| 1. |
- Ragnarsson, Susanne, 1966-
(författare)
-
Att klara skolan när huvudet dunkar och kroppen värker : en studie om återkommande smärta och skolprestation bland skolbarn
- 2019
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund Återkommande smärta är ett av de vanligaste folkhälsoproblemen bland skolbarn. Den höga förekomsten är ingen ny kunskap, trots det finns det lite beskrivet hur smärtan påverkar barnens funktion och då särskilt om det får konsekvenser för barnens skolprestationer.Syfte Det övergripande syftet med avhandlingen var att studera och värdera evidensen för ett samband mellan återkommande smärta och skolprestation. Detta utifrån smärtans frekvens, lokalisation och utbredning, samt utifrån både subjektiva och objektiva mått på skolprestation. Därutöver studerades möjlig modertorer och mediatorer .Metod Processen delades in i två steg. Steg 1 utgjordes av en systematisk litteraturöversikt (delstudie 1) som studerade den tillgängliga evidensen för sambandet mellan återkommande smärta och skolprestation bland skolbarn mellan 4 och 18 år. Samtliga delar med urval, dataextraktion, kvalitets- och evidensbedömningar utfördes systematisk. Några av de kunskapsluckor som upptäcktes i steg 1 blev grunden till Steg 2 som utgjordes av delstudie 2 och 3. Dessa studier baserades på en longitudinell totalpopulationsstudie från Umeå “The Study of Health in School-aged children from Umeå”. Urvalet bestod av 1524 respektive 1567 barn. Oberoende variabeln var återkommande smärta och beroende variablerna var upplevda problem med skolprestation, meritvärde och gymnasiebehörighet. I studie 2 och 3 analyserades data med hjälp av logistisk och linjär regression.Resultat Steg 1: av 6 387 identifierade studier inkluderades 21 studier varav 13 kunde verifiera samband mellan återkommande smärta och nedsatta skolprestationer. Sammantaget fann översikten begränsat evidens för ett samband mellan återkommande smärta och objektiv skolprestation, samt otillräcklig evidens för ett samband mellan återkommande smärta och subjektiv skolprestation. Brister i de enskilda studiernas kvalitet och design bidrog till den låga evidensen. Steg 2: visade att smärta i årskurs 6 fördubblande oddsen för upplevda problem med skolprestation i årskurs 9, vilket gällde vid olika smärtfrekvenser, lokalisationer och antal smärtställen. Skolfrånvaro, koncentrations och sömnproblem kunde inte mediera sambandet mellan återkommande smärta och upplevda problem med skolprestation. Dessutom sågs ett samband mellan återkommande smärta i veckan i årskurs 6 och meritvärde i årskurs 9. Däremot fanns inget samband mellan smärta i årkurs 6 och gymnasiebehörighet, förutom bland flickor med magsmärta. Skolfrånvaro, koncentrationsproblem och upplevda skolprestation medierade delvis sambandet mellan smärta i årskurs 6 och lägre meritvärde i årskurs 9.Slutsats Resultaten indikationer att återkommande smärta kan predicerar nedsatta betyg och en upplevelse av problem med att prestera i skolan. Resultatet kan lägga till grund för prioriteringar av preventiva insatser i skolan och inom hälso-och sjukvården och kan också bidra med underlag inför utvecklandet av insatser riktade till barn med återkommande smärta.
|
|
| 2. |
- Sjöberg, Gunnar, 1955-
(författare)
-
Om det inte är dyskalkyli - vad är det då? : En multimetodstudie av eleven i matematikproblem ur ett longitudinellt perspektiv
- 2006
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- One of the big problems of the Swedish nine-year compulsory school is the large number of pupils who fail to achieve a satisfactory standard in mathematics. One explanation that has been increasingly considered over the last ten years is that the pupils have dyscalculia. Some research suggests that 6 per cent of compulsory school pupils suffer from this dysfunction, which would in that case make it one of the Swedish school’s greatest teaching problems.The purpose of this thesis is to examine this problem area from two aspects. First of all by examining the concept of dyscalculia by means of a review of the literature from 1992 onwards. The second perspective has as its starting point a case study where the purpose was to give a detailed picture of the pupil with mathematics problems. The latter part of the study was carried out over a six-year period when 200 pupils, 13 of them with particular mathematics problems, were studied in detail.A point of departure for the study was provided by a large database where as much information as possible was collected about pupils from Year 5 of the nine-year compulsory school to Year 2 of the three-year upper secondary school. The pupils were asked to fill in regular questionnaires and classroom observations were made of roughly 100 mathematics lessons, 40 of which were recorded on video. Finally there were in-depth interviews of the 13 pupils on two occasions, the final one being during Year 2 of the upper secondary school.The review of the research showed a series of dubious and indistinct circumstances surrounding the dyscalculia concept, and also ambiguity with regard to the diagnosis of dyscalculia. The conclusion of the review was that the concept of dyscalculia ought