| 1. |
- Ejhed, Helene, et al.
(författare)
-
Bruttobelastning på vatten av metaller från punktkällor och diffusa källor - slutrapport
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport omfattar redovisningar av beräkningar av bruttobelastning av metallerna Zn, Cd, Cu, Ni, Pb och Hg från diffusa källor och punktkällor geografiskt fördelat för hela Sverige. De diffusa källor som ingår är läckage från all markanvändning med klasserna: skog, hygge, övrig mark, fjäll, våtmark, vatten (öppen sjöyta) och tätort. Punktkällor som ingår är: samtliga i EMIR registrerade utsläpp till vatten och grundvatten gällande år 2007, kommunala reningsverk (KARV) utsläpp gällande år 2008 eller senast tillgängligt år, utsläpp enligt E-PRTR utgör en delmängd av EMIR utsläpp, nedlagda gruvdeponier (ej i EMIR) har sammanställts från länsstryrelse rapporter samt beräknade utsläpp från enskilda avlopp. Rapporten omfattar utförlig beskrivning av underlag till beräkningarna och svagheter i underlagen, diskussioner om skillnader mot uppmätt transport i flodmynningarna och förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag. Resultaten för industrier, som presenteras nedan, avser samtliga punktkällor utom KARV och enskilda avlopp. Resultaten har tagits fram för internationell rapportering till EEA (Europeiska miljöbyrån) sammanställt per vattendistrikt. Det har varit uppenbart liksom i tidigare sammanställningar att det saknas dataunderlag för många källor och att osäkerheterna därför blir mycket stora i det sammanlagda resultatet. Rapporten inkluderar förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag för att förbättra resultaten och inkludera, till exempel, avskiljning av metaller under transport från källan till havet.Modellerade bruttobelastningen har gett resultat som är av samma storleksordning som uppmätt transport i flodmynningarna, vilket innebär att de största källorna troligen finns inkluderade i datamaterialet. Det finns dock konstaterade mörkertal för ett flertal källor, varav avfallsdeponier, utlakning från båtbottenfärger, färg och rostskydd, utsläpp från icke-rapporterande verksamheter samt återcirkulation från sediment kan vara stora.Följande resultat i urval har beräknats i detta projekt:· För samtliga metaller står de diffusa källorna för merparten av den totala bruttobelastningen, för Cd, Cu och Hg mer än 80 % och för Pb och Ni mer än 90 %.· För Cd, Pb och Hg har läckage från skog och hygge samt depositionen på sjöyta beräknats vara de dominerande källorna.· För Hg är bidragen från övrig mark och dagvatten i tätort också betydande.· För Cu är skog och hygge den största källan, men övriga diffusa källor fördelas ungefär lika.· Ni har störst belastning från skog och hygge samt från jordbruksmark.· Zn har något lägre bidrag från diffusa källor, ca 77 % av totala bruttobelastningen relativt jämnt fördelat mellan de diffusa källorna.· 20 % av den totala bruttobelastningen av Zn har beräknats komma från industrier.· Av punktkällorna är industri den klart största källan till Cd och Pb (mer än 90 %) medan för Cu fördelas punktkällorna mer jämt mellan KARV och industri (cirka 30 respektive 60 %).Det finns skillnader mellan uppmätta transporter och beräknade resultat, både totalt och mellan de olika metallerna. Följande skillnader i urval har konstaterats:· Bruttobelastningen har beräknats vara generellt högre i förhållande till medelvärde av flodmynningstransporten i södra Sverige med några undantag, vilket kan bero på att metaller kan avskiljas vid transport från källorna till flodmynningarna (retention).· Bruttobelastningen har beräknats vara generellt låg i förhållande till medelvärde av flodmynningstransporten i norra Sverige, vilket kan bero på för låga beräknade läckagehalter.· Cu och Ni belastningarna har beräknats vara låga speciellt i norra Sverige, vilket kan bero på låga beräknade läckagehalter för markanvändningen skog, hygge och övrig mark eller på låga beräknade halter av jordbruksmark.Fördelning mellan bakgrund och antropogent har inte vara möjlig att beräkna med tillgängliga underlag i projektet. På grund av processer som kan äga rum i de antropogent påverkade markanvändningarna, jordbruksmark och skog samt hygge och påverkan av deposition av metaller och surt regn på samtlig markanvändning, så är den antropogena påverkan svår att tolka. Ytterligare utredning är nödvändig innan resultat kan presenteras för alla källor. Dock har samtliga punktkällor och diffus belastning från tätorter och väg samt deposition konstaterats domineras av antropogent ursprung i denna rapport.Förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag:· Utredning av avvikelser jämfört med uppmätt transport.· Utveckling av beräkningar av retention för metaller.· Tillägg av saknade källor, till exempel Cu i båtbottenfärg.· Utredning av fördelning mellan antropogen belastning och bakgrund för de diffusa källorna till metaller.· Förbättring av underlagsmaterialet för läckagehalter (mätningar i jordbruks-, fjäll- och våtmarksområden) och deposition.
