| 1. |
- Ahlm, Maria, et al.
(författare)
-
Kartläggning av plastflöden i byggsektorn : Råvara, produkter, avfall och nedskräpning
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Byggsektorn är idag den näst största enskilda användaren av plast efter förpackningssektorn och förbrukar 262 000 ton per år. Kartläggningen av inflödet av plast till byggsektorn som har genomförts i detta projekt visar att av de flöden som har identifierats är plaströr, isolering samt golv- och väggmattor de största produktgrupperna och de vanligast använda polymertyperna är PVC följt av PE, PP och EPS. Sannolikt är förpackningar och emballage ett stort flöde även i byggsektorn då förpackningsbranschen är den enskilt största användaren av plast i samhället. Även fukt- och väderskydd samt elinstallationer är stora flöden då det används i många applikationer, men data på exakt hur stora dessa flöden är har inte kunnat fastställas. Slutligen finns det troligtvis även en stor mängd små komponenter av plast samt produkter som inte huvudsakligen består av plast men där dess komponenter är helt eller delvis av plast.Eftersom det saknas data om tillförd mängd för flertalet produktgrupper bör upprepade och detaljerade kartläggningar möjliggöras. Vid dessa kartläggningar bör plastförpackningar och emballage prioriteras då flödet sannolikt är stort och då klimatbesparingar kan uppnås på kort sikt eftersom produktflödet generellt sett har fungerande materialåtervinningssystem. Vidare bör man även kartlägga fukt- och väderskydd närmare då de förekommer på flera ytor i en byggnation. Slutligen bör man även undersöka elinstallationer närmare.Kartläggningar kan göras genom att samla in data från tillverkare och branschorganisationer, men undersökningen i detta projekt visar att de inte för statistik som på ett enkelt sätt kan sammanställas. Ett annat sätt är att utgå ifrån KN-koder men det är svårt att urskilja bransch och syfte för många produktgrupper med nuvarande struktur inom KN.Drygt 150 000 ton plastavfall uppkommer inom byggsektorn varje år. Mindre än 1 procent av detta sorteras ut i rena plastfraktioner och materialåtervinns. Istället återfinns den största andelen plast i blandade, brännbara fraktioner som energiåtervinns.Dock är det skillnad på byggavfall och rivningsavfall och dessa bör separeras och behandlas olika. Byggavfall innehåller en stor mängd plastförpackningar samt installationsspill, främst från rör, isolering och golv med känt innehåll. Installationsspill från dessa produkter är relativt enkla att separera från varandra och därför lämpar sig plastavfall från detta avfallsflöde för materialåtervinning. När det gäller rivningsavfall, som kan innehålla plast från flera tidsperioder och icke önskvärda ämnen, är det tekniskt möjligt att materialåtervinna plast även ur detta avfallsflöde, men en balanserad diskussion måste föras om vilken klimatnytta man uppnår i förhållande till risk för att oönskade ämnen cirkuleras.Materialåtervinningen av plast från byggprodukter är låg och det är endast en mindre del återvunnen plastråvara som används i byggprodukter. Samverkan mellan insamling och materialåtervinning av plast från byggsektorn och efterfrågan av återvunnen råvara behöver undersökas ytterligare. Bland annat lyfter tillverkarna fram hinder som att prestandakrav, där standarder inte tillåter återvunnen råvara och att definitionen av vad som är en återvunnen råvara saknas.Nedskräpning av plast kring byggarbetsplatser bidrar till spridning av mikroplast och åtgärder som minskar risken att skräp sprids från byggarbetsplatser minskar också risken för tillskott av mikroplast i dess närmiljö. En god avfallshantering med möjligheter att stänga till avfallskärl så att inte väder och vind kan sprida skräp är en enkel och effektiv åtgärd. Med inspiration från hur man arbetar med skyddszoner kring konstgräsplaner skulle man kunna skapa en tänkt barriär kring byggarbetsplatserna som tillåter spridning av mikroplaster ”hit men inte längre” genom att installera partikelfilter i närliggande dagvattenbrunnar. Genom att utveckla nya arbetsmetoder som hindrar att damm sprids samt undvika metoder som innebär att man våttorkar, spolar av eller rengör verktyg i vatten minskar man risken för spridning av mikroplaster (och andra icke-önskade ämnen) till vattenmiljön.Utifrån de slutsatser man kunnat dra kring byggsektorns inflöde av plastprodukter respektive avfallsflöden har ett antal förslag på styrmedel och åtgärder tagits fram. Dessa syftar till att minska