| 1. |
- Adamson, Göran, 1963-
(författare)
-
De gode viljers land : En venstrefløjskritik af multikulturalismen som svensk statsideologi
- 2018
-
Bok (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Multikulturalisme ses af mange som progressiv og venstreorienteret, og kritikken af den betragtes som reaktionær og racistisk. Denne bog udfordrer denne tankegang og viser – fra et venstrefløjsperspektiv – hvordan den moderne mangfoldighedstankegang tværtimod undergraver fornuft, frihed, lighed og individuel selvbestemmelse. Ved at have et særligt fokus på sær-identiteter og indføre grupperettigheder på bekostning af universel politisk frihed, borgerrettigheder, upartiske institutioner og lighed mellem kønnene er den på kollisionskurs med demokratiets grundværdier. Multikulturalisme er derfor i virkeligheden en konservativ og antimoderne ideologi.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Adamson, Göran, 1963-
(författare)
-
Populist parties and the failure of the political elites : the rise of the Austrian Freedom Party (FPÖ)
- 2016
-
Bok (refereegranskat)abstract
- The author analyses the reasons behind the electoral success of European right-wing populist parties. Using the Austrian Freedom Party under Jörg Haider as a case study and with a richness of primary material, he argues that their success is only partly caused by "racism". It is also, and more prominently, the result of populism – i.e. a critique of the "elite". These parties and their voters should not, then, be labelled as arrogant insiders attacking downtrodden outsiders like immigrants, workers, and minorities. Instead, the right-wingers are more justly portrayed as outsiders and underdogs, raising their anger and frustration against the insiders: the "media elite" and the "leftists and the artists".
|
|
| 4. |
- Ajanovic, Midhat, 1959-
(författare)
-
De visuella tonsättarna II : Animationens mästare i urval
- 2012
-
Bok (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Filmvetare Midhat »Ajan« Ajanovic har valt ut ytterligare 30 av sina favoriter iDe visuella tonsättarna 2. Förutom klassiska animatörer som Bruno Bozzetto, Ray Harry -hau sen, Ub Iwerks, Chuck Jones, Jerzy Kucia, Ryan Larkin och Len Lye finnsnyare världsberömda namn som Igor Kovaljov, Chris Landreth, John Lasseter, Michel Oce -lot, Nick Park och Peter Lord (Aardman), Joanna Quinn, Pjotr Sapegin, Georges Schwiz -ge bel och Koji Yamamura också med. Även framstående svenskar som Johannes Nyholmoch Jonas Odell uppmärksammas förstås.Boken är andra delen av en planerad heltäckande animationshistoria samlad i fyra populärvetenskapliga böcker.
|
|
| 5. |
- Ajanović, Midhat, 1959-
(författare)
-
Film i strip
- 2018
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 6. |
- Ajanovic, Midhat, 1959-
(författare)
-
Filmdockan : Dockfilmen : genre historia estetik
- 2021
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Genom att undersöka en gren inom animationen som framstår som en alltmer betydelsefull del av vår tids bildkultur bidrar ”Filmdockan” till den pågående, både livliga och spännande, processen inom forskningen kring animerade bilder. Bokens huvudämne är dockfilm, en filmgenre som kännetecknas av att ett animerat, personifierat och människoliknande föremål används som rollfigur inom ramen för en bildberättelse. Genom undersökningar och analys av de animerade filmernas genrekonventioner, estetik, berättar- och montagestrategier kan man även närma sig en förståelse av de historiska, ideologiska, teknologiska, och politiska klimaten och maktförhållandena vid tidpunkten för deras tillblivelse.Det första avsnittet ”Docka, begrepp och typer” diskuterar olika definitioner av ordet ”docka” som utgår ifrån dockornas ursprung, deras form och funktion, tekniska aspekter etc. I det här avsnittet ligger betoningen på den så kallade föreställande dockan som med hjälp av