| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Bülow, Pia H., 1959-, et al.
(författare)
-
Avstämningsmötet som mötesplats och metod för återgång i arbete - ur ett kommunikativt perspektiv
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten redovisar resultatet av en studie av avstämningsmöten som ett effektivt redskap i den enskildes rehabilitering. Nio avstämningsmöten spelades in på ljudbandspelare och följdes genom deltagande observation. Varje möte har följts upp med intervjuer med samtliga mötesdeltagare. Studerade möten och efterföljande intervjuer har analyserats med frågeställningar utifrån avstämningsmötets kommunikativa processer och deltagarnas upplevelse av mötet och dess betydelse. Analysen visar att de försäkrade har en relativt stor andel av det totala talutrymmet räknat i procent av det antalet ord som yttras under ett möte. Samtidigt visar efterintervjuerna att hälften av de försäkrade upplevde sig stå utanför händelsernas centrum under mötet. Detta uppfattades istället mest som en sak mellan andra deltagande parter såsom mellan Försäkringskassan och arbetsgivaren eller mellan Försäkringskassan och sjukvården. Det tycktes kräva ett relativt stort mått av initiativ från den försäkrade själv för ta aktiv del av mötet. Analysen av interaktionen vid inspelade avstämningsmöten visar att en stor del av mötena utvecklade sig som en slags förhandling där olika ”myndighetsröster” utgick från ”sitt” perspektiv i arbetet med att rehabilitera den försäkrade tillbaka till arbete. Under förhandlingen i mer okomplicerade fall tenderade handläggarna från Försäkringskassan snabbt acceptera de hinder för att förkorta rehabiliteringsprocessen som arbetsgivaren, stödd av den försäkrade, presenterade. I mer komplicerade fall tycks sjukvården utgöra den främsta gränspostering som legitimerar vid vilken tidpunkt och i vilken utsträckning arbetsåtergång är möjlig. I diskussioner omkring individens arbetsförmåga dominerade aspekter som fysisk arbetsoförmåga hos individen tillsammans med fysiska hinder på arbetsplatsen. Andra aspekter av arbetsförmåga så som motivation, social förmåga, kompetens etc. diskuterades i ringa utsträckning om alls. Trots intentionen att avstämningsmöten ska bygga på samverkan mellan olika parter involverade i individens sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess tycks det finnas en väsentlig potential för förbättring av samordningen mellan framför allt Försäkringskassan och sjukvården, men även mellan Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. En annan möjlighet till förbättring som framträder är hur resultatet av SASSAM-kartläggningen praktiskt kommer till användning under mötet för att öppna för en diskussion omkring resurser snarare än hinder och om arbetsförmåga ur ett flerdimensionellt perspektiv. Generellt saknades diskussioner om den försäkrades arbetsförmåga i relation till arbeten på arbetsmarknaden i stort. Utifrån studiens resultat finns fog för fortsatt diskussion om avstämningsmötet ska vara den självklara metoden i alla sjukfall som överstiger en viss tidsgräns eller om det behövs en differentiering av såväl mötets upplägg och syfte som vilka som kommer ifråga för ett sådant möte. Mer varierande och målgruppsanpassade möten med en tydlig målsättning om samverkan och samarbete mellan medverkande parter skulle sannolikt öka mötets effektivitet och meningsfullhet. Färre avstämningsmöten skulle ge utrymme för större satsning på möten omkring försäkrade med svårare problematik. Det skulle vidare öka möjligheten för handläggare att specialisera sig också utifrån den problematik som gäller för olika grupper av försäkrade.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Bülow, Pia H., et al.
