| 1. |
- Dannewitz, Johan, et al.
(författare)
-
Genetisk kartläggning av öring i Mjörn
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I sjön Mjörn, som är belägen i Säveåns vattensystem i Västergötland, förekommer ett bestånd av storvuxen insjööring som klassats som genuint och skyddsvärt. Öringreproduktion förekommer i flera av sjöns tillflöden, men förekomsten av storvuxen, sjövandrande öring har minskat under senare årtionden. Det sätts också ut odlad öring i Mjörn enligt vattendom. Den odlade stam som används för att producera sättfisk till sjön grundades 1969 med lekfisk från ett av Mjörns viktigare tillflöden, och har sedan dess hållits genetiskt isolerad, d.v.s. inget nytt avelsmaterial har tillförts. Syftet med denna studie var att göra en genetisk kartläggning av öringen i Mjörn, vilket inkluderar identifiering av distinkta lekbestånd, skattningar av beståndens genetiskt effektiva storlekar samt ett försök att utreda Mjörnöringens ursprung genom jämförelser med öring från andra områden i Sverige. Resultaten visar att Mjörns öringbestånd är små med relativt låg grad av genetisk variation. Den vilda öring som idag finns i sjöns tillflöden bildar en separat och tydlig grupp i analyser som inkluderar öring från andra områden i Sverige, även om subtila likheter med havsvandrande öring från västkusten framträder i vissa analyser. Samtidigt föreligger tydliga genetiska skillnader inom Mjörn vilket indikerar att genflödet mellan de olika tillflödena är begränsat. Utsättningar av främmande öringstammar, samt förflyttningar av öring mellan vattendrag som mynnar i Mjörn bör därför undvikas. Den odlade stammen avviker markant från den vilda öringen i sjön, och påminner genetiskt sett mest om öring från Gullspångsälven i Vänern. I kombination med uppgifter om tidigare utsättningar pekar de genetiska resultaten på att den lekfisk som användes för att starta upp den odlade stammen i Ålanda sannolikt hade ett stort inslag av Gullspångsöring som tidigare satts ut i sjön. Bevarandevärdet på den odlade stammen kan därför ifrågasättas. Det finns dock alternativa, om än mindre sannolika, förklaringar till de observerade resultaten som inte helt kan uteslutas och bör utredas vidare.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Dannewitz, Johan, et al.
(författare)
-
Återetablering av vandrande storöring i övre Österdalälven : en genetisk utvärdering av utsättningar av Siljansöring i biflödet Fjätälven
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med denna studie var att göra en genetisk kartläggning av öringen i Österdalälven, samt att utvärdera ett projekt med målsättningen att återintroducera Siljansöring i de övre delarna av Österdalälven genom utsättningar av främst befruktad rom i biflödet Fjätälven. Resultaten är baserade på DNA-analyser av s.k. mikrosatellitmarkörer och visar på en påtaglig populationsstruktur i området. Mer eller mindre tydliga genetiska skillnader observerades mellan i princip samtliga analyserade stickprov av naturligt förekommande öring från området. Sammanfattningsvis bildar öringen i Storån (en av Österdalälvens huvudsakliga tillflöden) en genetiskt distinkt grupp, likaså den i biflödet Grövlan, medan öringen i biflöden längre nedströms i Österdalälven, som Sörälven, Fjätälven och Krypån, bildar en tredje grupp med mindre tydliga genetiska skillnader sinsemellan. Den storvuxna, vandrande öring som hålls på odlingen i Särna och som benämns Siljansöring avvek genetiskt från samtliga stickprov av naturligt förekommande öring i övre Österdalälven med biflöden. Detta gjorde det möjligt att utvärdera utsättningarna i biflödet Fjätälven med hjälp av genetiska analyser. Förekomst av återvändande vuxna individer med genuppsättningar typiska för Siljansöring visar att den utsatta fisken överlevt i området och att andelen storvuxen, vandrande öring successivt har ökat i Fjätälven sedan utsättningarna påbörjades. Den utsatta öringen nyttjar sannolikt Trängslets regleringsmagasin som uppväxtområde. Analyser av datorsimulerade individer av olika ursprung visar vidare att det i framtiden finns möjlighet att studera den utsatta Siljanöringens reproduktiva framgång i Fjätälven, samt utreda i vilken grad stammarna hybridiserar. Analys av storvuxna öringar från andra delar av Österdalälven visar att det även finns en annan storvuxen, vandrande öring naturligt i området, som sannolikt nyttjar främst biflödena Sörälven och Krypån som lekområden. Denna öring påminner genetiskt om den odlade Siljansöring som satts ut i Fjätälven, även om vissa skillnader finns. Det är osäkert om denna stam är att betrakta som en rest av den öring i Österdalälven som innan vattenkraftsutbyggnaden nyttjade Siljan som uppväxtområde, eller om den utgör en storvuxen öringstam som hela tiden nyttjat andra områden längre uppströms under uppväxtfasen (som t.ex. Idresjön och Särnasjön). Resultaten pekar på en påtaglig populationsstruktur i övre Österdalälven, och det kan inte uteslutas att öring från olika populationer anpassats genetiskt till lokala miljöbetingelser. Öringen i området bör därför förvaltas lokalt, vilket bl.a. innebär att utsättningar av främmande öringstammar inte bör ske, och eventuella förflyttningar av öring inom området bör genomföras med hänsyn till den populationsgenetiska struktur som föreligger.
|
|
| 4. |
- Delling, Bo, 1964-, et al.
