| 1. |
- Björkman, Kristoffer, et al.
(författare)
-
Clinical course of patients with single large-scale mtDNA deletions and childhood onset anemia
- 2022
-
Ingår i: 14th European Paediatric Neurology Society Congress, Glasgow, UK (ISBN 978-3-00-072065-9).
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Objective: To add to our knowledge of the clinical spectrum of patients with single large-scale mitochondrial DNA (mtDNA) deletion and childhood onset anemia. Methods: Retrospective collection of clinical data from medical records for patients, both living and deceased, with a single large-scale mtDNA deletion from seven mitochondrial disease centers in five countries. Statistical analysis with descriptive methods and Kaplan-Meier survival analysis. Results: Seventeen patients matching the genetic criterium and with anemia onset before six years of age. Exocrine pancreatic insufficiency was only seen in five patients in this group. Multiple organs were involved in all patients, with the most common non-hematologic ones being skeletal muscle, central nervous system, endocrine, eyes, gastrointestinal system, kidneys, hearing, liver and heart. Psychomotor retardation was seen in ten patients, hearing impairment in nine patients, failure to thrive in eight patients. Eight later developed Kearns-Sayre syndrome. Eleven patients were deceased, with a median age at death of 7.5 years. Conclusions: The classically described phenotype of patients with large-scale mtDNA deletions and early onset anemia is Pearson marrow-pancreas syndrome, characterized by sideroblastic anemia and exocrine pancreas dysfunction. Only a minority of our patients fulfill the original criteria of Pearson syndrome though. Involvement of other organs than the pancreas is more common. The clinical course vary, but multi-system impact is the rule and life-expectancy is low. Early onset anemia in patients with large-scale mtDNA deletions is most frequently not associated with exocrine pancreas dysfunction. Better knowledge of the phenotype is helpful for diagnosis and more accurate prognosis.
|
|
| 2. |
- Hellström Ängerud, Karin, et al.
(författare)
-
Differences in symptoms in relation to myocardial infarction.
- 2016
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: In myocardial infarction (MI) rapid diagnosis and treatment is crucial for the prognosis. Previous research has found that symptom presentation influence pre hospital delay times but studies about differences in MI symptoms between patients with ST-elevation myocardial infarction (STEMI) and non ST-elevation myocardial infarction (NSTEMI) are sparse and inconclusive. To enhance the understanding of symptom presentation in regard to MI type, we aimed to describe symptoms in relation to MI type and to find predictors of STEMI versus NSTEMI in patients with MI.Methods: Patients with MI (n=694) from the SymTime study were included. SymTime was a multicentre cross-sectional study of symptoms and actions in the prehospital phase of MI and data were collected using a previously validated questionnaire administered to MI patients within 24 h of admission to hospital.Results: Patients with STEMI were younger, more often men and smokers. Patients with NSTEMI were more likely to have a history of hypertension, MI and stroke. Chest pain was the most common symptom in both groups. Pain, discomfort, or pressure located in the jaw or teeth, vertigo/pre-syncope, cold sweat and nausea/vomiting were significantly more frequent in patients with STEMI (Table 1). In a multivariate logistic regression model patients with STEMI were more likely to present with cold sweat (OR 4.13, 95% CI 2.71–6.29) jaw pain (OR 2.14, 95% CI 1.02–4.50), and nausea (OR 2.01, 95% CI 1.20–3.33), and less likely to have a history of stroke (OR 0.35, 95% CI 0.15–0.84), fluctuating symptoms (OR 0.54, 95% CI 0.36–0.83) and anxiety (OR 0.54, 95% CI 0.32–0.92) compared to patients with NSTEMI.Conclusion: Patients with STEMI differed significantly from those with NSTEMI regarding symptom presentation. This knowledge is important for health care personnel to recognize symptoms alarming for STEMI when evaluating patients with MI symptoms.
|
|
| 3. |
- Lundberg, Peter, et al.
(författare)
-
Kvantifiering av leversteatos: diagnostisk utvärdering av protonmagnetresonansspektroskopi jämfört med histologiska metoder
- 2016
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- BakgrundLeversteatos är den vanligaste manifestationen av leversjukdom i västvärlden. Leverbiopsi med semikvantitativ histologisk gradering är referensmetod vid gradering av leversteatos. Med protonmagnetsresonansspektroskopi (1H-MRS), en metod som föreslagits ersätta leverbiopsi för värdering av steatos, kan leverns innehåll av triglycerider mätas icke-invasivt. Triglyceridinnehåll >5,00 % används ofta som ett diagnostiskt kriterium för leversteatos vid undersökning med 1H-MRS. Syftet med studien var att jämföra 1H-MRS med semikvantitativ histologisk steatosgradering och kvantitativ histologisk steatosmätning.MetodPatienter remitterade för utredning av förhöjda leverenzymer in-kluderades i studien. Samtliga patienter genomgick klinisk undersökning, laboratorieprovtagning samt 1H-MRS direkt följd av leverbiopsi. För konventionell histologisk semikvantitativ gradering av steatos användes kriterierna utarbetade av Brunt och medarbetare. Kvantitativ mätning av fett i biopsierna utfördes genom att med hjälp av stereologisk punkträkning (SPC) mäta andelen av ytan som innehöll fettvakuoler.ResultatI studien inkluderades 94 patienter, varav 37 hade icke-alkoholor-sakad fettleversjukdom (NAFLD), 49 hade andra leversjukdomar och 8 hade normal leverbiopsi. En stark korrelation noterades mel-lan 1H-MRS och SPC (r=0,92, p<0,0001; к=0.82). Korrelationen mellan 1H-MRS och Brunts kriterier (к=0.26) samt mellan SPC och Brunts kriterier (к=0.38) var betydligt sämre. När patologens gradering (Brunts kriterier) användes som referensmetod för diag-nos av leversteatos så hade alla patienter med triglyceridinnehåll >5,00 % mätt med 1H-MRS steatos (specificitet 100 %). Emellertid hade 22 av 69 patienter med triglyceridinnehåll ≤5,00 % också le-versteatos enligt Brunts kriterier (sensitivitet 53 %). Motsvarande siffror när man använde gränsvärdet 3,02 % var sensitivitet 79 % och specificitet 100 %. Vid ytterligare reduktion av gränsvärdet för triglyceridinnehåll till 2,00 % ökade sensitiviteten till 87 % med upprätthållande av hög specificitet (94 %).Slutsats1H-MRS och SPC uppvisade en mycket hög korrelation vid kvantifiering av leversteatos. SPC borde därför föredras framför Brunts kriterier när noggrann histologisk kvantifiering av leversteatos är önskvärd. Många patienter kan ha histologisk leversteatos trots triglyceridinnehåll ≤5,00 % mätt med 1H-MRS. Gränsvärdet för diagnostisering av leversteatos med 1H-MRS bör därför reduceras.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Lindén, Thomas, 1962, et al.
(författare)
-
Plasticitet, kognition och rehabilitering
- 2009
-
Ingår i: Peter-Eriksson-symposiet "Den Stressade Hjärnan", Göteborg, december 2009.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
