| 1. |
- Sköldberg, Håkan, et al.
(författare)
-
BIO-CCS I FJÄRRVÄRMESEKTORN – SYNTES
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den svenska fjärrvärmesektorn har stor potential att bidra med negativa koldioxidutsläpp genom bio-CCS, minst 10 Mton per år. Den största osäkerheten beträffande möjligheterna för bio-CCS gäller marknads förutsättningarna. Uppvärmningsbranschen har en vision om att år 2045 utgöra en kolsänka. Ett sätt att åstadkomma detta är genom att avskilja och lagra koldioxidutsläpp med biogent ursprung. Ett antal fjärrvärmeföretag har redan olika långt gångna planer på att satsa på bio-CCS. De har sett ett värde i att samarbeta kring hur detta kan åstadkommas. Ett led i detta är projektet Bio-CCS i fjärrvärmesektorn som består av ett gediget underlag baserat på forskning kring olika aspekter av frågan samt en strategi baserad på det underlaget. I denna rapport redovisas en syntes av detta forskningsarbete. Projektet visar att fjärrvärmesektorn har stor teoretisk potential att bidra med negativa koldioxidutsläpp, minst 10 Mton per år. I huvudsak är avskiljning, transport och lagring av koldioxid beprövad teknik även om tillämpningen i detta fall är ny. Även om bio-CCS är förknippad med energianvändning så bidrar tekniken sett ur ett systemperspektiv med stor nytta för att minska koldioxid[1]utsläppen. Bio-CCS är en relativt dyr teknik och det är angeläget att utnyttja samverkan och kluster för att exempelvis skapa ökad kostnadseffektivitet i transport och mellanlagring. Tillgång till lagringsplatser är en förutsättning för framgång och flera alternativ bedöms bli tillgängliga. Det kan dock uppstå konkurrens om tillgången till lagringsplatserna. De regelmässiga förutsättningarna för bio-CCS i Sverige har förbättrats avsevärt de senaste dryga decenniet. Flera regelmässiga hinder kvarstår dock. En del utgör mindre barriärer, andra är av mer betydande karaktär. Den största osäkerheten beträffande möjligheterna för bio-CCS gäller ekonomin. Flera potentiella finansieringsmetoder har studerats, både stöd, regleringar och frivilligmarknader. Det finns fortfarande oklarheter kring syftet med planerade stöd och det framtida ägandet av de negativa utsläppen. Det genomförda projektet har skapat ett forum för kunskapsuppbyggnad, erfarenhetsutbyte och nätverkande, vilket de deltagande företagen bedömt vara mycket värdefullt.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Bristav, Henrik, et al.
(författare)
-
KLASSIFICERING AV AVFALLSBRÄNSLE
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vid mottagande av avfall på en avfallsförbränningsanläggning finns en skyldighet enligt förordning om förbränning av avfall för verksamhetsutövaren av anläggningen att kontrollera avfallet och se vilken avfallstyp det kan hänföras till enligt bilaga 3 i avfallsförordningen samt kontrollera att det är lämpligt och tillåtet att förbränna det i anläggningen. Detta i syfte att försäkra sig att avfallet inte orsakar någon oönskad miljöpåverkan vid förbränningen och att det är tekniskt möjligt att förbränna på ett bra sätt och att det stämmer överens med det man har tillstånd att förbränna enligt miljötillstånd. Denna klassificering har överlåtits till de som levererar avfall till anläggningen. Många gånger används benämningar av fraktioner som exempelvis ”Grovt brännbart avfall” och Brännbart verksamhetsavfall” etc. Detta beror på att flera anläggningar inte kräver annan klassificering. Det skiljer också mellan olika miljödomar vad som i domen står angivet att man får ta emot. Vissa tillstånd har listor med sexsiffriga avfallskoder enligt bilaga 3 i avfallsförordningen och andra har mer svepande klassificeringar som ”Utsorterat brännbart avfall”. Utsorterade bränslefraktioner är också ett hinder för spårbarhet. I en sorteringsanläggning kan avfall med olika ursprung och avfallskoder blandas och sedan levereras som en bränslefraktion med en avfallskod även om den i praktiken kan bestå av flera avfall med olika avfallskoder. Slutsatsen i denna rapport är: 1. För att säkerställa att lagkraven uppfylls om klassificering av avfall enligt lämplig avfallskod, krävs en mer stringent användning av avfallskoder enligt bilaga 3 i avfallsförordningen. 2. Tydliga krav bör också ställas på leverantörerna att göra denna klassificering och att avfallskoder används i avtal och leveransdokumentation. Detta ställer också krav på de mottagande anläggningarna att uppgradera vågsystem och andra administrativa system för att kunna hantera avfallskoder. 