| 1. |
- Skånberg Dahlstedt, Ami, 1967
(författare)
-
Altering positions through an artistic inquiry of Japanese dance
- 2023
-
Ingår i: Istanbul University Journal of Women’s Studies. ; 0:26, s. 1-21
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Cross-gender acts have saturated Japanese performance history, with men and women using gender as a performative act. This practice-led article investigates gendered embodiment and gendered spaces through the Japanese dance and walking technique suriashi (which translates as sliding foot). It is practiced in traditional Japanese performing arts and in martial arts. Gender in traditional Japanese dance/Nihon Buyō is constructed physically through the positioning and moulding of the body, as well as through costume and cross-dressing. The original suriashi practice is performed in the dance studio or on stage, however my research asks whether suriashi could also be a method to act, as being active, or to activate, in other spaces outside the theatre. I exemplify gendered perspectives through a suriashi walk by myself and the drag queen Bruno the Bad Boy at the yearly Saiin Kasuga Shrine Festival in Kyōto. I propose that the suriashi style created to impersonate women is not only a gender construction, it is also a reminder of the continuous absence of women in Nō and Kabuki theatre, resulting from the 1629-1868 ban of women from stage, the adoption of Confucian cultural values, and teachings of Buddhism. Combining extended practice-based and situated knowledge with historical accounts, I elucidate the act of ‘becoming woman’ or ‘performing as woman’ in traditional Japanese dance. This helps to process a global conservatory performer training as well as processing gender issues in the contemporary society, explored through gender theories, performing Hélène Cixoux’s sexual difference and Judith Butler’s gender trouble.
|
|
| 2. |
-
In the archival multiverse, the blubber decays but the fever increases. : A contribution to VIOLENCE: the fourth biennial PARSE Research Conference at the Faculty of Fine, Applied and Performing Arts, University of Gothenburg, Sweden. Under the "Archives and Witnessing" section of the conference. Moderated by Åsa Sonjasdotter
- 2021
-
Konstnärligt arbete (film/video) (refereegranskat)abstract
- The presented work is composed by Marc Johnson — a memory worker — who is currently a Ph.D. candidate in performative and media-based practices at the Stockholm University of the Arts. The shared perspectives are engaging issues of violence from the center of an artistic practice-based research focused on archival practices and concerned with how a documentary heritage circulates, is formed, debated, shared, and re-interpreted.The lecture-performance starts by considering the “Rights of Nature” — from recent environmental litigations in Aotearoa (New Zealand), Bolivia, and Ecuador — which focus on the idea of legal standing. What does it take to enforce the legal personhood of a river or other natural entities?Marc Johnson investigates and reflects on some ways to deal with representations of murdered bodies — human and more-than-human (cellular life forms) — without replicating historical patterns of abuse? Under what conditions shall these documents, artifacts, or, images be seen?Marc Johnson collaborates with Hitomi Ohki 大木瞳 — Soprano singer — to expose how polyphony[1] and counterpoint[2] applied to cinema can be used practically to navigate the uncertain archive(s) of violence studies.Marc Johnson addresses the dynamics of archival silences[3] and archival amnesty[4] as an important reminder of the ways in which violence — despite its presence in the everyday life of most people mainly through paper-based, and online news media (including social networks) — can also be deeply buried and invisible through institutional and corporate powers and other means; nonetheless impacting the lives of ordinary people (as opposed to powerful people, military, political and business leaders).The proposal does not intend to resolve; but rather to expose and to put oneself in the presence of using the means of montage.Skepsis is the deployed strategy throughout the duration of the time-based work as defined by Jacques Derrida as a “vigilance, and attention of the gaze during an examination. […] One is on the lookout, one reflects upon what one sees, reflects what one sees by delaying the moment of conclusion.”[5] [1] A process of combining two or more voices so that they harmonize with each other but maintain their individuality.[2] A process of adding one or more melodies as an accompaniment to a given melody according to certain fixed rules; a composition in which melodies are thus combined.[3] Rodney G. S. Carter, “Of Things Said and Unsaid: Power, Archival Silences, and Power in Silence,” Archivaria, September 25, 2006, 215–33.[4] Tonia Sutherland, “Archival Amnesty: In Search of Black American Transitional and Restorative Justice,” ed. Michelle Caswell, Ricardo Punzalan, and T-Kay Sangwand, Journal of Critical Library and Information Studies, Critical Archival Studies, 1, no. 2 (2017): 1–23, https://doi.org/10.24242/jclis.v1i2.42.[5] Jacques Derrida, Memoirs of the Blind: The Self-Portrait and Other Ruins, trans. Pascale-Anne Brault and Michael Naas (Chicago: University of Chicago Press, 1993).
|
|
| 3. |
- Wikström, Josefine, 1983-
(författare)
-
Immaterial Collapse : A report on the Symposium ’Untitled Labour
- 2011
-
Ingår i: Afterall. - London : University of the Arts London. - 1465-4253.
