| 2. |
- Gustafsson, Per M., 1952, et al.
(författare)
-
Association between Gm allotypes and asthma severity from childhood to young middle age.
- 2008
-
Ingår i: Respiratory medicine. - : Elsevier BV. - 0954-6111 .- 1532-3064. ; 102:2, s. 266-72
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Immunoglobulin constant heavy G chain (IGHG) gene polymorphisms are associated with atopy and can be determined by the serum Gm allotypes. We studied whether certain polymorphisms are related to asthma severity and to the extent or intensity of allergic sensitization in asthmatic subjects followed from childhood to young middle age. Fifty-five subjects (28 males) with childhood asthma were all followed-up prospectively on six occasions from a mean age of 9 to 35 years in a study including asthma severity scoring, spirometry, skin prick, and specific serum IgE antibody testing. At the last visit, extended lung function tests and a cold air challenge were performed, and IGHG gene polymorphisms were identified by the alternative serum IgG subclass allotypes, employing ELISA and double immunodiffusion. The 19 subjects with the homozygous IGHG*bf/*bf genotype (originating from the IGHG3*b and the IGHG1*f alleles, which are in strong linkage disequilibrium), showed significantly higher asthma scores, lower airway function, and greater bronchodilator responses from childhood to adulthood, and in middle age greater airway hyperresponsiveness, compared to the subjects with the IGHG*bf/*ga or IGHG*ga/*ga genotypes. Among the subjects sensitized to animal danders, those with the IGHG*bf/*bf genotype showed the highest specific IgE levels. In conclusion, IGHG gene polymorphisms were associated with the severity and outcome of childhood asthma, and with the intensity of allergic sensitization.
|
|
| 3. |
- Kjellman, Bengt, et al.
(författare)
-
Depression
- 2008
-
Ingår i: FYSS 2008 - Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. - : Statens folhälsoinstitut. - 9789172575431 ; , s. 281-291
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fysisk aktivitet har positiv effekt vid depression både för att förhindra depressionsepisoder och för att behandla sådana, såväl akut som på längre sikt. Den fysiska träningen sker med fördel parallellt med sedvanlig behandling med mediciner och samtal. Även om många studier har metodologiska brister och att det fortfarande finns få långtidsstudier, har fysisk träning vid lätt och måttlig depression klart vetenskapligt stöd när det gäller akut behandling och som ett medel att minska risken för återfall. En preventiv effekt har konstaterats vid epidemiologiska studier och vid långtidsstudier med uppföljning upp till tio år. Övriga hälsoeffekter av fysisk aktivitet är också viktiga, då depression ofta samvarierar med kroppsliga sjukdomar. Fysisk aktivitet är en stor vinst, både för den enskilda och för samhället.
|
|
