| 1. |
- Robinson, Yohan, 1977, et al.
(författare)
-
AI och framtidens försvarsmedicin
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Medicinskt legitimerad personal är, och kommer med stor sannolikhet fortsattatt vara, en knapp resurs inom Försvarsmaktens sjukvårdsorganisation. I denna rapport ges en översikt över pågående och planerade ansatser baserade påartificiell intelligens (AI) inom akutsjukvård med särskild tonvikt på omhändertagandet av traumapatienter, där lösningarna skulle kunna bidra till att Försvarsmakten kan bibehålla sin sjukvårdskapacitet i kritiska lägen. Rapporten är ett resultat av samarbetet mellan FM, FOI, FMV, FHS och KI, och vänder sig i första hand till Försvarsmaktens strategiska ledning.Användningen av AI-teknik i framtida beslutsstöd kan skapa nya möjligheter till avlastning av personal och resurseffektivisering. Tekniken ger möjligheter att i realtid samla in, bearbeta och analysera stora mängder blandadinformation om förbands hälsoläge och fysiska stridsvärde. Bedömning av skadade kan t.ex. göras av triagedrönare och den efterföljande evakueringen kanunderlättas av intelligenta autonoma plattformar. Införandet av AI-system ställer dock vårdgivaren inför svåra etiska och medikolegala överväganden.Försvarsmedicin har en central roll i Försvarsmaktens krigföringsförmåga och för samhällets uthållighet. För att nyttja hela AI-teknikens framfart till Försvarsmaktens nytta måste dess innebörd och konsekvens för försvarsmedicinen förstås. Därför rekommenderar denna studie att Försvarsmaktens framtida satsningar inom AI och autonomi inkluderar den försvarsmedicinska teknikutveckling som är beskriven i denna rapport.
|
|
| 2. |
- Hedegaard Sørensen, Claus, et al.
(författare)
-
Kollektivtrafikmyndigheter och smart mobilitet: Nordiska erfarenheter och perspektiv på MaaS och autonoma bussar
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Automatisering, elektrifiering, integrerad mobilitet samt plattforms- och delnings- ekonomin diskuteras i allt större omfattning. Smart mobilitet är en samlingsterm för dessa olika fenomen och trender. Smart mobilitet anses kunna bidra till ett mer hållbart transportsystem, attraktiva städer och levande landsbygd, men kan också leda till ökad privatbilism, mer trängsel och en försämrad stadsmiljö. Forskning visar att en central förutsättning för att smart mobilitet ska kunna bidra till ett mer hållbart transportsystem är att andelen kollektivtrafik och delade mobilitetstjänster ökar. Nya aktörer har dykt upp på transportområdet och erbjuder olika typer av mobilitetstjänster. Frågan är hur befintliga kollektivtrafikmyndigheter strategiskt ska positionera sig i detta nya och snabbt föränderliga landskap. Vilken typ av ansvarsfördelning och vilken typ av samverkan kommer att krävas för att uppnå attraktiva och hållbara transporter i en framtid präglad av smart mobilitet? Det är bakgrunden till detta forskningsprojekt, som har finansierats av K2. I projektets har vi genomfört fallstudier från (främst) nordiska storstäder om det som betecknas kombinerad mobilitet eller Mobility as a Service (MaaS), samt pågående försök med autonoma bussar. Hanteringen av MaaS har studerats i storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland, Skåne, Oslo, Helsingfors, Köpenhamn. Utblickar har även gjorts till Birmingham och Amsterdam. När det gäller autonoma bussar har merparten av det empiriska arbetet genomförts i Barkarby i Järfälla kommun (Region Stockholm). Därtill har vi även genom en workshop inhämtat erfarenheter från Oslo och Själland (Danmark) samt från ett utredningsarbete i Sjöbo och Tomelilla kommuner (Skåne). Vidare har vi studerat uppfattningar om autonoma bussar bland representanter för svenska bussförare. Analyserna i projektet har lett fram till en tydlig bild av att den offentliga sektorns organisationer spelar en viktig roll i utvecklingen, förmedlingen och integreringen av smart mobilitet. I praktiken har vi sett att olika kollektivtrafikmyndigheter har tagit olika roller; medan vissa är mycket aktiva och engagerade, håller sig andra mer