| 1. |
- Ebenhard, Torbjörn, et al.
(författare)
-
Lågskogsbruk – biobränsleproduktion i samklang med miljömål
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Lågskogsbruk går ut på att återkommande hugga lövträd som slår skott från en gemensam stubb-bas eller sockel. Lågskogens två huvudtyper, skottskogar och hamlingsskogar, kan ses som halvnaturliga biotoper med lång historia och egna utvecklade organismsamhällen, däribland många naturvårdsintressanta arter, som ursprungligen levde i naturliga biotoper som inte längre existerar. Lågskogen erbjuder gamla strukturer och substrat utan att miljön blir kontinuerligt skuggig som i högskog. Det är både möjligt och önskvärt att bedriva ett modernt lågskogsbruk för biomassaproduktion, i synnerhet på marker som idag inte används för skogsbruk eller jordbruksproduktion. Vi bedömer att det finns totalt ca en halv miljon hektar av skyddade områden, restmarker i jordbrukslandskapet, ängs- och hagmarker, väg- och järnvägsområden, kraftledningsgator, samt tätortsnära parker och friluftsområden där lågskogsbruk skulle vara lämpligt. Med en produktion av 2-5 ton biomassa per hektar och år skulle detta kunna ge 10-24 MWh energi per hektar och år, sammanlagt för landet 5-12 TWh per år. Jämfört med de bästa biomassagrödorna (Salix, Miscanthus) har lågskogen inte samma potential som bränsleproducent, men den står sig väl mot raps. Lågskogen är dock mer effektiv än vanliga biomassagrödor med avseende på utsläpp av växthusgaser per producerad energienhet, snabbheten i återinlagring av kol, och gynnandet av biologisk mångfald.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Karltun, Erik, et al.
(författare)
-
Inlagring av koli betesmark
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sveriges klimatrapportering till FN anger en betydligt lägre ackumulering av kol inaturbetesmarker (i genomsnitt 61 kg C/ha och år för perioden 1990–2006; endastinlagring i mark) än vad som har rapporterats för gräsmarker i internationell litteratur (istorleksordningen mer än 1 000 kg C/ha och år; endast inlagring i mark). Eftersomkolinlagring är en viktig men svårbestämd variabel vid bedömningen av betesdriftensmiljöpåverkan är det angeläget att verifiera de skattningar av markkolsförändringar somligger till grund för klimatrapporteringen. Ur naturvårdssynpunkt finns det vidaresärskilda skäl att utreda om det finns några samband mellan biodiversitet ochkolinlagring.En så kallad massbalansmetod användes för att verifiera klimatrapporteringen.Kolinlagringen skattades genom att först räkna ut hur mycket kväve som binds in imarken och därefter multiplicera mängden kväve med markens C/N-kvot. Mängdenackumulerat kväve räknades ut med hjälp av uppgifter om kvävedeposition, upptag avkväve i biomassa och utlakning av kväve från naturbetesmark. Indata hämtades frånriksinventeringen av skog (riksskogstaxeringen och markinventeringen) och andramiljöövervakningsdatabaser. För perioden 1990–2006 skattades markkolsinlagringen inaturbetesmarker till i genomsnitt 30 kg kol per hektar och år. Tio års ackumuleringmotsvarar i storleksordning en procent av den totala markkolspoolen. Den årligainlagringen motsvarar mindre än fem procent av de årliga växthusgasutsläppen från densvenska djurhållningen. Den låga ackumuleringen av kol i svenska naturbetesmarkerkan förklaras med att naturbetesmarkerna i huvudsak sköts extensivt utan att gödslas.Klimatkompensationen blir drygt tio procent om även biomassaökningen i träd ochbuskar tas med i beräkningarna.Data från riksskogstaxeringens vegetationsinventering användes för att klassabetesmarkerna utifrån hävdstatus och artmångfald. Det fanns inga statistiskt signifikantaskillnader i kolmängd mellan provytor med höga indikatorvärden för hävd jämfört medytor med lägre hävdklassificering. Det fanns inte heller några statistiskt signifikantaskillnader i mängden markkol mellan ytor med få arter och ytor med många arter.En kategori betesmarker som faller utanför denna studie är åkermark som relativt sentövergått till permanent bete. Det är troligt att dessa marker är mer effektiva på att lagrain kol på grund av bättre näringsstatus och högre produktion.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