|
|
| 2. |
- Kautsky, Hans, et al.
(författare)
-
Marina skyddsvärda områden i Västernorrlands län
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Baserat på sammanställning av Kautsky (2006, Länsstyrelsens Dnr. 511-1677-05) där 27 olika områden i Västernorrlands län föreslogs som potentiella framtida marina reservat, plockades ett antal områden ut där kunskapen inte var tillräcklig för att bedöma områdets biologiska värden. Dessa var kuststräckan alldeles norr om länsgränsen till Gävleborgs län (Lång- och Grönviken), Björköfjärden och dess mynningsområde norrut, Salen, Storgrundet i Sydöstra delen av Sundsvallsbukten, områden kring Åstön både mot Sundsvallsbukten och österut mot Åvikebukten, Åvikebuktens norra kust, kusten utanför Skuleskogens nationalpark, Åvikfjärden vid Örnsköldsvik samt Ultråfjärden och dess mynningsområde strax söder om Husum. Områdena inventerades fr.a genom att använda videoteknik. Arter samlades in samt någon dykinventering gjordes.
|
|
| 3. |
- Kautsky, Hans, et al.
(författare)
-
Regional och nationell miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i och kring Gaviksfjärden 2007
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag från Länsstyrelsen i Västernorrlands Län besöktes i augusti år 2007 totalt 23 lokaler i Gaviksfjärden och i dess närhet. Arbetet var i led med den regionala miljöövervakningen av de vegetationsklädda bottnarna i Västernorrlands Län. Av de 23 besökta lokalerna var 16 regional miljöövervakning och resterande 7 lokaler ingick i den nationella miljöövervakningen. Uppgiften var att leverera primärdata inlagda i databasprogrammet MarTrans som skulle tjäna som underlag för att ta fram metoder för regional miljöövervakning i Bottniska viken. För att kunna användas i miljöövervakning var det också viktigt att lokalernas läge dokumenterades så att framtida återbesök till exakt samma lokal var möjlig.
|
|
| 4. |
- Kautsky, Hans, et al.
(författare)
-
Vegetationsklädda bottnar i Västernorrland 2005 - återbesök av dyklokaler från åren 1996-1999
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- År 2005 återbesöktes vid Höga Kusten 18 av ca 30 lokaler som inventerats åren 1996 till 1999. Undersökningen genomfördes på uppdrag av Länsstyrelsen i Västernorrlands Län och ingår i den regionala miljöövervakningen av området. Huvudsyftet var att se om blåstångsamhällets djuputbredning hade förändrats de knappt 8 åren efter första undersökningen i Höga Kusten-området. Bottensamhällena var vid återbesöket år 2005 likartade de från 1990-talet. Blåstång (Fucus vesiculosus) hade med få undantag samma maximala djuputbredning, med endast små skillnader mellan åren. De största skillnaderna som noterades var i "rätt" riktning, d.v.s. tången återfanns djupare ner år 2005. Detta noterades på lokalerna Själstensudden i Gaviksfjärden, Mjältön i Nätrafjärden samt på Sörklubben och Södra Ulvöns västra sida i yttre skärgården. Fertila plantor samt nyetablerade Fucus-groddar observerades på flertalet lokaler vilket tyder på väl fungerande Fucus-samhällen i hela området. Både den smalbåliga och bredbåligare formen av Fucus vesiculosus förekommer i området (den smalbåliga formen har föreslagits vara en egen art med hjälp av genanalys men införlivas i denna rapport som F.vesiculosus och beskriven som smalbålig form). En minskad djuputbredning av blåstång observerades på några lokaler men här var skillnaderna små. På två lokaler återfanns inte blåstång år 2005, vilket mest beror på bristen av lämpligt substrat på lokalerna samt att endast enstaka plantor noterades vid besöken på 1990-talet, vilka mycket väl kan ha försvunnit av naturliga orsaker.
