| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Claesson, Nils
(författare)
-
Spegling i ett gyllene öga : Rapport om att skapa en ny utbildning i Filmscenografi
- 2013
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- När STDH överväger att starta en utbildning i filmscenografi betyder det att filmutbildningen måste gå på djupet med att undersöka denna bildens väg till film. Det innebär också att skolan måste ta ansvar för att skapa en diskurs, en teoretisk sfär kring det nya ämnet och inte överlåta arbetet med att skapa denna kontext till filmvetare och kritiker.Utredningen om att starta en utbildning i filmscenografi sker på uppdrag av rektor Bo-Erik Gyberg.
|
|
| 5. |
- Claesson, Nils
(författare)
-
Texter som ingen läser : om skrivande på konstnärliga högskolor
- 2020
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- Detta är en rapport med syfte att komma med förslag på olika grepp och metoder för att skapa ett bättre klimat för att skriva och tänka tillsammans på IFM, men även på andra institutioner vid Stockholms konstnärliga högskola. Målet är att förstärka tänkande, läsande, skrivande och dialog som ett led i att bygga en konstnärlig forskningsmiljö. Fokus har lagts på att undersöka skrivandet på masternivå eftersom den utbildningsnivån är forskningsförberedande för den som vill och för att den konstnärliga forskningen är något som är utmärkande för verksamheten på skolan. Min metod är att föra långa samtal med ansvariga för skrivande och tänkande på olika konstnärliga högskolor, också med personer som undervisar, forskar, administrerar, men kanske främst med människor som arbetar med text. Från poeter, dramatiker och författare till teoretiker. De åtgärder som rapporten föreslår är på institutionsnivå, SKH-nivå, Stockholmsnivå och nationell nivå. Det kan också vara värt att identifiera fysiska platser där undervisning och forskning möts eller har möjligheter att mötas på en konstnärlig högskola: det är biblioteket och laboratoriet. Här 10 vill jag hänvisa till en annan text Labbtanken – 12 röster om laboratorium och bibliotek av Nils Claesson och Mirko Lempert* . Läs gärna denna rapport tillsammans med Labbtanken.
|
|
| 6. |
- Claesson, Nils
(författare)
-
Texts that nobody reads : on Writing at Universities of the Arts. Report to the Department of Film and Media at Stockholm University of the Arts.
- 2021
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- The purpose of this report is to propose various approaches and methods to create a better climate for writing and thinking together at the Department of Film and Media, and indeed at other departments of Stockholm University of the Arts. The goal is to reinforce thinking, reading, writing, and dialogue as part of an effort to construct an artistic research environment. The focus has been on studying writing at second cycle, given that this is the preparatory level for those considering a career in artistic research, which is of course a distinguishing feature of the university’s operations.My method involves long conversations with those responsible for writing and thinking at various universities of the arts, as well as with teachers, researchers, administrators and, perhaps most importantly, people who work with text: from poets, playwrights, and authors to theoreticians. The measures proposed in the report are applicable at a departmental level, university-wide, Stockholm-wide or nationally. It might also be worth identifying those physical locations in which teaching and research meet, or have opportunities to meet, at a university of the arts: libraries and laboratories. Here, I would like to refer to another text Labbtanken:12 röster om laboratorium och bibliotek [The Laboratory Concept: 12 voices on the laboratory and library] by Nils Claesson and Mirko Lempert1. Please feel free to read this report alongside Labbtanken.
