| 1. |
|
|
| 2. |
- Söderberg, Linda, et al.
(författare)
-
Fem års DNA-analys av avelsfisk - kompensationsodlad lax och havsöring från åtta älvar
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- För att kompensera för kraftigt minskad naturlig reproduktion orsakad av vattenkraftsutbyggnad sker odling och utsättning av betydande mängder lax och havsöring i ett flertal av våra större vattendrag. Varje år tas nya avelsfiskar in för kramning (sea ranching). I Sverige ska all kompensationsodlad utsatt fisk vara fettfeneklippt. Tidigare märktes även en andel av lax- och havsöringsungarna (smolten) med yttre så kallade Carlinmärken, där inrapporterade återfynd har använts för olika studier och uppföljningar. Av flera olika anledningar har dock dessa märkningar i princip upphört. Som ett alternativ till yttre märkning har molekylärgenetiska analyser av återvändande avelsfisk börjat användas för att samla in information om de kompensationsodlade lax- och havsöringsstammarna. Genom att dra nytta av det faktum att samtliga individer bär på en unik genuppsättning, går det att baserat på data från återkommande DNA-analyser av avelsfisk göra diverse uppföljningar av odlingsverksamheten. De första DNA-analyserna genomfördes 2014. Därefter har antalet stammar som omfattas av analyserna gradvis ökat. Resultat från DNA-analyser av lax och havsöring erhållna till och med aveln 2018 har presenterats tidigare (Söderberg m.fl. 2019). I denna rapport ges en uppdaterad sammanställning av slutsatser och erfarenheter baserad på fortsatta analyser (t.o.m. aveln 2022) av totalt sju lax- och sex havsöringsstammar.Samtliga de undersökta lax- och havsöringsstammarna uppvisade jämförelsevis hög genetisk variationsgrad, vilket kan förklaras av att det genom åren ingått inslag av älvsfrämmande individer bland de kramade avelsfiskarna. För lax i Skellefteälven observerades dock en signifikant minskad variationsgrad (färre anlagsvarianter) från 2014 till 2022 vilken kan återspegla en relativt hög förekomst av sterila hanar i kombination med att man relativt nyligen övergått till att para en hona med endast en hane. Under samma tidsperiod uppvisade laxen i Ljusnan tecken på ökad genetisk variationsgrad, vilket sammanfaller med en kraftigt ökad andel identifierad älvsfrämmande avelsfisk (från 3-4 % 2014-2015 till drygt 50 % 2022, en extremt hög nivå). Med undantag för Ljusnan varierade den genomsnittliga andelen älvsfrämmande lax mellan 0,3 och 3,3 %. Även för havsöring var andelen älvsfrämmande avelsfisk identifierad via DNA låg och utan något exempel på en större förändring över tid. Hos båda arterna härstammade de flesta älvsfrämmande avelsfiskarna från geografiskt mer närliggande älvar.Hittills (t.o.m. 2022) har ca 25 % av de DNA-analyserade avelslaxarna identifierade föräldrar från tidigare år, där Skellefteälven och Lagan dominerar tack vare längst tidsserier. Inom några år förväntas föräldrar till samtliga odlade individer från de sju laxstammar som ingår i projektet att kunna identifieras. För havsöring, som analyserats under kortare tid, är andelen med identifierade föräldrar hittills endast 8 %. Även för denna art förväntas en snabbt ökande andel avelsfisk med identifierade föräldrar under de kommande åren. Andelen identifierade helsyskon som råkat bli parade med varandra varierade mellan noll och några få procent per år och stam, med tendens till något högre andelar hos havsöring jämfört med lax.Avslutningsvis ges några exempel där DNA-baserade föräldraskapsbestämningar (för lax) använts som utgångspunkt för storleksjämförelser av hanar och honor med olika antal år i havet, ursprungsidentifieringar av kustfångade odlade individer, konstruktion av stamträd (pedigree) samt beräkningar av genetiskt effektiv populationsstorlek (Ne). Baserat på antal återvändande avkommor per kramad förälder beräknades Ne för lax i Skellefteälven och Lagan till omkring 200 respektive 320 (per generation), vilket understiger det långsiktiga mål om Ne ≥ 500 som ofta refereras till i genetiska bevarandesammanhang. För att erhålla ökade effektiva populationsstorlekar krävs sannolikt fler avelslaxar i kombination med åtgärder som syftar till att ge en minskad variation i antalet avkommor per förälder.
|
|
| 3. |
- Söderberg, Linda, et al.