|
|
| 5. |
- Kautsky, Hans, et al.
(författare)
-
Vegetationsklädda bottnar i Kanholmsfjärden, Stockholms län
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med denna undersökning var att finna lämpliga lokaler och attpåbörja regional miljöövervakning av de vegetationsklädda bottnarna iKanholmsfjärden och angränsande fjärdar, Stockholms Län.Sista veckan i augusti månad år 2008 besöktes 24 lokaler i Kanholmsfjärdenmed syfte att finna cirka 8 lämpliga lokaler och påbörja regional miljöövervakningi området. Efter att ha valt fyra lokaler som besöktes år 1994(alla med beteckning HK.) valdes ytterligare 6 lokaler ut från de resterande20 lokalerna (numrerade av Länsstyrelsen från 1 till 20). Urvalet av dyklokalerskedde efter att ha videofilmat bottnarna på samtliga 20 nya lokalersom hade lagts ut av Länsstyrelsen. Syftet med videoinventeringen var att seom lämpligt substrat fanns på tillräckligt djup så att bedömningsgrundernaskriterier kunde tillämpas. På de tio slutgiltigt valda lokalerna, som befannsvara lämpliga för ett framtida regionalt miljöövervakningsprogram av devegetationsklädda bottnarna i området, genomfördes dykinventeringar enligtstandardmetod för nationell miljöövervakning.En jämförelse med år 1994 visar på en svagt positiv utveckling av devegetationsklädda bottnarna i Kanholmsfjärden och angränsande fjärdar. Påsamtliga återbesökta lokaler går blåstång djupare ner och har i allmänhetäven högre täckningsgrad än tidigare. Även röd- och brunalgerna visarsamma trend.Förekomsten och artsammansättningen på de enskilda lokalerna tyder på attområdet hyser en rik förekomst av vegetation och djur. Sammansättningenär typisk för hårda bottnar i väl ventilerade (god vattenomsättning) mellanskärgårdsområden,jämförbart med vad som finns i referensområden för dennationella miljöövervakningen i norra egentliga Östersjön (Asköområdet).Enligt bedömningsrunderna erhöll Kanholmsfjärden statusen hög. Dettaberäknades från två olika protokoll i och med att de båda dykare skattadevarje lokal oberoende av varandra.De enskilda dyklokalerna är beskrivna i detalj. Information om positioner,kompassriktning, avstånd och djup för varje lokal samt och fotografier somdokumenterar lokalens läge har bifogats och gör framtida återbesök tillexakt samma utgångsläge möjliga på decimetern när, och då utgår man frånfotografierna.Det förekommer inga större, lokala störningar i området, förutom dendagliga, tunga fartygstrafken i lederna förbi Stavsnäs – Dalarö ochSandhamn. Effekter av fartygstrafiken sågs framför allt på några nordligalokaler (kraftig stranderosion på lokal HK13, Sollenkroka, samt på lokal 10,Ängsholmen där små blåstångruskor växer på de dagligt vågspoladeklipporna cirka 0.5 m ovanför vattenlinjen).
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Qvarfordt, Susanne, et al.
