| 1. |
|
|
| 2. |
- Wramner, Per, et al.
(författare)
-
Mannavuoma : Inledande dokumentation inom övervakningsprogram för Sveriges palsmyrar
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas den inledande dokumentationen av Mannavuoma, en palsmyrstrax utanför Karesuando som tillsammans med sju andra myrar avses ingå i ettövervakningsprogram för svenska palsmyrar. Bakgrunden till detta program är palsmyrarnasstora värde från naturvårdssynpunkt och det hot mot palsarnas existens – genom att deraskärna av ständig tjäle riskerar att smälta bort – som pågående klimatförändringar innebär.En inledande dokumentation av här presenterat slag är det första steget i övervakningen avde områden som ingår i programmet. Mannavuoma är en välavgränsad palsmyr som ligger iett större våtmarkskomplex med samma namn. Dokumentationen omfattar en beskrivningav palsmyrens natur (morfologi, hydrologi, vegetation, fågelliv m.m.) med inriktning pådagens förhållanden men i möjligaste mån inkluderande också den tidigare utvecklingen.Fokus ligger på faktorer som har påverkat palsarnas status fram till dagens situation och kanpåverka deras bevarande framöver.Dokumentationen bygger på litteratur, flygbilder, en laserbaserad höjdmodell ochfältstudier. Situationen på 1960-talet har rekonstruerats med hjälp av en vetenskapligavhandling från 1970 och flygbilder från 1961. Beskrivningen av dagens situation baseras påhöjdmodellen, flygbilder från 2010 och iakttagelser i fält.Situationen på 1960-talet redovisas i form av en karta över palsförekomsten och tvåtransekter över palsmyrens centrala delar. Den totala ytan av palsarna uppgick till 1,59 ha.Enligt en grov och osäker uppskattning uppgick palsarnas totala volym till 21 800 m³.Stora förändringar hade inträffat 2010. En ny palskarta visar att palsarna har minskat i arealeller försvunnit helt. Sammanhängande palskomplex har splittrats upp i fristående mindreenheter. Palsarean uppgår nu till 0,76 ha. Transekterna visar att återstående palsar över laghar minskat i höjd. Enligt en uppskattning (betydligt säkrare än den för 1960-talet tack varehöjdmodellen) är den totala palsvolymen 6460 m³.Trots osäkerheten om den exakta situationen på 1960-talet är det uppenbart att enomfattande nedbrytning av palsarna i Mannavuoma har ägt rum sedan dess. Denna har tillbetydande del skett genom att palsöverytor på bred front har sjunkit ihop till följd av att denunderliggande tjälen helt eller delvis har smält. Den i andra palsmyrar vanligt förekommandenedbrytningen från sidorna har här spelat en mindre roll. I samma riktning pekar den förpalsar i Sverige ovanligt djupt liggande övre tjälgränsen (ofta > 75 cm under palsöverytan imitten av augusti).Det saknas underlag för att uppskatta eventuella variationer i nedbrytningsintensitetenunder den aktuella perioden. Oavsett hur det förhåller sig i detta avseende befinner sigpalsarna i en uttalat negativ utvecklingsfas. Situationen har inte förbättrats av attårsmedeltemperaturen i Karesuando under de två senaste decennierna har legat över dennivå som anses utgöra gräns för utbredningen av palsar i Sverige.
|
|
| 3. |
- Wramner, Per, et al.