klimatpåverkan från byggsektorns plastanvändning genom att öka användandet av återvunnen och biobaserad plast, öka andelen plast som materialåtervinns och minska andelen plast som förbränns. Möjligheten att kunna kartlägga både inflödet och utflödet av plast inom byggsektorn är på många sätt centralt för de åtgärder och styrmedel som föreslås. Effekterna av en planerad åtgärd eller styrmedel bör kunna uppskattas innan eventuell implementering men också för att kunna se de faktiska effekterna efteråt.Förslag 1 MaterialåtervinningscertifikatEtt materialåtervinningscertifikat innebär att plastproducenter får certifikat utfärdade motsvarande vikten återvunnen plast som de tillverkat. En statligt reglerad kvotplikt anger hur stor del av den totala plastanvändningen som ska bestå av återvunnen plast. Certifikaten kan sedan köpas och säljas på en fri marknad, likt det elcertifikatsystem som styr mot ökad produktion av förnyelsebar energi i Sverige. Företag som inte når sin kvot får betala en kvotpliktsavgift till staten. På detta sätt skapar systemet ett ekonomiskt incitament för en ökad användning av återvunnen plast.Förslag 2 Återvinningskrav för plast inom byggsektornFörslag 2 består av tre delförslag med materialåtervinningskrav specifikt mot plastprodukten inom byggsektorn. Syftet är att öka materialåtervinningen och därmed minska andelen plast som går till förbränning. Det första delförslaget omfattar insamlingskrav på installationsspill från ett antal plastflöden. Det kan skapa flera slutna kretslopp där producenter får tillbaka installationsspill från deras egna produkter. Förslaget bygger på och samverkar med de befintliga insamlingssystem som finns i dagsläget för rör, isolering och golv- och väggmattor. Det andra delförslaget är ett återvinningsmål specifikt för plast inom byggsektorn (antingen all plast eller utvalda flöden). Detta ökar fokus på plaståtervinning och ger branschen ett långsiktigt mål att arbeta mot. Det tredje delförslaget, innebär att all plast som flödar in i branschen ska vara återvinningsbar år 2030. Detta skulle sätta ökad fokus på plastinflöde och design av produkten. Likande mål finns redan för plastförpackningar.Förslag 3 Kravställande i offentliga och privata upphandlingarAtt stärka efterfrågan är centralt för att öka andelen av återvunnen och biobaserad plast, och större privata och offentliga upphandlingar kan spela en ledande roll i att stimulera detta. Förslag 3, ställer krav på att plast som används i byggprodukter inom offentliga/privata upphandlingar ska innehålla en minimum andel återvunnen och/eller biobaserad plast. Stora upphandlingar kan ta ledningen och därigenom ge stabilitet och tid för hela byggsektorn att ställa om.Förslag 4 Producentansvar för byggprodukter av plastSyftet med producentansvaret är att skapa ett finansiellt incitament för att öka återvinningsgraden av en produkt genom ett differentierat avgiftssystem, samt att finansiera kostnaden för insamling och materialåtervinning av densamma. Produktansvaret existerar i nuläget för fyra produktkategorier: förpackningar, elprodukter, fordon, och däck. Förslaget att införa producentansvar i byggsektorn, antingen för alla produkter med en vis andel plast, eller gradvis införande som i första hand bör gälla för de produkter som har störst förutsättning att samlas in och återvinnas, för att därefter utökas till andra produkter efter en testperiod. Producentansvaret ska samverka med och inte ersätta befintliga frivilliga insamlingssystem för installationsspill inom byggsektorn.Övriga åtgärder som bör undersökas vidareSkatt på byggprodukter: En plastskatt läggs på ett urval av byggprodukter av plast. Detta gäller både importerade produkter och produkter som har tillverkats i Sverige. Biobaserad plast och återvunnen plast får sänkta skattenivåer.Krav på ökad information om produkter av plast: Olika tilltag som ökar information, stöd och guide till produktval och avfallshantering för plastprodukter i byggsektorn, samt digitala loggböcker för bättre inrapportering av plastflöde.Förändring av arbetsmetod och beteende på byggarbetsplatser: olika initiativ som skapar beteendeförändring och ökad fokus på plast på byggarbetsplatser.Förbjuda tillsatser av mikroplast i byggproduktioner: bygger vidare på liknande förbud för tillsatser av mikroplast i kosmetiska ”rinse-off” produkter.Oavsett vilka styrmedel eller åtgärder som drivs igenom i framtiden så är det viktigt med transparens och långsiktighet så att man ger branschen tid att ställa om.
