| 1. |
- Persson, Mats, 1954-, et al.
(författare)
-
Risk stratification by guidelines compared to tisk assessment by risk equations applied to a MONICA sample
- 2003
-
Ingår i: Journal of Hypertension. - : Lippincott Williams & Wilkins. - 0263-6352 .- 1473-5598. ; 21:6, s. 1089-1095
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: The World Health Organization/International Society of Hypertension (WHO/ISH) Hypertension Guidelines from 1999 propose a risk stratification scheme for estimating absolute risk for cardiovascular disease (CVD). Risk equations estimated by statistical methods are another way of predicting cardiovascular risk. Objective: We studied the differences between these two approaches when applied to the same set of individuals with high blood pressure. Design and methods: The two northernmost counties in Sweden (NSW) constitute one of the centres in the WHO MONICA (monitoring trends and determinants in cardiovascular disease) Project. Three population surveys have been carried out in 1986, 1990 and 1994, and were used to estimate a risk equation for predicting the 10-year risk of fatal/non-fatal stroke and myocardial infarction. Another MONICA sample from 1999, a total of 5997 subjects, was classified according to the recent WHO/ISH risk stratification scheme. A risk assessment was also performed, by using the risk equations from the NSW MONICA sample and Framingham risk equations. Results: The agreement between the two methods was good when the values obtained from the risk equation were averaged for each risk group obtained from the risk classification by guidelines. However, if the predicted risk for each individual was considered, the agreement was poor for the medium and high-risk groups. Although the average risk for all individuals is the same, many subjects have a higher risk or a lower risk than predicted by guidelines. Conclusions: Risk classification by the 1999 WHO/ISH Hypertension Guidelines is not accurate and detailed enough for medium- and high-risk patients, which could be of clinical importance in the medium risk group.
|
|
| 2. |
- Lundh, Thomas, et al.
(författare)
-
Spårelement i blodkroppar från väster- och norrbottningar 1990-99
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sexton spårelement bestämdes i blodkroppar från 600 kvinnor och män i åldrarna 25-74 år från Västerbotten och Norrbotten. Med Induktiv kopplad plasma (ICP-MS) bestämdes aluminium (Al), vanadin (V), mangan (Mn), kobolt (Co), nickel (Ni), koppar (CU), zink (Zn), selen (Se), rodium (Rh), palladium (Pd), kadmium (Cd), antimon (Sb), wolfram (W), platina (Pt) och bly (Pb). Dessutom bestämdes med atomfluorescens kvicksilver (Hg). Cd-koncentrationerna är av en nivå som kopplats samman med lätt toxicitet. Medianhalterna av Pb och Hg ligger långt under de som satts i samband med toxiska effekter. Variationen var emellertid hög; de högsta halterna är i nivå med dem som anses kunna orsaka ogynnsamma effekter. I en multivariat modell utvärderades effekter av kön, ålder, rökvanor och kalenderår. Framför allt för Cd, men i viss mån också för Hg, hade rökare högre halter än icke-rökare. Kvinnor hade högre halter av Cd och Pb än män. Det fanns klart stigande halter av Cd och Hg med stigande ålder. Vid jämförelse mellan prover tagna 1990, 1994 och 1999 hade en markant sänkning skett av Pb (ca 6% per år), Hg (ca 6% per år) och Cd, men i det fallet bara för män (6% per år), inte för kvinnor. Detta beror sannolikt på minskade utsläpp av dessa metaller, med sjunkande exponering som följd. För Pb och Cd bör sänkningen i exponering ha varit högre än 6% per år, eftersom tidigare ådragen kroppsbörda har en tendens att fördröja en sänkning i blodkroppar. Det finns skäl att även fortsättningsvis följa utvecklingen av metallhalter i blod. För halterna av Al, V, Mn, Co, Ni, Cu, Zn, Se, Rh, Pd, Sb, W och Pt i prover tagna 1999 finns mindre möjligheter att jämföra med andra studier. De funna halterna är emellertid i paritet med det fåtal andra undersökningar som finns. Det fanns en rad associationer mellan halter av olika element. Av särskilt intresse är korrelationerna mellan Pt, Pd and Rh, vilka har spritts i miljön genom användning av katalytiska avgasrenare i bilar. Detta fynd förtjänar vidare undersökningar. Se och Hg var också relaterade, troligen p g a gemensam källa i form av fisk, möjligen också gemensamma bindningar i kroppen.
|
|
| 3. |
- Rentschler, Gerda, et al.