(författare)
-
Oaggujeaggi : Inledande dokumentation inom övervakningsprogram för Sveriges palsmyrar
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas den inledande dokumentationen av Oaggujeaggi, en palsmyr i den allra nordligaste delen av Lappland som tillsammans med sju andra myrar avses ingå i ett övervakningsprogram för svenska palsmyrar. Bakgrunden till detta program är palsmyrarnas stora värde från naturvårdssynpunkt och det hot mot palsarnas existens – genom att deras kärna av ständig tjäle riskerar att smälta bort – som pågående klimatförändringar innebär.En inledande dokumentation av här presenterat slag är det första steget i övervakningen av de områden som ingår i programmet. Oaggujeaggi är en välavgränsad palsmyr som ligger isolerat i björkskogsregionen på en höjd av ca 470 m ö. h. Dokumentationen omfattar en beskrivning av palsmyrens natur (morfologi, hydrologi, vegetation, djup till tjälytan m.m.) med inriktning på dagens förhållanden. Den bygger på litteratur, flygbilder, en laserbaserad höjdmodell och fältstudier. Fokus ligger på faktorer som har påverkat palsarnas status fram till dagens situation och kan påverka deras bevarande framöver.Morfologin redovisas genom en upprättad karta över utbredningen av palsar (inklusive palslika bildningar i ren mineraljord), fyra transekter och ett stort antal fotografier. Palsarna är över lag låga och flacka och uppträder tillsammans i komplex. Deras totala areal har beräknats till 21,67 ha och deras medelhöjd (enligt laserskanningen) var 1,07 m vilket innebär att den totala palsvolymen uppgick till ca 231 900 m³. Vidare konstaterades att den maximala palshöjden var 4,25 m.Vegetationen har karterats utmed de fyra transekterna. På palsarna dominerar ristuvevegetation helt, medan omgivande myrmark (topogena kärr eller mosseplan) intas av fastmattor eller mjukmattor. Djupet till tjälytan varierar och tenderar att öka med minskande mäktighet av palsarnas ytliga torvlager.Större delen av myren har en av tidigare nedbrytning präglad morfologi men karakteriseras i dag av en betydande stabilitet. Under det senaste halvseklet har nedbrytningen varit av mindre omfattning eller inte förekommit alls, med undantag för ett par begränsade områden i sydväst och i öster. Vattensamlingar som uppstått genom tidigare nedbrytning av palsar har i flertalet fall vuxit igen helt eller delvis. Nya sådana vattensamlingar har uppstått i mycket begränsad omfattning.Större delen av palsmyren syns sålunda befinna sig i ett jämförelsevis stabilt stadium och palsarna bedöms inte riskera att utsättas för mer långtgående nedbrytning så länge nuvarande klimatförhållanden består. Avgörande för utvecklingen framöver blir hur stora och snabba de pågående klimatförändringarna blir. Situationen kan snabbt förändras till det sämre och prognoserna för de närmast decennierna är inte gynnsamma för bevarandet av palsarna.
|
|
| 4. |
- Wramner, Per, et al.
(författare)
-
Palsmyrar : En populärvetenskaplig beskrivning
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Palsar är kullar, ryggar eller mer vidsträckta upphöjningar i myrmark med torv i ytan vilka innehåller perenn tjäle och har bildats genom tjällyftning. Tre huvudtyper av palsar förekommer, nämligen kupolformade palsar, flacka palsflak och strängformade palsar. Palsar av dessa tre typer uppträder ofta sammanvuxna till palskomplex. Det gäller särskilt stora palsar. Lithalsar liknar palsar, har en frusen kärna och har bildats genom tjällyftning i denna men består enbart av mineraljord. De förekommer på många håll i eller i anslutning till palsmyrar, framför allt i deras randzoner. Palsar kan uppstå i primära myrpartier, i myrpartier där helt försvunna palsar tidigare funnits samt i tuvor eller strängar. Palsbildning initieras sannolikt genom att tjälen på vissa ställen (exempelvis där snötäcket är tunnare) tränger djupare ner och orsakar större tjällyftning än i omgivningen. Om tjälen kvarstår över sommaren blir den upphöjda myrytan på-följande vinter mer utsatt för frost och en ytterligare höjning i förhållande