| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Andersson, Håkan, 1959-
(författare)
-
Kränkning som kopplingsbegrepp avseende gärning och skada
- 2007
-
Ingår i: InfoTorg Juridik. - Stockholm : Bisnode.
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I flera fall från de senaste åren har kränkningsbegreppet behandlats - det handlar alltså om skadeståndsregeln vid vissa brott mot person, frihet, frid eller ära. Man har kunnat fråga sig om kränkningsersättningen är objektivt eller subjektivt bestämd, om det ska tas hänsyn till individuella förhållanden på gärningsmanna- respektive skadelidandesidan, om brottsrubriceringen i sig instrumentellt ska ge schabloniserade summor eller om andra differentieringar kan göras etc etc. I en ny dom från Högsta domstolen får vi en del klarlägganden och besked. Domen ger också upphov till några systematiska reflektioner kring hur det ideella kan diskuteras inom skadeståndsrätten, skriver professor Håkan Andersson i denna analys för PointLex.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Andersson, Håkan, 1959-
(författare)
-
Ansvarsproblem i skadeståndsrätten
- 2013
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Trilogin ”Skadeståndsrättsliga utvecklingslinjer” innehåller en mängd närläsningar av hur de olika frågorna inom skadeståndsrätten gestaltat sig i 2000-talets praxis. Genom tematiska inramningar och detaljanalyser ges en bild i rörelse av hur skadeståndsrätten idag fungerar, diskuteras och utvecklas. De enskilda rättsfallsanalyserna åskådliggör både skadeståndsrättens argumentativa förutsättningar och de materiella tillskott som fallen bidragit med. Trilogin gestaltar de skadeståndsrättsliga problemen kring ansvarsgrund (Bok I), ansvarsgräns (Bok II) och ersättningsbestämning (Bok III). Därmed blir varje bok en fristående monografisk behandling av respektive tema. Framställningen är uppbyggd så att de olika analyserna ska kunna läsas för sig och därmed vara av praktiskt värde för rättstillämpningen – samtidigt som både detaljerna och helheten ska ge ett rättsvetenskapligt mervärde.”Ansvarsproblem” är den första boken i trilogin. Den belyser varierade rättsliga berättelser som kan legitimera att ett visst subjekt ska ansvara – eller inte ansvara – för viss handling (respektive underlåtenhet) eller verksamhet. Därmed penetreras frågor om vad som överhuvudtaget utlöser culpaansvar, strikt ansvar och diverse möjliga mellanformer (inklusive skärpningar) av ansvar. Även frågorna kring handling kontra underlåtenhet analyseras. Gränsområdet till den kontraktuella sfären behandlas, med praktisk inriktning på hur argumentationen påverkas av olika rättsliga miljöers traditioner – professionsansvaret, tredjemansverkningar, förtroendefrågor etc aktualiseras därmed. Vidare presenteras en analysmodell för de argumentativa förfaringssätten vid strikt ansvar. Statens och kommunernas ansvar ges en bred framställning, vilken tar upp både de typiska och atypiska myndighetssituationerna – inklusive en större analys av det framväxande ansvaret för felaktigheter i rättstillämpningen. Ett omfångsrikt kapitel ägnas åt Europakonventionens inverkan på den nationella skadeståndsrättsliga diskursen och praktiska tillämpningen.
|
|
| 6. |
- Andersson, Håkan, 1959-
(författare)
-
Culpabegreppet – evigt samma ytuttryck, evigt nya konkretiserande avvägningar
- 2011
-
Ingår i: InfoTorg Juridik. - Stockholm : InfoTorg. ; :augusti, s. -75
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Finns det något mer välkänt och evigt inom juridiken än det ända sedan romartiden ständigt och oföränderligt vidareförda culpauttrycket? Alla känner ju till det och kan använda begreppets ordvändning för att rättsligt förstå och förmedla att någon handlat fel, varit vårdslös, oaktsam, slarvig eller … ja, culpös, helt enkelt. Men finns det verkligen ett entydigt innehåll i alla dessa utsagor som nyttjar de just nämnda glosorna – eller ligger homogeniteten blott i det språkliga uttrycket för de alltefterhand varierande värderingarna och avvägningarna kring ansvarsproblemet? Givetvis det senare – och det vet egentligen också alla jurister (men ibland kan det vara behagligt att gömma sig bakom det försåtligt otvetydiga ordet). Istället för att vara en allmän handlingsregel eller en moraliserande benämning på avvikelsen från det redan fastlagda rätta handlingssättet, handlar culparegeln om en metod för att på ett specialiserat sätt avväga de komponenter som talar för och emot ansvar i en konkret situation. En ny exemplarisk dom från Högsta domstolen demonstrerar detta, och får därför i denna artikel tjäna som utgångspunkt för en analys av komponenterna i detta så kända, men ändå märkligt undflyende, rättsliga begrepp.