|
|
| 2. |
- Bjerkesjö, Peter, et al.
(författare)
-
Styrmedel för minskad klimatpåverkan från plast
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Plast står för större delen av de fossila utsläppen från Sveriges avfallsförbränning, som idag ger stora utsläppav koldioxid. Om Sverige ska nå det långsiktiga klimatmålet; inga nettoutsläpp av växthusgaser senast år 2045, behöver förbränningen av fossil plast minska samtidigtsom materialåtervinningen av plast behöver öka.Naturvårdsverket har gett IVL Svenska Miljöinstitutet i uppdrag att analysera och ge förslag på utformning avmöjliga styrmedel som träffar problemet tidigt i plastensvärdekedja. I denna rapport analyseras klimatavgift, klimatskatt eller moms på fossilbaserade produkter, klimattullar på fossilbaserade plaster och plastprodukter samt avgift eller skatt på fossil plastråvara och plastprodukter. Rapporten innehåller en djupare analys av skatt på fossilplastråvara och plastprodukter.
|
|
| 3. |
- Fråne, Anna, et al.
(författare)
-
Potential för ökad återanvändning och materialåtervinning för transportförpackningar i plast från verksamheter
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Transportförpackningar av plast används inom ett flertal branscher i samhället där de tillför en nödvändig lösning för skydd och effektivare transport av varor och komponenter. Det finns dock utmaningar med den stora mängden plast som används idag. Den största volymen framställs från fossila råvaror som till stor del hamnar i förbränningsprocesser, vilket resulterar i fossila växthusgasutsläpp. Plastflöden behöver i större utsträckning ingå i cirkulära system, där insamling, materialåtervinning och återanvändning av plastprodukter måste öka. Förpackningar är den största produktgruppen för plastanvändning och är därmed en viktig grupp för ökad återanvändning och materialåtervinning. Denna rapport fokuserar på möjligheter för ökad cirkuläritet för transportförpackningar av plast. Syftet har varit att samla in information från olika branscher för ökad kunskap om plastflöden inom transportförpackningar och undersöka potentialen för ökad återanvändning och materialåtervinning av dessa.Undersökningen genomfördes genom en omfattande litteraturstudie och dialog med olika aktörer inom sju branscher via individuella intervjuer, referensgruppmöten och en workshop. De identifierade utmaningarna och den potential för ökad återanvändning och materialåtervinning som kom fram under intervjuerna och vid workshopen analyserades för respektive bransch med hjälp av kvalitativ bedömning och olika hinder (generella och branschspecifika) identifierades. Därefter togs ett antal åtgärdsförslag och fyra målbilder fram för att nå målet med ökad återanvändning och materialåtervinning av transportförpackningar av plast. Målbilderna innehåller både styrmedelsförslag och systemlösningar samt kategoriserades utefter (i) hinder som adresseras, (ii) incitament och (iii) vision för år 2025.Det är svårt att få en uppfattning om plastflödena eftersom det inte finns statistik över hur stora mängder transportförpackningar av plast som tillverkas eller används i Sverige varje år. Producenter är skyldiga att rapportera hur stor mängd plastförpackningar de totalt sätter på marknaden varav hur stor mängd som utgörs av konsumentförpackningar. Av den officiella förpackningsstatistiken går det därför att särskilja konsumentförpackningar från den totala mängden, men hur stor mängd som utgörs av just transportförpackningar av plast finns det ingen statistik över. Bland aktörerna själva saknas också kunskap om hur mycket plast som de använt sig av, materialval, hur leverantörer kan påverkas och vilka lösningar som andra använder sig av. För att åtgärda detta är det viktigt med informationshöjande insatser. En arbetsgrupp inom den nationella plastsamordningen kan samla aktörer längs med transportförpackningars värdekedja för att öka förståelsen över branscher och därmed öka materialåtervinningen och