| 1. |
- Kehoe, Laura, et al.
(författare)
-
Make EU trade with Brazil sustainable
- 2019
-
Ingår i: Science. - : American Association for the Advancement of Science (AAAS). - 0036-8075 .- 1095-9203. ; 364:6438, s. 341-
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Kaufmann, Tobias, et al.
(författare)
-
Common brain disorders are associated with heritable patterns of apparent aging of the brain
- 2019
-
Ingår i: Nature Neuroscience. - : Nature Publishing Group. - 1097-6256 .- 1546-1726. ; 22:10, s. 1617-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Common risk factors for psychiatric and other brain disorders are likely to converge on biological pathways influencing the development and maintenance of brain structure and function across life. Using structural MRI data from 45,615 individuals aged 3-96 years, we demonstrate distinct patterns of apparent brain aging in several brain disorders and reveal genetic pleiotropy between apparent brain aging in healthy individuals and common brain disorders.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Ahlberg, Erik, et al.
(författare)
-
"Vi klimatforskare stödjer Greta och skolungdomarna"
- 2019
-
Ingår i: Dagens nyheter (DN debatt). - 1101-2447.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- DN DEBATT 15/3. Sedan industrialiseringens början har vi använt omkring fyra femtedelar av den mängd fossilt kol som får förbrännas för att vi ska klara Parisavtalet. Vi har bara en femtedel kvar och det är bråttom att kraftigt reducera utsläppen. Det har Greta Thunberg och de strejkande ungdomarna förstått. Därför stödjer vi deras krav, skriver 270 klimatforskare.
|
|
| 6. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 7. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 8. |
- Andersson, Mathias H, et al.
(författare)
-
A framework for regulating underwater noise during pile driving
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Pile driving is a common technique used during the construction of bridges, offshore wind power, and underwater infrastructure or shoreline structures. It is the process by which a foundation, beam or pole is hammered or vibrated down into the bottom, which can generate extremely loud noise that propagates throughout the surrounding water and sediment. The noise can reach such high levels that marine animals are at risk of disturbance, injury or even death.Sweden currently lacks established thresholds stating the level at which underwater noise potentially disturbs or injures marine animals. Hence, there are no guidance values for allowable underwater noise levels from noiseproducing activities to avoid serious environmental impacts. Several countries in Europe have defined thresholds for when underwater noise can result in severe negative environmental impacts as well as standards for measuring, analysing and reporting underwater noise levels.The purpose of this study is to review the scientific literature on underwater noise from pile driving and its effects on marine life. The study aims to define the noise levels that can cause injury and other negative effects and, on this basis, recommend noise levels that can be used to establish guidance values for regulating underwater noise for Swedish waters and species. The study presents examples of the factors that contribute to sound propagation in Swedish waters and how this influences the noise level from a pile strike as a function of distance at four study areas along the Swedish coast. Additionally, the study contains a thorough technical description of pile driving activities, basic underwater acoustics and noise effects on marine animals. These effects (injury and behavioral, e.g., flight, but not subtle effects) are demonstrated on representative species such as the harbour porpoise (Phocoena phocoena), Atlantic cod (Gadus morhua), Atlantic herring (Clupea harengus) and on fish larvae and eggs. The study’s authors look atthe original sources of information that other countries base their guidelines and thresholds on, so the recommendations follow scientifically determined levels rather than values that have been rounded off or otherwise altered.The study presents sound levels in three different units, each with different biological relevance to the effects caused by a pile driving activity. None of the sound levels have been frequency weighted for a specific species, as this method is not yet fully established. The first unit used is the sound pressure level SPL(peak), which is the maximum overpressure or underpressure of the noise pulse generated by the pile strike. This unit has a high relevance for behavioural effects. The sound exposure level, SEL, is the calculated energy level over a period of time and expresses the energy of the entire sound pulse. SEL is the unit most related to hearing impairing effects. SEL(ss) is the value for a single strike while SEL(cum) is the cumulative value of a determined number of pulses over a period of time. The review revealed that for Atlantic cod and Atlantic herring there are currently no studies that can be used to determine a species’ specific threshold value for injury, but studies show that loud noise can affect both species negatively. Because of this, the recommended noise levels for injury are based mainly on studies on other species exposed to pile driving noise in laboratory environments, supported by studies conducting large-scale experiments in tanks and oceans. The levels at which fish are at risk of death or sustaining serious injury to internal organs is SPL 207 dB re 1 μPa, SEL(ss) 174 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 204 dB re 1 μPa2s. Note that for injury in fish, the cumulative sound exposure level has higher relevance than the single-strike level as the cited studies found injuries after a certain time period of exposure. The thresholds for fish larvae and eggs are based on the fact that no negative effects were observed at exposures of up to SPL(peak) 217 dB re 1 μPa, SEL(ss) 187 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 207 dB re 1 μPa2s. However, there are relatively few studies on early life stages of fish. There are more species-specific studies on harbour porpoises regarding noise than there are for Atlantic cod and Atlantic herring. Nonetheless, only a few can be used to determine thresholds that will lead to injury or negative behavioural effects. The levels at which there is a risk of a temporary impact on hearing, i.e. temporary threshold shift (TTS), for the harbour porpoises is SPL(peak) 194 dB re 1 μPa, SEL(ss) 164 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 175 dB re 1 μPa2s. When it comes to TTS, the cumulative sound exposure level, SEL(cum), is of primary importance. However, this unit is dependent on a specific time and number of pulses. For permanent threshold shift (PTS), the level is set to SPL(peak) 200 dB re 1 μPa, SEL(ss) 179 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 190 dB re 1 μPa2s. The recommended level should be revised as new relevant studies are conducted.