(författare)
-
Grön rehabilitering i praktiken : En kvalitativ studie av realiserandet och upplevelsen av en terapeutisk verksamhet i landstinget i Jönköpings län
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den studie som redovisas i denna rapport har genomförts av forskare vid Hälsohögskolan i Jönköping på uppdrag av Landstinget i Jönköpings län. Rapporten utgör den kvalitativa delen av utvärderingen av projektverksamheten Grön rehab som landstinget på försök driver sedan årsskiftet 2012-2013. Studiens övergripande syfte var att studera hur grön rehabilitering realiseras i mötet mellan deltagare och natur, deltagare och personal, och mellan deltagarna, samt undersöka deltagarnas motiv och mål för sitt deltagande i Grön rehab, deras upplevelse av att delta och vilken betydelse de tillskriver att deltagandet har haft i deras rehabiliteringsprocess och för deras arbetsförmåga och hälsa.Verksamheter under namn som grön rehabilitering har växt fram ur teorier om sambanden mellan naturens egenskaper och dess betydelse för människans hälsa. Tre olika discipliner har lämnat viktigt bidrag till den vidare utvecklingen mot användning av natur och trädgård i behandlande sammanhang. Hit hör design- och landskapsteorier som formulerat vissa grundantaganden om den gröna miljöns utformning. Aktivitetsteorier, som utgår från att människan är en aktiv varelse med behov av aktivitet och rörelse, har bidragit med forskning om hur olika slags aktiviteter kan användas i terapeutiskt syfte. Slutligen har miljöpsykologin bidragit med kunskaper om hur och varför människan uppfattar gröna miljöer som lugnande och stress-lindrande.Grön rehab i Jönköpings län bedrivs som ett tidsbegränsat projekt med placering vid ett av landstingets naturbruksgymnasier. Det innebär att man delar på resurser som växthus och djurstallar. I projektet Grön rehab ingår arbetsterapeut (100 %), psykolog (50 %) samt trädgårdsmästare och djurinstruktör på 20 % vardera. De båda senare arbetar också på naturbruksgymnasiet där de har sin ordinarie anställning. Verksamheten är organiserad som en kurs där deltagarna kommer till Grön rehab tre timmar per dag, två dagar i veckan under tio veckor. Den övergripande organiseringen av Grön rehab innebar att Dag ett varje vecka hade fokus på gruppsamtalet och att dag två innehöll ett ”grönt” inslag. Som gröna aktiviteter räknades både sådana i trädgården/växthuset och sådana med djur. Grön rehab räknas som en behandlande insats och deltagarna kommer på läkarremiss från vårdcentraler och liknande.Den kvalitativa studien bygger på en serie individuella intervjuer med samtlig personal i projektet samt på individuella intervjuer med personer som deltagit i Grön rehab under hösten 2013. Totalt ingår 12 intervjuer med personal och 12 intervjuer med deltagare. Personalen intervjuades mellan två och fyra gånger per person under olika tidpunkter i två olika kurser. Deltagarna intervjuades mellan en och fyra månader efter kurstidens slut. Utöver intervjuer ingår i studien data från besök i de miljöer som ingår i Grön rehab. Dessa besök genomfördes utanför kurstid och med personal som guide. Som data räknas även projektbeskrivning och broschyren med rubriken ”Grön rehabilitering” som Landstinget i Jönköpings län har producerat och som distribueras via bland annat landstingets hemsida.Analysen av personalintervjuerna visar att skogspromenaden är den aktivitet som förekommer mest frekvent (i princip varje kursdag) och att gruppsamtalet av samtlig personal betraktas som den överordnade aktiviteten i Grön rehab. Gruppsamtalen förs primärt inne i ”Lillstugan” en gång varje vecka. De leds av psykolog och arbetsterapeut gemensamt. Genom att båda samtalsledarna medverkar i samtliga aktiviteter den kursdagen hände det att samtalet fortsatte eller flyttades till exempelvis skogen. Under skogspromenaderna eftersträvade personalen ett fokus på medveten närvaro (mindfulness). Påbjuden tystnad varvades med korta samtal och reflektioner omkring det som kunde erfaras med olika sinnen. Deltagarna uppmanades att känna på bark och mossa, notera lukten av regn, lyssna till vinden och att iaktta naturens växlingar över tid och i förhållande till olika väderlek, samt att gå långsamt. Andra ”gröna” aktiviteter som genomfördes i växthuset eller i trädgården, liksom aktiviteter med djur utgjorde en mindre del av verksamheten. Arrangemanget med en samtalsdag och en ”grön” dag per vecka, betyder att deltagarna var engagerade i trädgårdssysslor omkring en timme vid fem olika tillfällen, och att lika mycket tid lades på aktiviteter med djur. Deltagarna möttes för gruppsamtal vid totalt tio tillfällen. Dessa beskrevs oftast pågå i mer än en timme.Sammanfattningsvis framgår av studien att det behövs• en tydlig programförklaring med uttalat stöd i befintlig nationell och internationell forskning och med beskrivning av vad behandlingsinsatsen Grön rehab syftar till.• en diskussion om Grön rehab’s möjliga betydelse för olika målgrupper.• följeforskning kvantitativt och kvalitativt för att kunna bedöma värdet av behandlingsinsatsen Grön rehab på kort och lång sikt. Alternativt att under en två-årsperiod driva Grön rehab som ett forskningsprojekt.• handledning av erfaren trädgårdsterapeut som resurs i behandlings-verksamheten.• utvecklas en strategi för att hantera krockar med naturbruksgymnasiets verksamhet.