3. Kompetensen kring hur avfall klassificeras bör också skärpas för alla aktörer i hanteringskedjan då fraktioner med felaktig klassificering upptäcks frekvent. En lösning kan vara att erbjuda utbildning i klassificering av avfall enligt avfallsförordningen. 4. Mottagningskontrollerna bör styras upp tydligare med tydliga konsekvenser och sanktioner för de som levererar felaktigt klassificerat bränsle eller på annat sätt avviker från verksamhetsutövarens mottagningskriterier. Ett förslag är att bedömningsgrunderna för avvikelse bör interkalibreras mellan anläggningarna. Även sanktionsnivåerna vid avvikelse skulle kunna koordineras om detta inte strider mot konkurrenslagstiftningen. 5. En levande och tät dialog mellan leverantörer och avfallsförbränningsanläggningarna är viktiga för att skapa förståelse av vikten för en korrekt klassificering av avfall till förbränning och spåra eventuella avvikelser. Om dessa punkter uppfylls så är bedömningen att det kommer vara svårt att hävda att anläggningarna inte uppfyller alla lagkrav och kommande krav enlig BAT-slutsatser. När det gäller farligt avfall så gäller mer strikta regler kring spårbarhet med anteckningsskyldighet för alla aktörer i hanteringskedjan. Denna hantering har av information har digitaliserats genom det nya nationella systemet för rapportering till avfallsregistret, vilket tagits i drift under slutet av 2020.
|
|
| 5. |
- Edo Giménez, Mar, et al.
(författare)
-
Manual för plockanalyser av brännbart bygg- och rivningsavfall
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This manual provides instructions on how to perform sorting analyses of combustible construction and demolition waste studied in the project Framtidens avfallsbränsle – Uppströmsarbete och kvalitet.The sorting strategy described in this manual recommends sorting out the content of the waste sample based on its composition (referred to as main fractions) and functionality (referred to as subfractions). In this way, four material fractions are identified and sorted out (i.e. plastic, paper, wood and “others combustible and non-combustible materials”), and up to 48 different subfraction (i.e. plastic pipes, wooden furniture, packaging paper, cables, metal pieces etc.).It is important to mention that the subfractions listed in this report are indicative: not all of the subfractions listed are always found in the combustible construction and demolition waste. Additions or substitutions may be necessary to ensure the best outcomes from the sorting analyses depending on the aim and goals of the project.The way the waste sample is handled before a sorting analysis is performed is essential. For that reason, this manual also includes instructions about sample collection, identification and storage once the sample is received at the sorting waste plants; as well as brief recommendations about how to perform a pre-sorting of those materials with a potential for recycling and waste which can be easily removed.
|
|
| 6. |
- Edo, Mar, et al.
(författare)
-
Reduktion av mängden brännbart bygg- och rivningsavfall
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I övergången mot en cirkulär ekonomi är nyttiggörande av avfall och att använda detta som resurser en viktig hörnsten. Bygg- och rivningsavfall är en av de största avfallsströmmarna i Europa och uppskattas till omkring 800 miljoner ton per år inom EU (Europeiska kommissionen, 2019). I Sverige uppkommer omkring 10 miljoner ton bygg- och rivningsavfall varje år (Naturvårdsverket, 2018). Bygg- och rivningsavfall anses vara en avfallsström med stor potential till en förbättrad avfallshantering genom materialåtervinning jämfört med idag. Samtidigt har underlaget om vad det brännbara bygg- respektive rivningsavfallet innehåller varit väldigt knapphändigt.Projektets ambitioner har varit dels att öka kunskapen kring sammansättningen av brännbart bygg- respektive rivningsavfall och dels att med hjälp av diskussioner och intervjuer mellan/med olika led i värdekedjan ta fram rekommendationer till åtgärder för att säkerställa att det avfall som går till energiåtervinning bara består av sådant som inte kan återvinnas effektivare på annat sätt. Ett visst fokus har också varit kring plast som har en viktig inverkan på miljöavtrycket både för bygg- och rivningssektorn såväl som på energisektorn.I projektet gjordes plockanalyser på byggavfall och på rivningsavfall. Som ett resultat av detta arbete utvecklades en manual tillsammans med aktörerna som utförde plockanalyserna. Denna manual finns publicerad som en separat SBUF rapport för att underlätta användandet av den.