| 1. |
- Palm, Stefan, et al.
(författare)
-
Laxing och felvandrad lax i Mörrumsån : En genetisk analys
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med denna studie har varit att DNA-analysera ett större material av laxfisk från Mörrumsån för att: · få en bättre bild av hur stor andel felbedömda arthybrider med öring, s.k. laxingar, som förekommit bland vuxen "lax" från olika år och fångstmånader, · uppskatta den totala andelen laxing bland all vuxen laxfisk i Mörrumsån (lax, laxing, öring), · identifiera genetiskt avvikande lax ("felvandrare"), samt · undersöka hur stora genetiska förändringar som skett i åns laxbestånd sedan 1960-talet och om det finns tecken på genetisk påverkan av felvandrad lax från andra vattendrag. Bakgrund till denna analys är att en tidigare genetisk pilotstudie av vuxen lax från Mörrumsån hösten 2011 gav förvånande och oroväckande resultat. En betydande andel (ca 20%) av den förmodade laxen visade sig då vara arthybrider med öring, s.k. laxingar. Dessutom bar en hög andel (10-20%) av de rena laxarna på genuppsättningar som förväntas vara mycket ovanliga bland lax född i Mörrumsån, vilket indikerade att det handlade om felvandrad lax från andra vattendrag. Resultaten var dock baserade på ett litet antal fiskar från ett enstaka år. I denna utökade studie har vi funnit att den totala andelen arthybrider bland förmodad lax från åren 1961, 1985 och 2004-2012 var klart lägre (ca 6%) än i pilotstudien från 2011 (ca 20 %). Denna skillnad beror i första hand på att det förekommer betydligt färre felbedömda arthybrider i fångster av nystigen blanklax i maj–juni än under de efterföljande fiskemånaderna (då fisken från pilotstudien 2011 var insamlad). En trolig förklaring till att andelen felbedömda laxar ökat under säsongerna är att laxingen i Mörrumsån, i likhet med öringen, uppvisar en senare lekvandringstid än laxen. Baserat på sportfiskestatistik, fiskräkningsdata och DNA-resultat har vi beräknat att andelen laxing bland all vuxen laxfisk i Mörrumsån kan ha varit omkring 10% under de senaste åren. En så hög andel arthybrider i ån kan ge betydande produktionsförluster genom "spolierade lekar" när de i princip sterila laxinghanarna blandar sig i laxens och öringens lek. För en riktig riskanalys behövs dock bättre kunskap om laxingarnas lekbeteende och reproduktiva framgång. Även andelen förmodat felvandrad lax (2-3% under perioden 2004-2012) visade sig vara lägre än i pilotstudien baserad på sent fångad lax från 2011 (10-20 %). De flesta genetiskt avvikande laxar var fångade sent under säsongerna vilket kan förklara den höga andelen i det likaledes sent fångade materialet från 2011. Samtidigt har vi kunnat observera små genetiska förändringar, som tillsammans med en ökad genetisk variationsgrad sedan 1960-talet tyder på att "främmande gener" till viss del har tillförts Mörrumsåns laxbestånd. Det är dock oklart när och hur denna genetiska påverkan har ägt rum.
|
|
| 2. |
- Palm, Stefan, et al.
(författare)
-
Microsatellite markers reveal clear geographic structuring among threatened noble crayfish (Astacus astacus) populations in Northern and Central Europe
- 2013
-
Ingår i: Conservation Genetics. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1566-0621 .- 1572-9737. ; 14, s. 809-821
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Noble crayfish (Astacus astacus L.), the most highly valued freshwater crayfish in Europe, is threatened due to a long-term population decline caused mainly by the spread of crayfish plague. Reintroduction of the noble crayfish into restored waters is a common practice but the geographic and genetic origin of stocking material has rarely been considered, partially because previous genetic studies have been hampered by lack of nuclear gene markers with known inheritance. This study represents the first large scale population genetic survey of the noble crayfish (633 adults from 18 locations) based on 10 newly developed microsatellite markers. We focused primarily on the Baltic Sea area (Estonia, Finland and Sweden) where the largest proportion of the remaining populations exists. To allow comparisons, samples from the Black Sea catchment (the Danube drainage) were also included. Two highly differentiated population groups were identified corresponding to the Baltic Sea and the Black Sea catchments, respectively. The Baltic Sea catchment populations had significantly lower genetic variation and private allele numbers than the Black Sea catchment populations. Within the Baltic Sea area, a clear genetic structure was revealed with population samples corresponding well to their geographic origin, suggesting little impact of long-distance translocations. The clear genetic structure strongly suggests that the choice of stocking material for re-introductions and supplemental releases needs to be based on empirical genetic knowledge.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Rogell, Björn, et al.
(författare)
-
Adaptive divergence in body size overrides the effects of plasticity across natural habitats in the brown trout
- 2013
-
Ingår i: Ecology and Evolution. - : Wiley. - 2045-7758. ; 3:7, s. 1931-1941
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The evolution of life-history traits is characterized by trade-offs between different selection pressures, as well as plasticity across environmental conditions. Yet, studies on local adaptation are often performed under artificial conditions, leaving two issues unexplored: (i) how consistent are laboratory inferred local adaptations under natural conditions and (ii) how much phenotypic variation is attributed to phenotypic plasticity and to adaptive evolution, respectively, across environmental conditions? We reared fish from six locally adapted (domesticated and wild) populations of anadromous brown trout (Salmo trutta) in one semi-natural and three natural streams and recorded a key life-history trait (body size at the end of first growth season). We found that population-specific reaction norms were close to parallel across different streams and Q(ST) was similar - and larger than F-ST - within all streams, indicating a consistency of local adaptation in body size across natural environments. The amount of variation explained by population origin exceeded the variation across stream environments, indicating that genetic effects derived from adaptive processes have a stronger effect on phenotypic variation than plasticity induced by environmental conditions. These results suggest that plasticity does not swamp the phenotypic variation, and that selection may thus be efficient in generating genetic change.
|
|
