| 1. |
- Hyse, Karin, et al.
(författare)
-
Recognizing Aspects of Oneself in the Theory of Gerotranscendence
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The theory of gerotranscendence describes a development involving new understandings of the self, relationships to others, and fundamental existential questions. When learning about the theory, individuals frequently claim that they recognize aspects of themselves in it. This represents a bottom-up relationship between reality and theory, where the validity of a theory is spontaneously confirmed by individuals of flesh and blood – not by any formal theory testing procedure. But what does it really mean to recognize aspects of oneself in a scientific theory, and how should such recognition be understood? The present paper reports on an in-depth study of a single individual case of such recognition or identification. The informant had first learned about the theory of gerotranscendence through a short presentation on a TV program. Because she felt she was familiar with aspects of the theory and saw them in herself, she emailed her insights to the second author. This self-report was followed by lengthy in-depth interviews with the informant conducted by the first author. The interviews revealed how this active, alert and mentally healthy subject had felt an immense relief and happiness when she learned about the theory, because the theory presented evidence that the development she was experiencing was both normal and healthy. A narrative analysis suggests that the informant’s individual life, including positively handled crises and turning points in a life course category labeled ‘Life as a hurdle race’, has paved the way for certain reevaluations and reconsiderations that may be prerequisites for the development of gerotranscendence. The informant’s earlier notes in diaries and small booklets rule out any suspicion that the life story she presented may have been tailored to fit the theory.
|
|
| 2. |
- Tornstam, Lars, 1943-, et al.
(författare)
-
Ensamheten i Sverige 1985-2008
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ensamheten inte mer utbredd 2008 jämför med 1985 År 2008 upprepades vid sociologiska institutionen, Uppsala universitet en ensamhetsstudie som tidigare gjorts år 1985. År 1985 var det 49 procent av den vuxna befolkningen i åldrarna 25-79 år som ofta eller ibland kände ensamhet. År 2008 hade den siffran sjunkit till 42 procent. Oftast och starkast ensamhet känner man då som nu bland de unga, inte bland de äldre som vi ofta är benägna att tro. Kvinnor kände 1985 också aningen mer ensamhet jämfört med männen, vilket också gäller den nya undersökningen 2008, som innefattar 1 742 svenskar i åldrarna 20-90 år. Ensamhet är en mix av olika känslor I studien skiljs mellan olika sorters ensamhet, varav också en är självvald och positiv. Den negativa känslan av ensamheten är egentligen mix av delkänslor där bl.a. sådant som nedvärdering, alienation, självömkan och desperation utgör ingredienser. Känslomixen ser olika ut för olika kategorier människor, där kvinnor under 50 avviker genom att i sin ensamhetskänsla ha hög inblandning av just de nämnda känsloingredienserna. Män 50+ har å andra sidan en låg inblandning av dessa känsloingredienser, men istället mer av det som kallas ”skamset undflyende”. Många olika orsaker till ensamhet Åtta distinkt åtskilda grupper av självupplevda orsaker till ensamhet kan särskiljas: man är utan närrelation, är alienerad, är avvikande, har otillräckliga vänskapsband, befinner sig där man inte vill vara, inte är intresserad av andra, saknar transportmedel, har påtvingat umgänge. De yngre respondenterna tenderar att framhäva orsaker som att vara alienerad, avvikande och ha otillräckliga vänskapsband, medan de äldre respondenterna istället framhåller att vara utan närrelation, att inte vara intresserad av andra, samt att sakna transportmedel. Otrygg barndom sammanhänger med ensamhet i vuxen ålder – hela livet De respondenter som beskriver att barndomen var mindre trygg, eller att man hade svårt att få vänner som barn, eller att man hade svårt etablera kontakt med det motsatta könet, rapporterar också mer och intensivare ensamhetskänslor i vuxen ålder. Åtgärderna mot ensamhet ofta mindre funktionella Det allra vanligaste är att man tittar på TV – som inte hjälper. Det finns dock en hel repertoar av åtgärder som klassificerats i sju olika kategorier. Hit hör fokuserad aktivitet, som bl.a. innebär att man ringer eller besöker någon; tröstkonsumtion, inåtvändhet, förströelse, bedövning, eskapism och arbete. Den fokuserade aktiviteten, som också är mest effektiv mot ensamhetskänslorna, används i högre grad av kvinnor, som dock samtidigt mer än männen ägnar sig åt tröstkonsumtion och inåtvändhet. Män, å andra sidan, ägnar sig i högre grad åt eskapism (musicerande, drickande), som inte hjälper, samt och åt arbete.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