avvaktande och försiktiga. Rapportens analyser visar att de nordiska RKM-erna ofta har liknande mål med att införa MaaS och autonoma bussar, men att de har valt olika ansatser för att realisera dessa mål. I samtliga fall präglas arbetet av en önskan att skapa bättre mobilitet och fler möjligheter för medborgarnas resande, samt en ambition att bidra till en så kallad ”modal shift” till mer hållbart resande och därmed en hållbar utveckling. Under den tidsperiod som vi har arbetat med detta projekt har MaaS framstått som en ”större” fråga och mer uttalat utvecklingsområde för de nordiska RKM-erna än autonoma bussar. Men autonoma bussar ingår också i deras arbete, och hanteras ibland som en mer eller mindre integrerad del av arbetet med MaaS. Det avsätts sammantaget stora resurser till arbetet med både MaaS och autonoma bussar, men initiativ med MaaS kräver, under för övrigt lika förhållanden, ett större samordningsarbete än initiativ med autonoma bussar. Introduktion av smart mobilitet är inte en neutral fråga, utan tvärtom en fråga med ett utpräglat politiskt innehåll, eftersom den rör formandet av framtidens mobilitet, samt makt och fördelning av resurser i samhället. Regionala kollektivtrafikmyndigheter är i grunden politiskt styrda organisationer, men vi kan notera att frågan om smart mobilitet trots detta inte diskuteras som den politiskt laddade fråga den är. Det finns idag en tendens att reducera den till en fråga om renodlad teknikutveckling, och det finns i flera fall en benägenhet att lämna över viktiga strategiska och principiella vägval till marknadsaktörer. Detta är problematiskt. Vi efterlyser en bredare politisk diskussion om smart mobilitet. Vi menar också att regionala kollektivtrafikmyndigheter skulle behöva komplettera sin verksamhet med nya kompetenser. Det är bland annat nödvändigt för samarbetet med nya aktörer och för att kunna ställa krav på nya leverantörer av mobilitetstjänster. Det är viktigt att RKM och andra politiska institutioner tar ställning till syftet med smart mobilitet som MaaS, autonoma bussar, privata självkörande bilar (delade eller ej), elsparkcyklar m.m. Om man inte kan precisera syftet med smart mobilitet är det kanske inte här man ska använda resurser. Bland de nordiska RKM-erna finns många olika strategier för hur myndigheterna förhåller sig till MaaS, och det är för närvarande inte möjligt att säga vilken strategi som är den mest förnuftiga. En medvetet återhållsam strategi kan om några år visa sig bättre än en mer aktiv strategi. Det motsatta är dock naturligtvis också möjligt.
|
|
| 3. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(författare)
-
Barn till föräldrar som har kontakt med vuxenpsykiatrin – hur har de det? Rapport från en nationell studie
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Psykisk ohälsa hos vuxna som depression, ångest eller bipolär sjukdom är idag ett be-tydande folkhälsoproblem. Många av de drabbade är föräldrar till minderåriga barn. Psykisk ohälsa hos föräldern påverkar barnens utveckling och välmående, men sam-bandet medieras av föräldraförmågan och relationen mellan barnet och föräldern. Sammantaget finns på gruppnivå en ökad risk att barnen också utvecklar psykiska problem, även om det inte behöver vara så i varje enskilt fall. Barns behov av information, råd och stöd ska enligt Hälso- och sjukvårdslagen beak-tas när en förälder lider av psykisk ohälsa. Det finns idag ett flertal interventioner som kan användas för att tillgodose detta behov. Samtidigt behöver man utvärdera hur dessa interventioner fungerar i Sverige. Denna rapport handlar om en kartläggning av hur barn vars föräldrar är patienter inom den specialiserade vuxenpsykiatrin har det med avseende på psykisk hälsa och generell familjesituation. Kartläggningen ingår i ett större forskningsprojekt vars syfte är att göra en utvärdering av interventioner (Beardslees familjeintervention, Föra barn på tal och reguljär behandling/övriga insatser) för stöd till barn i åldern 8 till 17 år med föräldrar med depression, dystymi, ångeststörning och/eller bipolär sjukdom. Totalt ingår