|
|
| 7. |
- Erikson, Lotta
(författare)
-
Nu kommer framtiden. Nu kommer den! : en rapport om möjligheterna för Stockholms dramatiska högskola. Skriven av Utbildnings och forskningsgruppen, UoF
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- INLEDNINGUppdraget Så här såg vår uppgift ut som det fastställdes av Styrgruppen 2009-06-02: Arbetsgruppen Utbildning och Forskning (UoF) ska • i det första skedet av processen ta sikte på de innovativa möjligheter som en ny högskola erbjuder • särskilt överväga nya utbildningsområden, som dagens båda högskolor inte uppmärksammat • knyta extern kompetens till gruppen • inhämta tidigare och nuvarande erfarna pedagogers tankar • överväga former för omgivande branschers och omvärlds medverkan i och påverkan av arbetet • anlägga ett internationellt perspektiv • ge plats för en reflektion över hur en ny högskola kreativt kan förhålla sig till Bolognasystemets olika utbildningssteg Vi har valt att tolka det som att vi inte förväntats komma med en färdig organisationsplan, utan först och främst ska leverera en visionär text som kan ligga till grund för fortsatta samtal om framväxten av Stockholms Dramatiska Högskola, SDH. Att komma med prognoser är svårt, särskilt om de rör framtiden, men vi har efter förmåga gjort ett försök. I stället för att arbeta igenom alla idéer till sin yttersta konsekvens och då riskera att kväva intressanta resonemang och vilda tankar har vi medvetet valt att låta texten spreta. Det är ett internt material som riktar sig till alla som är verksamma inom Teaterhögskolan i Stockholm, TH, och Dramatiska institutet, DI. Vi har under hösten 2009 intervjuat före detta och nuvarande studenter och lärare, yrkesverksamma konstnärer eller andra vars förhoppningar och farhågor inför vår process vi varit nyfikna på. Vi har besökt olika miljöer som vi tror kan inspirera den nya skolans skapande av en kreativ omgivning. Vi har rest i landet och världen för att ta del av andras erfarenheter och för att få syn på oss själva. Vilka är vi? Vilka vill vi bli? Som en bilaga till rapporten bifogar vi mer detaljerat hur vi arbetat och vilka vi träffat. De intervjuer och reserapporter som är gjorda finns på vår hemsida, gå in på www.nyhogskola.se och klicka på Inspirationsbanken. Vi vill inleda med några kompassriktningar som vi tror kan vara till hjälp när man navigerar genom rapporten; Vi som sitter i UoF-gruppen är alla på olika sätt knutna till TH och DI, men vi representerar inte våra skolor eller de yrken vi har. Vi har ansträngt oss för att gemensamt hitta utgångspunkter och målsättningar för en helt ny skola. Vår rapport bygger inte på grundliga analyser av dagens två skolor. Det är nödvändigt att analyser görs, men vi bestämde oss tidigt för att försöka arbeta så utopiskt som möjligt för att finna förslag som inte dikteras av vad vi har i dag. Något som visat sig väldigt svårt då alla drömmar kommer ur erfarenheter, men det har varit en viktig ledstjärna i vårt arbete. Som utgångspunkt har vi haft att fusionen måste ske på alla plan, ingen del ska in i den nya skolan utan allt måste byggas från grunden. Detta kommer att påverka såväl fungerande enheter som mer tydliga problemområden. 4 Något som berikat vårt arbete i arbetsgruppen är att vi kommer från olika yrken, vi är lärare och studenter, konstnärer och administratörer. Detta har gett oss fler infallsvinklar på uppdraget men det väcker också ett behov av att diskutera vissa centrala begrepp. När vi använder eller hör ord som omvärld/bransch förstår vi dem olika, så även om vi inte är konsekventa i rapporten kommer här ett par bestämningar; Omvärld – allt och alla utanför skolan. Människor och samhälle. Bransch – framtida arbetsgivare, företrädesvis inom film, radio och TV. Yrkesverksamma – professionella konstnärer med de yrkesfunktioner vi utbildar för Lärare – de som undervisar på skolan Kollegium – den plats som organiserar undervisningen, ett organ Vi har diskuterat konst och hantverk. Vi menar att hantverket är en förutsättning för att kunna utöva vår konst, men vi har valt att problematisera vår definition av hantverket. Vad är det, egentligen? Vilka är våra yrken i dag? Vi ser