Även om mängden plockanalyser var begränsat och inte kan sägas utgöra ett medel för respektive avfallstyp kunde fortfarande intressant observationer göras. Analyserna visade att det finns en hel del material i de brännbara fraktionerna som borde ha sorterats ut för materialåtervinning. I snitt utgjordes det brännbara byggavfallet till drygt 30 % av pappers och plastförpackningar. Detta är strömmar som omfattas av producentansvar och där det redan idag finns fungerande processer för materialåtervinning. Plast i sig stod för nästan 30% av det brännbara byggavfallet och av det utgjordes 50% av förpackningar. När det gällde rivningsavfallet fanns det exempel där mer än 50% av den så kallade brännbara fraktionen utgjordes av icke-brännbart material (främst gips).De förbättringsåtgärder som identifierats i projektet är en mix från komplexa åtgärder för normändring, ny affärslogik och kommunikation i värdekedjan till konkret om antal containrar vid sortering, förbättrade möten vid projektuppstart, och behov av ett utökat återtagande av förpackningar.Några av de största hindren för en ökad återvinning idag är:• Huvudsakligen kostnadsdrivna processer där avfall och resurshushållning får en underordnad betydelse• Otydlighet om miljönyttan – representanter för byggföretag påtalar att man saknar en tydlig information, kvantifiering och kommunikation om miljönyttan av att materialåtervinna istället för att energiåtervinna de brännbara avfallsfraktionerna.• Företagsledningarnas prioriteringar - de är avgörande för att bryta normer och ställa om till ett mer cirkulärt tänk• Tidsbrist vid inventeringar samt brist på utrymme för källsortering• Att sorteringsanläggningarna idag snarast är optimerade för bränsletillverkning än för att sortera ut så mycket återvinningsbart material som möjligt Projektet drar följande slutsatser, grupperade inom olika delar:Sammansättning: • Studien ger ett unikt, offentligt dataunderlag kring sammansättningen av brännbart bygg- och rivningsavfall, som tidigare saknats. Underlaget ger en indikation på framförallt vad som finns i byggavfallet och kan användas när avfallsstrategier uppdateras/tas fram.• Byggavfall och rivningsavfall måste separeras när man diskuterar åtgärder för såväl minimering som återvinning och återbruk eftersom förutsättningarna avsevärt skiljer sig åt mellan de två avfallsströmmarna.• Resultatet visar att brännbart rivningsavfall kan innehålla en betydande andel icke brännbart avfall, en andel som i vissa fall uppgått till så mycket som 50 procent varav gips utgjort den största andelen.• Den genomsnittliga koncentrationen av klor i både byggavfall och rivningsavfall är i samma storleksordning som den i RDF-avfall. Hårdplast är den fraktion som bidrar mest till klorinnehållet i båda avfallsströmmarna.• Byggavfall visade högre kvicksilverinnehåll jämfört med rivningsavfall och RDF och SRF. Det var inte möjligt att identifiera källan till kvicksilver i de analyserade proverna. Potential för materialåtervinning • Det brännbara byggavfallet skulle kunna minskas med upp till 33 procent enbart genom en väl fungerande källsortering och insamling av förpackningar (plast, papper och kartong).• Det finns en stor potential att öka återvinningen av plast från det brännbara byggavfallet - plockanalyserna visade att av plasten är det upp till 49 procent mjukplastförpackningar, som ingår i producentansvaret och har befintliga system för materialåtervinning Beteende, policies och prioriteringar • Den största utmaningen för minskade avfallsmängder och förbättrad avfallsbehandling är att företagsekonomisk rationalitet driver företagens dagliga verksamhet, och att avfall och avfallsbehandling ofta är en underordnad fråga.• Det pågår arbete för förbättrad resurshushållning och avfallshantering inom bygg- och rivningssektorerna för att utbilda och sprida kunskap, samt få branschaktörer att i praktiken agera efter befintlig kunskap.• Företagsledningens prioriteringar har stor potential att förändra normer och prioriteringar för inköpsprocesser för avfallsförebyggande, kvalitetssäkring för återanvändning och ökad källsortering. Dessa insatser upplevs medföra en större arbetsinsats, som innebär högre kostnader, än dagens norm med överbeställningar och avfallsgenerering.• Det finns ett stort behov av att sprida kunskapen om vikten av återvinning och avfalls-minskning längs hela värdekedjan.• Det finns ett stort behov av tidig och detaljerad planering av bygg- och rivningsprojekt, som inkluderar plan för avfallshantering genom hela projektet. I de nya avfallsriktlinjerna från Sveriges Byggindustrier rekommenderas att inventering ska göras även på återanvändbart och återvinningsbart material• Utökad sortering och återvinning av rivningsavfall hindras huvudsakligen av brist på tid för inventering och selektiv rivning, samt brist på utrymme för sortering.