| 1. |
|
|
| 2. |
- Ericson Jogsten, Ingrid, 1980-, et al.
(författare)
-
Analysis of ultra-short chain perfluoroalkyl substances in Swedish environmental waters
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The purpose of this study was to investigate the environmental occurrence of ultra-short chain perfluoroalkyl substances (PFASs) in Swedish water samples. So far established protocols have focused on measuring PFASs with a carbon chain length of four or more carbons. In this study, perfluoroalkyl sulfonates of chain lengths of two, perfluoroethane sulfonate (PFEtS), and three, perfluoropropane sulfonate (PFPrS), carbons have been measured using a newly established instrumental method employing supercritical fluid separation (SFC) coupled to tandem mass spectrometry detection.A total of 26 samples were analysed, including ground water, surface water, rain water and snow. The sample locations included military and civilian airports, a former hard chromium plating facility, the vicinity of a hazardous waste management facility and background areas (lake surface water, rain and snow). Results show that both PFPrS and PFEtS could be detected in environmental samples using SFC separation coupled to triple quadrupole detection. Out of the 26 samples analysed, the ultra-short-chain PFPrS could be detected and quantified in 22 samples. The concentrations for PFPrS in all the samples ranged between 0.93 ng/l to 39 000 ng/l. The ultra-short-chain PFPEtS could be quantified in all of the 26 samples, with a concentration range between 0.07 and 5 700 ng/l. The highest concentrations represents highly contaminated ground water samples collected from a military airport. In the samples, PFPrS had a relative contribution to total PFAS concentration of 6 and 10 %, indicating the importance of measuring these compounds in environmental samples.
|
|
| 3. |
- Jonsson, Ove, et al.
(författare)
-
TIMFIE-provtagning för tidsintegrerad haltbestämning av växtskyddsmedel, PFAS, läkemedel och metaller i ytvatten : En pilotstudie
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- TIMFIE (Time Integrating, Micro Flow, In situ Extraction) är en enkel och billig tidsintegrerad provtagningsmetod som här användes för bestämning av ett stort antal organiska ämnen från vitt skilda substansgrupper. Tekniken bygger på kontinuerlig fastfasextraktion i fält under en till två veckor och den efterföljande bestämningen av organiska ämnen är kvantitativ och baseras på helvatten, dvs. med partikelbunden fraktion inkluderad.Förutom organiska ämnen som växtskyddsmedel, PFAS och läkemedel mättes i detta projekt även metallhalter och löst organiskt kol (DOC) i det uppsamlade, filtrerade vattnet. Merparten av de studerade metallerna och DOC påverkades dock negativt av fastfaskolonnerna som används för extraktion av de organiska ämnena. En separat TIMFIE utan kolonner ska därför användas vid bestämning av metaller. En fältstudie med veckovisa TIMFIE-provtagningar i tolv provpunkter fördelade på fem regioner utfördes i samarbete med länsstyrelserna i Gotland, Östergötland och Dalarna samt med en avfallsanläggning i Mälardalen. Totalt analyserades 47 TIMFIE-prover för drygt 200 organiska ämnen och 21 metaller, samt ytterligare 8 TIMFIE-prover endast för metaller.I framtiden kommer två olika TIMFIE-provtagare att användas i studier där både organiska och oorganiska ämnen bestäms. Fortsatt arbete med att även inkludera näringsämnen i det oorganiska analyspaketet pågår och möjligheten att göra dessa bestämningar på ett återskapat helvatten undersöks.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Wallman, Karin, et al.