|
|
| 6. |
- Bülow, Pia H., et al.
(författare)
-
PR-team som modell för samordnad rehabiliteringsutredning på vårdcentraler i Jönköpings län : Arbetsrapport
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar och diskuterar resultatet av en studie omkring en regionalt i Jönköpings län framtagen modell för rehabiliteringsutredning i primärvården – PR-team. Studien bygger på tre olika material och har genomförts som tre separata delstudier. Resultaten för delstudierna redovisas i rapporten var för sig.Den första delstudien bygger på material från ett register över samtliga patienter i primärvården i Jönköpings län som har en sjukskrivning som överstiger 28 dagar. Resultat från delstudien visar att en högre andel män genomgår PR-team vid privata vårdcentraler jämfört med kvinnor och att PR-teamutredningar vid offentliga vårdcentraler i en tredjedel av fallen genomfördes under de första 90 dagarna av sjukskrivningsperioden. Vidare noterades att psykisk ohälsa angavs oftare för kvinnor än för män samt att nästan dubbelt så många kvinnor som män avslutades mot arbete eller studier.Den andra delstudien bygger på observationer av genomförda möten i rehabiliteringsteamet där den sammanvägda bedömningen av rehabiliteringsutredningen diskuteras och dokumenteras. I delstudien ingår även intervjuer med mötesdeltagare i så kallade PR-teammöten. Resultatet visar att ett PR-teammöte utgörs av flera delar och att en relativt stor del av mötestiden handlar om hur dokumentationen ska ske och hur olika tolkningar ska göras för att kunna fylla i blanketten på ett korrekt sätt. Det märktes stor skillnad mellan teamen vilket sannolikt berodde på respektive teams vana att arbeta enligt modellen för PR-team samt möjligen en påverkan av att observeras och spelas in.Den tredje delstudien är en analys av dokumentationen från 177 rehabiliteringsutredningar. Analysen visar att dokumentationen utgör en textgenre som nästan helt saknar uttalade subjekt. Det gäller både patienten som texten handlar om och den/de personer som gör bedömningen. I den tematiska analysen framstår smärtproblematik som den främsta anledningen till att en teamutredning genomförs. Tre fjärdedelar av utredningarna handlade om kvinnor. Lång sjukskrivningshistoria, låg utbildning och migrationshistoria framstod som särskilda sårbarhetsfaktorer där såväl att patientens framtidsbild som att teamets bedömning pekade mot ringa förutsättningar för återgång till arbete.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Cedersund, Elisabet, et al.
