| 1. |
- Olsson, Gertrud
(författare)
-
Den lilla skalan i den stora – Kaklet i osmanska rum
- 2022
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den lilla skalan i den stora (2022) är ett forskningsprojekt om kakel som har mynnat ut i en bok. Mönster och ornament är något fundamentalt sedan tidernas begynnelse och återfinns i alla kulturer. Boken berättar om ornament, mönster och material, om form och teknik, och om de hantverkare som tillsammans arbetat fram de det osmanska rikets kakelklädda väggar. Kunnandet spreds och omformades i möten mellan olika kulturer när konstnärer och hantverkare flyttade till nya platser och uppdrag. Boken tar sin början i 1200-talets Konya (i nuvarande Turkiet), en central plats för kakeltillverkningen där applicering, teknik och formgivning följde seldjukdynastins stil. Under tidigt 1400-tal skedde en stilbrytning då osmanerna introducerade en persisk tradition för hur kakel kunde användas i arkitekturen. Därefter följer den lysande tidigosmanska kakelutvecklingen i Bursa under 1400-talet fram till höjdpunkten av kakelutsmyckningar i Istanbul under 1500- och 1600-talen – den högosmanska tiden. Ett kapitel tar upp det estetiska förhållningssättet under 1500-talet, medan ett avslutande kapitel är fokuserat på 1800-talet och en återblick till de tidigosmanska kakelrummen. I boken möts ornamentet, materialet samt berättelsen kring hantverkare, konstnärer och arkitekter som tillsammans arbetar fram de osmanska kakelklädda väggarna.
|
|
| 2. |
- Olsson, Gertrud
(författare)
-
Bergväggen Redux
- 2023
-
Ingår i: Not Quite, Fengersfors, 1 juli–10 september 2023.
-
Konstnärligt arbete (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bergväggen har flyttats, omvandlats och uppstått på nytt. Flux Studios är en sammanslagning konstnärer, konsthantverkare och formgivare som under 2022 hade en Artist-in-residence på Scenkonst Gerlesborg. Projektet, residenset och utställningen var ett försök att fläta samman rörelse, form och plats. Under handledning och ledda övningar av Eva Dal och Michael Norlind, konstnärliga ledare på Scenkonst Gerlesborg, fick gruppen introduktion till metoder inom rörelse, rytm och sceniska uttryck. En intilliggande bergvägg – därav namnet på projektet – blev platsen för gruppens undersökningar och även utställningsrummet för sommaren 2022. Residensperioden resulterade i åtta verk, samt metoder för att närma sig, lyssna in och förhålla sig till en plats. De åtta verken har nu rört sig från kust till skog och på vägen har olika grader av transformationer skett, från fullständig dekonstruktion till perspektivförskjutningar. Detta för att relatera verken till en ny plats, närmare bestämt till Parken och Fönsterverkstan på Not Quite. Under utställningsperioden kommer även en workshop att hållas i utställningsrummet, där publiken bjuds in att delta. Majoriteten av utställande konstnärer är alumner eller lärare på HDK-Valand Campus Steneby. Projektet är ett initiativ av Konstfrämjandet Fyrbodal och Scenkonst Gerlesborg och genomfördes med stöd från Fyrbodals Kommunalförbund, Konstfrämjandets Riksförbund, Tanums Kommun och Kultur Ungdom.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Olsson, Gertrud
(författare)
-
Den magiska färgen röd
- 2023
-
Ingår i: LERA, Byggkeramikrådets magasin om kakel och klinker i samtida arkitektur. - 1652-5132. ; :Nr. 1, 2023
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I mitten av 1500-talet introduceras färgen rött på osmanskt kakel. Den kom att bli höjdpunkten i den osmanska kakeltraditionen och början på den berömda Iznikeran. Det var nu som hantverkarna slutligen fann de rätta ingredienserna och den röda färgen uppstod och fulländades. Mindre bekant är den korta livslängden på produktionen, endast omkring 70 år. Den nya lysande röda färgen applicerades ofta pålagd i relief på kakelplattan. Den markerade detaljen i ett mönster eller på tulpanblomman. Tillsammans med blå och turkosa toner mot vit botten blev den klarröda som pricken över i-et.
