effekterna av ett förändrat klimat. Som ett exempel påanpassningsåtgärder undersöks om vägkanter har en potential att hysa hotade arter somknyts till odlingslandskapet.Alla gräsmarker i Sverige kommer sannolikt att påverkas av en påtaglig uppvärmning iframtiden. Det finns tecken som tyder på att sommarnederbörden kommer att minska isödra Sverige där de flesta undersökta värdefulla ängs- och betesmarkerna finns. I norraSverige, där de största Natura 2000-områdena finns, förväntas däremot nederbördenunder sommaren att öka. För de modellerade arktiska och alpina arterna (fem hotadekärlväxter och sju fjärilsarter som inte är hotade) visar de klimatbaserade prognosernapå kraftigt minskade utbredningsområden i Sverige.Modellerna antyder att många rödlistade kärlväxter, fjärilar, kräl- och groddjur som harsin huvudsakliga förekomst i odlingslandskapet kan komma att få en större möjligutbredning i Sverige på grund av klimatförändringarna.Stigande havsnivåer kan bli ett hot för många kustnära betes- och slåttermarker eftersomdessa mot landsidan ofta gränsar till vägar, bebyggelse och åkrar. Möjligheten för arteroch livsmiljöer att expandera in mot land i takt med den stigande havsytan kan dåblockeras. Det är svårt att bedöma effekterna av framtida havsnivåhöjningar eftersomdet är oklart hur stora dessa höjningar kan bli och om de kan buffras med pågåendelandhöjning.Klimatförändringarna i sig kommer sannolikt inte att ha någon större direkt effekt påutbredningen av hotade arter på svenska gräsmarker. I de flesta fall kommermarkanvändningen och anpassningen av denna till ett förändrat klimat att vara det som ihuvudsak bestämmer de hotade arternas utbredning. Klimatförändringarna kommerdock att påverka artsammansättningen i landskapet då många arter sannolikt kommer attspridas norrut. Fokus vid bevarande av biologisk mångfald bör även i framtiden ihuvudsak ligga på de viktigaste nuvarande hoten vilket i första hand är pågåendemarkanvändning och i framtiden även förändringar av markanvändningen som en följdav ett annorlunda klimat.
|
|