(författare)
-
Genetisk analys av avelsfisk, Lax och havsöring 2017-2018 från svenska kompensationsodlingar
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I flera av Sveriges stora älvar sker odling och utsättning av lax och havsöring som kompensation för minskad naturlig reproduktion orsakad av vattenkraften. All kompensationsodlad utsatt fisk ska vara fenklippt, och en mindre andel ska enligt vattendom även vara märkt på annat sätt. Länge har så kallade Carlin-märken använts för storskalig s.k. ”driftsmärkning” av laxungar (smolt). Av olika skäl har dock återrapporteringen av märkt fisk sjunkit, och Carlin-märkena har även visat sig kunna påverka fisken negativt. Som alternativ till yttre märken kan man dra nytta av att all fisk är ”genetiskt märkta” från födseln. Genom DNA-prov från avelsfisk kan man göra diverse uppföljningar av odlingsverksamheten som att identifiera felvandrare och familjegrupper, samt avgöra om avelspar är helsyskon. Med tiden går det även att identifiera den återvändande lekfiskens föräldrar från tidigare års avel. I denna rapport presenteras resultat efter DNA-analys av lax och havsöring från sex respektive fem kompensationsodlingar i Sverige. Målsättningen har varit att lägga grunden för ett ”genetiskt märkningsprogram” för dessa arter. Samtliga odlade stammar uppvisade jämförelsevis hög genetisk variation, vilket kan förklaras av att nya avelsfiskar fångas in till aveln varje år och att ”felvandring” mellan älvar förekommer (dvs. fisken simmar upp i annan älv än där den är född). Inom aveln 2017 och 2018 var det mest älvseget material som användes, men det förekom även en andel felvandrare. Den genetiska likheten var högre mellan fisk från olika år inom samma älv jämfört med andra älvar. Generellt var de odlade stammarna från närliggande älvar mer genetiskt lika, vilket är samma mönster som förekommer bland vilda bestånd av lax och havsöring. Havsöringen från Luleälven var dock genetiskt mest lik den från Dalälven och Ljusnan, trots det geografiska avståndet, vilket sannolikt återspeglar äldre omflyttningar av fisk (och därmed genetiskt material). Ett flertal helsyskongrupper av varierande storlek kunde identifieras bland lekfisken, och i några fall hade helsyskon av slumpen också parats med varandra. Skellefteälven har låtit DNA-analysera sina avelslaxar under flera år; bland avelsfisken 2018 från denna älv gick det därför att identifiera 89 (utav 100) laxar som avkomma till tidigare analyserade föräldrar från aveln 2014.
|
|
| 4. |
- Östergren, Johan, et al.
(författare)
-
Strategiskt arbete för bevarande av genetisk variation i svensk kompensationsodling
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Energiforsks program Vattenkraftens kompensationsodling finansierade detta projekt för att utveckla och förbättra odlingsverksamheten. En viktig del av programmets forsknings och utvecklingsaktiviteter är att stötta de långsiktiga bevarandebiologiska målsättningarna för svenska laxstammar. Att finansiera utvecklandet av riktlinjer och rekommendationer för ett avelsarbete med ett bevarandegenetiskt perspektiv var därför en prioriterad aktivitet inom programmet. Projektet som här redovisas är ett resultat av en workshopserie som genomfördes under hösten 2021. Där identifierades behovet av moderna rekommendationer för hur urval och parning av avelsfisk samt vidare hantering av avkomman bör ske för att optimera den genetiska variationen. Syftet med projektet var att ta fram tydliga riktlinjer för vad som krävs i avelsverksamheten samt belysa moment där delar av den genetiska variationen riskerar att gå förlorad. Rekommendationerna skall även vara praktiskt genomförbara och långsiktigt bidra till att upprätthålla stammarnas genetiska variation.
|
|
