| 1. |
- Behm, Annika, 1977-
(författare)
-
Tiden är vårt hem
- 2010
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt)abstract
- Problematiken för mitt projekt kretsar kring existens och tid. Kring hur vi upplever vardagens framfart, i det enskilda, samt hur vi förhåller oss till vår omvärld, i det privata. Genom att vi existerar är vi också del av tidens gång och nuet vare sig vi vill eller inte och i detta faktum finns någonting tröstlöst men samtidigt romantiskt som fascinerar mig och som jag vill utforska. I detta framåtskridande finns integriteten som ett individens skydd mot exponering och den stress över att uppnå någonting med våra liv. Men vad finns kvar efter ett liv som levts utan åstadkomna stordåd? Vad lämnar vi för spår? Tiden är den överhängande problematiken för mitt projekt, och jag närmar mig det genom tre fotografiska verk med titlarna Monument, Fragment och Moment.
|
|
| 2. |
- Bohné, Ulrica, 1973-
(författare)
-
Skrivandet som designpraktik
- 2010
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt)abstract
- När jag började kursen Gestaltande forskningsprocesser var jag mitt i arbetet med ett Kuprojekt "Industridesignern som intuitiv syntetiker" där jag undersökte den praktiska kunskapen (Schön 1991) och intuitionens roll för industridesigners kunskapsutveckling och yrkesutövning (Dreyfus & Athanasiou 1996). Målet var att föra ett teoretiskt resonemang kring den praktiska kunskapens betydelse, samt att undersöka hur man på ett metodiskt sätt skulle kunna stödja kunskapsutvecklingen för designers.Syftet med kursen Gestaltande forskningsprocesser var att undersöka ett mer experimentellt och reflekterande skrivande och jag såg en möjlighet att korsbefrukta Ku-projektet med denna form av utforskning.I projektet har jag tagit fasta på reflektionens roll i designerns arbete. I industridesignerns yrkesroll ligger mycket av kompetensen och kunskapen dolt, det är kunskap vi har och dagligen använder men inte explicit uttalar. En viss del av den kunskapen kan synliggöras genom olika typer av reflektion, där skrivandet är en av dem.
|
|
| 3. |
- Elgeholm, Debora, 1976-
(författare)
-
You Have To Believe
- 2010
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt)abstract
- När jag började arbeta med You Have To Believe hade jag en viss idé om hur det färdiga verket skulle vara. Norrlands ljusa kvällar och sol genom den vita tältduken. Det var en tydlig bild om vilka olika komponenter arbetet skulle innehålla, men inte precis hur klippen skulle se ut. Det går inte att förutse vad som händer under filmandet. Det är många val som skall göras, och allt går inte som man tänkt – ibland blir det bättre och ibland blir det sämre. Jag har slutat att se det som ett misslyckande när jag frångår min första idé. Jag börjar filma utifrån min intention, men räknar med att delarna i projektet faller på plats under arbetets gång. Jag stannar upp och ser hur arbetet ändras, om det dyker upp nya frågeställningar. Jag försöker komma åt den rätta tonen både innehållsmässigt och visuellt. På liknande sätt som när man skriver en text så har jag vissa nyckelidéer som jag förhåller mig till, resten flyter på. Men jag skulle varken kalla det Guds ledning eller att slumpen styr. I den här texten kommer jag att undersöka de val jag gör i en konstnärlig process och sätta frågeställningar kring mitt arbete i relation till hur andra konstnärer har arbetat med liknande frågor. Jag tar också upp egna arbeten som relaterar till You Have To Believe, på olika plan. Jag kommer även att gå in på de narrativa val jag gör och relatera till nutida dokumentärfilm och filmaren Eric M Nilsson. Betydelsen av voice-over har varit centralt i mitt arbete och jag kommer att belysa genusaspekten kring voice-over.Under de senaste åren har jag framför allt uppehållit mig kring religiösa frågeställningar i mina arbeten. Det kan gälla bibeltolkningar och tron på "jordens undergång", men också benägenheten att vilja tro på fantastiska samband som återfinns utanför det vi traditionellt kallar religion. Även om Sverige är ett sekulariserat land så fungerar kristendomen som en gemensam referensram, ett historiskt filter. Jag är uppvuxen inom pingströrelsen och låter delvis mina egna erfarenheter vävas in i arbetena. Kristendomen handlar inte bara om en privat gudstro. Där finns också en gemensam överenskommelse, en gemensam värld av normalitet där man accepterar regler som är otänkbara utanför religionen. I You Have To Believe har jag filmat i den norrländska byn Husbondliden, där vår familj har en liten sommarstuga och där jag tillbringade alla somrar när jag var liten. Där hålls även en stor pingstkonferens en gång per år, Lapplandsveckan, och det är den jag har utgått ifrån.