ett behov av att söka lösa upp de hierarkier och den skråmentalitet som idag präglar och inordnar våra yrken. Fusionen Vi vill bygga en levande skola. I Mary Shelleys roman försöker Frankenstein skapa liv. Han ikläder sig skaparrollen och genomlider kval och umbäranden. Till trots mot naturen lyckas han till slut, men projektet blir hans undergång, han skapar ett monster. Om vi tillåts leka med metaforen lite till, att vårt uppdrag är att skapa något levande, så har vi i enlighet med vårt uppdrag tagit fasta på att vi inte som i romanen ska sammanfoga olika delar utan ska skapa förutsättningar för en fusion. Föreningen mellan våra två högskolor ska ske på partikelplanet, ett helt nytt ämne med än högre densitet ska skapas av de atomer som idag utgör molekylerna Teaterhögskolan och Dramatiska Institutet. Våra odds förbättras dessutom avsevärt i jämförelse med Dr Frankensteins då våra material kommer från två levande kroppar. Drömmen om en samlad skola är inte ny, det är en gammal tanke som återkommit med jämna mellanrum, men som av olika skäl nästan alltid kvävts i sin linda. Vilka är de svårigheter och motsättningar som gjort alla tidigare försök lika hopplöst fåfänga som alkemistens ambition att skapa guld? Vad är det som säger att vi ska lyckas? Hur kan vi utnyttja våra motsättningar till att utgöra den friktion som krävs för att det ska alstras energi? Från dramatiken vet vi att konflikten är själva förutsättningen, och det är kanske just detta, att inte rädas konflikten utan att se den som själva motorn i processen. Den kreativa konflikten som för oss framåt. Den nya skolan kommer få en särställning i svenskt kulturliv och utbildningsväsen och måste ta ställning till hur den vill förvalta sin position. Om skolan vill kommer den ha stor möjlighet att påverka och i förlängningen förändra den bransch studenterna ska verka i. SDH ska vara transparent i struktur och visioner både för de som är på skolan och de som söker sig dit och måste därför vara beredd att formulera vad den står för. Skolan ska vara en plats där människor med olika bakgrund och konstnärliga uttryck utmanas och utvecklas sida vid sida. För att kunna utnyttja storleken och bredden till sin fördel och se till att näven av olika inriktningar inte faller sönder i fingrar måste SDH ha en gemensam vision, ett välformulerat och fungerande mission statement. Något för studenter och personal att samlas kring och brottas med. Ett mission statement som formulerar verksamhetens mål och ursprung fungerar som rekryteringsgrund för studenter och personal och hjälper skolan att både utmana och förklara sin verksamhet. Det är viktigt att det finns en övergripande syn på hela skolan som präglas av sympati för och kunskap om varandra, både på student- och lärarnivå. Det ska vara EN skola. 5 SDH måste ta ett samlat grepp kring en vald pedagogik. Vi vill bygga en skola där studenten studerar istället för lär sig. Hur ser man på studenten och studentens lärande? Ska vi utbilda solister eller ensemblekonstnärer? Våra studenter måste både ges möjlighet att behålla och utveckla sina individuella kvaliteter och ges absoluta förutsättningar att ingå i kollektiv. Våra studenter måste lära sig att inte bara arbeta i grupp, utan också skapa i grupp. Skolan har även ett gyllene tillfälle att på allvar bli internationell. Inom flera av de områden skolan utbildar för krymper världen. Vi måste vara à jour med den internationella utvecklingen, både vad gäller högskolor och arbetsmarknaden i stort. Skolan har allt att vinna på att ta sin plats i samtiden och att i dialog med bransch och publik visa vägen. Dialog är viktigt. Inom vissa discipliner har avståndet i dag blivit för stort, vilket hämmar vår möjlighet till inflytande, både konstnärligt och instrumentellt. Skolan måste med auktoritet fortsätta definiera sig själv och sina mål, men samtidigt ha styrkan att kunna ta in omvärlden. SDH kan inte och ska heller inte påstå att den examinerar färdiga konstnärer. Vi ser konsten som en process, så även konstnärskapet och själva skolan. En process som med nyfikenhet och mod söker sig vidare, utmanar sig själv och sina värderingar för att stärka dem. Studenterna