(författare)
-
Metallanalys i vatten från Bottenhavet och Bottenviken
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket har vattenkemiska laboratoriet vid Institutionen för vatten och miljö, SLU tagit fram en metod för analys av metaller i brackvatten och analyserat prover från Bottenhavet och Bottenviken. Halterna av arsenik, kobolt och nickel ökade i sydlig riktning, liksom för vanadin och zink ehuru trenden var mindre tydlig för dem. För bly, kadmium och krom kunde inga spatiala skillnader ses eftersom analysresultaten låg under rapporteringsgränsen. För koppar var halterna vid de nordligaste stationerna RA1 och RA2 lite lägre än vid övriga stationer men längre söderut syntes ingen skillnad.För kadmium, krom, koppar, nickel och bly var medelhalterna vid respektive station i denna studie lägre än gränsvärdena i Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25. Enligt dessa föreskrifter ska hänsyn tas till den naturliga bakgrunden vid jämförelse med gränsvärden för arsenik och zink, men dessa bakgrundshalter är inte kända i Bottenviken och Bottenhavet. Om den regionala bakgrundshalten som Herbert et.al. tog fram för zink i Östersjön används istället så låg medelhalterna vid alla provpunkter i Bottenhavet utom utsjöstationen C3 över gränsvärdet. Vid stationerna i Bottenviken och C3 i Bottenhavet låg medelhalterna under gränsvärdet men det kan inte uteslutas att anledningen till detta kan vara att halterna på dessa stationer korrigerats för mycket genom att den regionala bakgrundshalten använts istället för den naturliga bakgrundshalten. För arsenik låg medelhalterna i de nordligaste stationerna RA1, RA2 och A5 under gränsvärdet även utan att värdena korrigerats för bakgrundshalterna. För övriga stationer låg medelhalterna över gränsvärdet för arsenik men i och med att ingen korrigering av bakgrundshalt hade gjorts kan ingen slutsats dras av detta.
|
|
| 6. |
- Engwall, Magnus, et al.
(författare)
-
Bioanalys av organiska föroreningars biotillgänglighet : tillämpning i sanerade massor
- 2009
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Polycykliska aromatiska kolväten (PAHer) är relativt vanliga i förorenadeområden, särskilt på gamla gasverktomter, bensinstationer och tidigare impregneringsanläggningar.På grund av deras toxicitet så är sanering av PAH-förorenadeområden av hög prioritet. För att minska riskerna med PAH-förorenade jordar,både före och efter sanering, är det viktigt att åstadkomma en heltäckande riskbedömningoch säker klassning av dessa jordmassor. De generella riktvärden förPAH-förorenad mark som används idag är i regel baserade på kemisk analys av 16standard PAHer (PAH16), trots att det ofta förekommer 100-tals PAHer och PAHmetaboliteri jordarna.I detta projekt har vi genom att jämföra kemisk och biologisk analys (H4IIEluc)av ett flertal sanerade PAH-förorenade jordprover studerat om toxicitetenverkligen minskar i proportion till minskningen av PAHer i jordarna. H4IIE-luc ären mekanismspecifik bioanalys som detekterar alla ämnen som aktiverar Ahreceptorn,en av de två viktigaste mekanismerna bakom PAHers toxicitet. Jämförelsenav resultaten visade att den totala toxiciteten i de sanerade jordprovernainte gick att förklara med kemisk analys av PAH16 och att man därmed med dagensanalysmetodik riskerar att missa toxikologiskt relevanta PAHer och andra liknandeämnen. Vidare kemiska identifieringsstudier samt bioanalytiska studier krävs föratt ta reda på om dessa okända ämnen utgör en risk för människa eller miljö.Våra resultat visar på svagheten med kemisk analys av ett mindre antal ämnensom grundval för klassning av renade massor. Det är därför är rimligt att inkluderamekanismspecifika tester i riskbedömning och vid klassning av renade PAHförorenadejordar. Dels för att minimera riskerna som dessa jordar kan utgöra förmänniskor och miljö, dels för att man med en större säkerhet och i större utsträckningskall kunna återanvända sanerade jordmassor.
