| 1. |
- Rickels, Wilfried, et al.
(författare)
-
The future of (negative) emissions trading in the European Union
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under the European Union Emissions Trading System (EU ETS), operators must surrender allowances corresponding to the emissions of greenhouse gases (GHG) from their installations. The supply of allowances in the EU ETS decreases linearly and, all else equal, is expected to end around 2057. An earlier cut-off date is likely to follow from the European Council’s recent decision that the EU should reach net-zero GHG emissions by 2050. Scenarios published by the European Commission even anticipate a net-negative cap in the EU ETS from 2045 onwards, generated through carbon dioxide (CO2) removals. Upholding emissions trading, in the long run, therefore entails significant use of credits resulting from atmospheric CO2 removal activities. However, in its current form, the ETS Directive does not contain any legal basis for generating CO2 removal credits. Integrating CO2 removal into the EU ETS would, thus, require fundamental amendments of the ETS Directive, waiving the currently mandatory association binding emitting activities to the adoption of emission abatement technologies. The next policy window for such amendments will open in 2021, following the decision on a more ambitious EU 2030 emission reduction target. This conceptual paper explores various design options for integrating negative emissions technologies (NETs) into the EU ETS. We discuss their potential implications for emissions trading at large and address the specificity of bioenergy with carbon capture and storage (BECCS): repealing the provision that installations exclusively using biomass are not covered by the ETS Directive, BE(CCS) installations could in principle fall within the scope of the ETS Directive. Theoretically, it would be possible to consider free allocation of biogenic credits to BE(CCS) installations. Bioenergy operators could avoid having to surrender these biogenic allowances through the use of CCS and instead sell them on the EU ETS market, having implicitly received credits for the removal of CO2 from the atmosphere.
|
|
| 2. |
- Holgersson, Stefan, 1967-
(författare)
-
Justitieministern: “Sätta hårt mot hårt” : en studie av polisens användning av våld och förmåga att hantera konflikter
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport skulle kunna fylla en uppgift liknande en haveriutredning angående polisers förmåga att hantera konflikter och använda våld. När det gäller haveriutredningar, till exempel inom flygfarten väljer man att lyfta fram en situation som har gått fel och inte att studera alla lyckade landningar. I och med att fokus är på förbättringsbehov kan det finnas en risk att någon drar slutsatsen att övergrepp och otillåten våldsanvändning bland polispersonal är ett omfattande problem. Så är inte fallet. Det finns väldigt många bra poliser som mestadels gör bra ingripanden. Det hade gått att skriva en rapport om dessa ingripanden, men det finns en anledning att haveriutredningar inom flygfarten försöker lokalisera orsaker till problem och inte fokusera på bra landningar. Syftet med denna rapport är att komma tillrätta med problem och utveckla polisverksamheten. Därför är fokus på förbättringsbehov.Utbildning av poliser i konflikthantering och våldsanvändningI konfliktsituationer är det betydelsefullt att poliser har en god förmåga att kommunicera och om så behövs, en hög förmåga att bruka våld på ett väl avvägt sätt. Dessutom måste poliser ofta under stress fatta beslut med ett bristfälligt beslutsunderlag.Det förhållandevis nya konceptet POLKON (polisiär konflikthantering) lyfts i rapporten fram som ett stort steg i rätt riktning vad gäller polisens hantering av konflikter och användning av våld. Det framgår dock att det finns stora brister inom detta utbildningsområde. Det gäller både grundutbildning och fortbildning. Ett flertal av polisutbildningens praktiska moment skulle