| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Olve, Nils-Göran, 1947-
(författare)
-
Särredovisning av kostnader i kommunal verksamhet : Rapport från sju kommuner med erfarenhet av att rapportera om kostnader för olika kalkylobjekt
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten handlar om särredovisning av kostnader i sju svenska kommuner. En rad olika aktörer kan vara intresserade av en verksamhets kostnader, bland annat Konkurrensverket för att avgöra om en organisation gör sig skyldig till över- eller underprissättning. Även myndigheter som SCB, kommunpolitiker och tjänstemän samt media ställer frågor om kostnaden för specifika kalkylobjekt (till exempel processer, brukarkategorier eller produkter). Ofta gäller det något som inte följs upp rutinmässigt. Hur besvaras sådana frågor?Vi har undersökt detta genom en explorativ studie i sju svenska kommuner. Fokus i rapporten ligger på kostnadssammanställningar som görs i tillägg till bokföringens löpande uppföljning. Sådan särredovisning kan både göras ad hoc (för att besvara en unik fråga) och löpande.Studiens syfte är att beskriva hur sju svenska kommuner med stor erfarenhet av uppföljning och analys, hanterar frågor om kostnader för kalkylobjekt som inte redan är föremål för löpande särredovisning samt identifiera resurser och kompetenser som krävs för att lyckas med detta. Vi avgränsar oss alltså till ett antal ”goda exempel”, snarare än att ge en representativ bild av särredovisning i svenska kommuner. Vi fokuserar produktionen av kostnadsinformationen och analyserar inte konsekvenserna av att använda den.Kostnader särredovisas av olika anledningar. För att öka förståelsen av detta beskrivs tre situationer då kostnader för specifika kalkylobjekt efterfrågas: frågor internt från politiker och tjänstemän, frågor externt från myndigheter och andra granskande aktörer samt frågor från medborgare eller massmedia. Dessutom beskriver vi fem viktiga vägval som påverkar vilken precision som kan uppnås i särredovisningen. Dessa är hämtade från en tidigare rapport för Konkurrensverket (Olve och Petri, 2014), och handlar om hur kalkylobjekt definieras, hur data samlas in, vilket urval av kostnader som görs och hur samkostnader fördelas, samt hur kostnadsinformationen används.Resultaten visar att kommunerna kan göra avancerade kostnadskalkyler, men att sådana analyser är förknippade med resursanvändning bland såväl ekonomer som verksamhetspersonal. Om kostnadsinformationen inte är till nytta internt, kan det vara svårt att mobilisera intresse för att upprätta kalkylerna (i konkurrens med annan uppföljning som också efterfrågas). För kalkylobjekt som motsvarar konton i bokföringen, organisatoriska enheter eller leverantörer, kan fackekonomerna själva ta fram kostnadsinformation med hög precision. Men för mer verksamhetsnära kalkylobjekt (som produkter, processer och brukare) krävs ofta engagemang även från experter i verksamheten. Kostnadsinformationen som används internt ligger ofta till grund för styrningen och fokuserar därför ”påverkbara” kostnader snarare än full självkostnad. Utvecklingen mot större inslag av marknadslogik (så kallad New Public Management/NPM) har också påverkat uppföljningen. Gradvis har politikens och beställarnas fokus flyttats från kostnader i verksamheten, till det pris som betalas för den upphandlade verksamheten – oavsett om den levereras av en extern leverantör eller av den interna utförarorganisationen.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Petri, Carl-Johan, 1970-, et al.
(författare)
-
Kostnadsinformation ur ett konkurrensrättsligt perspektiv : Insamling, uppföljning och analys – ett förslag till tentativt ramverk
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inför konkurrensrättsliga bedömningar är det viktigt att kunna teckna en bild av ett företags kostnadsläge, både för hela verksamheten och för enskilda produkter. Dessa kostnadsuppskattningar kan t.ex. användas för att bedöma om ett företag prissätter sina produkter under självkostnad (i syfte att vinna marknadsandelar och/eller eliminera konkurrenter) eller för att bedöma företagets lönsamhetsmargi-naler vid påstådd överprissättning. Såväl den begreppsmässiga innebörden som den praktiska mätningen av kostnad blir då viktig.I företagsekonomisk litteratur råder sedan mitten av 1900-talet enighet om "diffe-rent costs for different purposes". Företags och andra organisationers kalkyler för beslutssyften bör vara framåtsyftande och främst avse hur framtida betalningar påverkas av handlandet. Detta skiljer sig förstås beroende på vilka beslut som är aktuella. Kostnadsberäkningar används även för att formulera ansvar och utvär-dera prestationer. Urval, värdering, periodisering och fördelning av kostnader kan därför behöva göras på olika vis i olika kalkyler.Läroböckernas kalkyler avser alltjämt oftast tydliga, tillverkade föremål eller tjäns-ter där resursinsatsen främst utgörs av direkt arbete. I rapporten ger vi en aktuell bild av svenska organisationers kostnadsberäkningar. De bör påverkas av att det mesta arbetet i samhället numera har mer indirekt karaktär. Till exempel lägger de flesta branscher stora resurser på utveckling och marknadskontakter inför framtida försäljning. Konkurrensrättens föreställningar om kostnad kan då visa sig svåra att upprätthålla. Dels begreppsmässigt: vilka kostnader (och kostnaden för vad) är relevanta vid bedömningen av hur marknadskonkurrensen fungerar och kan för-bättras? Dels rent praktiskt: om företag inte längre mäter kostnader så som myn-digheter väntar sig så har de svårt att besvara myndigheters frågor.Vi har inventerat senare års litteratur om kostnadsberäkning för att bilda oss en uppfattning om aktuell syn på kostnadsinformation och dess användning. Vi har också stämt av denna mot några praktiska fall. Vår teoretiska och empiriska genomgång resulterar i ett antal kriterier för att beskriva vägval vid kostnads-beräkning. Dessa ska fungera som en pedagogisk modell för att förstå hur ett före-tag valt att kalkylera, för att diskutera rimligheten i dess val och eventuellt begära ytterligare information, samt för att avgöra vilka kalkyler som kan ses som konkur-rensrättsligt relevanta.De företag vi beskriver i rapporten har gjort olika vägval. Deras kalkyler är därför inte omedelbart jämförbara. Utvecklad produktkalkylering, och ett betydande intresse för denna, finns dock hos alla. Flertalet har inte heller gjort vägval som dramatiskt avviker från traditionell svensk kalkylsed. Möjligen har inslagen av bidragskalkyl ökat, när tillverkning för flera av de studerade företagen står för en mindre del av totalkostnaden.
|
|