• Det finns ett behov av att förändra ordningen att dagens sorteringsanläggningar av blandat bygg- och rivningsavfall primärt syftar till att ta fram en bränslefraktion, snarare än att sortera avfallet för materialåtervinning Några rekommendationer från projektet till aktörer i byggsektorn: • Skapa strategi och samarbete för normförändring genom hela kedjan från tillverkare, byggherre och byggentreprenör som alla måste prioritera arbetet med att minimera och sortera avfall, för att nå en förändring. En väg kan vara att öka utbildning om resurshushållning som också prioriteras högt vid projektering, planering och implementering av byggprojekt.• Förtydliga och utöka samarbete mellan olika affärsenheter såsom ledning, hållbarhet, teknik, särskilt i stora organisationer. Hållbarhetsavdelningen är vanligen väl insatt i frågorna om avfallsförebyggande och hanteringen, men kan ha svårt att nå ut och nå förändring i praktiken.• Ökad kunskap om sammansättningen på avfallsströmmar genom systematiska plockanalyser och hantera avfallsströmmar från byggnation respektive rivning olika, med skilda behov av åtgärder för förbättring.• Sätt branschgemensamma mål och identifiera vägar för uppföljning för ökad resurshushållning och att nå bättre avfallsbehandling. Men ett gemensamt mål kan företag sporra varandra att prestanda mot samma mål.• Gör medvetna resursstyrda inköp.• Skapa ett forum för samverkan mellan aktörerna i värdekedjan från ägare av byggnader/infrastruktur hela vägen uppströms till producenterna av materialen/produkterna som används och nedströms till avfallsmottagarna.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Ekvall, Tomas, 1963, et al.
(författare)
-
Avfall som bränsle
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningBakgrundAvfallet blir ett allt viktigare bränsle för fjärrvärmeproduktionen. Det är en följd av förbudet mot att deponera brännbart avfall. En framtida, stor import av avfall förstärker den effekten. Avfallsförbränningen påverkar också elsystemet. Fjärrvärme från avfall konkurrerar å ena sidan ut elbaserad fjärrvärme. Å andra sidan konkurrerar konventionell avfallsförbränning också ut annan, mer effektiv kraftvärmeproduktion. Forskningens inriktningSedan 1987 har Energisystemteknik arbetat med systemstudier av lokala, regionala och nationella avfallshanteringssystem. Vår huvudinriktning är att analysera och utveckla metoder och modeller för att analysera det övergripande avfallshanteringssystemet med fokus på energirelaterade frågor. Under treårsperioden 2001-2003 inriktades forskningsverksamheten vid avfallsgruppen framförallt på fyra delprojekt:Avfallsförbränning i de framtida fjärrvärmesystemen. Avfallsförbränningen i Sverige kommer att nästan fördubblas under de närmaste åren. Det har givit upphov till många känslor och åsikter, inte bara inom avfallsområdet, utan även hos fjärrvärmeaktörerna. I detta delprojekt studerade vi vilka bränslen avfallet konkurrerar med i fjärrvärmesektorn, och hur kraftvärmeproduktionen påverkas av utbyggnaden.Import av avfallsbränslen. Under de senaste tio åren har avfallsbranschen fört åtskilliga diskussioner kring frågor om import av avfallsbaserade bränslen. Kärnfrågan har varit om man ska förhindra, acceptera eller till och med förorda avfallshandel mellan länderna inom Norden och EU. I detta delprojekt studerar vi drivkrafterna för avfallsimport, och hur dessa drivkrafter kan utvecklas i framtiden.Slam som bränsle och näringsämne. På grund av tungmetallhalter och larmrapporter rörande t ex risken för spridning av sjukdomar och bromerade flamskyddsmedel, har det blivit svårt att få avsättning för slam på åkermark. År 2005 införs dessutom ett förbud mot deponering av organiskt avfall vilket även kommer att gälla för slam. Mot denna bakgrund växer nya tekniker och metoder fram för att behandla slammet och utvinna energi och/eller näringsämnen ur det. Vi har studerat de effekter framväxande teknikerna ger upphov till i avfallshanteringssystemet, energisystemet och vatten- och avloppsreningssystemet.Ny avfallsteknik. En trolig följd av att allt mer avfall styrs mot förbränning är att mottagningsavgifterna till avfallsförbränning stiger kraftigt. Då ökar incitamenten för andra aktörer att utveckla ny teknik som har andra egenskaper än avfallsförbränning, t ex en större elproduktion eller en mer stabil restprodukt. I detta delprojekt fokuserar vi på pyrolys och annan förgasning av avfallet. Vi jämför dessa mot konventionell avfallsförbränning. ResultatSom en följd av deponiförbudet för