snarare kunna definieras som ett ”prova-på-tillfälle” än som övningar som syftar till att befästa kunskaperna. Exempelvis genomför en polisstudent i genomsnitt under hela sin utbildning en mörkerskjutning trots att de flesta skjutningarna inträffar under dåliga ljusförhållanden.Skjutträning är många gånger statisk för att klara av ett kompetensprov som inte är anpassat efter de krav som finns på hur poliserna ska agera i verkligheten. Det finns till exempel inget moment under kompetensprovet som handlar om att göra en bedömning om huruvida polis ska skjuta eller ej i en viss situation. Inte heller att skjuta ett varningsskott eller att skjuta i benet. Om en polis skjuter ett varningsskott eller träffar i benet under kompetensprovet får han eller hon underkänt. Övningar i taktisk reträtt förekommer sällan eller aldrig. Liksom träning att söka skydd framför att verka med vapnet och att deeskalera en situation. Både grund och fortbildningen brister även när det gäller andra typer av våldsanvändning. Det har bland annat vid intervjuer framförts att det är ett glapp/tomrum mellan de tekniker som övas för att hantera en relativt lugn person till de tekniker som övas för att kunna agera i ”värstascenarier”.En av de allvarligaste utbildningsbristerna i polisers konflikthantering är att praktiska moment i att öva kommunikation är så få att det inte finns förutsättningar att bygga upp en professionell kommunikationsförmåga i konfliktsituationer. Istället styr polisernas tidigare erfarenheter och personliga egenskaper denna förmåga. Att personer med en liten livserfarenhet rekryteras är därför ett problem i sammanhanget.Trots att nyutexaminerade poliser behöver utveckla ett antal förmågor har fortbildningen bara ambitionsnivån att utbildningen ska upprätthålla deras kunskap. I praktiken når man inte ens upp till detta mål. Polismyndigheten är beredd att frångå den absolut minsta mängd årlig fortbildning som myndigheten själva angett som nödvändig för att polispersonal ska upprätthålla en acceptabel kunskapsnivå inom ett område som man uttrycker är avgörande för polisers arbetsmiljö, medborgarnas rättssäkerhet och Polismyndighetens trovärdighet. Polismyndighetens hantering av utbildningsfrågor kan sammanfattas på det sätt en instruktör i polisiär konflikthantering gjorde: ”Det är fullkomligt vansinnigt”.Bristande kritisk reflektion och ett fokus på att presentera tilltalande bilder av verksamheten Ett problem i sammanhanget är att polisen har en låg förmåga att ta till sig av kritik och stora brister i att reflektera kritiskt kring sin egen del i situationer som uppkommit. Polismyndigheten är långt ifrån att vara en lärande organisation. I rapporten framgår att Polismyndigheten har en förkärlek till att skylla på externa faktorer för att förklara ett skeende och att stor kraft läggs på att presentera tilltalande bilder av verksamheten. Även om ett sådant förfaringssätt kan ge ett gott intryck av polisen, vilket ur vissa aspekter är positivt, undertrycker det ett behov av förändring (se t.ex. Holgersson och Wieslander, 2017; Holgersson, 2018b). Denna omständighet finns anledning att vara medveten om när Polismyndigheten hänvisar till framtida aktiviteter som exempelvis en utbildningsinsats eller ny inriktning på polisernas utbildning i polisiär konflikthantering. Man bör fästa samma tilltro till denna typ av budskap från Polismyndighetens sida som till information från ett kommersiellt företags marknadsavdelning (inom polisen kallad kommunikationsavdelning) som gör reklam för en produkt, där vare sig högsta ledning, kvalitetsansvarig, ansvarig för inköps- eller marknadsavdelningen behöver ta ansvar för om produkten inte lever upp till det som utlovats. Den som riskerar bli straffad om produkten visar sig vara farlig är den som arbetat i kassan och sålt produkten.Rekryteringsprocessen och att hantera signaler om olämpligt beteendeDet finns indikationer på att rekryteringsprocessen av poliser har brister. Frågetecken finns kring utformningen och utfallet av