at present to be used with great caution, or perhaps not at all. Admittedly the review does not provide grounds for totally dismissing the dyscalculia concept, but as long as it remains impossible to determine the concept unambiguously, and I have not been able to do this in the course of this study, there are no good scientific grounds for using the term dyscalculia in practice.The empirical study shows the complexity of the problem area. Both the causes suggested by the pupils as the origin of the problem and the measures that helped them to obtain their mathematics grades form a complex pattern. The low work input of the pupils during mathematics lessons, an unsettled working environment, large classes, problems of stress and anxiety prior to tests, and obstructive gender patterns are among the causes suggested by the pupils as explanations of the occurrence of the mathematics problems. Good teachers, in other words teachers who can explain, set limits and give encouragement, were a significant factor in reversing the downward trend. Positive experiences of school changes, where the pupil felt that he or she could start again from the beginning, were also mentioned as significant by several pupils. Collaboration with fellow-pupils and the fact that the pupils themselves decided to get to grips with the problems were other important reasons for the change. The prospects of students with specific problems in mathematics nevertheless being able to leave compulsory school with satisfactory grades appear, however, from the results of this study, to be bright. All the pupils left the compulsory school with satisfactory mathematics grades and also completed mathematics studies at upper secondary school, despite major problems in the subject at intermediate school (age 10-13) stage.The study indicates the need for research closer to the actual practical situation and to the importance of emphasizing good examples in practice. As the students themselves emphasize discrete communication between them as significant in the subject of mathematics, this is also an important area for future research.
|
|
| 3. |
- Vennberg, Helena, 1969-
(författare)
-
Att räkna med alla elever : följa och främja matematiklärande i förskoleklass
- 2020
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Förskoleklassen har en speciell position mellan två skilda kulturer där utveckling och lärande har olika betydelse. Avhandlingens syfte är att bidra med kunskap om förskoleklasslärares möjligheter att följa och främja alla elevers utveckling och lärande i matematik. Avhandlingen består av fyra studier. Studie I utgjordes av en intervention med en intervention- och en kontrollgrupp som både följdes genom observationer och utvärderades genom för- och eftertest. Interventionen bestod av undervisningsmaterialet Tänka, resonera och räkna i förskoleklass (TRR), samt tillhörande fortbildning. Två uppföljningsstudier genomfördes. I Studie II undersöktes vilka effekter TRR hade på matematikutvecklingen på kort och lång sikt. Studie III undersökte eventuella skillnader på nationella provet gällande prestation på olika matematikområden. Slutligen i studie IV undersöktes genom en textanalys, hur policydokument har potential att styra införandet av bedömningsstödet Hitta matematiken (HM) i förskoleklass utifrån framskrivandet av eleven, matematiken och bedömning. Genom studie I, II och IV besvaras hur stöd- och undervisningsmaterial formar förskoleklasslärares föreställningar och förmågor relativt matematik, bedömning och elever som riskerar att hamna i matematiksvårigheter. Studie I, II och III besvarar hur TRR påverkar kunskapsutveckling i matematik hos elever som riskerar att hamna i matematiksvårigheter (i-risk-elever) på såväl kort som lång sikt.Resultaten i avhandlingen visar att förskoleklasslärares förmåga att följa i-risk-elevers kunskapsutveckling i TRR ökade med förskoleklasslärarnas medvetenhet om sina egna ämneskunskaper. Denna ökning ägde rum trots att bedömning var en perifer aspekt i TRR. Resultaten visar vidare att med TRR blev tillfällen för bedömning en naturligt integrerad process i undervisningen. I vilken förskoleklasslärarna i sina bedömningar identifierade innehåll i undervisningen och svårigheter i lärandet av ett matematiskt innehåll snarare än elever. Detta skiljer sig från bedömningsstödet, för vilket resultatet visar att bedömnings-tillfällen framställs som en avgränsad planerad aktivitet där målet är just att kontrollera elevernas kunskaper. Bedömning är i bedömningsstödet, i motsats till i TRR, framställd som ett behov att fånga elevens inre föreställningar, tänkande och brister. Resultaten visar också att elevernas kunskapsutveckling var större i TRR-gruppen än i kontrollgruppen, särskilt för i-risk-elever. Detta indikerar att inkluderande matematikundervisning med fokus på resonemang om representationer av tal ger möjligheter att utveckla god räkneförmåga för alla elever och är särskilt stödjande för i-risk-elevers lärande. Avhandlingens resultat visar alltså en positiv effekt för i-risk-elever, och kanske lika viktigt, inga indikationer på att TRR skulle vara sämre för elever som inte är en i-risk-elev.
|
|