|
|
| 7. |
- Andersson, Håkan, 1959-
(författare)
-
Den svenska EKMR-skadeståndsrätten (I) : Lagregleringen, ansvarsförutsättningarna och ramverket för skadeståndsdiskussionen
- 2011
-
Ingår i: InfoTorg Juridik. - Stockholm : InfoTorg. ; :juli, s. -44
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den svenska skadeståndsrätten har under det senaste decenniet förnyats och berikats genom att Europakonventionen (EKMR) alltmer kommit att normaliseras som en integrerad del av rättsdiskursen. Högsta domstolen har i en serie viktiga prejudikat utstakat förutsättningarna för hur EKMR kan påverka argumentationen i skadeståndsmål, och nu föreslås – i utredningen SOU 2010:87 – detta rättsläge bli stabiliserat genom lagstiftning. I anslutning till detta lagförslag kan ett antal teman kring EKMR och skadeståndsrätten summeras (i denna och en kommande artikel). Om SOU-förslaget (och HD-praxisen) ytterst kort ska sammanfattas, kan man betona budskapet om skadeståndet som ett av rättsmedlen, men inte det viktigaste, när EKMR omsätts i svensk verklighet – och när väl förutsättningarna för skadestånd grundlagts, återstår alla de övriga rättsliga detaljfrågorna om kausalitet, ersättningsberättigad krets, ansvarsgräns, skadeuppskattning, etc.
|
|
| 8. |
- Andersson, Håkan, 1959-
(författare)
-
Den svenska EKMR-skadeståndsrätten (II) : Europeiseringens diskurspåverkan och de ökade kraven på EKMR-argumentationens konkreta relevans
- 2011
-
Ingår i: InfoTorg Juridik. - Stockholm : InfoTorg. ; :augusti, s. -47
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den förra artikeln om EKMR-skadeståndsrätten belystes – i anledning av lagförslaget SOU 2010:87, som nu i höst kommer att behandlas på justitiedepartementet – ansvarsförutsättningarna och ramverket för hur EKMR kan bli en del av den svenska rätten. I denna andra artikel behandlas steget därefter, dvs hur EKMR och överhuvudtaget europeiseringen påverkar den detaljerade diskussionen av tillämpningsfrågor när väl ansvarsgrunden fastlagts. Såväl kritiska som konstruktiva synpunkter på hur denna ”översättning” av EKMR till svensk skadeståndsrätt har fungerat och kan komma att – alltmer normaliserat – fungera i framtiden, läggs fram i denna analys. Den bakomliggande tanken – eller känslan – är att vi behöver mer av reflekterande rättsvetenskaplig differentiering än svartvit förenklad entydighet.
|
|
| 9. |
- Andersson, Håkan, 1959-
(författare)
-
Den svenska EKMR-skadeståndsrätten (III) : Diskussionen av olika horisontella verkningar
- 2011
-
Ingår i: InfoTorg Juridik. - Stockholm : InfoTorg. ; :augusti, s. 1-35
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I de tidigare artiklarna i denna EKMR-trilogi har behandlats den struktur inom svensk skadeståndsrätt, som nu etablerats för krav med anknytning till konventionen; vidare har ett antal argumentativa och retoriska tendenser iakttagits, varvid budskapet har varit, att ju mer EKMR normaliseras desto mer sofistikerat måste man översätta konventionens ”rättigheter” till skadeståndsdiskursen och anpassa argument och ersättningsnivåer för att undvika de initiala, experimenterande försöken att använda EKMR som trumf mot de detaljerade rättsliga berättelserna. I denna tredje och sista artikel undersöks en av de – åtminstone tidigare – mest brännande frågorna, nämligen möjligheten till horisontell tillämpning mellan privata subjekt. HD har i NJA 2007 s 747 sagt nej, och det nu liggande lagförslaget i SOU 2010:87 väljer att inte reglera frågan. Huvudregeln är därmed klar – ingen horisontell tillämpning. Men det kan tänkas undantagssituationer då standarden enligt EKMR kan påverka befintliga nationella skadeståndsregler; och även utanför skadeståndsrätten kan en dylik standardpåverkande inverkan medföra att horisontella förbindelser berörs av EKMR. I dessa undantagsfall måste dock argumentationen preciseras och skärpas rejält bortom de tidigare – av HD underkända – kategoriska men vaga hävdandena av (eller önskemålen om) en allmän rätt eller möjlighet till sådana krav.
|
|
| 10. |
|
|