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Josefine Wikström reviews Tate Britain’s timely symposium on art and ‘immaterial labour’, calling for a closer consideration of recent critiques of this concept and its foundational theories.
|
|
| 4. |
- Wikström, Josefine, 1983-
(författare)
-
Motstånd mot nyliberal utbildningspolitik
- 2014
-
Ingår i: Paletten: Tidskrift för konst. - Göteborg. - 0031-0352. ; :297, s. 2-7
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 5. |
- Claesson, Nils
(författare)
-
Texter som ingen läser : om skrivande på konstnärliga högskolor
- 2020
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- Detta är en rapport med syfte att komma med förslag på olika grepp och metoder för att skapa ett bättre klimat för att skriva och tänka tillsammans på IFM, men även på andra institutioner vid Stockholms konstnärliga högskola. Målet är att förstärka tänkande, läsande, skrivande och dialog som ett led i att bygga en konstnärlig forskningsmiljö. Fokus har lagts på att undersöka skrivandet på masternivå eftersom den utbildningsnivån är forskningsförberedande för den som vill och för att den konstnärliga forskningen är något som är utmärkande för verksamheten på skolan. Min metod är att föra långa samtal med ansvariga för skrivande och tänkande på olika konstnärliga högskolor, också med personer som undervisar, forskar, administrerar, men kanske främst med människor som arbetar med text. Från poeter, dramatiker och författare till teoretiker. De åtgärder som rapporten föreslår är på institutionsnivå, SKH-nivå, Stockholmsnivå och nationell nivå. Det kan också vara värt att identifiera fysiska platser där undervisning och forskning möts eller har möjligheter att mötas på en konstnärlig högskola: det är biblioteket och laboratoriet. Här 10 vill jag hänvisa till en annan text Labbtanken – 12 röster om laboratorium och bibliotek av Nils Claesson och Mirko Lempert* . Läs gärna denna rapport tillsammans med Labbtanken.
|
|
| 6. |
- Häggbom, My
(författare)
-
En berättelse från verkligheten : om konsten att göra TV-reportage
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammafattning:Något av det mest fantastiska med att göra tv-reportage är att bli insläppt i andra människors liv. Med full tillit lägger de en liten bit av sina liv i just mina händer. Ur den glimten ska jag välja ut och sortera fram det som blir berättelsen. Besluten är många och ofta snabba vid produktion av reportage och inslag för tv/audiovisuella media. Och vi bara gör. Vi gör så som vi oftast brukar för det blir bäst så. Men vad gör vi egentligen? Hur gör vi? Och varför då? Och blir det alltid bäst så? Här vill jag undersöka praktisk erfarenhet av arbetsprocess, metod och gestaltningsval. Men framförallt vill jag visa att det inte bara handlar om vad vi berättar utan också om hur. Det är ju berättelser från verkligheten vi arbetar med! Och nu när alla gör tv och vi översvämmas av en stor mängd rörlig bild och ljud av skiftande kvalitet tror jag att det är viktigare än någonsin att vi vässar våra verktyg och lägger vikt vid hur vi formger berättelsen för att ge den en chans att nå fram. Så här är den nu, handboken i att göra reportage för audiovisuella medier. Att ha i bakfickan när du ger dig ut på dina första reportage. Och om du redan jobbat länge hoppas jag att den kan inspirera dig att fortsätta utveckla ditt eget reportageberättande i bild och ljud.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Mårtens, Ylva
(författare)
-
Vad säger barnen?
- 2015
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vad säger barnen? är en bok om konsten att intervjua barn. Hur skapar man tillit, hur förbereder man sig, vilken lagstiftning gäller? Har barn yttrandefrihet?Hur gör man barnperspektivet tydligt och hur ser man som journalist till att barnens röster lyfts fram i det offentliga samtalet? Men den handlar också om hur vuxenvärlden ser på och bemöter barn.Vad säger barnen? är en personlig handbok, en kunskapsbank och en praktisk guide. Den kan användas som stöd för lärare, fritidsledare, teaterfolk, kulturarbetare och dokumentärfilmare. Och varför inte föräldrar? Boken är resultatet av ett arbete vid Stockholms dramatiska högskola där radioreportern Ylva Mårtens har varit verksam som gästlärare, forskare och lektor i radioproduktion i mer än trettio år
|
|
| 9. |
-
Parley : / edited by Marc Johnson ; with contributions by Colin Browne [and 27 others].