(författare)
-
Marin inventering av naturvärden vid Flakskär - Kållefjärden 2018
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2018 genomförde Sveriges Vattenekologer AB och Marine Monitoring AB marina inventeringar i vattnen kring Flakskär i Blekinge skärgård. Inventeringarna är en del av Länsstyrelsens arbete med att etablera ett nätverk av marina miljöer som är värdefulla och representativa för länet och som har ett fungerande skydd.Uppdraget gällde en översiktlig inventering med syfte att kartlägga naturvärden i vattnen kring Flakskär och omfattade både dyk- och dropvideoinventering. I undersökningsområdet dykinventerades en yta på totalt ca 8900 m2 ned till 15,7 m djup samt dropvideoinventerades 100 punkter mellan 2,5–26 djup.I undersökningsområdet dominerade hårdbottnar ned till ca 9 m djup, därefter var mjuk- eller sandbottnar vanligare. Hårdbottnarna täcktes generellt av ett rödalgssamhälle dominerat av kräkel (Furcellaria lumbricalis) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides) upp till ca 3 m djup. På grundare bottnar ökade andelen ullsläke (Ceramium tenuicorne) och ett tångbälte tillkom. Tångbältet bestod av både blåstång (Fucus vesiculosus) och sågtång (F. serratus) och hade sin största yttäckning ned till 2 m djup. Mjukbottenväxtligheten dominerades av ålgräs (Zostera marina) men även borstnate (Stuckenia pectinata) och hårsärv (Zannichellia palustris) var vanliga.Andra inventeringar i Blekinge skärgård visar på liknande artsammansättning och djuputbredning. Fler taxa har noterats totalt i de andra undersökningarna men då har också betydligt fler transekter inventerats och skillnaderna i artsammansättning kan delvis förklaras av en snäv vågexponeringsgrad inom undersökningsområdet.Djuputbredningen av referensarterna för bedömning av ekologisk status indikerar hög status för undersökningsområdet år 2018. I undersökningsområdet noterades dock både sågtång och blåstång nästan 2 m grundare jämfört med den djupaste observationen under åren 2010–2017. Även blåstångbältets djuputbredning (minst 25 % yttäckning) är mindre i jämförelse med andra undersökningar i typområde 8. Djuputbredningen av övriga referensarter samt ålgräs i undersökningsområdet däremot stämmer relativt väl med tidigare undersökningar i området. Ålgräsängar med minst 25 respektive minst 75 % yttäckning noterades till och med något djupare än tidigare.Inventeringarna visar även på höga naturvärden, i form av täta växtsamhällen av kärlväxter och fleråriga alger, i undersökningsområdet, framförallt på bottnar grundare än 10 m. Hårdbottnarna hyser frodiga tångbälten ned till ca 3 m djup och därefter rödalgsamhällen med hög andel fleråriga arter bland annat den grövre algen kräkel ned till ca 10 m djup. På mjuk- och sandbottnarna kan ålgräsängar och ängar av blandande kärlväxter förekomma ned till drygt 6 m djup. Blåmusselbankarna verkar däremot vara få och ha låg täthet av musslor.Den direkta antropogena påverkan i undersökningsområdet uppskattas som liten. Det är ett oexploaterat område utan större farleder. Ankring är sannolikt ett av de större hoten mot naturvärdena eftersom de fritidsbåtar som nyttjar naturhamnar i området sannolikt söker sig till de få vågskyddade vikarna och de lite mindre exponerade nordsidorna på de yttre skären. Ankring sker då på de sand- och mjukbottnar som hyser höga naturvärden i form av täta kärlväxtängar. Indirekt antropogen påverkan på området är framförallt övergödning, vilket kan leda till grumligare vatten och mindre djuputbredning samt fler fintrådiga epifyter som kväver/skuggar tång- och kärlväxtsamhällena.
|
|
| 8. |
- Qvarfordt, Susanne, et al.
