| 4. |
- Lindholm, Johan, 1977-
(författare)
-
Kommersiell exploatering av idrottslig verksamhet ur ett konkurrensrättsligt perspektiv
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Föremålet för denna rapport är kommersiell exploatering av idrottslig verksamhet. Med detta begrepp avses aktiviteter av ekonomisk art som avser att möta ett intresse och en efterfrågan hos allmänheten att på olika sätt konsumera olika aspekter av den idrottsliga verksamheten, det vill säga aktiviteter som i bred bemärkelse kan beskrivas som ”sports marketing”. Kommersiell exploatering av idrottslig verksamhet har under senare tid blivit allt vanligare och kommit att omsätta allt större summor. I teorin finns det ett obegränsat antal varianter av kommersiell exploatering av idrottslig verksamhet, men i dagsläget består merparten av denna verksamhet utav fyra, huvudsakliga exploateringsmodeller: biljettförsäljning, medierättigheter, sponsorskap och merchandising.Denna rapport granskar de idrottsliga exploateringsmodellernas förenlighet med konkurrensrätten utifrån svenska förhållanden. Det kan inledningsvis konstateras att konkurrensrättens bestämmelser närmast per definition är tillämplig på kommersiell exploatering av idrottslig verksamhet, så som begreppet definierats här, oavsett om man studerar åtgärder vidtagna av idrottsliga aktörer eller externa aktörer.Huruvida sådana åtgärder strider mot konkurrensrättens bestämmelser är en avsevärt svårare fråga. Rapportens övergripande resultat kan mycket kortfattat och allmänt sammanfattas i tre slutsatser. För det första finns det uppenbara konkurrensrättsliga problem med de exploateringsmodeller som i dagsläget är vanligt förekommande och många av dessa problem hör samman med den organisatoriska modell och de civilrättsliga överenskommelser som dominerar idrottsrörelsen. För det andra, å andra sidan är de vanligaste exploaterings- modellerna inte som sådana oförenliga med konkurrensbestämmelserna, inte ens om de utövas inom de existerande organisatoriska ramarna. För det tredje, mot denna bakgrund bör aktörer som bedriver kommersiell exploatering av idrottslig verksamhet noga överväga om den modell som de använder sig av lever upp till de krav som följer av konkurrensbestämmelserna.Huruvida en viss exploateringsmodell är förenlig med konkurrensrättens bestämmelser måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Rapporten konstaterar emellertid att det ur ett konkurrensrättsligt perspektiv finns tolv tämligen konkreta rekommendationer som bör beaktas vid utformning av en idrottslig exploateringsmodell:1. Idrottsliga aktörer som sä̈ljer kommersiellt exploaterbara rättigheter med anknytning till idrottslig verksamhet till externa aktörer bör i möjligaste mån göra detta var för sig och på så låg nivå som möjligt samt begränsa kollektiv försäljning av sådana rättigheter till situationer där det avser att uppnå ett objektivt motiverat syfte och inte endast främja aktörernas egna ekonomiska intressen;dessa rättigheter bör säljas genom öppen budgivning utfrån objektiva och transparenta kriterier;vid försäljning bör sådana rättigheter i möjligaste mån styckas upp i flera mindre paket och i paket av olika art för att kunna attrahera så många externa aktörer som möjligt;sådana rättigheter bör säljas på korta avtalstider, helst tre år eller mindre;försäljning av rättigheter på exklusiv basis bör undvikas och bör inte ske på nationell basis;de externa aktörer som köper sådana rättigheter bör ges en möjlighet, och helst en skyldighet, att överlåta delar av dessa rättigheter till andra externa aktörer när de förra inte kan eller vill utnyttja rättigheterna;sådana externa aktörer bör inte gå samman för att köpa rättigheter;om sådana externa aktörer går samman för att köpa rättigheter bör de ha objektiva och transparenta kriterier för deltagande, vara öppna för så många externa aktörer att delta som möjligt och i möjligaste mån tillåta icke- medlemmar att i sin tur licensiera rättigheter;specialidrottsförbund och andra idrottsliga aktörer som har ett bestämmande inflytande över en idrott bör organisatoriskt särskilja dess reglering av idrotten som sådan från dess reglering av kommersiell exploatering;om sådana aktörer reglerar frågor kring kommersiell exploatering bör dessa regler inte ingå i bestämmelser som utövare eller föreningar måste acceptera för att få delta i den idrottsliga verksamheten, i synnerhet när de är till ekonomisk gagn för dem själva;om sådana aktörer reglerar kommersiell exploatering av idrottslig verksamhet bör dessa regler vara nödvändiga och proportionerliga för att uppnå ett objektivt motiverat syfte och inte endast främja deras egna ekonomiska intressen, samtom sådana aktörer reglerar kommersiell exploatering av den idrottsliga verksamheten på ett sätt som innebär att de erhåller en del av intäkterna bör det tydligt framgå att de står för kostnader eller ekonomiska risker i motsvarande omfattning.
|
|