till omgivningen äger rum. Därigenom bildas en embryonal pals med ett ytligt skikt av perenn tjäle som kan bli mäktigare genom tillväxt mot djupet. När tjälen nått ner till mineraljorden under torven, kan denna – om den är tjällyftande (dvs. finkornig) – delta i den fortsatta palsbildningen. Om så inte är fallet avstannar tillväxten vilket i allmänhet innebär lägre palsar. Palsar har tidigare tenderat att genomgå ett cykliskt utvecklingsförlopp, mer uttalat i myrar med högre palsar. Dessa anläggs i en myr, tillväxer, uppnår ett mognadsstadium och börjar så småningom brytas ner. Nedbrytningen resulterar i en öppen vattensamling som efter hand växer igen. Därvid kan den ursprungliga myren återskapas så att förutsättningar för palsbildning ånyo inträder. Detta förlopp har i dag till största delen upphört och ersatts av en ensidig nedbrytning. Nedbrytning av palsar kan ske genom olika processer som ofta uppträder tillsammans och kan leda till fullständig förintelse. De två viktigaste processerna är blockerosion och allmän upptining (som i sin tur leder till hopsjunkning av en pals). Blockerosion innebär nedbrytning av en pals från sidan genom att torvblock lossnar och faller ner så att en erosionsbrant uppstår. Öppet vatten är både en agent för och ett resultat av denna process. Den kan fortsätta tills den berörda palsen är helt borta, men många gånger (särskilt i palskomplex och vidsträckta palsar) upphör nedbrytningen och erosionsbranterna växer igen. Palskomplex med djupa inskärningar vittnar ofta om att sådan nedbrytning har ägt rum. Blockerosion förutsätter – eller åtminstone underlättas av – öppet vatten vid och sprickor i palssidorna. Bådadera är vanligt förekommande. I samband med blockerosion tinar den frusna palskärnan och sjunker ihop allt eftersom erosionsbranten äter sig in i palsen. Mer allmän upptining och hopsjunkning av palsar, utan samtidig blockerosion, är ett vanligt fenomen i palsmyrar, särskilt vad gäller unga och låga palsar. Det har blivit mer och mer vanligt under de senaste tre – fyra decennierna. Även stora, mogna palsar har på många håll sjunkit ihop märkbart under senare tid utan tecken på andra former av nedbrytning. Palsbildningen innebär att den hydrofila myrvegetationen successivt ersätts av ristuve-vegetation med arter anpassade till en torrare miljö. Mossor etablerar sig tidigt. Något senare kommer hjortron och andra blomväxter. Därefter kommer dvärgbjörk och andra ris. Kråkris etablerar sig sent men blir ofta en dominerande art tillsammans med dvärgbjörk och hjortron. Högre palsar är ofta kala eller har sparsam vegetation som domineras av lavar.
|
|
| 5. |
- Wramner, Per, et al.
(författare)
-
Sirččám - Inledande dokumentation inom övervakningsprogram för Sveriges palsmyrar
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas den inledande dokumentationen av Sirččám, ett palsmyrområde vid Kaitumälven i norra Lappland som föreslagits att ingå i ett övervakningsprogram för svenska palsmyrar. Bakgrunden till detta program är palsmyrarnas stora värde från naturvårdssynpunkt och det hot mot palsarnas existens – genom att deras kärna av permafrost riskerar att tina upp – som pågående klimatförändringar innebär.En inledande dokumentation av här presenterat slag är det första steget i övervakningen av de områden som avses ingå i programmet. Sirččám är ett större våtmarkskomplex som är utsträckt på båda sidor av Kaitumälven. Dokumentationen omfattar en beskrivning av palsmyrarnas natur (morfologi, hydrologi, vegetation m.m.) och bygger på litteratur, flygbilder, en laserbaserad höjdmodell och fältstudier. Fokus ligger på faktorer som har påverkat palsarnas status fram till dagens situation och kan påverka deras bevarande framöver.En mer ingående dokumentation har skett i två områden i Sirččám. Den redovisas i bild (kartor, foton, transekter med morfologi, vegetation, djup till tjälytan m.m.) och text. Palsarna är över lag låga och flacka vilket torde hänga samman med grovkorniga mineraljordar och tunt torvtäcke. Det senare är särskilt uttalat i det södra området. Även