har inte bara möjligheten att under studietiden mötas och bygga framtida nätverk, utan även genom valbara kurser och gemensamma arbeten fördjupa sig i andra medium än just det de själva valt. Detta blir en hörnsten i den nya skolan, hur vi än sedan väljer att organisera den; att nyttja skolans storlek och bredd till en förutsättning för den utbildning vi erbjuder. Att å ena sidan genom valbara kurser och program kunna erbjuda studenten individuell fördjupning, ett sätt att möta studenten där den står, och å andra sidan kunna betona vikten av den kollektiva processen. Hur gör man då? Vi har ägnat mycket tid åt att dels försöka definiera en gemensam utgångspunkt och dels ett gemensamt mål och funnit att vi har varit relativt överens om väldigt mycket. Frågan har varit hur kommer vi dit? Några av oss vill börja med att ringa in vad en framtida student ska kunna när den går ut, andra av oss har önskat utgå från en beskrivning av vilken skola en framtida student ska möta. I båda fallen har vi valt att utgå från resultatet för att sedan baklänges konstruera förutsättningarna för att komma dit. Så för att slippa välja mellan hönan och ägget kommer vi i texten att skriva det vi är överens om, för att i modellerna möjliggöra yvigare och mer radikala förslag som inte behövt uppnå konsensus.SLUTORDVad händer nu? Med överlämnandet av den här rapporten avslutas Utbildnings- och forskningsgruppens uppdrag, men nu börjar själva arbetet. Den hemsida vi byggt under a
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Norrthon, Simon
(författare)
-
"Ska vi vara ärliga, eller ska jag vara pedagogisk?"
- 2010
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- SAMMANFATTNINGHär står vi nu. Rapporten blev lång, men ändå kunde den blivit så mycket längre. Som att beskriva en kust -ju längre in i detalj man går, desto längre blir den. För er som glömt var vi började och för er som tagit genvägen och hoppat direkt hit ska jag försöka sammanfatta huvuddragen. Mina reflektioner kring vad den nya högskolan behöver bli tydligare med ser kortfattat ut så här:• Idag väger konstnärliga meriter tungt vid rekrytering, men jag menar att på den nya högskolan måste pedagogiska meriter väga lika tungt. Så står det också i högskoleförordningen. Den nya högskolan måste fortsätta sin pågående ambition med kompetenslyft av personalen och se en stärkt pedagogisk diskussion som verksamhetens kärna. De samtal lärarna för måste sikta framåt. Lärarna längtar efter en vital pedagogisk diskussion, men man har erfarenheter av att det inte plockas upp, att man inte har inflytande över det man diskuterar eller att man helt enkelt diskuterar fel frågor. Om vi tillsammans ska bygga en ny högskola bör man lyssna till detta.• Den nya högskolan måste skapa förutsättningar för att bygga in en ökad del av reflektion och valbarhet för studenten i kandidatutbildningen. Enligt Bolognadeklarationen förväntas studenterna kunna reflektera kring lärandemålen i tal och skrift. Det arbetar man väldigt olika med på skolorna, men ingen gör det i särskilt stor utsträckning. Fokus ligger på att göra. Lärarna är trötta på elever och längtar efter studenter, man önskar reflekterande studenter som tar ansvar för sin utbildning på ett annat sätt än idag, men man sätter liten tilltro till deras förmåga att på kandidatnivå göra egna val som rör utbildningsinnehållet.• Även om TH och Dl är yrkesskolor i den bemärkelsen att våra studenter ofta hamnar i givna yrken så menar jag att det är ett olyckligt epitet på en konstnärlig högskola. På yrkesskolan är mästare-lärlingtraditionen tongivande. Den nya högskolan måste kombinera denna tradition med en ökad grad av studentinflytande -valbarhet, reflektion och normkritik. Att utbilda i givna yrken låser studenten till en praktik istället för att öppna mot ett dynamiskt konstnärskap. Den nya högskolan bör medvetandegöra hur och varför vi undervisar.• Genom att låta studenterna studera i team kommer utbildningen nära de förutsättningar för produktion som råder utanför högskolan, men måste alla funktioner fyllas av studenter? Om den nya högskolan väljer att i teamtanken även inkludera skådespelare och mimare kommer man få problem.