föräldrar, både patienter och deras partners, till 88 barn i studien och 19 barn har gjort egna skattningar. De fick fylla i ett antal frågeformulär, där föräldrarna skattade barnens psykiska hälsa, sitt eget psykiska mående, sin generella livssituation, sin relation till eventuell nuvarande partner, sin upplevelse av att kunna hantera bar-nens beteende och olika aspekter av klimat och funktion i familjen. Barnen skattade sin egen psykiska hälsa samt vissa aspekter av klimat och funktion i familjen. Resultaten visar att föräldrar i vår studie rapporterar signifikant högre nivåer av psy-kisk ohälsa hos barnen än föräldrar i en normgrupp i den vanliga befolkningen. Barn rapporterar större symptombelastning än föräldrarna när det gäller emotionella pro-blem, hyperaktivitet/ouppmärksamhet och total problembelastning. De föräldrar som är patienter rapporterar som väntat lägre psykiskt välmående än sina partners, men även i partnergruppen finns det flera som uppger en egen psykisk problematik på klinisk nivå. Patienter och deras partner ger en samstämmig bedömning av sin re-lation; betydligt fler än i en normalgrupp anger bekymmersamt höga nivåer av stress i relationen. Insatser för barn som anhöriga ses ofta som indikerade preventioner i syfte att minska risken för psykisk ohälsa i vuxenåldern, men det finns utifrån studiens resultat mycket som talar för att det istället kan finnas behov av tidig behandling. Studien pekar på vikten av att man som professionell inom vuxenpsykiatrin i enlighet med lagstiftningen tar reda på om det finns barn i familjen, även ställer frågor om hur patienten upplever att barnet mår psykisk och fysiskt, vilka övriga personer som finns omkring barnet och hur tillgängliga de är som stöd för barnet, hur relationerna mellan olika familjemedlemmar är, samt hur föräldraskapet upplevs.
|
|
| 4. |
- Dangardt, Frida, 1977, et al.
(författare)
-
Alcohol, pregnancy and infant health– a shared responsibility : Alcohol and Society 2020
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Konsekvenser av exponering för alkohol i samband med graviditet • Exponering för alkohol under graviditeten är den vanligaste orsaken till förebyggbar utvecklingsstörning för barn i Sverige och i hela världen. Den uppskattas påverka 1–5 procent av alla födslar per år. • Den mest välkända konsekvensen av exponering för alkohol under fosterlivet är fetalt alkoholsyndrom (FAS), som omfattar kognitiva störningar, förändrat utseende, försämrad tillväxt och skador på det centrala nervsystemet. • Antalet nya fall av FAS i Sverige har uppskattats till cirka 0,1–0,3 procent av alla födslar, eller ca 100–300 fall per år, och för FASD till ca 1–3 procent. Samhällskostnaden för FAS i Sverige har lågt uppskattats till 14 miljarder kronor per år. • Kraftig alkoholkonsumtion är en fastslagen riskfaktor för ett flertal negativa konsekvenser, bland annat missfall, dödfödsel, för tidig födsel, försämrad fostertillväxt, låg födelsevikt och plötslig spädbarnsdöd. Även låg till måttlig alkoholkonsumtion ökar risken för vissa negativa konsekvenser. • Även om hjärnan är det organ som drabbas allvarligast av exponering för alkohol i fosterstadiet kan också missbildningar i hjärtat, njurarna, levern, matsmältningskanalen och hormonsystemet förekomma. • Effekterna av exponering för alkohol under fostertiden är större än från tobak, andra psykoaktiva ämnen och andra farliga ämnen som bly eller strålning. • Möjliga orsaksmekanismer är bland andra alkoholorsakad celldöd i hjärnan och skador på DNA i omogna manliga och kvinnliga könsceller, som kan ge ärftliga förändringar, det vill säga skador som kan föras vidare till kommande generationer. Alkohol efter förlossning • Alkohol ökar inte mjölkproduktionen och den är förknippad med att sluta amma tidigare. Alkohol framstår som en riskfaktor för plötslig spädbarnsdöd, särskilt när föräldrarna sover tillsammans med barnet. • Säker kunskap om effekter av låg alkoholkonsumtion under amningsperioden saknas. Även låg exponering för alkohol kan påverka barnets sömn och reducera mjölkproduktionen hos modern. Med