- 2024
-
Konstnärligt arbete (refereegranskat)abstract
- "PARLEY" is the result of artist Marc Johnson’s immersive journey into cultural dialogue and discovery, initiated at the 2019 Vancouver Biennale International Residency program “re-IMAGE-n public space.”Conversations with esteemed local figures; including Dana Claxton, Karen Duffek, Sharon Fortney, Haa Huups, Peter Morin, Kamala Todd, Ian Wallace, Connie Watts, Laura Wee Lay Laq, Jordan Wilson, Tʼuyʼtʼtanat Cease Wyss, Michael Nicoll Yahgulanaas and Lawrence Paul Yuxweluptun amongst others; paved the way for a deeper communion with the city’s intellectual and artistic heartbeat.Johnson’s research took him behind the scenes of the Museum of Anthropology, the Museum of Vancouver, and the Vancouver Maritime Museum, sparking a profound curiosity about the narratives attached to stored and preserved artifacts. It was in the quiet reflection of these institutions’ collections that he found himself contemplating, “What is the archive hiding? I wonder if there is anything I would hide if I was the archivist.” This exploration into the intricacies of museum curation and the selective storytelling of exhibited pieces set Johnson on a path of inquiry and insight.In a dedicated effort to foster intercultural understanding, PARLEY weaves together the perspectives of 26 curators, artists, writers, and knowledge keepers, delving deep into issues of First Nation rights and cultural revitalization. Johnson’s dialogue with these experts, along with the exploration of archiving, collecting, and sharing First Nations languages and artifacts, formulates a narrative that challenges readers to consider the multifaceted aspects of history, representation, and the ongoing journey toward reconciliation.This book is not just a testament to Johnson’s residency experience; it’s an invitation to join an essential conversation on cultural heritage and the paths that lie ahead for collective understanding and healing.
|
|
| 10. |
- Román, Gun
(författare)
-
Dans - modern mästarlära
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Slutsatser Den moderna mästarläran Genom projektet ser jag de tre danslärarnas undervisning i modern och nutida dans som den moderna 111ästarlära11, med ell stort inslag av kritiskt förhallningssätt, dialog och utrymme för egna val. Dialogen är ett medel för att utveckla och stärka den pedagogiska relationen mellan studenten och dansläraren. Den öppna dialogen hindrar dansläraren från all tvinga på studenten sina värderingar. Studenternas medvetenhet. samt möjligheter att påverka undervisningen och ta självständiga beslut och val ökar ständigt. Kunskapen ses som en aktiv process, en dynamisk grund för ny kunskap. I undervisningen sker en kroppslig. tyst dialog, där förståelsen sker både före och i själva utförandet -reflektion. kunskap och lärande i handling. Viktiga moment i lärandet är träning. reflektion och det personliga inträdet i en tradition. Studenternas lärprocesser görs synliga i dialog, diskussion och handledning, vilket förekommer både i dansteknik och i kompletterande kurser, projekt och examensarbeten. I dansteknik utgörs den kroppsliga dialogen av kroppsspråk. rörelser, andning, beröring och hur man förhaller sig till andra i rummet. Genom att använda sig av kunskap om lärande och estetiska lärprocesser kan danslärarna med,etet stimulera flera sinnen i lärandet. Att i studenten locka fram artisteri sker genom personlig upplevelse. Därför måste sinnenas mottaglighet tränas medvetet och en inre upplevelseförmaga stärkas. Sinnesförnimmelserna är nyckeln till konstarten. Jag ser all ell av utbildningarnas uppdrag är all utveckla mottagligheten och fördjupa känsligheten för våra sinnesförnimmelser. Genom visualisering, genom beröring. i det kroppsligt fysiska arbetet och genom releren er till andra kon tarter stimuleras olika sinnen. Allt som finns omkring o s är del av våra lärproces ·er. Alla minnes-och lärproccsser involverar känslor. Kropp. tanke och känsla i en enhet.Den kunskap och de minnesspår som dansläraren skapar genom sin fysiska beröring, sker genom en tyst överföring. från kropp till kropp. Minnesteorier och neurofysiologisk forskning (Bergström. 1997: Hannaford. 