• Vad betyder det att DI och TH är ledande inom sina fält? Vem jämför vi oss med? Jag menar, vi har de bästa studenterna och de bästa lärarna, konkurrensen att komma in är stenhård och utbildningsplatserna är bland de dyraste i Sverige. Men är vi konkurrensutsatta som högskolor? När startar en högskola eller ett universitet i Stockholmsregionen en filmutbildning för 300 000 kronor per student istället för 550 000? Vad tvingar oss att bli bättre? Vad driver oss att bli bättre? Den nya högskolan måste skapa starka incitament för att uppmuntra utveckling av lärosätet som kunskapsskapare, arbetsplats och lärandemiljö.• Den nya högskolan borde ge Nämnden för konstnärligt utvecklingsarbete (NKU) i uppdrag att reda ut vilka konsekvenser befordringen av lärare ska ha i relation till undervisningsuppdraget. NKU måste klargöra vem som ska ansvara för att driva fram de pedagogiska lyften, de pedagogiska samtalen? Att erhålla en akademisk titel bör påverka lärarens arbetsuppgift. En titel bör vara ett uppdrag som erbjuder möjligheter och skyldigheter att på olika sätt utveckla det egna ämnet.• Den nya högskolan måste bli bättre på att synliggöra kunskap och kunna formulera vilken kunskap man avser erbjuda studenten och sen utveckla sin pedagogik därefter. Den prestationsinriktade och konkurrensutsatta miljö studenterna hamnar i efter utbildningen smyger sig in redan under studietiden då studenterna upplever att de ska "ha det" eller "vara det", istället för att se det som kunskap som de har eller inte har. En kunskap som de kan tillägna sig på utbildningen. Eller så handlar det om en kunskap högskolan inte erbjuder, och då ska vi vara tydliga med det. Studenter och lärare ska kunna se vad som förväntas av dem och kunna jämföra lärandemål med prestation. Högskolan ska veta och formulera på vilket sätt kunskapen är användbar.• Den nya högskolan måste skapa bättre redskap för utvärdering av undervisning och lärandemål med stark återkoppling till planering. Vi underkänner inga studenter idag. Det innebär att vi inte tvingas formalisera relationen till studenten och synliggöra kunskap. Vi har svårt att kvalitetssäkra undervisningen och ställa upp tydliga mål för studenten och läraren att arbeta mot. Den nya högskolan ska ha reella möjligheter att underkänna studenten. Det här är absolut nödvändigt för att uppfylla de kvalitetskrav som ställs på oss i högskoleförordningen.• Den nya högskolan ska kunna säga ja, och den ska kunna säga nej. Som det är nu upplever jag att båda skolorna har en absolut kvalitet i sin ambition och förmåga att lyssna, men de saknar den styrka och det organisation som krävs för att kunna svara. Det kan handla om studenters önskemål om utbildningsmoment, om hur högskolan ska förhålla sig till propåer från andra högskolor, om initiativ från lärare vad gäller förändring av strukturer eller pedagogiska samtalsserier. Jag upplever att lärarna är beredda att svara, men de måste ges verktyg och stöd för att klara av att göra det. Det gäller dels att ge lärarna möjlighet och skyldighet att säga ja eller nej, dels att låta dem ta konsekvenserna av sina svar. Konsekvenser som återspeglas i kursmål och pedagogik. Ofta upplevs den student som vill förändra som krånglig, men hur uppfattas en lärare som försöker förändra?• Den nya högskolan måste skapa verktyg för konflikthantering, internt och externt för att skydda högskolan, personalen och studenterna. Den nya högskolans ledning och personal behöver bygga upp en organisationskultur med levande dokument; kursplaner och policydokument som efterlevs av alla som arbetar där för att man tror på dem och behöver dem. Har högskolan sagt att den ska internationalisera verksamheten måste den ta konsekvenserna av det och avsätta tid och medel. Menar man att det är viktigt med jämställdhet och breddad rekrytering måste man visa det.• Den nya högskolan borde genomföra ett attitydarbete vad gäller genus, maktoch normkritik. Vems är skolan? Är det en arbetsplats för lärare eller studenternas studiemiljö? Hur ser vi på studenten? Ser vi på dem som vuxna när vi sätter ordningsfrågor högt på agendan? Behandlar vi dem som studenter eller elever?