(författare)
-
Katalysatorelement (platina, palladium och rodium) i blod hos unga kvinnor i Skåne samt Norr- och Västerbotten : Slutrapport för projekt 215 0402 inom Nationella Miljöövervakningen
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De tre "katalysator-elementen" platina (Pt), palladium (Pd) och rodium (Rh), som emitteras från katalysatorer i bilarnas avgassystem, har undersökts i blodprover från 100 unga (20-29 år) kvinnor från Norr- ochVästerbotten (2004) och Skåne (2006-2007). Proverna har analyserats med mycket känslig och specifik, högupplösande induktivt kopplad plasma massspektrometri (HR-ICP-MS). Vi fann att genomsnittlig halt av Pt i blod (B-Pt) var 1-2 (högsta värde: 5) ng/L. B-Pd var i genomsnitt <10 (högsta värde: 33) ng/L; om mätvärden under den formella detektionsgränsen beaktas var genomsnittet 7 ng/L. B-Rh var i genomsnitt <5 (samtliga värden <5) ng/L; om värden under den formella detektionsgränsen beaktades, var genomsnittet 1 ng/L. Kvinnorna i Norr- och Västerbotten hade högre B-Pt och B-Pd (men inte B-Rh) än de i Skåne. Det skulle kunna bero på en skillnad i exponering (från emissioner från katalysatorer, miljön eller tandvårdsmaterial), eller på att exponeringen sjunkit mellan 2004 och 2006-2007. Dock måste stor reservation knytas till sådana slutsatser. Det är mer troligt att det beror på att proverna togs i olika rör. Det kan alltså föreligga en viss kontaminering i rören som användes 2004. Vidare - hade emission från bilars katalysatorer varit en viktig exponeringskälla, borde halten vara högre i det biltäta Skåne jämfört med Norr- och Västerbotten. Det fanns ingen säker effekt av ålder, och ingen effekt av rökvanor. Det finns inga skäl att tro att halterna av Pt, Pd eller Rh skulle innebära hälsorisk för kvinnorna. Dessa halter är mycket lägre än vad som tidigare rapporterats. Detta beror säkerligen på att den använda provtagnings- och analysmetodiken varit mycket känsligare. Vi har alltså anledning hävda, att tidigare studier starkt övervärderat halterna. Detta visar vikten av att använda adekvat analysmetodik. Det finns anledning att med tillräckligt känslig metodik följa upp halterna i olika geografiska områden, och att följa utvecklingen över tid, eftersom miljökontamineringen kan förväntas variera och öka.
|
|
| 4. |
- Wennberg, Maria, et al.