den inledande rekryteringsprocessen. Vidare har individer fått anställning som polis trots att tydliga signaler kommit under utbildningstiden på att de inte är lämpliga. Många som intervjuats har uppgett att det finns indikationer på att kravet på att få ett visst antal poliser har gjort att kvantitet går före kvalitet. Eftersom ett felaktigt beteende från en enskild polis kan få stora konsekvenser anges detta förhållande som problematiskt.Stor vikt fästs vid att en juridisk process ska visa om ett agerande från polisens sida var korrekt eller ej. Det gör det svårare för Polismyndigheten att komma tillrätta med olämpliga individer och olämpligt beteende. Det är olyckligt när polisers handlingsutrymme definieras som att det är acceptabelt att agera på ett visst sätt så länge inte en juridisk prövning leder till en fällande dom. Problemet är att det kan ha begåtts juridiska fel som är så stora att det borde ha lett till en fällande dom, men att polisens Avdelning för särskilda utredningar (SU) gjort ett dåligt arbete. Det kan ha begåtts juridiska fel som borde lett till en fällande dom, men att detta är svårt att bevisa (även när utredningsprocessen skötts på ett bra sätt). Det kan även ha begåtts fel som inte är av den arten att de ens ska leda till åtal.Flygbranschen har valt en annan väg och delvis frångått att straffa enskilda. Till exempel genom att man i flera länder, bland annat Sverige, har gjort det möjligt för anställda att rapportera fel som de själva har begått utan att löpa risk att lagföras. Målet är istället att snabbt identifiera och rätta till säkerhetsproblem (se t.ex. Brandel, 2002). Polismyndighetens nuvarande förhållningsätt innebär i normalfallet försvar och inte att försöka få fram vilka lärdomar som kan dras av en händelse. Ett problem i sammanhanget är polisers anmälningsskyldighet. Får polis kännedom om brott som hör under allmänt åtal ska det rapporteras enligt polislagen. Här behövs en förändring som inte ligger inom Polismyndighetens beslutsmandat för att skapa bättre förutsättningar för att den ska bli något som skulle kunna betecknas som en lärande organisation.Hårda tag som lösningenEn viss problematik kan ha olika orsaker som kan kräva olika åtgärder. Att mer eller mindre slentrianmässigt hävda att hårda tag är lösningen kan få motsatta effekter. Att agera på ett hårt sätt som inte är genomtänkt ökar risken för en polarisering, där förtroende och tillit till polisen och andra samhällsinstitutioner kan minska i vissa grupper. Att poliser i sin externa kommunikation om sitt arbete använder ord som ”utplåna”, ”neutraliserad” och ”anfall” kan ge intryck av att polisen är en stridande part i något som närmast kan liknas vid ett krig. Att måla upp polisen som en stridande part kan öka risken för angrepp mot poliser och även påverka hur polispersonalens agerar i vissa områden och mot vissa grupperingar. En ond cirkel kan uppstå.När polisen har utsatts för angrepp hävdar Polismyndigheten ofta att det är ett kvitto på att polisen har skapat ett tryck mot rätt personer och grupperingar. Angreppen tolkas inte sällan som att det finns anledning att öka trycket ytterligare. Att ensidigt tolka angreppen som ett bevis på lyckat polisarbete kan vara problematiskt om andra orsaker helt eller delvis ligger bakom angreppen. Att poliserna blir ”tuffare” kan få en motsatt effekt, förvärra en situation och exempelvis stärka gängidentiteten i löst sammansatta gäng. En genomgång av olika yttranden från Polismyndigheten visar att myndigheten ofta framställer sig själv som ett offer. Avsaknaden av kritisk reflektion kring att polisen faktiskt kan ha varit en medaktör till att en problematik har uppstått är tydlig i många fall. Hur strategiskt är det exempelvis att Polismyndigheten har upprättat en lista på särskilt utsatta områden när problemen verkar skilja sig åt mycket både i omfattning och i karaktär? Genom polisens definition finns en risk för stigmatisering och att det kan uppfattas finnas en likn
|
|
| 3. |
- Nygårds, Olle, et al.