dockteaterns spelteknik, filmisk eller digital animation framställs som en särskild sorts ”skådespelare”. Avsnittet inkluderar ävenfrågeställningar som specifikt behandlar animationens art, stil och väsentlighet som bland annat diskussioner om genre, estetik, och representation.Det andra avsnittet ”Historiskt panorama” gör en kronologisk genomgång av både de viktigaste estetiska tendenserna och några av de mest framstående människorna bakom historien om den animerade dockan. Den föreställande dockan är i regel en kulturell symbios – resultatet av mellanfolkliga blandningar. Dockfilmens estetik, teknik, motivkretsar, genrekonventioner och hybridiseringar förflyttar sig över tiden och i geografin via internationella kontakter och relationer mellan olika film- och kulturkretsar.Det tredje avsnittet ”Dockan på den digitala scenen” framstår som en kort promenad genom historien om digital animation. Flera av pionjärerna inom filmanimation i början av 1900-talet inspirerades av estetiken inom dockteatern i det då nya filmmediet. På samma sätt använde man i slutet av 1980-talet, när den ”digitaliserade dockan” trädde fram, datorer för att skapa en framställningsmodell som i grund och botten har sitt ursprung i teater- och filmanimering.Ämnet för det avslutande avsnittet ”Visuellt berättande och dockfilm” är alltså berättandet inom animerad film, och framförallt dess dockfilmsgenre. Animationsberättelsen (animerad film) består av filmspråk som grund med animationsspecifika och uttrycksfulla element som dess överbyggnad. Berättandet är även en viktig koppling mellan dockfilmer som stöds av filmisk respektive digital teknik. På det här viset är dockfilmen tydligt definierad i förhållande till berättelsen i allmänhet
|
|
| 7. |
- Ajanović, Midhat, 1959-
(författare)
-
Filmska Lutka. Estetika, žanrovske konvencije i hibridiziranje u modelskoj animaciji
- 2019
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns varierande definitioner av ordet "docka" som utgår ifrån dockornas ursprung, deras form och funktion, tekniska aspekter etc. Vanligtvis gör man distinktionen mellan olika sorter dockor som exempelvis leksaksdocka (doll), marionett (puppet), handdocka ("glove puppet") och så vidare. I det här arbetet ligger betoningen på den så kallade föreställande dockan som med hjälp av dockteaterns spelteknik, filmisk eller digital animation framställs som en särskild sorts "skådespelare". För att kunna kalla ett föremål för docka måste man alltså urskilja en människa i den även om det handlar om en antropomorf djurdocka eller en på annat sätt stiliserad docka. Både dockteatern och dockfilmen för vuxna är ofta knutna till människans värld och framstår därmed som ett relevant material för att studera förhållanden knutna till livsvillkor i en samtid. Genom undersökningar och analys av de animerade filmernas genrekonventioner, estetik, berättar- och montagestrategier kan man närma sig en förståelse av de historiska, ideologiska, teknologiska, och politiska klimaten och maktförhållandena vid tidpunkten för deras tillblivelse. Den föreställande dockan är i regel en kulturell symbios – resultatet av mellanfolkliga blandningar. Dockfilmens estetik, teknik, motivkretsar, genrekonventioner och hybridiseringar förflyttar sig över tiden och i geografin via internationella kontakter och relationer mellan olika film- och kulturkretsar. Det här arbetet är således en filmvetenskaplig studie i animerad film vars huvudämne är dockfilmen, en filmgenre som framförallt kännetecknas av ett animerat, personifierat och människoliknande föremål som används som rollfigur inom ramen för en bildberättelse. Denna diskussion om dockfilmen är tänkt som en fortsättning till min tidigare forskning. Men detta menar jag framförallt böckerna Animation och realism (utgiven 2004 på engelska och kroatiska) och Den rörliga skämtteckningen (utgiven 2009 på svenska).