brännbart avfall planerar fjärrvärmeföretagen i Sverige att nästan fördubbla avfallsförbränningen. Det kommer att påverka fjärrvärmeproduktionen olika i olika kommuner. Sett över hela landet kommer mängden fjärrvärme från avfall att öka med 6,6 TWh/år. Den totala mängden fjärrvärme blir dock bara 0,9 TWh/år större. Det betyder att 5,7 TWh/år av annan fjärrvärmeproduktion konkurreras ut. Det är framförallt fjärrvärmeproduktion baserad på biobränsle (3,3 TWh/år), men även fjärrvärme som produceras med olja (0,6 TWh/år), naturgas (0,5 TWh/år), spillvärme (0,4 TWh/år), värmepumpar (0,3 TWh/år) mm. I teorin kan avfall användas för att minska användningen av fossila bränslen. Våra resultat visar att avfallet i praktiken snarare konkurrerar ut biobränslen från fjärrvärmeproduktionen. Om syftet är att minimera den totala användningen av fossila bränslen, behöver det biobränsle som konkurreras ut från fjärrvärmesektorn hitta andra marknader.Mottagningsavgifterna till avfallsförbränning är betydligt lägre i Sverige än i Tyskland, Norge, Holland och Danmark. En viktig förutsättning för att kunna hålla ned kostnaderna vid avfallsförbränning är att det finns avsättning för den utvunna energin. I detta avseende har Sverige en gynnsam position i jämförelse med Norge, Holland och Tyskland. I Sverige liksom i Danmark är fjärrvärmen väl utbyggd, vilket innebär stora marknader för den utvunna energin. Svensk avfallsförbränning gynnas också av energi- och koldioxidskatterna som utgår på förbränning av fossila bränslen. Dessa skatter har drivit upp produktionskostnaderna för fjärrvärmeproduktion vilket innebär att värdet på värmen som framställs från avfallet har ökat. Deponiförbud och höga deponiskatter i Danmark, Norge och Holland samt skatt på avfallsförbränning i Danmark och Norge ger också ekonomiska incitament till att transportera avfallet till förbränning i Sverige. Återföring av slam till åkermark har lägre kostnader men större miljöpåverkan än de övriga alternativ för slamhantering som vi studerat: samförbränning av slam och avfall, BioCon-processen och Cambi-KREPRO-processen. Samförbränning har högst kostnader men minst miljöpåverkan. De två andra teknikerna, som syftar till att både utvinna fosfor och energi ur slammet, är nya och oprövade i kommersiella sammanhang. Data över dessa tekniker är därmed behäftade med stora osäkerheter. Skillnaderna mellan de två nya teknikerna är dock relativt liten. Resultaten gäller specifikt för Göteborg. För att generalisera dem till hela Sverige krävs en analys av effekterna i de lokala fjärrvärmesystem som berörs.Det är svårt att producera elenergi effektivt med avfall som bränsle. Därför kommer den planerade utbyggnaden av avfallsförbränning att leda till att potentialen för elproduktion i kraftvärmeverk minskar med ca 0,4 TWh/år. En större mängd elenergi skulle kunna produceras från avfallet om det förgasas eller pyrolyseras och man eldar den bildade gasen. Pyrolys eller förgasning har också fördelen att askan kan bli mindre farlig än vid vanlig avfallsförbränning. Det verkar dock vara svårt att göra dessa tekniker kommersiellt konkurrenskraftiga.
|
|
| 9. |
- Ekvall, Tomas, et al.
(författare)
-
Effects of policy instruments on waste intensities
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- As part of the research programme Towards Sustainable Waste Management, this report includes a discussion on how various policy instruments can affect the waste intensity coefficients in the general equilibrium model EMEC, when this model is used for calculating the Swedish waste quantity for the year 2030. We find that information to households can be assumed to reduce the waste intensity of households by 10%, as a calculation example. Paper waste from households can be reduced by 20% if direct advertisements are distributed only to households that state that they want such information. We expect information to companies and organisations, tax on hazardous waste, and a differentiated Value Added Tax to have little effect on the waste intensity coefficients. For several other policy instruments discussed in this report, the effects on waste intensity coefficients can be significant, but we have no basis for making quantitative assumptions.
|
|
| 10. |
- Ekvall, Tomas, 1963, et al.
(författare)
-
Swedish waste incineration and electricity production
- 2001
-
Ingår i: Waste Management System Studies; Proceedings from workshop on system studies of integrated solid waste management in Stockholm 2-3 april 2001/ Jan-Olov Sundqvist, Göran Finnveden, Johan Sundberg.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)
|
|