|
|
| 4. |
- Göthesson, Christina, 1958-
(författare)
-
Kvinnan, linet och brödet
- 2009
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt)abstract
- Jag använder mig själv, min släkthistoria och Ohlsgården som ett exempel på ett utsnitt ur historien om tid och en plats i förändring. Fokus ligger på tid, plats och förgänglighet.Jag är nyfiken på kvinnorna i olika tider. Vilka val gjorde de? Hur har kvinnornas liv sett ut? Hur har de förhållit sig till platsen? De har knappast valt var de ska bo, de har gift sig med gårdens ägare. Vill de säga mig något?
|
|
| 5. |
- Holm, Marika, 1975-
(författare)
-
Damernas hus
- 2010
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt)abstract
- Allt har sin början i en konstnärlig kris. Det är fyra år sedan jag målade aktivt. Känslan att vara koncentrerad och ha fokus i mitt konstnärskap har varit bortblåst. Visst har jag gjort annat. Men längtan till måleriet har varit närvarande nästan dagligen.”Konstnären frågar sig ständigt – Vem är jag om jag inte kan skapa?” (P Britten Austin, 1995 s.43)I denna forskning använder jag mig av en ny metod för att måla. Jag målar efter att jag skrivit korta texter med poetiskt klangbotten. Texten kommer först, måleriet sedan. Det blir mängder av tankekedjor, fantasier och små fragment av verkligheten som jag måste släppa fria, och därefter sortera upp. Känslan av måleriet som något levande, kroppsligt, närvarande, lek och fantasi är den första och starkaste upplevelsen jag får när jag går in i den skapande processen. Den blekrosa färgen med persikonyans ger sig också genast tillkänna. Färgen har fascinerat mig länge och påminner mig om hud (skiss1). Jag minns första gången jag målade abstrakt hud, och hur duken blev hud, ingen modell behövdes. Nu målar jag huden till en kropp, i form av ett hus. Huset är en förlängning av mitt kvinnoled, min mor, mormor och mormorsmor. Det är en metafor för den omfamnade kvinnofamnen, med det goda och onda bröstet (M. Klein). Det handlar om mig, berättelser jag hört, min fantasi och den kunskap om måleri jag har förvärvat genom åren.