rena lithalsar (palsartade bildningar utan torv i ytan) förekommer i dess nordligaste del. Här är morfologin tydligt präglad av såväl pågående som tidigare nedbrytning av palsar/lithalsar. Även palsarna i den södra delen liksom i hela det norra området är tydligt påverkade av tidigare nedbrytning men i allmänhet endast i ringa mån av pågående sådan, med ett undantag. Det gäller de embryonala palsar som förekommer i det norra området och i flera fall försvunnit helt mellan 2010 och 2016.Palsarna/lithalsarna i det södra området hade kring 2010 en total areal av 16,1 ha och en volym av 89 200 m³. Medelhöjden var 0,55 m och den maximala höjden 2,19 m. I det norra området var motsvarande siffror 3,49 ha, 10 970 m³, 0,31 m och 0,85 m.Både det södra området (utom längst i norr) och i än högre grad det norra (utom vad gäller de embryonala palsarna) bedöms vara mindre känsliga för pågående klimatförändringar än flertalet andra palsmyrar i övervakningsprogrammet. Tillgängliga klimatuppgifter tyder dock på att det redan är tveksamt om dagens temperaturförhållanden i Sirččám är sådana att förutsättningar för palsförekomst kommer att finnas kvar på sikt. Pågående klimatförändringar riskerar att ytterligare försämra dessa förutsättningar. Prognosen på sikt för bevarandet av palsarna – och lithalsarna – i Sirččám är således inte gynnsam.
|
|
| 6. |
- Wramner, Per, et al.
(författare)
-
Tavvavuoma : Inledande dokumentation inom övervakningsprogram för Sveriges palsmyrar
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas den inledande dokumentationen av Tavvavuoma, ett vidsträckt palsmyrkomplex i norra Lappland som tillsammans med sju andra myrar avses ingå i ett övervakningsprogram för svenska palsmyrar. Bakgrunden till detta program är palsmyrarnas stora värde från naturvårdssynpunkt och det hot mot palsarnas existens – genom att deras kärna av ständig tjäle riskerar att smälta bort – som pågående klimatförändringar bedöms innebära.En inledande dokumentation av detta slag är det första steget i övervakningen av de områden som ingår i programmet. Den omfattar en beskrivning av naturen (morfologi och morfologiska processer, hydrologi, vegetation m.m.) i två delområden (palsmyrområde 1 och 2) som tillsammans ger en representativ bild av Tavvavuomas palsmyrar. Både situationen i dag och på 1960-talet beskrivs (den senare med hjälp av äldre litteratur och fotografier). Därigenom erhålls en bild av den hittillsvarande utvecklingen som har stort värde från övervakningssynpunkt.Beskrivningen av dagens situation bygger på flygbilder, satellitbilder, laserbaserade höjdmodeller och fältstudier. De senare inkluderade, förutom morfologi- och vegetationsstudier, omfattande fotografering.Palsarna i båda palsmyrområdena karakteriseras av nedbrytning som fortfarande pågår med varierande intensitet. Förändringar har dokumenterats genom att jämföra äldre och nyare fjärranalysdata, transekter och fotografier med varandra. Över lag har betydande förändringar skett sedan 1960-talet genom att palsar sjunkit ihop och eroderats från sidorna. Till skillnad från situationen på 1960-talet har ingen nybildning eller tillväxt av palsar konstaterats under senare år.Även om betydande nedbrytning konstaterats är det för närvarande inte möjligt att i större omfattning kvantifiera inträffade förändringar annat än längs ett antal transekter som dokumenterats både på 1960-talet och kring 2010. Så kommer att kunna ske i betydligt större utsträckning efter nästa omdrevsdokumentation som planeras äga rum 2017. Då kan t.ex. den totala palsvolymen i palsmyrområde 1, som kring 2010 uppgick till ca 157 300 m3, beräknas på nytt. Därigenom kan förändringarna av denna i sammanhanget centrala parameter kvantifieras.Eftersom palsarna i de båda delområdena präglas av nedbrytning och ingen kompenserande tillväxt tycks ske är det uppenbart att tillståndet för palsmyrarna i Tavvavuoma är ogynnsamt. Till detta kommer att pågående klimatförändringar förväntas ytterligare försämra betingelserna för palsar i hela det svenska utbredningsområdet.
|
|