|
|
| 10. |
- Román, Gun
(författare)
-
Dans - modern mästarlära
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Slutsatser Den moderna mästarläran Genom projektet ser jag de tre danslärarnas undervisning i modern och nutida dans som den moderna 111ästarlära11, med ell stort inslag av kritiskt förhallningssätt, dialog och utrymme för egna val. Dialogen är ett medel för att utveckla och stärka den pedagogiska relationen mellan studenten och dansläraren. Den öppna dialogen hindrar dansläraren från all tvinga på studenten sina värderingar. Studenternas medvetenhet. samt möjligheter att påverka undervisningen och ta självständiga beslut och val ökar ständigt. Kunskapen ses som en aktiv process, en dynamisk grund för ny kunskap. I undervisningen sker en kroppslig. tyst dialog, där förståelsen sker både före och i själva utförandet -reflektion. kunskap och lärande i handling. Viktiga moment i lärandet är träning. reflektion och det personliga inträdet i en tradition. Studenternas lärprocesser görs synliga i dialog, diskussion och handledning, vilket förekommer både i dansteknik och i kompletterande kurser, projekt och examensarbeten. I dansteknik utgörs den kroppsliga dialogen av kroppsspråk. rörelser, andning, beröring och hur man förhaller sig till andra i rummet. Genom att använda sig av kunskap om lärande och estetiska lärprocesser kan danslärarna med,etet stimulera flera sinnen i lärandet. Att i studenten locka fram artisteri sker genom personlig upplevelse. Därför måste sinnenas mottaglighet tränas medvetet och en inre upplevelseförmaga stärkas. Sinnesförnimmelserna är nyckeln till konstarten. Jag ser all ell av utbildningarnas uppdrag är all utveckla mottagligheten och fördjupa känsligheten för våra sinnesförnimmelser. Genom visualisering, genom beröring. i det kroppsligt fysiska arbetet och genom releren er till andra kon tarter stimuleras olika sinnen. Allt som finns omkring o s är del av våra lärproces ·er. Alla minnes-och lärproccsser involverar känslor. Kropp. tanke och känsla i en enhet.Den kunskap och de minnesspår som dansläraren skapar genom sin fysiska beröring, sker genom en tyst överföring. från kropp till kropp. Minnesteorier och neurofysiologisk forskning (Bergström. 1997: Hannaford. 1997) ger stöd åt ell beteende som danslärare anat, men ej kunnat styrka värdet av. Danslärare kan nu använda beröring med en helt ny självsäkerhet. Med beröring kan vi ,äcka hudens förmaga till kommunikation och uttryck. Det konstnärliga uttrycket handlar om närvaro i hela kroppen. Varje del av kroppens yta måste ,äckas och bli medveten. Projektet har ä,en tillfört en medveten kunsl-..ap om visualiseringens betydelse. Vi har alla ut,ecklat var förmåga till visualisering. Visualiseringen kan vä,a ihop terminologi fran anatomi. psykologi. biomekanik och transformera det till en visualisering. I visualiseringen eller genom att bli bilden fysiskt. inte intellektuellt. kan studenten identifiera sig med bilden och förstärka sill kroppsligt-konstnärliga uttryck. När studenten är helt närvarande i sin kropp och känner hela kroppsformen. finns förutsällningar för all utveckla rörelseskickligheten. Lärarna använder visualisering med en helt ny medvetenhet idag. Sl-..apandet av ell känsligt instrument, kroppen. ger större medvetenhet om rörelsernas kommunikativa kraft och större möjligheter att både ge och ta in sceniska uttryck. Känsla. upplevelse och analys utvecklas i gestaltningar. Detta är all arbeta med konstens lärprocesser. Danslärare för blivande lärare i dans ma te första dans som 1-..onstform. ha insikt i utvecklingsprocesser