tillämpning av försiktighetsprincipen bedöms det säkrast att undvika alkoholexponering under amningsperioden. För de som väljer att dricka bedöms dock risken av att dricka ett standardglas alkohol 2 timmar före amning som låg. Alkoholkonsumtion kring tiden för graviditet • Det är naturligt att tänka sig att alkohol och graviditet är ett problem som är begränsat till graviditeten och enbart berör kvinnor. Ingetdera är korrekt. Alkoholens påverkan på gravida kvinnor och deras barn har ett samband med alkoholkonsumtion både bland män och icke-gravida kvinnor i hela befolkningen. • Över 80 procent av svenska kvinnor dricker alkohol under året före graviditeten och 14 procent dricker mycket. I allmänhet är det få kvinnor som minskar sin konsumtion innan de har fått besked om att de är gravida. • Mäns alkoholkonsumtion innan graviditeten kan ge skador på fostret och möjligen också på följande generationer genom förändringar av spermiernas arvsmassa.
|
|
| 5. |
- Heilinger, Jan-Christoph, et al.
(författare)
-
Public Health Ethics and Covid-19: The ethical dimensions of public health decision-making during a pandemic
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The Covid-19 pandemic forces policy makers and public health authorities to make ethically challenging decisions, often under conditions of uncertainty and under time pressure. In times of pandemics, ethical accountability is more important, not less. Understanding and handling of ethical problems require grounding in ethical theory and decision models, in combination with relevant facts from medicine, public health, law, economics, politics, etc. The perspective of public health ethics includes considerations from all ethical domains of relevance in a pandemic situation. This foundational policy brief provides an overview of the fundamental ethical dimensions of public health decision-making in the face of the Covid-19 pandemic. It references important existing ethical frameworks, some of which are based on extensive stakeholder vetting and public consultation. Its goal is to support decision-making that is justified and communicated as required by basic democratic principles and in the light of diverse values and norms present in democratic societies. These, however, may conflict with one another, making difficult trade-offs inevitable. Further policy briefs on specific topics will be consecutively developed by this ethics working group, including on ethical decision-making in policy and practice under conditions of uncertainty, ethics of vaccination, ethics of Covid-19-related contract-tracing apps, ethics of Covid-19 and age, ethics of experimental treatment, refugee health ethics and Covid-19.
|
|
| 6. |
- Papadopoulos, Fotis, 1976-, et al.
(författare)
-
Årsrapport : Könsdysforiregistret 2019
- 2020
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Könsdysforiregistret (KDR) är ett nationellt kvalitetsregister med syfte att följa upp och utveckla den könsbekräftande vården (vård vid könsdysfori) i Sverige. Registret ämnar följa patienterna livslångt och är unikt i sitt slag i världen. Flera professioner och specialiteter är involverade i vården av personer med könsdysfori vid såväl utredning som behandling. Var och en bidrar till att minska patientens könsdysfori. KDR måste samla in data från samtliga för att kunna ge en rättvisande bild av vården och består därför av många delar. KDR är anslutet till Registercentrumorganisation (RCO) Syd i Lund sedan 2015 och IT-plattformen är 3C.Den könsbekräftande vården i landet är i huvudsak centrerad till Lund, Göteborg/Alingsås, Linköping, Stockholm, Uppsala och Umeå. Dessutom finns satellitverksamheter på ytterligare några orter i landet, det vill säga mottagningar där hela eller delar av utredningen och/eller behandlingen kan göras i samarbete med någon av de ovan nämnda verksamheterna. Dessa kallas i rapporten för ”annat utredningscentrum”.De specialiteter som deltar i vården är vuxen- och barnpsykiatri, endokrinologi, barnendokrinologi, plastikkirurgi, gynekologi, reproduktionsmedicin, logopedi, foniatri