|
|
| 7. |
- Löfgren, Hannes
(författare)
-
Miljögifter i Gävleborg, resultat från verifieringar 2009-2011
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Huvudsyftet med denna rapport var att sammanställa verifieringsdata från vatten- ochsedimentprovtagningar utförda under 2009-2011 av miljögifter i Gävleborgs län.Rapporten hade även som syfte att informera om förekomsten av miljögifter, prioriteradevattendirektivsämnen (PRIO – ämnen) och särskilt förorenande ämnen (SFÄ),miljökvalitetsnormer samt om läkemedelsrester i länet. Under 2009 års provtagning, med passiva provtagare, detekterades PAHer, PBDEer,bekämpningsmedel, läkemedelssubstanser och metaller vid samtliga provtagningslokalerinklusive referenspunkterna. Passiva provtagare visar de biotillgängliga halterna och därmeden indikation på vilka ämnen som finns i vatten. Resultaten kan således inte direkt jämförasmed aktuella EQS (Environmental Quality Standards) dvs. miljökvalitetsnormer (MKN) förPRIO – ämnena eller Naturvårdsverkets gränsvärden (GV) för SFÄ (särskilt förorenadeämnen). Under 2010 års provtagning av kust- och inlandsvatten och sediment detekterades följandeämnen bland ytvattenproverna vilka överskred eller låg i nivå med sitt EQS: di-(2-etylhexyl)-ftalat (DEHP), nonylfenol (NP) och TBT (tributyltenn). Bland sedimentproverna överskredföljande ämnen sitt RVsediment (riktvärde för sediment): klorparaffiner (SCCP), klorfenvinfos,Cd, endosulfan, fluoranten, hexaklorcyklohexan (HCH), NP, TBT och trifluoralin.Under 2011 års provtagning överskred inget, av de undersökta PRIO – ämnena, blandvattenproverna (inlands- och kust) sitt EQS. Dock detekterades metallerna Zn och Cu i haltervilka överskred sitt GV för SFÄ. Ämnen som påträffades i ytvattenproverna var: DEHP samtmetallerna As, Zn, Cd, Cr, Cu och Ni. Bland sedimentproverna (inlands- och kust) överskredföljande ämnen sitt RVsediment: antracen, benso(b+k)fluoranten,benso(g,h,i)perylen+indeno(1,2,3-cd)pyren, DEHP, fluoranten, TBT, oktylfenol, Cd och Pb. Resultaten från 2009 – 2011 års verifieringar påvisar att förekomsten av miljögifter i länet ärpåtaglig och att de ibland förekommer i nivåer som kan påverka växt- och djurlivet i kust- ochvattenförekomsterna negativt. Resultatet bör följas upp i de vattenförekomster där EQS ellerRVsediment överskreds samt att i vissa fall utökas med ytterligare provlokaler och då i huvudsakfokusera på de kust- och vattenförekomster vilka riskerar att inte uppnå god kemisk status till2015. Resultaten från verifieringarna är viktiga för att kunna driva åtgärder som ska minskaspridning, av de utpekade ämnena, från och läckage till sediment och ytvatten
|
|
| 8. |
- Löfholm, Anna, et al.