(författare)
-
Genetic signs of multiple colonization events in Baltic ciscoes with radiation into sympatric spring- and autumnspawners confined to early postglacial arrival
- 2014
-
Ingår i: Ecology and Evolution. - : John Wiley & Sons. - 2045-7758. ; 4:22, s. 4346-4360
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Presence of sympatric populations may reflect local diversification or secondary contact of already distinct forms. The Baltic cisco (Coregonus albula) normally spawns in late autumn, but in a few lakes in Northern Europe sympatric autumn and spring- or winter-spawners have been described. So far, the evolutionary relationships and taxonomic status of these main life history forms have remained largely unclear. With microsatellites and mtDNA sequences, we analyzed extant and extinct spring- and autumn-spawners from a total of 23 Swedish localities, including sympatric populations. Published sequences from Baltic ciscoes in Germany and Finland, and Coregonus sardinella from North America were also included together with novel mtDNA sequences from Siberian C. sardinella. A clear genetic structure within Sweden was found that included two population assemblages markedly differentiated at microsatellites and apparently fixed for mtDNA haplotypes from two distinct clades. All sympatric Swedish populations belonged to the same assemblage, suggesting parallel evolution of spring-spawning rather than secondary contact. The pattern observed further suggests that postglacial immigration to Northern Europe occurred from at least two different refugia. Previous results showing that mtDNA in Baltic cisco is paraphyletic with respect to North American C. sardinella were confirmed. However, the inclusion of Siberian C. sardinella revealed a more complicated pattern, as these novel haplotypes were found within one of the two main C. albula clades and were clearly distinct from those in North American C. sardinella. The evolutionary history of Northern Hemisphere ciscoes thus seems to be more complex than previously recognized.
|
|
| 5. |
- Palm, Stefan, et al.
(författare)
-
Genetisk analys av gös från Ivösjön
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En genetisk studie har genomförts av 51 vuxna gösar fångade vid fiske i Ivösjön under 2013. Syftet har varit att med hjälp av DNA-analys av dessa prover, samt arkiverade fjäll från början av 1960-talet, studera genetiska förändringar i Ivösjöns gösbestånd under den senaste 50-årsperioden, samt att utvärdera graden av påverkan av utsatt hjälmargös. Resultaten visar att Ivösjöns gösbestånd har förändrats genetiskt sedan 1960- talet. Bland den vuxna fisken från 2013 bestod uppskattningsvis ca 60% av "genpoolen" av ursprungliga ivösjögener, medan resten utgjordes av introducerade hjälmargener. En närmare analys på individnivå visade att omkring hälften av gösarna föreföll vara genetiskt sett opåverkade (ursprungliga). Bland övriga individer med genetiskt material från Hjälmaren var en majoritet hybrider (korsningar) mellan ursprunglig ivösjögös och utsatt hjälmargös, medan omkring 20% av hela den analyserade fångsten från 2013 utgjordes av direktutsatt hjälmargös. Utifrån resultaten kan nyttan av hittills genomförda förstärkningsutsättningar med hjälmargös i Ivösjön ifrågasättas. Denna fiskevårdande åtgärd har inte nödvändigtvis bidragit till ett förbättrat gösfiske i någon högre omfattning. Samtidigt har utsättningarna resulterat i en genetisk påverkan, vars kort- och långsiktiga biologiska effekter till stora delar är oklara.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Palm, Stefan, et al.