|
|
| 5. |
- Olsson, Gertrud
(författare)
-
Osman Hamdi Bey och berättandet genom historiska lager
- 2017
-
Ingår i: Dragomanen. Årsskrift utgiven av Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul & Föreningen Svenska Istanbulinstitutets Vänner. - 1402-358X. ; :19/2017
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I artikeln möter vi den turkiske mångsysslaren Osman Hamdi Bey (1842–1910); målare, jurist, arkeolog och museidirektör verksam i Istanbul. Utbildad i Frankrike under den koloniala eran återvände Osman Hamdi 1869, efter nio år, till det egna landet. Osman Hamdi blev pionjär för utställningsverksamheten i Turkiet när han som museidirektör för Arkeologiska museet i Istanbul visade föremål från arkeologiska utgrävningar. Man kan se Osman Hamdi som ett osmanskt sändebud likt en konsul eller dragoman. Han överbryggar eller neutraliserar avståndet mellan occidenten och orienten. Hans plats och rum där förmedlingarna sker är främst Istanbul och Turkiet, men också upprätthållande en relation till Paris och fransk kultur. Han förflyttar sig mellan Istanbul och Anatolien, leder och följer utgrävningar, följer med och leder in föremål i museerna. Vidare förmedlar han avbildade rum genom måleriet, filtrerat genom oljans uttryck, som i sin tur återkopplar till det fysiska (original)rummet. I samtidens fotografiers vyer skildras såväl 1800-talets motiv och självporträtt som undersökandet av en ny teknik och förhållningssätt till estetik. I målningarna kan vi alltjämt läsa av rummens arkitektur och användning, osmansk tradition, kakelmaterial, textilier och ornament – ett narrativt berättande genom måleriets realism och symbolism. Föremålen berättar sina historier utanför målningarna, de är dokumenterade, systematiserade och placerade på museer för att där i nya kontexter fortsätta tala. De kaklade väggarna brukas fortfarande efter 600 år i sina dagliga användningar. Kakelplattorna åldras, slits och renoveras men har kvar sitt ursprungliga material och uttryck. Det hållbara kaklet som genom färg, yta och ornament berättar sin historia om och om igen.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Olsson, Gertrud
(författare)
-
The Matter of Touch – the Case of Asmara
- 2020
-
Ingår i: sITA studies in History & Theory of Architecture. - 2344-6544 .- 2457-1687. ; 8
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Looking at the qualities of architectural aesthetics, this paper would like to highlight the concept of touch. The Finnish architect Juhani Pallasmaa underlines that “vision separates us from the world whereas the other senses unite us with it” (2005, 25). The same thought is expressed by the French philosopher Maurice Merleau-Ponty in his perception theory. Merleau-Ponty points out that our experiences of the visual have a connection with touch – it is the same body, the same observer, who looks and feels. Further, the Italian futurist F.T. Marinetti published a manifesto on tactilism (1921), the feeling about different materials against the body, equivalent to the feeling when one is swimming in water. The Bauhaus teacher László Moholy-Nagy developed Marinetti’s manifesto and highlighted tactile sensations, and on how to be aware of the haptics of building materials in architecture. In the modernist city of Asmara in Eritrea we can feel the tactile facades and the unique materials. The historiography of the modern movement in architecture is still largely centred on western Europe and the US, despite that the label ”international style” was coined as a major concept around 1930. The African city Asmara, included in 2017 in the UNESCO World Heritage List, is an outstanding example of this combination. In relation to touch and tactilism, we have the concept of aging, and again, we can study Asmara and the aesthetics of being used in around 80 years without changes and additions – the buildings are still original designed by Italian architects and built by Eritrean crafts people. Studying modernist architecture in a former colonized country, and trying to view it not only from a Western perspective, the Indian philosopher Gayatri Chakravorty Spivak points to the subaltern as an equal. Life on other continents looks different due to separate and specific literary and scientific traditions, and we need to include this richness in the whole picture.