(författare)
-
Screening av miljögifter i Storsjön 2012-2013
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 2012-2013 har Länsstyrelsen i Jämtlands län undersökt förekomsten av ett stort antal miljögifter i totalt 4 provpunkter i Storsjön. Syftet med undersökningen var att förbättra kunskapen om vilka miljögifter som förekommer i Storsjön och genera mätdata inom den regionala miljögiftsövervakningen och för vattenförvaltningsarbetet med statusklassning av vattenförekomster. Undersökningen utgör ett led inom miljömålsarbetet inom Giftfri miljö. Undersökningen har utgjorts av passiv provtagning under tre veckor och stickprovtagning vid ett tillfälle i ytvatten. Även aborre provtogs och analyserades för ett antal ämnen utanför Gövikens avloppreningsverk
|
|
| 9. |
- Roos, Anna
(författare)
-
Miljögifter i utter från Jämtlands län : Analyser av klor- och bromorganiska föreningar, perfluorerade ämnen samt metaller 1970-2015
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas data över antalet undersökta uttrar, dödsorsaker samt resultat av miljögiftsanalyser i utter från Jämtlands län. Det gäller metallanalyser (muskel), klorerade ämnen som PCB, DDT, DDE, HCH och HCB i muskel, bromerade flamskyddsmedel (PBDE och HBCDD) i muskel samt perfluorerade ämnen (PFC) inklusive det omdiskuterade ämnet PFOS i lever. Miljöövervakningen vid Länsstyrelsen i Jämtlands län har stått för kostnaderna för de kemiska analyserna och rapporten är en uppdatering av den rapport som skrevs år 2005 [1].Uttern tillhör lagparagrafen Statens vilt (JL §25, JF §33,36). Påträffas en död utter ska det rapporteras till polisen, som skickar den till Naturhistoriska riksmuseet (NRM) i Stockholm. Om dödsorsaken är okänd skickas utter istället till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala, och efter obduktion till NRM. Antalet döda uttrar som skickats in till myndigheterna har ökat sedan 1990, även från Jämtlands län, något som indikerar en ökning av populationen. Inventeringar visar på samma positiva trend [2]. 86 uttrar som dött mellan 1972 och 2015 har skickats in från länet. Troligen har inte alla uttrar som dött 2015 (eller tidigare) ännu skickats till museet då rapporten skrevs (oktober, 2016), siffrorna kan därför komma att ändras något. Av de uttrar som skickats in till museet har 69 uttrar dött i trafiken (80%), två har bifångats i fiskeredskap och femton har dött av andra orsaker. Flera av dessa har svultit ihjäl, och några har funnits döda där trafik inte kan uteslutas. Trafikdödade uttrar har naturligtvis en större chans att bli inrapporterade till myndigheterna, och återspeglar inte de verkliga proportionerna av dödsorsaker hos utter. Generellt är de flesta uttrarna i god kondition, och en stor andel av de vuxna honorna visar tecken på reproduktion.Halterna av PCB och DDE, som är en trolig orsak till den tidigare populationsnedgången hos utter, har inte förändrats över tid i utter från länet insamlade mellan 1992-2014. Det är lite förvånansvärt eftersom dessa ämnen minskar i övrig biota från Sverige, men en förklaring kan vara att tidsserien börjar sent (1992) och att den största minskningen i skedde innan 1990-talets början efter förbuden som kom på 1970-talet samt att det är relativt få djur som analyserats från ett stort område. Fortfarande, på 2000-talet har enstaka uttrar halter av PCB som ger reproduktionsnedsättning hos mink [3] och halterna generellt är avsevärt mycket högre än t.ex. PBDE trots att PCB varit förbjudet sedan 1970-talet (det gäller inte bara i utter från Jämtland). Bromerade flamskyddmedel som har analyserats i 37 uttrar från 1992 och 2014 visar inte heller på någon trend, varken ökande eller minskande.Ingen av metallerna visade någon förändring i halt över tid i muskel (kadmium, total-kvicksilver, bly, selen och zink). I denna studie har den totala halten kvicksilver mätts i utter. Halterna av kvicksilver låg under det värde som visat sig ge toxiska effekter hos flodutter (Lontra canadensis) i laboratorieförsök. Femton av uttrarna från Jämtlands län har analyserats för både kvicksilver och selen. Selen binds till kvicksilver