återanvändningen.Efter användningen kan transportförpackningarna sorteras ut till materialåtervinning (egen fraktion eller tillsammans med annat plastavfall), hamna i avfallsfraktioner som går till energiutvinning eller återanvändas inom cirkulära system. Genom intervjuer har det framkommit att det förekommer brister i hur transportförpackningar av plast eftersorteras, där det inom vissa branscher går till den brännbara fraktionen mer ofta på grund av platsbrist eller att det inte anses lönsamt. Kostnaderna för insamling och behandling av förpackningsavfall täcks i regel av förpackningsavgifter som ingår i priset av en förpackad vara och förpackningsavgifternas storlek skiljer sig. Systemet för verksamhetsförpackningar är inte lika utvecklat som för konsumentförpackningar och det finns idag ingen differentiering av avgifter för verksamhetsförpackningar.Utökade krav på insamling, eftersortering, och återanvändbarhet för att därmed kunna nå ökad materialåtervinningsgrad ökar incitamenten för att lösa exempelvis platsbristen. Kraven kan dessutom innebära att kunskapsgraden och statistiken förbättras eftersom aktörerna blir mer medvetna om transportförpackningars hantering samtidigt som ökade plastflöden kan säkerställa ökad kvalitet på återvunnen råvara och att transportförpackningarna designas för att kunna återanvändas. Vad undersökningen slutligen landar i är det faktum att transportförpackningar av plast behöver utbyggd infrastruktur, med teknik för plaståtervinning och gemensamma branschöverskridande system för återanvändning, för att kunna säkerställa cirkuläritet och därmed nå målen om ökad materialåtervinning och ökad återanvändning.
|
|
| 4. |
- Gråd, Erik, et al.
(författare)
-
Sammanställning och analys av styrmedel för att minska miljöpåverkan från plastförpackningar : Slutrapport
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här rapporten har en kartläggning över den lagstiftning som berör plastförpackningar idag gjorts samt en analys av vilka hinder som föreligger för önskad utveckling och till sist rekommendationer för effektivare styrmedel. Förslag på förändringar av befintliga styrmedel har tagits fram, med syfte att bättre uppfylla målen inom Naturvårdsverkets plastarbete, återvinningsmål i förpackningsförordningen och etappmål för återanvändbara förpackningar. Som utgångspunkt för den gemensamma problembilden har fyra problem diskuterats och förankrats med Naturvårdsverket:• bristande utsortering/insamling av återvinningsbara förpackningar, • för stor andel plastförpackningar går till energiåtervinning, • för liten andel återanvändbara förpackningar samt • för mycket plastförpackningar på marknaden. Att det är för mycket plastförpackningar på marknaden kan bland annat skyllas att det saknas effektiva styrmedel riktade mot de tidiga faserna i livscykeln för plastförpackningar, inte minst design av plastförpackningar. Dessutom är det hög omsättningstakt på marknaden. Rörande materialåtervinning av plastförpackningar finns det tydliga nationella mål och mål på EU-nivå, men otillräcklig infrastruktur för materialåtervinning, vilket gör att insamling och utsortering i olika fraktioner brister. Detta styr istället flödet mot energiåtervinning. I de nyligen beslutade etappmålen kring återanvändbara förpackningar så ska andelen som är återanvändbara öka med minst 20 procent från år 2022 till år 2026 och med minst 30 procent från år 2022 till år 2030 för de förpackningar som släpps ut på marknaden i Sverige för första gången. Det finns idag ingen tydlig incitamentsstruktur och kunskap hos den aktör där förpackningsavfallet uppstår. Dessutom är det en utmaning med friåkare, där producenter av förpackningar inte finns med i insamlingssystemet som tillhandahålls och därmed inte uppfyller producentansvaret. Vad gäller materialåtervinning har plast generell en låg materialåtervinningsgrad – endast 9 procent av all plast uppskattas materialåtervinnas. För plastförpackningar är det svårt att beräkna