(författare)
-
Laxing och felvandrad lax i Mörrumsån : En genetisk analys
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med denna studie har varit att DNA-analysera ett större material av laxfisk från Mörrumsån för att: · få en bättre bild av hur stor andel felbedömda arthybrider med öring, s.k. laxingar, som förekommit bland vuxen "lax" från olika år och fångstmånader, · uppskatta den totala andelen laxing bland all vuxen laxfisk i Mörrumsån (lax, laxing, öring), · identifiera genetiskt avvikande lax ("felvandrare"), samt · undersöka hur stora genetiska förändringar som skett i åns laxbestånd sedan 1960-talet och om det finns tecken på genetisk påverkan av felvandrad lax från andra vattendrag. Bakgrund till denna analys är att en tidigare genetisk pilotstudie av vuxen lax från Mörrumsån hösten 2011 gav förvånande och oroväckande resultat. En betydande andel (ca 20%) av den förmodade laxen visade sig då vara arthybrider med öring, s.k. laxingar. Dessutom bar en hög andel (10-20%) av de rena laxarna på genuppsättningar som förväntas vara mycket ovanliga bland lax född i Mörrumsån, vilket indikerade att det handlade om felvandrad lax från andra vattendrag. Resultaten var dock baserade på ett litet antal fiskar från ett enstaka år. I denna utökade studie har vi funnit att den totala andelen arthybrider bland förmodad lax från åren 1961, 1985 och 2004-2012 var klart lägre (ca 6%) än i pilotstudien från 2011 (ca 20 %). Denna skillnad beror i första hand på att det förekommer betydligt färre felbedömda arthybrider i fångster av nystigen blanklax i maj–juni än under de efterföljande fiskemånaderna (då fisken från pilotstudien 2011 var insamlad). En trolig förklaring till att andelen felbedömda laxar ökat under säsongerna är att laxingen i Mörrumsån, i likhet med öringen, uppvisar en senare lekvandringstid än laxen. Baserat på sportfiskestatistik, fiskräkningsdata och DNA-resultat har vi beräknat att andelen laxing bland all vuxen laxfisk i Mörrumsån kan ha varit omkring 10% under de senaste åren. En så hög andel arthybrider i ån kan ge betydande produktionsförluster genom "spolierade lekar" när de i princip sterila laxinghanarna blandar sig i laxens och öringens lek. För en riktig riskanalys behövs dock bättre kunskap om laxingarnas lekbeteende och reproduktiva framgång. Även andelen förmodat felvandrad lax (2-3% under perioden 2004-2012) visade sig vara lägre än i pilotstudien baserad på sent fångad lax från 2011 (10-20 %). De flesta genetiskt avvikande laxar var fångade sent under säsongerna vilket kan förklara den höga andelen i det likaledes sent fångade materialet från 2011. Samtidigt har vi kunnat observera små genetiska förändringar, som tillsammans med en ökad genetisk variationsgrad sedan 1960-talet tyder på att "främmande gener" till viss del har tillförts Mörrumsåns laxbestånd. Det är dock oklart när och hur denna genetiska påverkan har ägt rum.
|
|
| 9. |
- Palm, Stefan, et al.
(författare)
-
Microsatellite markers reveal clear geographic structuring among threatened noble crayfish (Astacus astacus) populations in Northern and Central Europe
- 2013
-
Ingår i: Conservation Genetics. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1566-0621 .- 1572-9737. ; 14, s. 809-821
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Noble crayfish (Astacus astacus L.), the most highly valued freshwater crayfish in Europe, is threatened due to a long-term population decline caused mainly by the spread of crayfish plague. Reintroduction of the noble crayfish into restored waters is a common practice but the geographic and genetic origin of stocking material has rarely been considered, partially because previous genetic studies have been hampered by lack of nuclear gene markers with known inheritance. This study represents the first large scale population genetic survey of the noble crayfish (633 adults from 18 locations) based on 10 newly developed microsatellite markers. We focused primarily on the Baltic Sea area (Estonia, Finland and Sweden) where the largest proportion of the remaining populations exists. To allow comparisons, samples from the Black Sea catchment (the Danube drainage) were also included. Two highly differentiated population groups were identified corresponding to the Baltic Sea and the Black Sea catchments, respectively. The Baltic Sea catchment populations had significantly lower genetic variation and private allele numbers than the Black Sea catchment populations. Within the Baltic Sea area, a clear genetic structure was revealed with population samples corresponding well to their geographic origin, suggesting little impact of long-distance translocations. The clear genetic structure strongly suggests that the choice of stocking material for re-introductions and supplemental releases needs to be based on empirical genetic knowledge.
|
|
| 10. |
- Palm, Stefan, et al.
(författare)
-
No indications of Atlantic salmon (Salmo salar) shoaling with kin in the Baltic Sea
- 2008
-
Ingår i: Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences. - 0706-652X .- 1205-7533. ; 65, s. 1738-1748
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Several studies have shown that fish shoals may consist of closely related individuals. It has been found. for example, that released out-migrating salmon smolts tend to aggregate with kin. including when sibling groups have been reared separately. We used genetic microsatellite markers to test whether "shoals" of adult Atlantic salmon (Salmo salar) during the marine phase (i.e., aggregations of fish Caught in drift nets at offshore feeding areas in the Baltic Sea) consisted of closely related individuals (full-siblings, half-siblings). We found no evidence of kin cohesiveness related to shoals, however. Despite a weak overall tendency for individuals assigned to the same population (river or stock) to Occur tooether, estimates of genetic relatedness in combination with consistent heterozygote deficiencies. and results from mixed-stock analyses and assignment tests collectively indicated that shoals consisted of unrelated fish from multiple populations.
|
|
