| 1. |
- Wall-Reinius, Sandra, 1974-, et al.
(författare)
-
Vägar till mångfunktionella landskap: En pilotmodell i Jämtlandsfjällen
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här rapporten presenteras resultat och slutsatser från forskningsprojektet ”Vägar till mångfunktionella landskap: en pilotmodell i Jämtlandsfjällen” (Negotiating pathways to multifunctional landscapes – a pilot model in the Jämtland Mountains), finansierat av Naturvårdsverket tillsammans med Riksantikvarieämbetet inom ramen för forskningssatsningen ”Storslagen Fjällmiljö” (www.storslagnafjall.se). Som projektets titel antyder så är olika vägval, förhandlingar och diskussioner om hur landskapet kan brukas av många intressenter centralt. Projektets specifika syfte har varit att analysera i) bevarande och skydd i ett mångfunktionellt landskap, ii) historisk och nutida användning av fjälleder, och iii) leder i förvaltningen och finansiering av leder. Förhoppningen är att forskningen kan utgöra underlag för diskussion och dialog som kan leda fram till beslut som bidrar till att minska intressemotsättningar mellan fjällens olika aktörer och därmed bidra till en mer hållbar utveckling för alla i fjällandskapet. Södra Jämtlandsfjällen används av flera olika grupper med olika intressen och olika förväntningar, uppfattningar och värderingar om landskapet och dess användning. Det finns stora utmaningar i att hantera och balansera ett komplext mångfunktionellt landskap med många värden, intressen och behov (natur- och kulturmiljövård, skyddade områden, lokal användning, rennäring, friluftsliv och turism). Delar av den problematik som vi studerat har sina orsaker i att olika människor både beskriver och använder landskapet på vitt skilda sätt. Resultat visar att personer företrädesvis inom myndigheter och inom turismnäringen beskriver fjällen som ett av människan i det närmaste orört område eller som vildmark trots att landskapet nyttjas av olika intressegrupper. Personer som bor och verkar i området regelbundet betonar generellt sett mer området som ett vardagslandskap och arbetslandskap, vilket inte hindrar att de sätter ett stort värde på dess skönhet och mångfald. Mångbrukandet av landskapet i södra Jämtlandsfjällen liksom de många idéerna om vad landskapet är och ska vara, kopplar också till frågor kring bevarande och skydd. Studieområdet har varit föremål för diskussioner om en nationalpark som skyddsform och i den pågående nationalparksprocessen inkluderas även ett deluppdrag för länsstyrelsen att genomföra en ledutredning. Det är vår förhoppning att resultat från forskningen om bevarande och skydd i ett mångfunktionellt landskap kommer till användning i den pågående nationalparksprocessen. Ledsystemet så som det ser ut i dag är resultatet av flera lager av historia, från samer, turister, forskare, pilgrimer, karoliner, jägare, fiskare, skogsarbetare, konditionsidrottare och andra. I dag har lederna genomgått en process där användandet har ökat som följd av att fler människor rör sig på fjället. Det historiska sambrukandet av stigar och leder var småskaligt, vilket var en viktig orsak till den relativa frånvaron av öppna konflikter. Enstaka vandrare störde exempelvis inte renarna i området, men ett ökat antal besökare och förlängda säsonger i besöksnäringen innebär att risken för konflikter ökar. Genom att besökstrycket blivit större på de mest populära lederna och att flera nya aktiviteter tillkommit framkom det bland vissa aktörer ett önskemål om att olika användargrupper bör ha ”sina” leder för att undvika konflikter.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Warde, Paul, et al.
(författare)
-
Stratigraphy for the Renaissance: Questions of Expertise for ‘the Environment’ and ‘the Anthropocene’
- 2017
-
Ingår i: The Anthropocene Review. - : Sage Publications. - 2053-0196 .- 2053-020X. ; 4:3, s. 246-258
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article examines the short history of scientific decision-making and expertise in deliberations about the validity of the term ‘Anthropocene’ by the International Commission on Stratigraphy. Contrary to fears that the Anthropocene debates constitute a politicisation of proper scientific practice, it argues that periodisation and categorisation in science (in stratigraphy, in this case) typically draws on expertise and information outside core disciplinary practice. When broad integrative concepts come into play, knowledge itself is reshaped. Disciplines and ‘non-scientific’ concerns develop new relations with each other. This is what happened in the Renaissance, when science itself emerged in its modern form. Here parallels are drawn between the emergence of the concept ‘the environment’ in the post-war era and the 21st-century struggles over the idea of ‘the Anthropocene’. The politics of science create uncertainties but equally nurture emergent possibilities for analysis that are not unlike the broad categories and periodisations – such as the Renaissance – in the humanities.
|
|