|
|
| 8. |
- Olsson, Gertrud
(författare)
-
The Turkish Modernist Osman Hamdi Bey and his view on Artefacts
- 2021
-
Ingår i: Proceedings of the ArCo 2020, 1st International Conference on Art Collections (1stArCo): Cultural Heritage, Safety and Digital Innovation.. - Florence : DIDAPRESS, Dipartimento di Architettura, Università degli Studi di Firenze. - 9788833381527
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- This paper aims at drawing attention to Osman Hamdi Bey’s view on historical and heritage artefacts; to his establishing of the museum culture in Turkey as well as rendering these practices in his own paintings. Osman Hamdi Bey (1842–1910) was a Turkish painter, archaeologist and founder of the Istanbul Archaeology museum. He is considered as the pioneer of the museum curator’s profession in Turkey. Working in the modernization process, he emphasized the Ottoman heritage and its artefacts in the museum institutions, for the Ottomans themselves and also as a part of the European culture.
|
|
| 9. |
- Olsson, Gertrud
(författare)
-
Reuse of Edirne Balloon Hangar building in the light of other similar practices of the period
- 2023
-
Ingår i: XIIIth International Sinan Symposium, April 27–28th 2023 Trakya University, EDİRNE. - Edirne, Turkiet : Trakya Üniversitesi. - 9789753743594
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Balloons, which have essential places in early aviation history, first served in civil aviation and later took charge of military purposes (e.g., Parseval, Schütte-Lanz, Zeppelin). In this study, we delve into the examples of balloon hangars (sheds) that are aeronautical architecture designed as off-duty spaces and spatial sheltering enclosures for the balloons. It is known that in aviation history, balloons expeditiously became prevalent in a short span of time by military urges. Yet, later, by reason of the alteration of military aviation doctrines, production rates decreased due to the cutback in their usage areas. Our study on the balloon hangars deals with the structural heritage of these air vehicles. It includes ideas on how to re-use the buildings through contemporary examples of historical aviation hangar alterations. The hangars are built with various materials and different techniques and serve as spatial protection for the balloons. Accordingly, Hangar Y (1879) in Paris and Copenhagen Hangar (1917) were investigated around the hub of our research on Edirne Balloon Hangar (1912). The first of these is Hangar Y, built in France, the oldest surviving example of a balloon hangar in the world. The other is the Copenhagen Hangar, erected in Denmark. In this study, the history of Edirne Balloon Hangar is first investigated. Thus, equivalents to the other examples of hangars have been examined, including the value of belonging to a specific place. In addition, the historical context of the heritage has been considered. Edirne Balloon Hangar was constructed to shelter and park a lighter-than-air aeronautical vehicle, which is currently non-functional, disused, and abandoned. The Hangar is pivotal because the balloon was considered an advanced technology for the 1st Balkan War, where warplanes were used for the first time in Europe and myriad technologies could be tested on battlefields eve of World War I. The hangar was not designed as a makeshift set-up but constructed permanently. Edirne Balloon Hangar, the oldest combat balloon hangar in the world, also constitutes a significant early example of Turkish reinforced concrete construction history. To gain a new functionality for the Edirne Balloon Hangar, we have compared it with the examples above from France and Denmark. This architectural structure bears its conspicuous hallmark considering its historical responsibility. The paper discusses how to give a new function to the hangar.
|
|
| 10. |
- Olsson, Gertrud
(författare)
-
P l a n r i t n i n g e n – en källa för information och mystik
- 2021
-
Ingår i: Galleri Silk, utställningen Planlösning (9 april–16 maj 2021). - Dals Långed : Galleri Silk.
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Galleri Silk bjöd in sju konstnärer till utställningen Planlösning (9 april–16 maj 2021) vilka fick i uppdrag att ”tolka och gestalta varsitt rum”. Jag blev tilldelad hallen. Hallen är navet till lägenheten. Genom ytterdörren når vi hallen, som därefter öppnar upp till resten av lägenhetens rum. Texten jag skrev handlar om vad kan en planritning och en planlösning kan berätta. ”Ritningen är ett dokument. Se framför dig en pappersrulle utrullad över bordet. Lite som en karta. En hel värld öppnar sig. Ett hemligt ark där varje streck har mening. Tänk in doften av det nyss kopierade handritade dokumentet och känslan av papperskvaliteten…”
|
|