|
|
| 9. |
- Andersson, Mathias H., et al.
(författare)
-
Underlag för reglering av undervattensljud vid pålning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vid byggnation av broar, havsbaserad vindkraft och andra havsbaserade eller strandnära konstruktioner används det oftast någon form av pålningsteknik för att få ner konstruktionen i botten. Detta innebär att ett fundament, balk eller spont hamras eller vibreras ner i botten, vilket kan generera mycket höga ljudnivåer som sprids ut i vattnet och ner i botten. Ljudnivåerna är så höga att marina organismer kan störas, skadas eller till och med dödas. Idag saknar Sverige fastställda ljudnivåer för när undervattensbuller blir så högt att de kan skada djur i havet. Det saknas därför också vedertagna begränsningsvärden som anger vilka nivåer av undervattensbuller som kan tillåtas för bullrande aktiviteter utan att riskera allvarliga miljöeffekter. Flera länder i Europa har någon form av gränsvärden för när bullernivån under vattnet kan ge upphov till allvarlig miljöpåverkan liksom standarder för hur undervattensbuller skall mätas och rapporteras. Syftet med denna studie var att ta fram ett vetenskapligt underlag rörande ljudet från pålning i havet och dess påverkan på det marina livet. Slutmålet var att utifrån den vetenskapliga information som finns idag ge förslag på ljudnivåer för skador och negativ påverkan som sedan kan användas för att ta fram begränsningsvärden för reglering av undervattensbuller anpassade för svenska vatten och arter. Studien ger ett antal exempel på vilka faktorer som påverkar ljudutbredningen i svenska vatten och hur detta påverkar ett pålningsslags ljudnivå som funktion av avstånd i fyra typområden kring den svenska kusten. Vidare presenteras ingående både tekniska beskrivningar av pålningsaktiviteter, undervattensakustik samt påverkan på marina djur. Denna påverkan (skada och flyktbeteende men ej subtila effekter) demonstreras med hjälp av ett antal typarter som tandvalen tumlare (Phocoena phocoena) och fiskarterna torsk (Gadus morhua) och sill (Clupea clupea) samt fiskägg och fisklarver. I denna studie har författarna gått tillbaka till de originalkällor av information som andra länders gränsvärden grundas på, så att rekommendationerna bygger på vetenskapliga nivåer och inte värden som har avrundats eller på annat sätt ändrats.Studien presenterar ljudnivåer i tre olika enheter då dessa har olika biologisk relevans för påverkan från en pålningsaktivitet. Inga av dessa värden har frekvensviktats för att anpassas för en specifik art då denna metod ännu inte är helt vedertagen. Den första enheten är ljudtrycksnivå SPL(topp), d.v.s. det maximala över- eller undertryck som den av pålningsslaget genererade ljudpulsen har. Denna enhet har hög relevans för beteendepåverkan. För ljudexponeringsnivå SEL, beräknas ljudnivån över en viss tid och tar då med energin i hela ljudpulsen. SEL är den enhet som visats vara bäst relaterad till hörselskador. SEL(enkel) är värdet för en enkel puls och för det kumulativa SEL(kum) har antalet pulser under en viss tid summerats.Litteraturstudien på torsk och sill visar att det i dagsläget inte finns några studier som kan användas för att fastställa en artspecifik ljudnivå för skada men litteraturen visar tydligt på att höga bullernivåer kan påverka torsk och sill negativt. Istället baseras de föreslagna nivåerna i huvudsak på studier på andra arter som har exponerats för pålningsljud i laboratoriemiljö med stöd av studier från mer storskaliga experiment i tankar och hav. De nivåer då fisk riskerar att dödas eller få allvarliga skador på inre organ är 207 dB re 1 μPa