| 1. |
- Andersson, Jonas, et al.
(författare)
-
Left ventricular remodelling changes without concomitant loss of myocardial fat after long-term dietary intervention
- 2016
-
Ingår i: International Journal of Cardiology. - : Elsevier BV. - 0167-5273 .- 1874-1754. ; 216, s. 92-96
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Accumulation of myocardial triglycerides (MTG) is associated with impaired left ventricular (LV) remodelling and function in obese and diabetic subjects. The role of MTG accumulation in development of heart failure in this group of patients is unknown. Short-term studies suggest that diets that lead to weight loss could mobilize MTG, with a favourable effect on cardiac remodelling. In a 24-month, randomized, investigator-blinded study, we assessed the effect of two different diets and subsequent weight loss on cardiac function and MTG in postmenopausal women. Methods: Sixty-eight healthy postmenopausal women with body mass index [BMI] >= 27 kg/m(2) were randomized to an ad libitum Palaeolithic diet (PD) or a Nordic Nutrition Recommendation (NNR) diet for 24 months. Morphology, cardiac function, and MTG levels were measured using magnetic resonance (MR) scanning, including proton spectroscopy at baseline and 6 and 24 months. Results: Despite mean weight losses of 4.9 (1.0) kg (NNR) and 7.8 (1.1) kg (PD), the MTG content did not change over time (p = 0.98 in the NNR and p = 0.11 in the PD group at 24 months). Reduced left ventricular mass was observed in both diet groups over 24 months. Blood pressure was reduced at 6 months, but returned to baseline levels at 24 months. End diastolic volume, stroke volume, and cardiac output decreased over time. No differences between diet groups were observed. Conclusions: Diet intervention and moderate weight loss over 24 months improved LV remodelling but did not alter MTG levels in overweight/obese postmenopausal women. (C) 2016 Elsevier Ireland Ltd. All rights reserved.
|
|
| 2. |
- Fröjse, Rolf, et al.
(författare)
-
A new method for continuous tonometric pCO2 measurement : in vitro studies
- 1999
-
Ingår i: Physiological Measurement. - : IOP Publishing. - 0967-3334 .- 1361-6579. ; 20:2, s. 129-136
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The available methods for tonometric pCO2 measurement only provide the possibility of performing intermittent registrations. A new method allowing continuous tonometric pCO2 measurement has been developed and tested in an in vitro model. A standard tonometer for intestinal pCO2 measurement was modified to allow continuous perfusion of the balloon with physiological saline solution in a closed system. The pCO2 in the system was determined in a specially sructed measurement chamber with a TCM20 percutaneous pCO2 monitor. In this in vitro model the tonometer balloon was placed in a saline bath with a constant pCO2 concentration and the measurements from the closed circulating system were compared with those obtained from a standard tonometer placed in the same bath. In 8 and 24 h experiments the circulating system measured the pCO2 value as accurately and reliably as traditional tonometry. This study indicates that the new method makes continuous monitoring of pCO2 possible
|
|
| 3. |
- Fröjse, Rolf, et al.
(författare)
-
Intestinal pHi studied with continuous saline tonometry during ischaemia and reperfusion in the pig.
- 2002
-
Ingår i: European Journal of Vascular and Endovascular Surgery. - : Elsevier BV. - 1078-5884 .- 1532-2165. ; 24:2, s. 150-155
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVE: To evaluate continuous saline tonometry for detection of progressive intestinal ischaemia and reperfusion in a porcine model. DESIGN: In eight anaesthetised pigs, small bowel mucosal pCO2 was recorded by means of two identical equipments for continuous saline tonometry and a standard tonometry balloon during ischaemia and reperfusion. RESULTS: Both systems of saline tonometry functioned stably during the four hour protocol ischaemia, although not significant until after 45 min for one of the tonometers. CONCLUSION: The equipment for continuous saline tonometry has a good reactivity, an accuracy comparable with standard tonometry.
|
|
| 4. |
- Fröjse, Rolf, et al.