i levern och kan därmed göra kvicksilvret oskadligt. De binds 1:1 på molviktsbasis. Dock överskreds kvoten Hg:Se på molviktsbasis 1 i de flesta uttrarna (13 av 15 uttrar), det vill säga att det att det är ett överskott av kvicksilver i muskel hos uttrarna, jämfört med selen. Det är okänt vad det har för eventuella komplikationer, men halterna är låga i utter och djuren är i god kondition så antagligen har det ingen allvarlig negativ konsekvens vid dessa halter. Liknande höga halter kvicksilver jämfört med selen har setts i utter från andra områden i Sverige också [4,5]. Selen är ett viktigt essensiellt ämne som behövs till annat. Halterna av kadmium och bly är mycket låga i utter (muskel) från länet, ofta under detektionsgränsen.Nio uttrar från länet insamlade mellan 2005 och 2014 har analyserats för PFCs i lever. Det ämne som fanns i de högsta halterna var PFOS. Halterna varierade stort, mellan 81-1676 ng/g våtvikt (vv, medlevärde 462). Snittet för PFOS i utter från södra Sverige de senaste tio åren (2006-2015) var 1000 ng/g vv, och för utter i norra Sverige 313 ng/g vv [6]. I Jämtlands uttrar låg fem av nio uttrar 5över snittet för norra Sverige. Högst halt PFOS (1676 ng/g vv) hade en hane från 2012 som trafikdödades på E14 vid Gimån, i Bräcke kommun.Halterna av summa 7PFCA (PFOA+PFNA+PFDA+PFUnDA+PFDoDA+PFTrDA+PFTeDA) låg mellan 115-1073 ng/g vv i Jämtlands uttrar, med en medelhalt på 474 ng/g vv, dvs högre än för övriga landet (som är för de senaste tio åren 286 ng/g vv). Tre av uttrarna hade bland de högsta halterna av perfluorerade karboxylater (summa 7PFC) uppmätta i utter från hela Sverige. Högst halt 7PFC i hela Sverige (1037 ng/g vv) hade en utter från Hackås (år 2006), näst högst hade uttern som trafikdödades på E14 Gimån, i Bräcke kommun (986 ng/g vv år 2112). En tredje utter med höga halter kom från från Mörsil, år 2011 (760 ng/g vv).
|
|
| 10. |
- Karlsson, Therese, 1987, et al.
(författare)
-
Undersökning av mikroskräp längs bohuslänska stränder och i sediment
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Mikroplast och andra mikroskräpspartiklar såsom paraffin hittas i miljöprover över hela världen. En stor del av provtagningarna sker i ytvatten och det har gett oss många insikter kring förekomst och transport. På grund av en snabb omsättning och ofta låga antal partiklar per prov är det dock svårt att använda ytvattenprov för analys av mikroskräpssammansättningen. Sammansättningen är dock en viktig komponent för att ge underlag till att utröna såväl källmönster som riskanalyser.Majoriteten av plasten förväntas sjunka eller hamna på stränder. Därför undersöker vi här prover från stränder och sediment på den svenska västkusten. I studien ingår prover från tre exponerade stränder; Tjällsö, Skaftö och Ramsvik, tre stadsnära stränder; Göteborg, Stenungssund och Uddevalla samt prover i sediment utanför Stenungssund.På stränderna provtogs två sorters prover. Ackumulationsprover; prover som togs där skräpet visuellt kunde konstateras ha samlats, och poolade prover; prover där mindre volymer togs över ett större område och lades ihop till ett prov. Ackumulationsproverna togs för att öka chansen att få tillräckligt högt partikelantal och de poolade proverna togs för att ge mer representativa prover för föroreningsnivån på de olika stränderna. Proverna storleksfraktionerades och analyser gjordes visuellt i ljusmikroskop av fraktionerna 1-5 mm, 0,5-1 mm och 0,3-0,5 mm. Vissa partikeltyper analyserades även i FTIR för att även ge materialtyp. Lågt partikelantal i vissa av proverna belyser vikten av att anpassa provvolymen, medan analys av större provvolymer emellertid kan kräva extraktionsmetoder för att analyserna sak bli kostnadseffektiva. På grund av källornas komplexitet ges en så fullständig bild som om miljöanalyser av mikro och makroskräp, geografiska föroreningsmönster samt massbalansberäkningar kombineras. Vid mer specifika frågeställningar om särskilda källor så bör provtagning och analysmetod anpassas specifikt, utifrån storleksfördelning, partikeldensitet och polymertyper. Extraktion av mikroskräp från sedimentproverna