och vara skickliga på all använda dans som ,erktyg för individuell utveckling. Minnen. kopplat till sinnen är grund för konst och upplevelse. För samtliga danslärare i projektet finns i botten en egen stark konstnärlig förankring, både som utörnre och som åskådare. Den ö,ertygelscn är omöjlig att rubba och på den byggs önskan att ge studenterna samma möjligheter. Berättelser och minnen har en viktig funktion i skapandet av en professionell identitet. I danslärarnas bakgrund finns även koppling till minnen och andra konstarter och tydligt syns ANHs behov av den kroppsliga njutningen. KMJs estetiserande analys och MKs musikaliska ådra i deras nuvarande verksamhet. I den empiriska studien synliggörs konstens plats i dansträning. I själva dansträningen ligger fokus på den personliga konstnärliga processen, inte på den sceniska danskonsten. Hur skall danslärare tänka för all medvetet utnyttja sin sceniska bakgrund i sin undervisning? Dansläraren kan t.ex. stärka studentens relation till danskonsten genom att i dansteknikklass referera till konstarten. till koreograter, till egna arbetsminnen, eller göra repertoarsekvenser. Andra , ägar ti Il att stimulera ett konstnärligt förhållningssätt och studentens erövrande av danskonsten är att understödja sceniska projekt, eller ha diskussioner om danskonst. Genom att utveckla övningar i speciella stilar och arbeta medvetet med övningar i relation till annan konstart förstärks studentens förhållande till konstarten dans.Danslärarna i pr?jektet växlar mellan flera olika lärarroller och ger olika grad av studentansvar beroende på uppgift och situation. De ser lärandet förankrat i studenten, och har. efter att ha givit material, en handledande funktion. Till skillnad från traditionell mästarlära betraktas inte dansläraren ?om den enda kunskapskällan, studenten stimuleras i dialog till all bidra med sina tankar. Danslärarna ger ansvar till studenten, som tolkar, uttrycker och tar över materialet, ger det en konstnärlig form. Den egna tolkningen och personligheten har stort utrymme i modern och nutida dans, men studenten skall arbeta kroppsligt korrekt i förhållande till stilens grundprinciper. Della är en stor förändring som skett successivt under 1990-talet. Tidigare var studenten i för?ta hand en mottagare av material och kunskap. Dagens studenter är i högre grad självständiga och ifrågasättande.I Freires kritiska pedagogik. den feministiska pedagogiken. i dagen? syn pa kunskap(ande) och i mästarläran finns kopplingen till kontexten, att lärandet sker i ett visst sammanhang. Skillnaden är all mästarläran handlar om att lära sig förmågor relaterade till ell yrke. ell utövande, medan kritisk och feministisk pedagogik tar sin utgångspunkt i en förändring av människans enskilda liv. att ta makten över sig själv. Jag uppfattar att kritisk och feministisk pedagogik i synen på lärande och i arbetsmetod inom dans till största delen överensstämmer med det jag valt att kalla den moderna mästarläran.Den moderna mästarläran knyter an till teorier om pedagogiska och konstnärliga lärprocesser. Därför är det viktigt att ge danslärare utrymme för kontinuerlig fortbildning. Under tiden projekten pågick, kunde jag hos de deltagande danslärarna tydligt höra och se en ökad kunskap och medvetenhet om de processer och metoder som styr lärandet. Den teoretiska fortbildningen har fortsatt pa många olika nivåer inom Danshögskolan och har idag en självklar plats. Stimulans till relkktion och utveckling är viktig för dem som skall driva utveckling för morgondagens danspedagoger, dansare och koreografer.
|
|
