| 2. |
- Linderoth, Johan
(författare)
-
Diffuse large B-cell lymphoma - tumour characteristics on RNA and protein level associated with prognosis
- 2007
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Diffuse large B-cell lymphoma (DLBCL) is the most frequent lymphoma subtype. In Sweden 450 new cases are diagnosed annually. With modern anthracycline-containing chemotherapy DLBCL is potentially curable, with an estimated overall cure rate of approximately 50% for patients with advanced stage disease. Through molecular profiling of DLBCL the ?cell-of-origin concept? has been established: patients with tumours expressing genes characteristic of germinal center B-cells, ?GC-profile? has a significantly better survival than patients with tumors expressing genes normally induced during in vitro activation of peripheral blood B-cells, ?ABC-profile?. The first study (n=125) aimed to identify a protein pattern that could be used for discriminating germinal center derived (GC) and activated B-cell like (ABC)/non-GC DLBCL, using immunohistochemistry (IHC). BCL6, CD10 and CD40 were chosen as markers of a GC-phenotype, CD23 as a marker of pre/early GC-origin and CD138 as a marker of post-GC origin (i.e non-GC). No prognostically different subgroups, corresponding to GC or ABC (non-GC) could be identified. A new finding was the positive prognostic impact of CD23 and CD40 expression. In the second study (n=125) the prognostic effect of CD40, but not CD23, was confirmed. The effect of CD40 effect could not be explained by association with the GC-phenotype or by an enhanced autologous tumour response, as detected by tumour infiltrating helper and cytotoxic T-lymphocytes. The prognostic effect of a GC versus non-GC phenotype according to Hans et al (Blood 2004) was confirmed. The third study (n=122) identified the tissue microarray technique to be unreliable for immunohistochemical detection in GC vs. non-GC phenotypes, mostly due to difficulties interpreting BCL6 status. In the fourth study tumours from patients with cured (n=24) versus primary chemotherapy-refractory DLBCL (n=13), were investigated with respect to gene expression profiles, using spotted 55K oligonucleotide arrays produced in Lund. The genes that most differed between chemotherapy sensitive and refractory tumours mainly coded for proteins expressed by cells in the tumour microenvironment, and not by the tumour cells themselves. Confirmative IHC showed that the frequency of tumour infiltrating lymphocytes, macrophages and reactive cells expressing proteolytic and pro-inflammatory proteins were higher in the chemo-sensitive cohort, indicating that the microenvironment has an impact on the response to chemotherapy in DLBCL.
|
|
| 3. |
- Ytreberg, Agnes, et al.
(författare)
-
God havsmiljö 2020 : Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 3: Övervakningsprogram
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Havsmiljöförordningens övergripande mål är att upprätthålla eller uppnå en god miljöstatus i de svenska förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön till år 2020. En av uppgifterna i den första förvaltningsperioden är att fastställa övervakningsprogram.God miljöstatus baseras på ett ramverk av så kallade deskriptorer som anges i havsmiljödirektivet, det vill säga det EU-direktiv som i Sverige genomförs genom havsmiljöförordningen. Deskriptorerna beskriver god miljöstatus på en övergripande nivå för elva temaområden. Till varje deskriptor hör en rad kriterier som anger vad som ska ingå i en bedömning av miljöstatus. Utifrån de elva deskriptorerna har Sverige fastställt 13 övervakningsprogram. Sex program utgår ifrån olika biodiversitetsteman som berörs av en upp till tre deskriptorer, medan de övriga sju programmen utgår ifrån de deskriptorer som är mer inriktade mot belastning och miljöförändring.För varje program har ett antal underprogram föreslagits baserat på den nuvarande övervakningen och/eller planerad övervakning. Övervakning som ingår i programmen ska vara pågående och data ska vara tillgängliga. I programmen ingår nationell och regional miljöövervakning inklusive verksamhetsutövares recipientkontroll. Dessutom ingår annan typ av datainsamling som till exempel inventeringar av tumlare och uppgifter om omfattningen av mänskliga aktiviteter som orsakar belastning och miljöförändringar. Enligt havsmiljödirektivet ska övervakningen fånga upp tillstånd och miljöförändringar, belastning och omfattning av aktiviteterna som orsakar belastningen samt effekter av åtgärder. Eftersom nästa steg i havsförvaltningscykeln är att fastställa åtgärdsprogram kommer övervakning för att följa upp åtgärder att läggas till övervakningsprogrammen först under nästa förvaltningscykel.I beskrivningarna av programmen framgår hur den nuvarande övervakningen motsvarar de krav som ställs på dataunderlag genom havsmiljödirektivets bilaga III samt genom deskriptorer, kriterier, indikatorer och beslutade miljökvalitetsnormer. I dagens övervakning saknas bland annat tillräcklig övervakning för uppföljning av livsmiljöers tillstånd och utbredning. För marint avfall, buller och främmande arter saknas nationellt samordnad övervakning, men det görs regionala insatser och ett antal projekt har genomförts eller påbörjats för att öka kunskapen om hur övervakning bäst ska utformas. För de program som har pågående övervakning beskrivs utvecklingsbehoven för att förbättra underlaget för de återkommande tillståndsbedömningarna.Övervakningsprogrammet som fastställs under 2014 utgör således inte ett fast program för kunskapsinhämtning. Bristerna kommer att beaktas i det fortsatta genomförandet av havsmiljöförordningen där utveckling av indikatorer och övervakning kommer att ske kontinuerligt.
|
|