(författare)
-
Validation of a novel method for continuous saline tonometry in a porcine model
- 2001
-
Ingår i: Physiological Measurement. - : IOP Publishing. - 0967-3334 .- 1361-6579. ; 22:3, s. 453-460
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Only intermittent and semi-continuous tonometric measurement of gastric and intestinal pHi is possible with the equipment available today. Earlier we developed a system for continuous saline tonometry and tested it in vitro. To assess the in vivo reliability of this method for continuous gastrointestinal saline tonometry, a standard tonometer for measurement of intestinal pCO2 and corresponding pHi was modified to allow continuous perfusion of physiological saline in a closed system and tested in a porcine model. In 11 anaesthetized and haemodynamically stable pigs, two continuous tonometry balloons were inserted into the distal small bowel, and a standard tonometry balloon was used as reference. To test long-term function of the continuous tonometers the research protocol lasted for eight hours. The two continuous saline tonometers performed well, and after an equilibration time of three hours the mean pHi values were stable between 7.35 and 7.43 and between 7.32 and 7.39 respectively. The standard tonometer measured stable pHi values. These preliminary studies indicate that continuous saline tonometry performs well over eight hours with a small bias and a good precision
|
|
| 5. |
- Krachler, Benno, et al.
(författare)
-
Fatty acid profile of the erythrocyte membrane preceding development of Type 2 diabetes mellitus
- 2008
-
Ingår i: NMCD. Nutrition Metabolism and Cardiovascular Diseases. - : Elsevier BV. - 0939-4753 .- 1590-3729. ; 18:7, s. 503-10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background and aims: The respective roles of dietary fatty acids in the pathogenesis of diabetes are as yet unclear. Erythrocyte membrane fatty acid (EMFA) composition may provide an estimate of dietary fatty acid intake. This study investigates the relation between EMFA composition and development of Type 2 diabetes mellitus.Methods and results: In a nested case-referent design we studied 159 individuals tested as non-diabetic at baseline who after a mean observation time of 5.4 +/- 2.6 years were diagnosed with Type 2 diabetes mellitus and 291 sex- and age-matched referents. Higher proportions of pentadecanoic acid (15: 0) and heptadecanoic acid (17:0) were associated with a tower risk of diabetes. In accordance with earlier findings, higher proportions of palmitoleic (16:1 n-7), dihomo-gamma-linotenic (20:3 n-6) and adrenic (22:4 n-6) acids were associated with increased risk, whereas linoleic (18:2 n-6) and clupanodonic (22:5 n-3) acids were inversely associated with diabetes. After adjustment for BMI, HbA1c, alcohol intake, smoking and physical activity the only significant predictors were 15:0 and 17:0 as protective factors and 22:4 n6 as risk factor.Conclusion: In accordance with previous studies, our results indicate that EMFA-patterns predict development of Type 2 diabetes mellitus. The inverse association with two saturated fatty acids, previously shown to reflect consumption of dairy products, is a new finding.
|
|
| 6. |
- Modig, Lars, et al.
(författare)
-
Cancerframkallande ämnen i tätortsluft : Exponering och halter i Umeå 2001
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Exponeringen för ett antal cancerframkallande ämnen undersöktes i ett slumpmässigt urval av allmänbefolkningen i Umeå, 2001. Den huvudsakliga studien genomfördes från slutet av september till mitten av oktober som personburna 7-dygns mätningar på totalt 60 personer, medan några av mätningarna genomfördes i januari 2002. Parallellt med de personburna mätningarna genomfördes även mätningar vid två stationära platser i Umeå, bibliotekstaket och E4:an. Mätningarna omfattade bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, acetaldehyd, PAH (polyaromatiska kolväten) samt kvävedioxid (NO2). Mätningarna genomfördes med passiva provtagare med undantag för PAH där provtagningen genomfördes med hjälp av en pump. Resultatet från de personburna provtagningarna av bensen gav medianvärdet 1,5 μg/m3, vilket kan jämföras med resultatet från fjolårets studie i Göteborg (1μg/m3) och den av Institutet för miljömedicin (IMM) föreslagna lågrisknivån 1,3μg/m3. Exponeringen för bensen var signifikant associerad till tiden som deltagarna vistats inomhus, utomhus på arbetsplatsen, i rum med rökning samt om de var rökare. Det var marginell skillnad mellan medianhalten uppmätt vid E4:an och den personburna halten (1,6 μg/m3 och 1,5 μg/m3) medan halten på bibliotekstaket låg lägre (1,0 μg/m3). Medianvärdet för butadien var 0,4 μg/m3, vilket är samma som halten uppmätt vid E4:an men högre jämfört med halten på bibliotekstaket (0,12 μg/m3). Det var signifikant skillnad mellan rökare och icke-rökare (p=0,007), och tid som tillbringats i rum med rökning var signifikant förknippat med ökad exponering för butadien. Mätningar genomfördes för både formaldehyd