(författare)
-
Karteller och korruption : Otillåten påverkan mot offentlig upphandling
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I flera studier har Brottsförebyggande rådet (Brå) undersökt otillåten påverkan riktad framför allt mot myndighetspersoner.1 Genom trakasserier, hot, våld, skadegörelse och korruption kan poliser, tullare, åklagare och andra yrkesgrupper förmås att titta åt andra hållet, agera i viss riktning eller läcka information. Otillåten påverkan kan också gälla vittnen och brottsoffer. Det gäller då att få vittnen att plötsligt ”glömma” allt de sett eller lämna felaktiga uppgifter till myndigheterna.Den här rapporten handlar om otillåten påverkan på ett annat område än myndighetsutövning och rättsprocess. I stället tar den sikte på den offentliga sektorns inköp av varor och tjänster, det som kallas för offentlig upphandling. Det är denna upphandling som är föremål för otillåten påverkan.
|
|
| 4. |
- Åslund, Åsa, 1964-, et al.
(författare)
-
Arbetsmiljöansvar vid frivilligas deltagande i räddningsinsatser
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport behandlas främst frågor avseende arbetsmiljölagens tillämplighet i situationer där frivilliga deltar i räddningsaktioner i Sverige. Vilka arbetsmiljörättsliga skyldigheter föreligger för de inblandade i denna situation och har det någon rättslig betydelse om de frivilliga är organiserade i ideella föreningar?Rapporten grundar sig i ett traditionellt rättsvetenskapligt angreppssätt, där olika rättskällor i form av lagstiftning, annan rättslig reglering, förarbeten, rättspraxis och doktrin studeras.Syftet med rapporten är således att studera vem i en räddningsinsats som, enligt svensk rätt, ansvarar för vilken del av arbetsmiljöansvaret, gentemot vem. Syftet förutsätter ett fokus på ansvarsbegreppet som sådant, på de rättsliga reglerna om arbetsmiljöansvar och på de rättsliga förutsättningarna för arbetsmiljöansvar i de nya samverkansformer för räddningsinsatser, som inkluderar frivilliga aktörers deltagande. Särskilt fokus riktas i rapporten mot de så kallade civila insatspersonerna (CIP).Av vad som sägs i förarbetena till lagen om skydd mot olyckor skulle man kunna dra slutsatsen att den kommunala räddningstjänsten bär ett arbetsmiljöansvar under hela tiden vid en olycksplats. Frågan är emellertid om detta är en avsedd tolkning. I praktiken är det dessutom knappast praktiskt möjligt att realisera ett sådant ansvar innan räddningstjänsten kommit fram till den aktuella skadeplatsen.Avslutningsvis behandlas även frivilligorganisationer i form av ideella föreningar och särskilt frågan om sådana ideella föreningar kan bära ett primärt arbetsmiljöansvar för de frivilliga som befinner sig på olycksplatsen.
|
|
| 5. |
- Cerneckis, Gvidas, 1991-, et al.
(författare)
-
Avknoppningar av kommunala verksamheter - i behov av nya regler?
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Begreppet avknoppning används genomgående för att beskriva en form av privatisering som inte sällan innebär att en verksamhet övertas av tidigare anställd personal, som fortsätter bedriva den i egen regi. I samband med avknoppningar aktualiseras följaktligen såväl civilrätt som offentligrätt.I kommunallagen föreskrivs bland annat att understöd till enskilda företag är förbjudet såvida inte synnerliga skäl föreligger. Huruvida ett beslut om avknoppning innebär ett sådant stöd, prövas genom laglighetsprövning, vilket kan påkallas av varje kommunmedlem. Prövningen innebär att domstolen kan upphäva beslutet ifall det strider mot förbudet. En kommun kan emellertid verkställa beslutet innan prövningen har gjorts. Verkställandet sker exempelvis genom att kommunen träffar ett försäljningsavtal med en privat aktör. Kommunen uppträder således som avtalspart gentemot köparen och är bunden av de villkor som i avtalet fattas. Problem uppstår när domstolen upphäver ett beslut om avknoppning som skett till underpris, efter att verkställandet av beslutet i fråga redan har skett. Denna problematik har ställts på sin spets i ett antal fall, där enskilda företag förvärvat fungerande verksamheter till ett pris som, i jämförelse med värderingar i efterhand, har visat sig kraftigt understiga marknadsvärdet. Även om de kommunala besluten om avknoppningar i dessa fall har undanröjts, har det visat sig vara komplicerat att rätta besluten, huvudsakligen på grund av bindande civilrättsliga avtal.Sammanfattningsvis kan avknoppningar föranleda rättslig problematik som i denna uppsats närmare analyseras.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Holgersson, Stefan, 1967-, et al.
