1. |
- Stenström, Thure
(författare)
-
Camus såg det andliga krisläget
- 2007
-
Ingår i: Svenska Dagbladet. - 1101-2447.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Med anledning av Svenska Akademiens och Brombergs nyutgåva av den roman som förskaffade Camus Nobelpriset 1957 (svensk övers. Eva Alexanderson) ställer artikeln frågan: vad gör romanen "Fallet" fortfarande så aktuell? En jämförelse antyds med Imre Kertész europeiska kulturkritik.
|
|
2. |
- Stenström, Thure, 1927-
(författare)
-
Man blir aldrig färdig med Stendhal : Stendhal, Kierkegaard och pseudonymerna
- 2010
-
Ingår i: Svenska Dagbladet. - Stockholm : Hb Svenska dagbladets AB & Co. - 1101-2412. ; :22/2
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Understreckaren jämför Stendhals och Kierkegaards romankonst med avseende på de båda författarnas bruk av pseudonymer. Varför föredrog Stendhal och Kierkegaard att skriva under pseudonym?
|
|
3. |
|
|
4. |
- Stenström, Thure
(författare)
-
Slang på latin ger ny bild av stormaktstiden : Rec. av Hans Helander, Literature in Sweden in the Period 1620-1720. Stylistics, Vocabulary and Characteristic Ideas (Acta Universitatios Upsaliensis, Studia Latina Upsaliensia nr 29, Uppsala 2004)
- 2004
-
Ingår i: Svenska Dagbladet, under strecket, den 14 januari 2005. ; :14 januari
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Understreckaren anmäler latinprofessorn i Uppsala Hans Helanders magnum opus om nylatinet i Sverige under perioden 1620-1720. Helanders arbete (ca 630 sidor) ger en fyllig och grundläggande beskrivning av latinet som lärt språk och internationellt kommunikationsmedel under stormaktstid och frihetstid, inte minst dess starka fotfäste hos medicinare och naturvetare. Medan humanisterna så småningom ville ersätta latinet med moderna språk, fasthöll medicinare och naturvetare i det längsta vid latinherraväldet som det bästa medlet att nå ut till och bli läst av kolleger utomlands. Hur nylatinet premierade språklig uppfinningsförmåga för att möta nya praktiska behov belyses särskilt. Boken betecknas av Th Sm som en humanistisk bedrift, vilken ändrar bilden av en hel epok.
|
|
5. |
|
|
6. |
|
|
7. |
- Stenström, Thure, 1927-
(författare)
-
En rundresa bland gotländska vålnader : Rec. av Ulf Palmenfelt, Spökplatser på Gotland (Carlssons, 2005)
- 2005
-
Ingår i: Svenska Dagbladet den 13 juli 2005. - Stockholm.
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Recension av Visbyprofessorn i etnologi Ulf Palmenfelts bok om skrock och vidskepliga spökhistorier, knutna till bestämda platser på Gotland. Bland annat uppmärksammas guden Odens färd i vagn utmed Strandgatan, den vita tamgåsens ägg i murtornet Sprundflaskan, den huvudlöse Taksteinarn som i brun trenchcoat stryker omkring sin gård i Lärbro.
|
|
8. |
- Stenström, Thure, 1927-
(författare)
-
Albert Camus Caligula
- 1968
-
Ingår i: Drama och teater. - Stockholm : Almqvist & Wiksell. ; , s. 149-166
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Uppsatsen placerar in Albert Camus förkrigsdrama Caligula(premiär 1945) i förf:s filosofiska utveckling mellan "la philosophie de l´absurde" och "la philosophie de la révolte", nämner dess beroende av Suetonius porträtt av kejsar Caligula i De Vita Caesarum samt undersöker närmare Camus turnering av temat död och excessiv maktutövning mot bakgrund av den absurditetens filosofi som förf. formulerat i sin berömda essay Le mythe de Sisyphe.
|
|
9. |
- Stenström, Thure, 1927-
(författare)
-
Anteckningar om Lars Gyllensten och döden
- 2015
-
Ingår i: <em>"Om det man inte kan tala måste man sjunga"</em>. - Sundsvall : Litteraturvetenskap, Mittuniversitetet Sundsvall. - 9789186694975 ; , s. 233-264
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Uppsatsen, som ingår i en festskrift till professor Eva-Britta Ståhl vid hennes avgång från professuren i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall våren 2015, kartlägger dödsmotivet i Lars Gyllenstens produktion. Den tar sikte på såväl hans essayistik som hela romankonst. Den biografiska bakgrunden till Gyllenstens starka upptagenhet av döden berörs liksom beröringspunkterna med en rad föregångare (Augustinus, Pascal, Kierkegaard, Strindberg m fl). Förändringen från en ungdomlig mer trotsig och förtvivlad attityd, då G. ser döden som en kränkning, till en mer försonlig hållning, enligt vilken G söker ett modus vivendi med den oundvikliga förintelsen analyseras i detalj.
|
|
10. |
|
|