och acetaldehyd, dock redovisas enbart resultaten för formaldehyd på grund av problem med provtagningen av acetaldehyd. Bland mätningarna som genomfördes personburet var medianhalten formaldehyd 15 μg/m3 vilket kan jämföras med resultaten från samma studie i Göteborg förra året (19 μg/m3). Resultatet ligger inom det intervall som angivit som lågrisknivå (IMM, 12-60 μg/m3). Halterna som uppmättes vid E4:an och Biblioteket var nästintill lika (3,5 μg/m3 och 3,0 μg/m3), dock var de betydligt lägre jämfört med den halt som uppmättes personburet. Bostadstyp (villa alt lägenhet), framstod som den enda variabeln som var signifikant associerad till den personburna halten formaldehyd. PAH-mätningarna genomfördes stationärt hemma hos 10 deltagare ur befolkningsurvalet, samt personburet och stationärt på 10 personer i anknytning till forskargruppen. Mediankoncentrationen av bens(a)pyren, mätt personburet, var 0,08 ng/m3 vilket är i nivå med resultaten från Göteborg. Halterna hemma hos personerna från befolkningsurvalet samt de med anknytning till kliniken var 0,17 respektive 0,07 ng/m3. De stationära utomhusmätningarna visade att halten vid E4:an var betydligt högre jämfört med halten på Bibliotekstaket (0,3 respektive 0,1 ng/m3). Kvävedioxid (NO2) mättes som ett lokalt tillägg i syfte att undersöka samband mellan NO2, som trafikindikator, och övriga ämnen. Median halten för mätningarna som gjordes personburet var 8 μg/m3 medan resultaten från de stationära mätningarna var betydligt högre. NO2 uppvisade ingen signifikant korrelation till övriga ämnen mätta personburet. Vidare sågs inga samband till vistelse i specifika miljöer.
|
|
| 7. |
- Modig, Lars, et al.
(författare)
-
Cancerframkallande ämnentätortsluft - Umeå 2001
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Exponeringen för ett antal cancerframkallande ämnen undersöktes i ett slumpmässigturval av allmänbefolkningen i Umeå, 2001. Den huvudsakliga studien genomfördesfrån slutet av september till mitten av oktober som personburna 7-dygns mätningar påtotalt 60 personer, medan några av mätningarna genomfördes i januari 2002. Parallelltmed de personburna mätningarna genomfördes även mätningar vid två stationäraplatser i Umeå, bibliotekstaket och E4:an. Mätningarna omfattade bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, acetaldehyd, PAH (polyaromatiska kolväten) samtkvävedioxid (NO2). Mätningarna genomfördes med passiva provtagare med undantagför PAH där provtagningen genomfördes med hjälp av en pump.Resultatet från de personburna provtagningarna av bensen gav medianvärdet1,5 μg/m3, vilket kan jämföras med resultatet från fjolårets studie i Göteborg (1μg/m3)och den av Institutet för miljömedicin (IMM) föreslagna lågrisknivån 1,3μg/m3.Exponeringen för bensen var signifikant associerad till tiden som deltagarna vistatsinomhus, utomhus på arbetsplatsen, i rum med rökning samt om de var rökare. Detvar marginell skillnad mellan medianhalten uppmätt vid E4:an och den personburnahalten (1,6 μg/m3 och 1,5 μg/m3) medan halten på bibliotekstaket låg lägre (1,0μg/m3).Medianvärdet för butadien var 0,4 μg/m3, vilket är samma som halten uppmätt vidE4:an men högre jämfört med halten på bibliotekstaket (0,12 μg/m3). Det varsignifikant skillnad mellan rökare och icke-rökare (p=0,007), och tid som tillbringats irum med rökning var signifikant förknippat med ökad exponering för butadien.Mätningar genomfördes för både formaldehyd och acetaldehyd, dock redovisas enbartresultaten för formaldehyd på grund av problem med provtagningen av acetaldehyd.Bland mätningarna som genomfördes personburet var medianhalten formaldehyd15 μg/m3 vilket kan jämföras med resultaten från samma studie i Göteborg förra året(19 μg/m3). Resultatet ligger inom det intervall som angivit som lågrisknivå (IMM,12-60 μg/m3). Halterna som uppmättes vid E4:an och Biblioteket var nästintill lika(3,5 μg/m3 och 3,0 μg/m3), dock var de betydligt lägre jämfört med den halt somuppmättes personburet. Bostadstyp (villa alt lägenhet), framstod som den endavariabeln som var signifikant associerad till den personburna halten formaldehyd.PAH-mätningarna genomfördes stationärt hemma hos 10 deltagare urbefolkningsurvalet, samt personburet och stationärt på 10 personer i anknytning tillforskargruppen. Mediankoncentrationen av bens(a)pyren, mätt personburet, var 0,08ng/m3 vilket är i nivå med resultaten från Göteborg. Halterna hemma hos personernafrån befolkningsurvalet samt de med anknytning till kliniken var 0,17 respektive 0,07ng/m3. De stationära utomhusmätningarna visade att halten vid E4:an var betydligthögre jämfört med halten på Bibliotekstaket (0,3 respektive 0,1 ng/m3).Kvävedioxid (NO2) mättes som ett lokalt tillägg i syfte att undersöka samband mellanNO2, som trafikindikator, och övriga ämnen. Median halten för mätningarna somgjordes personburet var 8 μg/m3 medan resultaten från de stationära mätningarna varbetydligt högre. NO2 uppvisade ingen signifikant korrelation till övriga ämnen mättapersonburet. Vidare sågs inga samband till vistelse i specifika miljöer.