och dermatologi. Dermatologi och reproduktionsmedicin är inte med i datainsamling en till registret. Den könsbekräftande vården följer de nationella kunskapsstöd för god vård av barn och ungdomar respektive vuxna med könsdysfori som Socialstyrelsen har tagit fram (Socialstyrelsen 2015). Strukturen för KDR följer också dessa.Registret började samla in data under 2017 och har i dagsläget 15 registrerande enheter. När registret är implementerat fullt ut i hela landet kommer cirka 40 enheter att registrera data. Antal enskilda professionella användare i registret är 106 stycken. Totalt är det nu 1278 individer (patienter) som deltar i registret.De kvalitetsindikatorer som är centrala i det här skedet i registrets utveckling handlar om tillgänglighet och väntetider till de olika specialiteterna. I denna rapport redovisas bland annat väntetider till förstabesök i psykiatri, endokrinologi och logopedi. Hittills har huvudsakligen data från förstabesök registrerats. Här har vi också kunnat mäta andelen som självmedicinerat med hormoner innan kontakt med endokrinolog. Dessutom presenterar vi en översikt av fördelningen mellan de olika könsdysforidiagnoserna.Resultatmått kommer att ta tid att få fram eftersom utredning och behandling vanligtvis sker under lång tid. För att få en överblick över registrets innehåll och potential för framtida forskning och beslutsunderlag har vi presenterat ett urval av registrets indikatorer i kapitlet ”Kvalitetsindikatorer i utveckling”.Eftersom endast delar av landet registrerar ger de data som presenteras här inte en fullständig bild av denkönsbekräftande vården i Sverige. Det har varit en utmaning att bedöma vilka siffror som kan publiceras och inte. I vissa fall har vi avstått från att publicera siffror som skulle kunna leda till att felaktig information sprids i en känslig tid i vårdens utveckling. I andra fall har vi valt att redovisa data för att visa på registrets möjligheter avseende kvalitetsuppföljning. Detta skapar också möjlighet för återkoppling till de enheter som startat registreringen. Övergripande gäller dock att resultaten måste tolkas med försiktighet.Resultaten inom logopedi kan tolkas med större säkerhet. Denna specialitet var först med att implementera KDR och där är registreringen genomförd fullt ut hos de enheter som i dagsläget registrerar data. Logopedins registerdata ger oss en möjlighet att se hur registret fortsatt kan användas för att kartlägga till exempel skillnader över landet, följsamhet till vårdprogram, väntetider och patientrelaterade utfallsmått.Denna årsrapport ska läsas med Årsrapport 2018 som bakgrund vad gäller den könsbekräftande vårdens historia i Sverige samt en mera utförlig kunskapssammanställning inklusive referenser. Det har ännu inte skett någon forskning på data från Könsdysforiregistret, vilket gör att inga egna artiklar kan presenteras. Mer information finns på registrets hemsida, www.konsdysforiregistret.se
|
|
| 7. |
- Ranisch, Robert, et al.
(författare)
-
Ethics of digital contact tracing apps for the Covid-19 pandemic response
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- There is a growing interest in contact tracing apps (CT apps) for pandemic man- agement. These apps raise significant moral concerns. It is therefore crucial to consider ethical requirements before and while implementing such apps. Public trust is of major importance for population uptake of contact tracing apps. Hasty, ill-prepared or badly communicated implementations of CT apps will likely under- mine public trust, and as such, risk impeding general effectiveness. In response to these demands, to meet ethical requirements and find a basis for justified trust, this background introduces an ethical framework for a responsible design and implementation of CT apps. However, even prudently chosen measures of digital contact tracing carry moral costs, which makes it necessary address different trade-offs. This background paper aims to inform developers, researchers and decision-makers be- fore and throughout the process of implementing contact tracing apps.