SPL(topp), 174 dB re 1 μPa2s SEL(enkel) och 204 dB re 1 μPa2s SEL(kum). Notera att för skada på fisk har det kumulativa värdet högre relevans än enkelvärdet för SEL eftersom studier visar att skador uppkommer efter en viss tids exponering. Nivåerna för påverkan på fiskägg och larver grundas i att inga negativa effekter har observerats vid exponering för ljudtryck från pålning upp till 217 dB re 1 μPa SPL(topp), 187 dB re 1 μPa2s SEL(enkel) och 207 dB re 1 μPa2s SEL(kum). Det finns emellertid mycket få studier relaterat till pålningsljud för dessa livsstadier. För tumlare finns det fler artspecifika studier gjorda relaterat till buller än för torsk och sill. Det är dock endast ett fåtal som kan användas för att bestämma ljudnivåer som leder till skada eller negativ beteendepåverkan. De ljudnivåer som riskerar ge tillfällig hörselnedsättning (TTS) hos tumlare är 194 dB re 1 μPa SPL(topp), 164 dB re 1 μPa2s SEL(enkel) och 175 dB re 1 μPa2s SEL(kum). Det är framförallt den kumulativa ljudexponeringsnivån SEL(kum) som har stor betydelse för just TTS, dock hänger detta värde ihop med en specifik tid och antalet pulser vilket kan vara svårt att uppskatta i förväg. Vidare avseende permanent hörselskada (PTS) är ljudnivån 200 dB re 1 μPa SPL(topp), 179 dB re 1 μPa2s SEL(enkel) och 190 dB re 1 μPa2s SEL(kum). Föreslagna nivåer bör uppdateras när nya relevanta forskningsstudier tillkommer.
|
|
| 10. |
- Angerås, Oskar, 1976, et al.
(författare)
-
Impact of Thrombus Aspiration on Mortality, Stent Thrombosis, and Stroke in Patients with ST-Segment-Elevation Myocardial Infarction: A Report From the Swedish Coronary Angiography and Angioplasty Registry
- 2018
-
Ingår i: Journal of the American Heart Association. - : John Wiley & Sons. - 2047-9980. ; 7:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background-Thrombus aspiration is still being used in a substantial number of patients despite 2 large randomized clinical trials showing no favorable effect of routine thrombus aspiration during primary percutaneous coronary intervention in patients with STsegment- elevation myocardial infarction. The aim of this observational study was to evaluate the impact of thrombus aspiration on mortality, stent thrombosis, and stroke using all available data from the Swedish Coronary Angiography and Angioplasty Registry (SCAAR). Methods and Results--We identified 42 829 consecutive patients registered in SCAAR between January 2005 and September 2014 who underwent percutaneous coronary intervention for ST-segment-elevation myocardial infarction. Thrombus aspiration was used in 25% of the procedures. We used instrumental variable analysis with administrative healthcare region as the treatmentpreference instrumental variable to evaluate the effect of thrombus aspiration on mortality, stent thrombosis, and stroke. Thrombus aspiration was not associated with mortality at 30 days (risk reduction: -1.2; 95% confidence interval [CI] , -5.4 to 3.0; P=0.57) and 1 year (risk reduction: -2.4; 95% CI, -7.6 to 3.0; P=0.37). Thrombus aspiration was associated with a lower risk of stent thrombosis both at 30 days (risk reduction: -2.7; 95% CI, -4.1 to -1.4; P < 0.001) and 1 year (risk reduction: -3.5; 95% CI, -5.3 to -1.7; P < 0.001). In-hospital stroke and neurologic complications did not differ between groups (risk reduction: 0.1; 95% CI, -0.8 to 1.1; P=0.76). Conclusions--Mortality was not different between the groups. Thrombus aspiration was associated with decreased risk of stent thrombosis. Our study provides important evidence for the external validity of previous randomized studies regarding mortality.
|
|