materialåtervinningsgrad men baserat på bland annat kartläggningar och rapporteringar till EU finns uppgifter om att 30-45 procent av alla plastförpackningar som sätts på marknaden materialåtervinns. Problemet är att design för återvinning inte tas med i tillräcklig stor utsträckning då förpackningarna utformas utifrån unika förutsättningar för att skydda varan. Dessutom är nytillverkad plast ofta billigt. Sammanställningen från kartläggningen visar på att det finns tydliga utmaningar att nå de framtida målen för materialåtervinning av plastförpackningar; 55 procent till 2025. I Sveriges största återvinningsanläggning så uppskattas materialåtervinningsgraden vara 10–20procent. Flera av utmaningarna går genom hela värdekedjan och de olika aktörerna behöver arbeta gemensamt om Sverige ska kunna uppnå de uppsatta målen.Studien visar även på tydliga utmaningar och brister vad gäller att uppnå ambitionerna i linje med avfallshierarkin och för att uppnå en cirkulär ekonomi. Kartläggningen har kunnat konstatera flera marknadsmisslyckanden som förhindrar en övergång till en cirkulär ekonomi. Det saknas incitament eller information för produktdesign som möjliggör återvinning eller återanvändning, för att använda återvunnet eller återanvända produkter eller material i tillverkningsprocesser, för att köpa produkter som är mer återvinningsbara eller återanvändbara samt för att ta hänsyn till externa effekter av att bortskaffa en uttjänt produkt. Dessa fyra typer av marknadsmisslyckanden ligger som grund för att motivera de styrmedel som föreslås för att uppnå en cirkulär ekonomi. Vidare har de EU-direktiv och nationella styrmedel som berör förpackningar kartlagts. Det finns både styrmedel som är juridiskt bindande och tillämpas enligt lag och även styrmedel av frivillig karaktär. På EU nivå är det EU:s Avfallsdirektiv, Förpackningsdirektivet och Engångsplastdirektivet som är styrande. För nationella styrmedel är producentansvaret det centrala styrmedlet för plastförpackningar och styrs genom förordning (2018:1462) om producentansvar för förpackningar. Producentansvarssystem utgör det centrala styrmedlet för cirkularitet på förpackningsområdet. Syftet med producentansvaret är att styra producenterna mot att utveckla mer resurssnåla produkter som är lätta att återanvända eller materialåtervinna och som samtidigt, i möjligaste mån, är fria från miljöfarliga ämnen. Baserat på kartläggningen över befintlig lagstiftning och marknadsmisslyckanden utifrån måluppfyllelserna, har åtta styrmedelsförslag tagits fram. Förslagen består dels av en anpassning av befintliga styrmedel, dels av nya kompletterande styrmedel. Förslagen riktas mot de fyra hinder som identifierades i början av utredningen. Det förväntas inte att ett styrmedel ensamt kan lösa ett hinder, men förslagen kan sammantaget på olika sätt bidra till att lösa de problem som identifierats. Av de åtta förslagen har sedan fem valts ut som bäst lämpade för att nå måluppfyllelserna:• Stödja utvecklingen av fler frivilliga pant- och retursystem• Ändring av avgiftsramverk för producentansvaret • Tydligare information och branschdialog (inom producentansvaret)• Ökad tillsyn inom producentansvaret • Andel återvunnen plast i plastförpackningarVarje förslag har analyserats utifrån syfte, incitamentsstruktur och genomförbarhet, vilken effekt de förväntas ha på måluppfyllelserna samt vilka aktörer som kan förväntas beröras av ändringen och om det innebär någon kostnad. Dessa styrmedel har en begränsad påverkan isolerat, men kombinerat kan de förväntas ge ökad effekt. Exempelvis informationsbaserade styrmedel kan ha begränsad effekt isolerat, men kan spela en viktig roll i att öka förutsättningarna för att andra styrmedel, såsom producentansvaret, ska lyckas. Till exempel föreslås att en kombination av finansiella incitament tillsammans med ökad information om ansvar kring producentansvaret samt förbättrad tillsyn, skulle kunna ta ett bättre helhetsgrepp om problemen och bättre uppfylla målen.