(författare)
-
Marin inventering av naturvärden vid Järkö-Ornö och Uttorp 2018
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2018 genomförde Sveriges Vattenekologer AB och Marine Monitoring AB marina inventeringar i vattnen kring Järkö-Ornö samt i Natura 2000-området Uttorp på Sturkö i Blekinge skärgård. Inventeringarna är en del av Länsstyrelsens arbete med att etablera ett nätverk av marina miljöer som är värdefulla och representativa för länet och som har ett fungerande skydd.Uppdraget gällde en översiktlig inventering med syfte att kartlägga naturvärden i vattnen kring Flakskär och omfattade både dyk- och dropvideoinventering. I Järkö-Ornöområdet dykinventerades en yta av totalt ca 2800 kvm ned till 6,2 m djup samt dropvideoinventerades 100 punkter mellan 0,8–6,2 m djup. I Uttorpsområdet dykinventerades en yta av ca 490 kvm ned till 7,7 m djup.Järkö-Ornöområdet dominerades av flacka mjukbottnar medan hårdbottnar främst förekom strandnära ned till 2–3 m djup. Mjukbottenväxtligheten dominerades av ålgräs (Zostera marina) som kunde vara ängsbildande (minst 25 % yttäckning) från ca 2 m djup ned till drygt 5 m djup, men även borstnate (Stuckenia pectinata) och hårsärv (Zannichellia palustris) var vanliga. De grunda hårdbottnarna täcktes generellt av ett frodigt blåstångsbälte (Fucus vesiculosus) med 25–100% yttäckning. Bland övriga nio noterade makroalgsarter var grönslick (Cladophora glomerata) och ullsläke (Ceramium tenuicorne) vanligast.I det mer vågexponerade undersökningsområdet Uttorp saknade sand- och grusbottnarna växtlighet, sannolikt pga. hög vågexponering. Hårdbottnarna hyste däremot frodiga, generellt heltäckande växtsamhällen där den fleråriga rödalgen kräkel (Furcellaria lumbricalis) dominerade på lite djupare bottnar medan blåstång kunde bilda frodiga bälten på lite mer skyddade grunda hårdbottnar.Artsammansättningen i undersökningsområdena liknar de som observerats i andra undersökningar i området. Fler taxa har noterats totalt i de andra undersökningarna men då har också betydligt fler transekter inventerats inom ett större djup- och vågexponeringsintervall. Djuputbredningen av tång i Uttorp stämmer relativt väl med tidigare undersökningar medan ålgräset hade mindre djuputbredning i Järkö-Ornöområdet jämfört med tidigare undersökningar. Ålgräs förekom ned till 5,6 m djup vilket är ca 1,5 m grundare än tidigare observationer från typområdet. Även ålgräsängar med olika täckningsgrader noterades generellt 1 m grundare än i tidigare undersökningar.Undersökningsområdena bedöms ha minst god ekologisk status. Statusbedömningen av Uttorp baserades dels på referensarterna sågtång (Fucus serratus) och kräkels höga täckningsgrader vid de djupaste observationerna och dels på förekomst av såg- och blåstångsbälten samt fleråriga rödalgssamhällen med höga täckningsgrader. Järkö-Ornöområdet bedöms ha god status främst baserat på stor utbredning av ålgräsängar samt förekomst av blåstångsbälten med höga täckningsgrader men även baserat på djuputbredningen av ålgräs som är en referensart i angränsande typområden.Inventeringarna i Järkö-Ornöområdet visar på höga naturvärden, framförallt på bottnar grundare än 5,5 m, i form av blåstångsbälten och frodiga kärlväxtsamhällen som även inkluderar frilevande blåstång och kransalger. Ålgräs förekommer i hela området både i blandsamhällen och i rena ängar. Djupare än 5,5 m djup saknas generellt vegetation och naturvärdena på dessa mjukbottnarär låga. Större delen av bottnarna i Järkö-Ornöområdet ligger emellertid inom 1–6 m djup, vilket indikerar höga naturvärden inom stora delar av området.Även Uttorps bottnar har höga naturvärden då hårdbottnarna hyser frodiga algsamhällen dominerade av fleråriga alger. Området är långgrunt och transektinventeringen indikerar en relativt hög andel hårdbotten, vilket innebär att stora delar av området har förutsättningar för höga naturvärden.I Järkö-Ornöområdet finns sannolikt viss antropogen påverkan i form av bebyggelse och småbåtstrafik. Då området är grunt med stor andel botten inom 0–3 m djup finns risk för att småbåtstrafik påverkar kärlväxtängarna negativt genom bland annat utsläpp av giftiga ämnen från båtbottenfärger och motorer, svall och vattenrörelser som leder till ökad uppgrumling och sämre siktdjup samt propeller- och ankringsskador. Indirekt antropogen påverkan är framförallt övergödning vilket kan leda till grumligare vatten och mindre djuputbredning samt fler fintrådiga epifyter som kväver/skuggar tång- och kärlväxtsamhällena. På områdets öar noterades betande kor vilket är en lokal källa för övergödning.I Uttorpsområdet är den antropogena påverkan troligen liten. Området är mer vågexponerat och har många grynnor vilket sannolikt innebär mindre båttrafik. Det går betande kor i strandområdet men vattenomsättningen är stor vilket minskar påverkan från denna lokala övergödningskälla.