(författare)
-
Kadmium, bly och kvicksilver i blod samt kadmium och bly i urin hos unga och medelålders kvinnor i Skåne samt Norr- och Västerbotten : Slutrapport för projekt 215 0404 inom Nationella Miljöövervakningen
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanlagt 501 kvinnor i åldrarna 20-35 år (unga) och 50-60 år (medelålders) från Skåne (2006-07) samt Norr- och Västerbotten (2004) undersöktes med avseende på exponering för de toxiska metallerna kadmium (Cd), bly (Pb) och kvicksilver (Hg). Exponeringen bedömdes genom analys av halter i blod (B) och urin (U).258 kvinnor som aldrig rökt hade signifikant lägre B-Cd (P<0,001) och U-Cd (P<0,001) än de som någonsin rökt. Medelålders kvinnor hade signifikant högre B-Cd (P<0,001)och U-Cd (P<0,001) än de unga.B-Cd var högre hos kvinnorna i Skåne än i Norr- och Västerbotten, både bland de unga (median 0,20 mot 0,16 μg/L) och medelålders (0,36 mot 0,27 μg/L) kvinnorna. Bland icke-rökare var skillnaden signifikant (unga: 0,17 mot0,14; medelålders: 0,31 mot0,23 μg/L; P=0,001). U-Cd var också högre i Skåne och Norr- och Västerbotten (unga: 0,13 mot 0,11 μg/L; medelålders: 0,27 mot 0,22 μg/L; densitets-justerade värden). Skillnaden var signifikant bland icke-rökare (unga: 0,12 mot 0,10; medelålders: 0,20 mot 0,19 μg/L; P=0,019).Vid jämförelse med mätningar av 1999 hade de medelålders kvinnorna i Skåne inte sjunkit signifikant i B-Cd och U-Cd. Vid jämförelse med undersökningar av kvinnor i Norr- och Västerbotten 1990-99 hade Cd i erytrocyter inte heller sjunkit. Vad gäller B-Cd hos unga kvinnor hade ingen förändring skett i jämförelse med mätningar 2003-04 Västerbotten, antagligen inte heller i Skåne 2002-03.Det förefaller således som om exponeringen för Cd i den känsligaste delen av populationen inte visat någon gynnsam utveckling. Detta är betänkligt, eftersom de Cd-nivåer som uppmättes hos de medelålders kvinnorna i tidigare studier har visats ge risk för sub-kliniska, toxiska effekter på njurar och skelett.Medelålders kvinnor hade signifikant högre B-Pb (P<0,001) och U-Pb (P<0,001) än de unga. B-Pb var inte signifikant beroende av rökvanor, medan U-Pb var högre hos rökare.B-Pb skiljde sig mellan de medelålders kvinnorna i Skåne samt Norr- och Västerbotten (19 mot 15 μg/L; P=0,013), men inte mellan de unga kvinnorna (9,7 mot 10 μg/L). Även för U-Pb hade de medelålders kvinnorna i Skåne högre värden än de i Västerbotten (0,94 mot 0,83 μg/L; P=0,008), medan U-Pb inte skiljde sig signifikant för de unga kvinnorna (0,67 mot 0,62 μg/L).Vid jämförelse med mätningar av 1999 hade de medelålders kvinnorna i Skåne sjunkit signifikant i B-Pb och U-Pb. Vid jämförelse med undersökningar av kvinnor i Norr- och Västerbotten 1990-99 hade Pb i erytrocyter sjunkit. B-Pb hos unga kvinnor hade inte tydligt sjunkit jämfört med mätningar hos gravida i Skåne 2002-03 och Västerbotten 2003-04.Endast enstaka av de B-Pb som uppmättes hos kvinnorna har i tidigare studier visats ge risk för sub-kliniska, toxiska effekter på foster och blodtryck. Dessutom är, som sagt, exponeringen på väg nedåt.B-Hg var högre hos äldre än hos yngre (P<0,001).B-Hg skiljde sig inte signifikant mellan medelålders kvinnor i Skåne samt Norr- och Västerbotten (1,4 mot 1,5 μg/L), men unga kvinnor i Skåne hade signifikant lägre nivåer än de i Norr- och Västerbotten (0,54 mot 0,78 μg/L; P=0,006).Vid jämförelse med mätningar av 1990-90 synes kvinnorna i Norr- och Västerbotten inte ha sjunkit i Hg i erytrocyter, även om jämförelsen inte är lika säker som för Cd och Pb. Vid jämförelse av B-Hg hos unga kvinnor hade inte heller någon tydlig förändring skett i jämförelse med mätningar 2002-04 hos gravida i Skåne och Västerbotten.De B-Hg som uppmättes hos kvinnorna ligger under de som i tidigare studier visats ge risk för sub-kliniska, toxiska effekter på foster samt hjärtinfarkt.De aktuella resultaten bör ligga till grund för fortsatt uppföljning av förändringar över tid av exponering för toxiska metaller; särskilt viktigt är det att hålla Cd-exponeringen under övervakning. Resultaten kommer också att utgöra en del i den geografiska kartläggning, med samma metodik, av exponering i Europa och vissa andra delar av världen, som ingår i EU-projektet PHIME (Public health impact of long-term, low-level mixed elemen exposure in susceptible population strata), vilket koordineras från Lunds och Umeå Universitet.
|
|