|
|
| 6. |
- Kriisa, Ida, 1977-
(författare)
-
Att se och synas
- 2010
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt)abstract
- Att vara (att existera) innebär att man är synlig. Synlig för en betraktare, synlig i relationer och synlig i maktstrukturer.I subjektiva studier av blicken kommer jag att spegla mig själv; utifrån mina erfarenheter som synlig respektive osynlig. Jag har utgått ifrån att Den seende är den som i relation till den synliga är den med makt. Ett genusperspektiv är ofrånkomligt även om min önskan är att det skall förhålla sig sekundärt i relation till makt och blick. Sett ur ett historiskt perspektiv är det ingen slump över vem som tar sig rätten att titta på vem. Oavsett hur jag lever ut mitt eget kön eller ej så definierar blicken som ser mig som en kvinna. Med ett avstamp i ett utanförskap (fångad i kvinnligheten) studerar jag blicken utifrån tre olika perspektiv. I spegeln, I staden och I dramat. Perspektiv som behöver förstås ur ett postmodernistiskt utgångsläge där begreppen kön och blick är interkonstitutionella fenomen som snarare artikulerar en brist än något givet. (Sheikh;2007:14, Laclau, 1996:144).I det första avsnittet; I spegeln undersöks det privata. Existensiella dubier blir utgångspunkt för en gestaltande undersökning om att se och synas. I spegeln finns även reflektioner om hur jag skapar mig själv inför mina egna ögon. Vilken position intar jag då? Och för vilka syften skapar jag mig? En iscensättning av en camp-identitet (Meyer; 2005). I avsnittet; I Staden undersöks egna erfarenheter av att se och synas i stadsrummet. Här ryms den manliga flanören och den kvinnliga erfarenheten av att vända bort blicken. I det tredje avsnittet; I Dramat åskådliggörs maktförhållanden i första hand mot subjektiva erfarenheter där jag (queer, camp, subjekt, kvinna) artikulerar mig själv i relation till andra i ett iscensatt skådespel. Hur positionerar jag mig? Jag intar en femme fatale karaktär och bygger kring henne dramer i vilka mitt kön, min kraft och konstnärlighet definieras. Hur definierar jag mig i mellanrummet mellan mig och de som ser mig. Mellan dig och mig! I varje kapitel tränger sig den konstnärliga processen in, tar plats i påståenden eller som frågor eller som bilder för mitt öga. Jag har ingen avsikt att stringent separera de olika perspektiven i de tre olika avsnitten och jag har heller ingen ambition av att vara allmängiltig. Studierna utgår helt från mina subjektiva erfarenheter och då jag definierar mig som queer kommer jag att sträva efter att poängtera och hävda mitt utanförskap från den kvinnliga sfären (gemenskapen) samtidigt som jag ikläder mig dräkten av en femme fatale. Texten är framställd fragmentariskt i spänningsfältet av blickar, makt och sexualitet.
|
|
| 7. |
- Kyppö, Soila, 1959-
(författare)
-
Det oförutsägbara i fantasin
- 2010
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt)abstract
- Med denna studie ämnar jag gestalta de personliga, omedvetna processerna som ligger bakom det som jag kallar för fantasitänkandet eller – seendet. Jag är intresserad av att undersöka det oförutsägbara i fantasin, hur den gestaltar sig för mig personligen. Med "det oförutsägbara i fantasin" syftar jag till de inre psykiska processer som styr våra fantasier. Jag har närmat frågeställningen från ett personligt perspektiv med personligt material som utgångspunkt. Arbetsmaterialet har bestått av minnesbilder samt dokumenterade drömmar i kombination med undersökning av den gestaltande processen "här och nu". Processen har även inkluderat ett samarbete med min dotter kring skapandet. Den skriftliga studien beskriver samt granskar min gestaltande process. Min avsikt är att undersöka hur associationer, minnesbilder och fantasier kan styra det konstnärliga skapandet utifrån omedvetna inre processer. Jag utgår ifrån att detta oförutsägbara inre skeendet har avgörande betydelse för slutresultatet, oavsett gestaltningens genre. Inom ramar för denna studie kommer jag dock att begränsa mig i min egen personliga skapandeprocess. Jag har valt att använda denna utgångspunkt även i den skriftliga beskrivningen av min gestaltande process. Genom fria associationer, känslor och inre bilder ämnar jag att närma, dock inte eftersträva någon identitet med den gestaltande processen. Som verktyg i undersökningen har jag formulerat den skriftliga processbeskrivningen i form av en konceptuell metafor som består av tre virtuella (skenvärld) rum. Med denna formulering vill jag delvis skapa ”lekutrymme” för min undersökning, delvis klargöra för läsaren hur de tre delstudierna knyter an till varandra. Rummen symboliserar mina föreställningar och fantasier av verkligheten, minnen och drömmar i olika sikt. I studien kommer jag att röra mig även mellan dessa rum. För att förtydliga för läsaren, har jag antecknat för varje ”skeende” i vilket rum jag befinner mig i för stunden. Jag tar mig friheten att förvirra läsaren i syfte att skapa ett ”lekutrymme” för fantasin och speciellt för tidsaspekten i fantasitänkandet. Jag utforskar rummen i stora delar ensam, delvis hand i hand med min dotter. Under arbetets gång har hennes delaktighet formats och styrts av respekt för hennes frivillighet och lust att medverka i min studie. Hennes fantasier kommer att blandas med mina men aldrig tvärtom. Jag utgår ifrån psykodynamiskt/psykoanalytiskt syn på människans psykiska processer. Kreativiteten ser jag som en kraft som kan sätta igång den skapande processen. Att vara kreativ, nyskapande, förutsätter att en konstnär kommer i kontakt med sina infantila, oftast omedvetna sidor.
