| 3. |
- Lundin, Susanne, et al.
(författare)
-
Gamla kroppar och nya tekniker
- 2007
-
Ingår i: Åldrandets betydelser. - 9789144034218
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Abstract in Finnish Inleding Dagen's biomedicinska utveckling bidrar till förbättrad livskvalitet för många människor. Det kan röra sig om nya läkemedel eller andra kliniska behandlingar med avgörande betydelse för en person's hälsotillstånd. Dessa medicinska möjligheter är emellertid inte helt oproblematiska. Ofta är stora ekonomiska kostnader förknippade, inte enbart med utvecklingsarbetet, men även med behandlingarna i sig. Även andra svårigheter, som t.ex. etiska eller kulturella, kan vara förbundna med nya biomedicinska framgångar. Flera medicinska upptäckter väcker existentiella frågor om människor's rätt att tänja på naturen's gränser. Därutöver innebär möjligheterna att korrigera människor's skröpliga kroppar och förlänga dera's liv att helt nya behov uppstår – som t.ex. en ny höftled, ett nytt hjärta eller en celltransplantation. Samtidigt som allt fler människor blir allt äldre ökar sålunda vårdköerna. Detta innebär att prioriteringar av olika slag måste göra's – prioriteringar inom forskningen, inom sjukvårdspolitiken likväl som i den vardagliga vårdsituationen. Att dagen's befolkning blir allt äldre och att vårdsektorn utsätt's för mer belastning är välkända fakta som politiker, ansvariga inom sjukvården och forskare måste förhålla sig till. Utredningen Prioriteringar i vården”, SOU 2001:8 är ett av många statliga initiativ för att ringa in problematiken och skapa en jämlik vård, andra är SENIOR 2005, SOU 2003:91 som ger förslag på en ny äldrepolitik. Parallellt med statliga beredningar bedriv's forskning för att ge kunskap om hur verkligheten ter sig – hur gamla lever, hur länge de lever, vilken vård de skulle behöva samt vilken vård som de facto erbjud's. I dessa studier framkommer bland annat att allmänheten kan ha en annan uppfattning än den som exempelvi's prioriteringsutredningen SOU 2001:8 uttrycker (Johannesson & Johannesson 1996, Elmståhl 2005, Wentoft 2006). Därutöver finn's det anledning att anta att statliga utredningar och forskning i sig producerar bilder av människor som inte sammanfaller med individer's egna upplevelser. Så är till exempel indelningen i medicinska mallar som yngre-äldre, äldre, äldre-äldre snarare kategorier som representerar metodologiska behov av struktur än något som människor med självklarhet kan identifiera sig med. Olika samhälleliga representationer av den gamla människan överensstämmer sålunda inte alltid med äldre's självförståelse. Inte desto mindre är det just samhället's bilder av åldrande individer som är en bidragande faktor när olika bedömningar och prioriteringar gör's. Det övergripande syftet med min artikel är att resonera om sambanden mellan kulturella föreställningar och medicinska praktiker. Mer specifikt är min avsikt att undersöka några av de idémässiga strukturer som bär upp föreställningar om gamla människor, om kroppen och om hälsan. Ambitionen är att ge alternativ till det instrumentella tänkandet som ofta utmärker statliga utredningar eller medicinska modeller avseende olika åldersgrupper's behov (jfr Blaakilde 2004, Lock & Sheper-Hughe's 1966). Istället för att utgå från fast strukturerade mallar, närmar jag mig de mer flytande begrepp som människor i allmänhet använder – ung, medelålder's, gammal. Den kulturanalytiska ansatsen är att studera komplexitet med syfte att inte enbart beskriva vilka förhållanden som råder utan även fråga varför och vad som kan bli de samhälleliga konsekvenserna. Artikeln's teoretiska utgångspunkt är fotad i etnologisk kulturanaly's samt i kritisk medicinsk antropologi som utgår från att klassificeringar och maktstrukturer är kopplade till föreställningar om kroppen. Till grund ligger bl.a. Margaret Lock's och Nancy Sheper-Hughe's’ diskussioner om ”tre kroppar”, dv's. tre olika analytiska nivåer för att undersöka hur samhälleliga processer samspelar med varandra. Den första nivån utgör's av den individuella kroppen, den i fenomenologisk mening självupplevda egna kroppen. På den andra analytiska nivån finn's den sociala kroppen som en symbolisk ingång till människor's föreställningar om natur, biologi och kultur. Den tredje nivån rymmer den politiska kroppen som refererar till olika former av disciplineringar och kontrollsystem. Min artikel tar sitt empiriska avstamp i framförallt två kvalitativa undersökningar. Det rör sig om Etnologiska institutionen's med folklivsarkivet's frågelista LUF 214 där 120 personer bosatta i Skåne svarade på dera's inställning till biomedicin och prioriteringar i vården, samt om EU-projektet Challange's of Biomedicine i vilket det bl.a. genomförde's fyra fokusgrupper kring ämnena transplantationer och genetiska test (CoB 2006). Ett ytterligare, kvantitativt, material utgör's av Svenskar's attityder till transplantationer och transplantationsforskning i vilken 1000 slumpvi's utvalda individer intervjuade's per telefon (Sifo 2001:3815560, Lundin & Idvall 2003). Därutöver har media och statliga utredningar fungerat som källmaterial. Samtliga undersökningar ger svar från både yngre och äldre, kvinnor och män med hemvist på såväl landsbygden som i städer.
|
|