|
|
| 5. |
- Hammar, Maria, et al.
(författare)
-
Förbättrad styrning av plastförpackningar från verksamheter
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sveriges långsiktiga klimatmål innebär att utsläppen av växthusgaser inom svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre år 2045 än år 1990.Växthusgasutsläppen från avfallsförbränning kommer främst från plast, som nästan enbart produceras av fossil olja och naturgas. Det råder osäkerhet kring hur mycket plast som sätts på den svenska marknaden, men enligt Kartläggning av plastflöden, SMED-rapport Nr 01 2019, uppskattas 325 000 ton plast sättas på marknaden och 55 procent eller mer behandlas genom energiåtervinning.Syftet med uppdraget är att få en bättre bild över orsakerna till att plastförpackningsavfallet från verksamheter till stor del går direkt till förbränning samt vad som krävs för att få till en ökad återanvändning av plastförpackningar samt en ökad utsortering, insamling och materialåtervinning för plastförpackningsavfallet från olika sorters verksamheter. I arbetet har berörda företag och aktörer intervjuats.Plastförpackningar från verksamheter omfattas av producentansvaret, vilket innebär att producenterna ska ta ansvar för insamlingen och behandlingen av förpackningsavfallet. Producenter av verksamhetsförpackningar omfattas av producentansvaret, men det är betydligt högre servicegrad på insamlingssystemen för hushåll jämfört med verksamhetsförpackningar. Tyvärr innebär detta att insamlingen av plastförpackningar från verksamheter idag har flera brister då insamlingssystemen ofta är mindre tillgängliga, det är svaga incitament för separat insamling, materialåtervinning samt återanvändning plus att det ofta är svårt för mindre verksamheter att hantera en separat fraktion till exempel på grund av utrymmesbrist. En del av finansieringen av insamlingssystemet för verksamhetsförpackningar sker genom försäljning av insamlat och sorterat material samt en förpackningsavgift som producenterna betalar.Verksamheterna måste själva antingen anlita en egen återvinningsentreprenör för insamling av avfall eller lämna på en så kallad insamlingspunkt. De återvinningsentreprenörer som ingår i branschorganisationen Återvinningsindustrierna har tillsammans utvecklat en färdplan för Fossilfritt Sverige 2045 och arbetar för en cirkulär ekonomi. Färdplanen fyller två viktiga funktioner; dels att beskriva branschens egen resa mot fossilfrihet och en mer cirkulär ekonomi, dels att visa hur återvinningsbranschen kan utvecklas för att möjliggöra för andra verksamheter att nå samma mål.Verksamheter står inför en rad svårigheter för att uppnå rena plastflöden och en cirkulär ekonomi för plast utan farliga ämnen. En av utmaningarna är att det är flera led i hanteringen av förpackningar vilket ger långa och komplicerade värdekedjor med olika intressen och ofta på en global marknad. Det gör att det är svårt för globala aktörer att ta särskild hänsyn till just den svenska marknadens system och preferenser. Verksamheterna i Sverige styrs idag av olika lagstiftning och regelverk som hänger ihop (avfallsdirektivet, förpackningsdirektivet, producentansvar mm) och dessutom påverkas de av olika frivilliga initiativ och målsättningar som till exempel branschöverenskommelser och plastpakter.
|
|