är relativt väl utvecklat för miljöövervakning men analysen på mindre storleksfördelningar behöver utvecklas för att bryta ner naturligt material för att underlätta analysen.Resultaten indikerar att strandprover kan vara lämpliga för analys av sammansättningen av flytande mikroskräp, medan sediment är lämpliga för sjunkande partiklar, framförallt de polymerer som har en högre densitet i polymeren men även material som initialt flyter men som sedan på grund av degradationsprocesser och biofilm sjunker.Resultaten från strandproverna visade på höga koncentrationer av mikroskräp; i de poolade proverna låg de mellan 4 000 och 100 000 partiklar över 300 μm per kg torrvikt och koncentrationerna i ackumulationsproverna var upp till 70 gånger högre. Vanligast i samtliga prover var olika typer av plastfragment. Bland dessa var transparanta och semitransparenta fragment de allra vanligaste. De är svåra att spåra till specifika källor, vissa ledtrådar kan dock ges genom att undersöka sammansättningen av större skräp och återkommande resultat av strandinventeringar visar att en stor mängd av skräpet som hittas på svenska stränder är förpackningsplast.På stränderna var expanderad cellplast också en viktig kategori bland fragmenten. Framförallt på de urbana stränderna där de utgjorde en stor del av den identifierade mikroplasten. Åtgärder mot användningen av expanderad polystyren (EPS) i vissa engångartiklar har redan diskuterats på EU-nivå. Merparten av den expanderade polystyrenen som används i Europa används dock till byggmaterial. Det kan därför vara meningsfullt att se över regler om emballage och hantering av EPS och rutiner vid byggnadsarbeten för att säkerhetsställa att minimalt spill sker vid transport, lagring och bearbetning.8Bland de mikroplaster på stränder som inte tycktes vara fragmenterade så var plasttyper kopplat till produktion av plast en betydande del. Antalskoncentrationerna var högre i mindre storleksfraktioner. Den sortens mindre partiklar kan antas vara svårare att undvika spill utav än pellets. Det visar på vikten av att inkludera implementeringen av goda rutiner, miljötillsyn och uppföljning vid produktion, transport och lagring av plastmaterial.En annan återkommande kategori var mikrosfärer. Flera partiklar identifierades som polymetylmetacrylat medan vissa gav liknande spektra som glas. Tidigare studier har även hittat mikrosfärer av polystyren. Mikrosfärer kan därför antas förekomma i olika material med olika sammansättningar. Flera sorter tycks dock hamna i miljön vilket innebär att en översyn av användningsområden kan ge utökad kunskap kring vilka preventiva åtgärder som kan tas för att begränsa spill under produktion, transport, lagring och även användning. Referens bör även ges till det regelverksrevision av primär mikroplast som ECHA arbetar med.Paraffin var också en viktig skräpkategori som utgjorde 21 % av mikroskräpspartiklarna. Det kan därför vara värt att överväga de risker som paraffin kan utgöra samt undersöka möjligheter till att begränsa läckaget av paraffin till miljön.Mikroskräpskategorierna i sediment som gav kompletterade bild av viktiga källor var däckslitagepartiklar, fibrer, industrispill av PVC, samt färgade partiklar som till viss del kan vara färgpartiklar. Men även i sedimenten var de semitransparenta fragmenten av huvudsakligen PP och PE betydande.En litteraturjämförelse mellan sedimentmätningar i denna studie med övriga globala mätningar, visar att dessa svenska, med närliggande urbana-industriella källor, är bland de högsta förekomster som rapporterats från marina sediment. En jämförelse med kunskapsläget kring preliminär riskbedömning är inkluderad.Således sammantaget var majoriteten av partiklarna i sedimentproverna och på stränderna plastfragment. Det innebär att åtgärdsprogram utformade för att minska mängden mikroskräp i miljön bör inkludera åtgärder mot makroskräp med fokus på i) minskning av viss användning, ii) minimering av hantering utomhus, iii) barriärer för läckage och spridning, iv) uppstädningsåtgärder, ej endast på stränder utan även mer nära källorna eller spridningspunkterna.
|
|