|
|
| 8. |
- Vernersson Lindahl, Emma, 1980-
(författare)
-
Investigating the function of Anaplastic Lymphoma Kinase
- 2008
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Anaplastic Lymphoma Kinase (ALK) was discovered in 1994, as a chromosomal translocation, t(2;5)(p23;q35), often seen in Anaplastic Large Cell Lymphomas (ALCL). Since then ALK has been extensively studied in this disease as well as in different model organisms. Due to its expression pattern within the central and peripheral nervous system ALK has been implicated in neuronal development. This hypothesis has been further strengthened by studies from Drosophila which have shown Alk to have an important role in optic lobe development. A recently described ALK mouse knockout model do not indicate an essential role for ALK in development, although a potential role within the central nervous system was strengthened. This since ALK-/- animals has an increased number of progenitor cells in the hippocampus and display altered behavior. The overall aim of the studies included in this thesis was to elucidate the function of ALK in the mouse. As a first step toward this goal we conducted an analysis of ALK mRNA and protein expression patterns during development. The strong expression of ALK in neuronal structures supports a role for ALK in neuronal development during embryogenesis. To further investigate the function of ALK in a physiological context we have developed two different ALK knockout strains, the ALK Kinase knockout (KO) and the ALK exon1 KO. The only visible phenotype in these strains is a reduction of total body weight which is apparent in the ALK-/- population when compared to wild type littermates. This size difference seems to take place after birth and is not due to an alteration in food consumption. We have also extensively studied the ALK Kinase KO with respect to gross development, the gastrointestinal canal and the olfactory system. ALK displays a very distinct expression pattern within the gastrointestinal canal being confined to enteric neuron precursors during embryogenesis and enteric nerves in the adult tissue. From these studies we conclude that ALK is not needed for development and viability in mice although it does play a role in regulation of body weight via a presently unknown mechanism. In addition, we have investigated the relationship between the Drosophila and mouse ALK receptor by examining the ability of the Drosophila Alk ligand Jelly-Belly, Jeb, to activate mouse ALK. Using different in vivo and in vitro techniques, we have shown that activation of mouse ALK cannot be accomplished by Drosophila Jeb. From this study we draw the conclusion that during development ligands for the Drosophila and mouse ALK has diverged to a level at which they can no longer substitute for each other.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Witek, Barbara, et al.
(författare)
-
Targeted Disruption of ALK Reveals a Potential Role in Hypogonadotropic Hypogonadism
- 2015
-
Ingår i: Plos One. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 10:5
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Mice lacking ALK activity have previously been reported to exhibit subtle behavioral phenotypes. In this study of ALK of loss of function mice we present data supporting a role for ALK in hypogonadotropic hypogonadism in male mice. We observed lower level of serum testosterone at P40 in ALK knock-out males, accompanied by mild disorganization of seminiferous tubules exhibiting decreased numbers of GATA4 expressing cells. These observations highlight a role for ALK in testis function and are further supported by experiments in which chemical inhibition of ALK activity with the ALK TKI crizotinib was employed. Oral administration of crizotinib resulted in a decrease of serum testosterone levels in adult wild type male mice, which reverted to normal levels after cessation of treatment. Analysis of GnRH expression in neurons of the hypothalamus revealed a significant decrease in the number of GnRH positive neurons in ALK knock-out mice at P40 when compared with control littermates. Thus, ALK appears to be involved in hypogonadotropic hypogonadism by regulating the timing of pubertal onset and testis function at the upper levels of the hypothalamic-pituitary gonadal axis.
|
|