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Ajanović, Midhat, 1959-
(författare)
-
The man and the line : Monographyc study of the work of animator, cartoonist and comics author Nedeljko Dragic
- 2014
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Nedeljko Dragic is without doubt one of the most important creators not only in the Zagreb School of animation but of cartoon films in general, if we accept this term as designating a particular subspecies within the medium of the animated image. However, because of several factors, not unimportant among them the author’s personal bohemian and nonchalant attitude to his work, his films and his other works have not to date been adequately studied.Dragic’s film animation, and also his comic strips and cartoons, are works of great complexity and stratified symbolism. Instead of treating animated artificial movement as a mimetic reflection of reality, as the great majority of his colleagues worldwide does, Dragic was practically from the beginning of his career interested in the concept of idea in motion, thought brought to life, visual anthropology and, especially topical in our time, documentary animation. For Dragic the viewer is an active consumer, and for him the act of projection is inter-sub- jective communication, an approach that has only become customary in our post- modern time. This, of course, is not the result of coincidence but of the intuition of an author who is turned to the future with all the force of his creative energy.This is why I decided on a combined form of monograph and author study, with emphasis on scholarly analysis and contextualisation in film history, not on the kind of text that is usually tailored to suit books of this kind. Therefore, the aim and purpose of this book is to lay an analytical foundation for the definitive contextualisation and evaluation of Nedeljko Dragic’s work in Croatian culture, and the development of the animation medium on the global level.I planned the book on several levels, where each chapter takes us one step further towards some aspect of Dragic’s opus, unaffected by time and still as interesting and provocative today at it was about half a century ago, when the majority of his works were created.The introductory chapter is a collection of personal notes about meetings with Nedeljko DragiÊ and the birth of the idea about this book, a process that lasted for decades.The second chapter focuses on Dragic the cartoonist, because, in my opinion, it was in this activity that all the preconditions developed which crucially determined the aesthetics of his animated films. Dragic the artist grew out of the modern cartoon, a tradition that differed comple- tely from the idea about the cartoon as a comical drawing, a drawn joke. The modern cartoon, whose prominent representative Saul Steinberg greatly influenced the formation of Dragic’s worldview as an author, is in the first place stamped by a wealth of symbolism and a great ran- ge of subjects which include practically all the basic philosophical issues about man and his world. Dragic’s experiences as a cartoonist fundamentally determin- ed him as a cineaste, animator, satirist and creator in general, sensitive to some of the basic moral issues of our time.The third chapter deals with the history of the contacts between and intertwining of comics and animation as a context for understanding Dragic’s work. In this chapter analysis focuses on the comic Tupko, which Dragic made for Vecernji list and which functions as a bridge notonly between his cartoons and films, but also serves to bring his entire opus toget- her into a coherent whole.The fourth chapter is a presentation of Nedeljko Dragic’s films, based on his personal attitude to each of them and showing characteristic excerpts from their critical reception.To completely understand the value of Dragic’s work, it must in my opinion be placed in the context of film history and global modernist processes in the animation medium, in the evolution of which an essential stage belongs to the phenomenon known as the Zagreb School. This is the purpose and ambition of the fifth chapter of the book. Dragic’s films grew out of and belong to the modernist wave that swept through animation from America after the 1940s and 1950s. This period brought a new trend in cartoon films, characterised by a different sensibility both in visual stylisation and approach to animation. This new current, known as limited animation in older film literature, meant a radical move away not only from the so-called Disney model but also from what was, for example, being created by Avery, Jones, Tashlin and other prominent authors in the Warner Bros. studio. Some important circumstances influenc- ed this development of animation, such as the war, change of lifestyle, industrialisation, the appearance of television, which soon became the main distributor of the animated picture, modern design and art in general. All these tendencies, after an initial spur from the United States, found fertile soil in, among other places, the Zagreb Animation Studio, and Nedeljko Dragic was one of the leading promoters and practicians of this trend.A precondition for any attempt to interpret Dragic’s work is the establishment of precise analytical instruments on which this analysis can be based. The- refore, the sixth chapter deals with animation semiotics, which has so far hardly ever appeared in its pure form, at least not in texts in languages that I know. I derived here this barely existent scholarly discipline from the relatively well-established film semiotics, because of the kind- red nature of the moving picture in animation and film (photography), whose basic characteristics are highly coincidental. I also see a reason for this approach in the fact that film semiotics often treat animation in a rather confused and contradictory manner. I will build a specific model for interpreting Dragic’s animation in the first place on the basis of the work of Yuri Lotman, an Estonian structuralist semiotician.The final chapter of the book is a long and detailed interview with Dragic himself, who comments all the essential issues concerning his work, the Zagreb School and animation in general from his own point of view.
|
|
| 10. |
|
|