|
|
| 9. |
- Qvarfordt, Susanne, et al.
(författare)
-
Marin miljöövervakning av vegetationsklädda bottnar i Östergötland 2012
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Östergötlands skärgård sker sedan år 2007 en årlig miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar. Undersökningar av bottenväxtligheten kan beskriva hur ett havsområde mår. Fastsittande, bottenlevande växter, speglar miljöförhållandena i området eftersom de sitter på samma plats hela tiden och inte kan flytta på sig om förhållandena blir sämre. Denna rapport redovisar resultatet från år 2012, d v s miljöövervakningsprogrammets sjätte år.År 2011, det femte miljöövervakningsåret, särpräglades av en annorlunda artsammansättning i växtsamhällena, samt omfattande betskador på blåstången (Fucus vesiculosus). Detta år, 2012, var artsammansättningen åter som förväntad och lik de tidigare åren 2007-2010. Betskadorna på blåstången var fortfarande synliga och bekräftades i ett större område eftersom lokaler i länets norra och södra kustvatten inventerades i år.De omfattande betskadorna på blåstången år 2011 påverkade överlevnaden hos plantorna och har medfört minskad djuputbredning och yttäckning i blåstångssamhällena. På referenslokalen Kärrfjärden noterades mindre djuputbredning för första gången på flera år. Blåstångsbältets (yttäckning >25 %) utbredning hade även minskat, både i djupled och täckningsgrad. Därmed bröts den positiva trenden i ökad djuputbredning och yttäckning, som noterats på lokalen sedan 2008. Den sydligare referenslokalen Hesselöfjärden uppvisade ett liknande mönster.År 2011 noterades en del förändringar i växtsamhällenas artsammansättning. År 2012 var artsammansättning åter mer som förväntat, vilket bekräftades av statistiska analyser, som visade att artsammansättningen på lokalernas växtsamhällen inte skilde sig mellan år 2009 och 2012.Inventeringen av årets miljöövervakningslokaler visade att de vegetationsklädda hårdbottnarna i länet generellt har fortsatt hög ekologisk status, men att små förändringar har skett. Trännöfjärden ligger på gränsen mellan god och hög status men bedöms i år endast ha god status. Även Bråvikens kustvatten och referenslokalen Kärrfjärden hade lägre EK-medelvärden (Ekologisk Kvalitetskvot) detta år jämfört med år 2011, men ligger kvar på hög status. De sydligare lokalerna, referensen Hesselöfjärden och Yttre Valdemarsviken, hade oförändrade EK-värden.De lägre EK-värdena detta år beror framförallt på minskad djuputbredning av referensarten blåstång. Blåstångens minskade djuputbredning är emellertid troligen en följd av de omfattande betskador, som observerades på tången under 2011, d v s inte en indikation på försämrade ljusförhållanden.I Trännöfjärden däremot var blåstångens djuputbredning mer eller mindre oförändrad men andra referensarter, ishavstofs och kräkel (Furcellaria 6lumbricalis), hade mindre djuputbredning. Under inventeringen i år var också siktförhållandena under 8 m märkbart försämrade på de två inre transekterna.
|
|
| 10. |
|
|