|
|
| 8. |
- Lindh Karlsson, Monica
(författare)
-
Transformation av världar
- 2009
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt)abstract
- Min forskningsfråga har varit Vad blir till när ditt blir mitt?Mitt mål har varit att dela upplevelsen med en annan person och göra den till min upplevelse utifrån mina erfarenheter genom att involvera min egen livsberättelse. Jag har medvetet lämnat det objektiva förhållningssättet till förmån för det subjektiva.Med personliga fotografier tagna av andra och mig själv som utgångspunkt har jag arbetat med gestaltande experimentella texter för att lämna analys och mina mest självklara tolkningar. Texterna har sedan gestaltats till fysiska objekt som representerar resultat av när ditt liv blir mitt.Rapportens form och struktur har jag valt för att kommunicera på vilka grunder mitt resultat har uppkommit och för att öppna upp min process. Rapporten är uppdelad i tre delar; Inledning, Gestaltningsarbete och Slutord. Gestaltningsarbetet beskriver min transformationsprocess och för att beskriva tidsordningen i mitt arbete är underrubrikerna Förarbete, Ditt, Mellanrum och Mitt. De experimentella texterna skapas i Mellanrummet och objektgestaltningen i Mitt. Arbetet grundar sig i bilder från informanter, min reflektionsdagbok samt mitt gestaltande arbete med experimentella texter och objekt. Texten innehåller olika nivåer och metoder för reflektion och det kommuniceras genom att särskilja löpande text och de starkt reflekterande textavsnitten med textavsnitt från de experimentella texterna. Texterna presenteras som indragen kursiv grå text. Textavsnitt med citat och ordspråk som är bakgrundsinformation, presenteras med kursiv indragen svart text.Mitt gestaltade resultat består av 4 fysiska objekt/kollage med varsin tillhörande experimentell text. I rapportens efterord gör jag en metareflektion av mitt resultat och mitt syfte med arbetet.
|
|
| 9. |
- Lipka Falck, Åsa, 1982-
(författare)
-
Alla titlar
- 2009
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt)abstract
- Texten är ett försök till en undersökning av ett utsnitt ur en arbetsmetod för en konstnärlig praktik (raketa *) åren 2000–2009, med fokus på verksamhetens olika projekts titlar. Denna utgångspunkt är vald för att titta på ett arkiv med en stark begränsning. Titlar har stor betydelse för ett verk - hur ett verk kommunicerar och upplevs – och formar mer eller mindra verkets gestaltning och innehåll. På vilket sätt formar en titel verkets gestaltning och innehåll?Hur påverkar titeln verket?Hur påverkar titeln läsningen av verket?Vad kommer först i denna specifika praktik – titeln eller verket?Kan en titel vara verket i sig?En titel kan prata med eller mot verket, intressanta glapp kan uppstå mellan verket och dess titel. Vad innebär begreppet Utan titel – en vanligt förekommande titel inom konstnärlig praktik. Jag heter Åsa. Vad har det betytt och betyder för mig? Den konstpraktik jag arbetar inom har givits namnet r a k e t a – varför och vad har det inneburit? Vad betyder ett namn? En titel? Jag bor i Sverige. Sverige ligger i den del av världen som har givits namnet Europa. Gränser flyttas och försvinner. Namn – titlar – kommer till och försvinner.Vad är skillnaden mellan en titel och ett namn? Var överlappar begreppen titel och namn varandra?