(författare)
-
Förändring och lärande i socialt arbete : Att utveckla metoder i socialt arbete med barn och familj samt inom äldreomsorgen via samarbete mellan organisationer
- 2012
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De verksamheter som bedrivs inom socialt arbete är i ständigt i behov av utveckling och förändring. Samhället förändras och därmed villkoren för de människor som socialarbetare möter. Även de problem människor brottas med i sin vardag förändrar karaktär. Problemen tenderar i dag att vara mer komplexa och svårare att bemästra än tidigare. De krav som ställs innebär ofta att flera huvudmän ska samverka för att framgångsrika lösningar ska åstadkommas. Detta medför att socialarbetare måste bygga upp stabila strukturer för samarbete även utanför den egna organisationen, vilket ställer krav på god förmåga till samverkan på interorganisatorisk nivå. De förändringar som sker inom socialt arbete innebär att socialarbetarna förvänts ta del i ett eget lärande som bör fortgå under hela yrkeskarriären. Det ”livslånga lärandet” blir principen för att socialarbetaren ska kunna ta del av de nya metoder och arbetssätt som successivt utvecklas inom området. I detta paper kommer jag att utgå från följande två FoU-projekt som bedrivits i Sverige under det senaste årtiondet: 1. Ett projekt som rört utveckling av äldreomsorgens kultur- och fritidsaktiviteter riktade till äldre personer (Anbäcken, 2002); 2. Ett projekt som inriktats på utveckling av samtalsstöd för barn och föräldrar inom kommunal socialtjänst genomfört i samarbete med vuxenpsykiatrin (Cedersund, mfl. 2011). Syftet med papret är att beskriva och analysera de två utvalda projekten avseende följande:Vilka har initierat de två projekten och vilka aktörer har varit drivande under projektets genomförande? Vilka strukturer för samarbete med aktörer utanför den egna organisationen (utanför äldreomsorgen, alternativt utanför den kommunala socialtjänstens familjeverksamhet) har byggts upp under genomförandet av projekten? Vilka nya kunskaper har socialarbetarna i respektive FoU-projekt förvärvat under projektens gång, samt vilka metoder har utvecklats? Hur har det sociala arbetet förändrats och utvecklats inom projekten?Material som använts för beskrivning och analys av de två projekten består av den rapportering som genomförts av respektive projekt (Anbäcken, 2002; Cedersund. Mfl, 2011). Dessutom finns dokument samt annan skriftlig dokumentation av aktiviteter som genomförts i projekten, bl.a. i form av anteckningar från möten och utskrifter av intervjuer med deltagare i projekten. De analyser som genomförts utgår dels från perspektiv där interorganisatoriskt samarbete (se Jaffee 2008) står i fokus, dels med inriktning på livslångt lärande och kunskapsformer (Ellström mfl, 1996; Gustavsson, 2000).Resultaten visar att båda projekten baseras på en utveckling av interorganisatoriskt samarbete. I projekt 1 med inriktning på kultur- och fritidsverksamhet inom äldreomsorgen har samarbete med personal i äldreomsorg i andra kommuner utvecklats, samt samarbete med kulturarbetare och med forskare växt fram. I projekt 2 om samtalsstöd för barn och föräldrar har ett nära samarbete mellan socialtjänsten och vuxenpsykiatrin etablerats. Även här har forskare deltagit i projektet för dokumentation, som ”bollplank” och via partnerskap. I båda projekten har de professionella bidragit med utveckling av metoder i det egna arbetet, som innefattar utveckling av olika typer av kunnande. Nya perspektiv på socialt arbete har utvecklats, där socialarbetarens samarbete med andra aktörer fått en tydligare bas samt en större hållbarhet över tid.
|
|
| 10. |
-
Delaktighetens praktik : det professionella samtalets villkor och möjligheter
- 2012. - 1
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Delaktighet och kommunikation är centrala ideal inom vård, omsorg och socialt arbete. Men vad innebär delaktighet i praktiken och hur kan teorier om delaktighet och professionella samtal förstås i olika praktiska sammanhang? Med utgångspunkt i svensk och internationell forskning ger den här boken en djupare inblick i villkor och möjligheter för professionella samtal. I ett tvärvetenskapligt perspektiv på kommunikation presenteras exempel från nya studier på vad delaktighet innebär inom en rad miljöer: nödsamtal, akut- och specialistsjukvård, äldreomsorg, biståndsbedömning, arbetsrelaterad rehabilitering och vårdutbildning. Boken passar väl för utbildningar till sjuksköterska, socionom, arbetsterapeut, sjukgymnast och läkare. I boken beskrivs även olika metoder för datainsamling och analys av data. Det innebär att boken med fördel kan knytas till metodundervisning och examensarbete på avancerad nivå.
|
|