1997) ger stöd åt ell beteende som danslärare anat, men ej kunnat styrka värdet av. Danslärare kan nu använda beröring med en helt ny självsäkerhet. Med beröring kan vi ,äcka hudens förmaga till kommunikation och uttryck. Det konstnärliga uttrycket handlar om närvaro i hela kroppen. Varje del av kroppens yta måste ,äckas och bli medveten. Projektet har ä,en tillfört en medveten kunsl-..ap om visualiseringens betydelse. Vi har alla ut,ecklat var förmåga till visualisering. Visualiseringen kan vä,a ihop terminologi fran anatomi. psykologi. biomekanik och transformera det till en visualisering. I visualiseringen eller genom att bli bilden fysiskt. inte intellektuellt. kan studenten identifiera sig med bilden och förstärka sill kroppsligt-konstnärliga uttryck. När studenten är helt närvarande i sin kropp och känner hela kroppsformen. finns förutsällningar för all utveckla rörelseskickligheten. Lärarna använder visualisering med en helt ny medvetenhet idag. Sl-..apandet av ell känsligt instrument, kroppen. ger större medvetenhet om rörelsernas kommunikativa kraft och större möjligheter att både ge och ta in sceniska uttryck. Känsla. upplevelse och analys utvecklas i gestaltningar. Detta är all arbeta med konstens lärprocesser. Danslärare för blivande lärare i dans ma te första dans som 1-..onstform. ha insikt i utvecklingsprocesser och vara skickliga på all använda dans som ,erktyg för individuell utveckling. Minnen. kopplat till sinnen är grund för konst och upplevelse. För samtliga danslärare i projektet finns i botten en egen stark konstnärlig förankring, både som utörnre och som åskådare. Den ö,ertygelscn är omöjlig att rubba och på den byggs önskan att ge studenterna samma möjligheter. Berättelser och minnen har en viktig funktion i skapandet av en professionell identitet. I danslärarnas bakgrund finns även koppling till minnen och andra konstarter och tydligt syns ANHs behov av den kroppsliga njutningen. KMJs estetiserande analys och MKs musikaliska ådra i deras nuvarande verksamhet. I den empiriska studien synliggörs konstens plats i dansträning. I själva dansträningen ligger fokus på den personliga konstnärliga processen, inte på den sceniska danskonsten. Hur skall danslärare tänka för all medvetet utnyttja sin sceniska bakgrund i sin undervisning? Dansläraren kan t.ex. stärka studentens relation till danskonsten genom att i dansteknikklass referera till konstarten. till koreograter, till egna arbetsminnen, eller göra repertoarsekvenser. Andra , ägar ti Il att stimulera ett konstnärligt förhållningssätt och studentens erövrande av danskonsten är att understödja sceniska projekt, eller ha diskussioner om danskonst. Genom att utveckla övningar i speciella stilar och arbeta medvetet med övningar i relation till annan konstart förstärks studentens förhållande till konstarten dans.Danslärarna i pr?jektet växlar mellan flera olika lärarroller och ger olika grad av studentansvar beroende på uppgift och situation. De ser lärandet förankrat i studenten, och har. efter att ha givit material, en handledande funktion. Till skillnad från traditionell mästarlära betraktas inte dansläraren ?om den enda kunskapskällan, studenten stimuleras i dialog till all bidra med sina tankar. Danslärarna ger ansvar till studenten, som tolkar, uttrycker och tar över materialet, ger det en konstnärlig form. Den egna tolkningen och personligheten har stort utrymme i modern och nutida dans, men studenten skall arbeta kroppsligt korrekt i förhållande till stilens grundprinciper. Della är en stor förändring som skett successivt under 1990-talet. Tidigare var studenten i för?ta hand en mottagare av material och kunskap. Dagens studenter är i högre grad självständiga och ifrågasättande.I Freires kritiska pedagogik. den feministiska pedagogiken. i dagen? syn pa kunskap(ande) och i mästarläran finns kopplingen till kontexten, att lärandet sker i ett visst sammanhang. Skillnaden är all mästarläran handlar om att lära sig förmågor relaterade till ell yrke. ell utövande, medan kritisk och feministisk pedagogik tar sin utgångspunkt i en förändring av människans enskilda liv. att ta makten över sig själv. Jag uppfattar att kritisk och feministisk pedagogik i synen på lärande och i arbetsmetod inom dans till största delen överensstämmer med det jag valt att kalla den moderna mästarläran.Den moderna mästarläran knyter an till teorier om pedagogiska och konstnärliga lärprocesser. Därför är det viktigt att ge danslärare utrymme för kontinuerlig fortbildning. Under tiden projekten pågick, kunde jag hos de deltagande danslärarna tydligt höra och se en ökad kunskap och medvetenhet om de processer och metoder som styr lärandet. Den teoretiska fortbildningen har fortsatt pa många olika nivåer inom Danshögskolan och har idag en självklar plats. Stimulans till relkktion och utveckling är viktig för dem som skall driva utveckling för morgondagens danspedagoger, dansare och koreografer.
|
|