|
|
| 10. |
- Lundén, Alejandra, 1960-
(författare)
-
Det vita rummet
- 2010
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt)abstract
- I det här projektet undersöker jag min upplevelse av frånvaron och hur jag kan skapa en motsägelsefull gestaltning som både tar plats och ger bort den samtidigt. Jag ställer mig två frågor: Vad består min upplevelse av frånvaron av? Och, på vilken sätt kan jag överföra impulsen av den upplevelse till en gestaltning där själva frånvaron inte blir uppslukad i närvaron av verket som gestaltar den?Jag har spionerat på mig själv. Jag har betraktat och iakttagit mina känslor, tankar och minnesbilder som hör ihop med min längtan och upplevelsen av frånvaron. Jag har spanat efter relationer sinsemellan de känslor, tankar och minnesbilder och har ansträngt mig för att förstår hur mina reaktioner och min upplevelse hänger ihop. Jag har tagit hjälp av andras kunskap i olika ämnen som berör min upplevelse och konfronterat mina funderingar. Jag har samlat in föremål och bilder som jag intuitivt förknippar med min längtan och upplevelse av frånvaron och använt dem för att stimulera mig till fördjupning av min upplevelse genom observation och teckning. På ett liknande sätt har jag använt musik för att stimulera mer direkt det emotionella i min upplevelse. Jag har medvetet spanat efter musik med toner som har underlättat för mig att manipulera mig till att förskjunka i min subjektiva upplevelse. Jag har lyssnat aktivt och låtit musiken ocensurerat locka fram affekter och emotioner för att senare plocka fram bilderna som hör ihop med dessa emotioner. Av några konkreta ideér har jag gjort småskaleliga modeller i olika material. För att driva fram arbetet har jag också ställt mig själv frågor men även lyssnat på vad andra har att säga om frånvaron.Mitt arbetssätt är intuitivt och kaotiskt. Jag går fram och tillbaka, går runt, upp och ner. Teckningar ändras, görs om, idéerna växer, förkastas för att senare tas upp igen. Jag avbildar för att senare helt godtycklig och slumpmässigt förvandla teckningen helt. I gestaltningen anstränger jag mig för att ordentligt genomarbeta min personliga berättelse. Det som berör mig personligt har jag lagt i bakgrunden av verket för att ge plats till andras berättelser. Mina observationer och funderingar har jag antecknat, ibland med enkla nyckelord, andra gånger som korta samtal med mig själv eller någon annan. Näst följande avsnitt i det här dokumentet är en text rubricerad likt projektet Minnen av närvaron eller fysikaliteten av frånvaron. Texten är personlig och innehåller direkta beskrivningar, inslag av verklig och fiktiv dialog, och några bild i ord som inte ska ses som dikter. Texten är inte menad som en noggrand sammanfattning utan som en inblick i de olika aspekter som ingår i temat samt en inblick i min kaotiska arbetsprocess.Det är främst arbetet av två nutidskonstnärer jag tänker på i relation till temat i mitt projektet. Christian Boltanski och det installationer där han använder både gamla kläder och porträtt som avbildning av de saknade människor efter Holocausten och andra världskriget. Och, Maria Miesenbergers verk Sverige/Schweden (sedan 1993) där fotografier från konstnärens familj fotografialbum har behandlats och presenterar suddiga och tuschsvärtade figurer. Verket berättar och tar tillbaka berättelsen på en gång och öppnar för ett oändlig rum där både den enskilda individen och hela mänskligheten får plats.Det nya med projektet Minnen av närvaron eller fysikaliteten av frånvaron är att projektet erbjuder möjligheten till upplevelsen genom en gestalt som behandlar temat frånvaron samt möjligheten att få en inblick i arbetsprocessen och den metod som ligger bakom gestaltningen. Vidare erbjuder projektet en inblick i de ämnen som berörs i min subjektiva upplevelse av frånvaron, vilket kan användas av andra i försök att förstå deras personliga subjektiva upplevelse av frånvaron.
|
|
