| 1. |
- Björntorp, Elisabeth, et al.
(författare)
-
The helix-loop-helix transcription factor Id1 is highly expressed in psoriatic involved skin.
- 2003
-
Ingår i: Acta dermato-venereologica. - : Medical Journals Sweden AB. - 0001-5555. ; 83:6, s. 403-9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The helix-loop-helix transcription factor Id1 (inhibitor of differentiation/inhibitor of DNA binding) functions as an inhibitor of differentiation. We have examined Id1 gene expression in cultured keratinocytes in punch biopsies from psoriatic involved and uninvolved skin, and in skin specimens from normal individuals. Id1 mRNA expression was measured with an RNase protection assay and with Northern blot. Id1 immunoreactivity was determined in skin biopsies by immunofluorescence using a polyclonal antibody directed against the Id1 protein. In cultured keratinocytes, the expression of Id1 mRNA was strongest in small cells with high proliferative potential, whereas in large cells, which are terminally differentiated, the expression was low. Expression of the Id1 mRNA in psoriatic involved skin (n = 9) was significantly elevated compared to uninvolved skin from the same patient (n = 5) and to skin from normal controls (n = 9). Id1 immunoreactivity was intranuclear throughout all the layers in psoriatic involved epidermis, except in the stratum corneum, while no immunoreactivity was detected in uninvolved epidermis. In normal controls, cytoplasmatic Id1 immunoreactivity was detected in the basal layer in epidermis obtained from newborns, while no immunoreactivity was detected in epidermis obtained from the adults in the control group. We conclude that Id1 is expressed in cells with high proliferative potential, and is downregulated in cells that undergo terminal differentiation. Along with the overexpression of the Id1 gene in psoriatic involved skin, these observations suggest that Id1 is involved in the process of differentiation of keratinocytes seen in normal skin and that the Id1 pathway is activated in psoriasis.
|
|
| 3. |
- Lundh, Thomas, et al.
(författare)
-
Spårelement i blodkroppar från väster- och norrbottningar 1990-99
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sexton spårelement bestämdes i blodkroppar från 600 kvinnor och män i åldrarna 25-74 år från Västerbotten och Norrbotten. Med Induktiv kopplad plasma (ICP-MS) bestämdes aluminium (Al), vanadin (V), mangan (Mn), kobolt (Co), nickel (Ni), koppar (CU), zink (Zn), selen (Se), rodium (Rh), palladium (Pd), kadmium (Cd), antimon (Sb), wolfram (W), platina (Pt) och bly (Pb). Dessutom bestämdes med atomfluorescens kvicksilver (Hg). Cd-koncentrationerna är av en nivå som kopplats samman med lätt toxicitet. Medianhalterna av Pb och Hg ligger långt under de som satts i samband med toxiska effekter. Variationen var emellertid hög; de högsta halterna är i nivå med dem som anses kunna orsaka ogynnsamma effekter. I en multivariat modell utvärderades effekter av kön, ålder, rökvanor och kalenderår. Framför allt för Cd, men i viss mån också för Hg, hade rökare högre halter än icke-rökare. Kvinnor hade högre halter av Cd och Pb än män. Det fanns klart stigande halter av Cd och Hg med stigande ålder. Vid jämförelse mellan prover tagna 1990, 1994 och 1999 hade en markant sänkning skett av Pb (ca 6% per år), Hg (ca 6% per år) och Cd, men i det fallet bara för män (6% per år), inte för kvinnor. Detta beror sannolikt på minskade utsläpp av dessa metaller, med sjunkande exponering som följd. För Pb och Cd bör sänkningen i exponering ha varit högre än 6% per år, eftersom tidigare ådragen kroppsbörda har en tendens att fördröja en sänkning i blodkroppar. Det finns skäl att även fortsättningsvis följa utvecklingen av metallhalter i blod. För halterna av Al, V, Mn, Co, Ni, Cu, Zn, Se, Rh, Pd, Sb, W och Pt i prover tagna 1999 finns mindre möjligheter att jämföra med andra studier. De funna halterna är emellertid i paritet med det fåtal andra undersökningar som finns. Det fanns en rad associationer mellan halter av olika element. Av särskilt intresse är korrelationerna mellan Pt, Pd and Rh, vilka har spritts i miljön genom användning av katalytiska avgasrenare i bilar. Detta fynd förtjänar vidare undersökningar. Se och Hg var också relaterade, troligen p g a gemensam källa i form av fisk, möjligen också gemensamma bindningar i kroppen.
|
|