|
|
| 8. |
- Sandman, Lars, 1965-
(författare)
-
Etisk analys av sänkt åldersgräns för underlivskirurgi vid könsbekräftande vård
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den etiska analys som presenteras i rapporten rör sänkt åldersgräns för underlivskirurgi vid könsbekräftande vård från 18 till 15 år och har skett på uppdrag av Socialstyrelsen. I analysen berörs denna fråga från följande perspektiv: risk/nytta, autonomi och rättvisa/jämlikhet. Analysen landar i en försiktighetsprincip med att erbjuda patienter från 15 år underlivskirurgi baserat på följande huvudargument.Det rör sig om irreversibla ingrepp med stora konsekvenser för den person som genomgår dessa, där ett svagt evidensläge för en äldre population ska överföras till en yngre population. Utfallets är starkt beroende av personens upplevda könsidentitet vilket skapar större osäkerhet för en population som är under kognitiv och emotionell utveckling. Vårdbehovets karaktär, där ett nödvändigt (men inte tillräckligt) villkor är att de fysiologiska ingreppen görs i den mån personen önskar sig dessa och inte ges på rekommendation av vårdpersonalen – skapar en större osäkerhet. Det lidande och de problem som uppkommer på grund av fördröjd behandling förefaller i många fall vara reversibelt (förutom när det gäller suicid), och det finns osäkerheter kring om suicid på grund av fördröjd behandling (som förefaller vara ett av huvudargumenten för tidigarelagd behandling) förekommer och i så fall i vilken utsträckning. Skulle det visa sig att det finns en sådan koppling bör det övervägas om försiktighetsprincipen snarare talar för att erbjuda behandling. Det saknas studier kring om risken för ånger efter underlivskirurgi skulle skilja sig för en yngre åldersgrupp, men det kan finnas faktorer som skulle kunna tala för det.Detta utesluter inte att det i individuella fall kan anses berättigat att erbjuda underlivskirurgi i undantagsfall, särskilt om personerna fysiologiskt och mognadsmässigt närmar sig vad som generellt gäller för personer som är 18 år.Eftersom det är ett oavvisligt krav för underlivskirurgi i detta fall att personen kan ge sitt informerade samtycke, finns det skäl att ha en lägsta åldersgräns från vilket personer generellt kan anses har tillräcklig förmåga att kunna ge ett sådant samtycke. Trots att det är svårt att sätta upp generella åldersgränser för autonom förmåga, så förefaller 15 år vara en rimlig gräns givet att det är den ålder i vilken personer tillåts självständigt ge sitt informerade samtycke till att delta i forskningsprojekt. Restriktivitet med att erbjuda personer under 18 år tillgång till underlivskirurgi utifrån ovanstående risk/nytta-bedömning, implicerar att det bör ställas höga krav på autonom förmåga för att tillåta det i individuella fall för personer under 18 år. Utifrån behovet att stärka evidensen för behandling av den yngre populationen och som en kontrollfunktion finns det skäl att sådan behandling endast ges inom ramen för kliniska studier som genomgått etikprövning vid Etikprövningsmyndigheten.Generellt gäller att försiktighetsprincipen implicerar en större försiktighet ju yngre personerna är för att gradvis kunna minska ju mer personerna närmar sig 18-årsgränsen.
|
|
| 9. |
- Sundberg, Britta, et al.
(författare)
-
Child Psychiatric Symptoms and Parental Stress Before and After Theraplay Treatment
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Objective: There is a well-established association between children´s psychiatric symptoms and parental stress. Still there is a need for evidence-based interventions that can reduce both children´s psychiatric symptoms and parental stress simultaneously. Theraplay is a playful family therapy that aims to strengthen the attachment process in the parent–child relationship. The aim of this naturalistic study was to evaluate changes in children’s psychiatric symptoms, general psychosocial function and parental stress before, after, and at a follow-up 6 months after Theraplay treatment and to assess parents’ experiences of concerns, interactions, and understanding of their child after treatment.Methods: A total of 57 parents and 34 children with a mean age of 6.3 years (2.5-12) participated in the study. Children with severe psychiatric symptoms or disabilities were recruited from Child and Adolescent Psychiatry and Center for Children with Disabilities.Results: The result showed a decline of the child´s psychiatric symptoms, a decrease in parental stress and level of concerns, an experience of improved parent-child interactions, and a deeper understanding of the child.Conclusions: The results indicate that Theraplay can be helpful as a treatment method that can lower psychiatric symptoms of children and help the parents in different ways.
|
|
| 10. |
|
|