(författare)
-
En extern utvärdering av påskupploppen och dess efterspel
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I augusti 2022 publicerade vi en forskningsrapport med titeln ”Är vattenkanoner lösningen? Påskupploppen 2022 och dess efterspel”. Rapporten utgick från de våldsamma upplopp som skedde på flera olika platser i Sverige under påsken 2022. Bilderna från kravallerna och vad som utspelade sig var chockartade som ledde till omfattande diskussioner med drastiska politiska förslag, men även en omfattande intern kritik inom Polismyndigheten. Polismyndigheten tillsatte en egen utvärdering, där rikspolischefen utsåg vem som skulle leda denna. Polismyndigheten formulerade även utvärderingens syfte och påverkade också på andra sätt upplägget på utvärderingen. Innevarande rapport innehåller en del kompletterande information till vår tidigare rapport och framförallt en analys av den utvärdering av påskupploppen som utfördes i Polismyndighetens regi och presenterades i slutet av december 2022. Analysen visar att Polismyndighetens så kallade externa utvärdering har så stora brister att den knappast kan betraktas som en utvärdering. Det är definitionsmässigt heller inte en extern utvärdering eftersom den har upprättats av Polismyndigheten och gjorts av polisanställda.Medborgare och politiker har goda skäl att kräva att Polismyndigheten framgent kan hantera den typ av angrepp som skedde under påskhelgen 2022 på annat sätt än som var fallet. Av det som utspelade sig på de olika platserna där det var upplopp under påskhelgen går det att identifiera ett flertal konkreta förändringsbehov, som med relativt enkla medel går att åtgärda. Det handlar exempelvis om att öka polisers förmåga att agera inom ramen för SPT-konceptet genom att ge dem adekvat utbildning och utrustning. Men också om styrning- och ledningsfrågor, om underrättelsetjänstens arbete och om att utveckla arbetsmiljöarbetet kopplat till särskilda händelser. Listan över relativt enkla konkreta åtgärdsförslag går att göra lång och framkommer på olika ställen i denna rapport. Huvudskälen till Polismyndighetens tillkortakommanden under påskupploppen har dock att göra med strukturella problem som visar sig inom en rad olika områden, till exempel i låg brottsuppklaring, dåligt resursutnyttjande och, som i detta fall, att förebygga och hantera våldsamma upplopp. Utan att hantera de strukturella problemen kommer effekten av andra åtgärdsförslag att bli låg. Det spelar ingen roll om polisen får distansvapen eller om skjutkungörelsen förändras. Problemen handlar om något helt annat än de framförda kraven på bland annat vattenkanoner och gummikulor. Några exempel på strukturella problem som framträder i rapporten:KunskapssynenBristande planeringsförmågaBristfälliga analyserBristfällig strategisk förmågaPersonalen behandlas inte som organisationens viktigaste resursEn bristande respekt att följa lagar och reglerBristande transparens och tillämpandet av manipulativa kommunikationsstrategierTjänstetillsättningar inom PolismyndighetenDen interna tystnadskulturenDen förhärskande organisationsfilosofin inom Polismyndigheten.Påskupploppen kan utgöra en väckarklocka att fokus bör vara på hur polisen använder tilldelade resurser snarare än på behovet av förändrad lagstiftning, ökade resurser och nya polisiära verktyg. En sådan diskussion har ännu inte skett och detta är ett stort problem eftersom polisen på så sätt inte får ett tillräckligt yttre incitament att utvecklas. En kort beskrivning av innehållet i rapportens kapitel:Kapitel 2 problematiserar polisledningens uttalanden efter påskupploppen, nämligen att det som hände kom som en överraskning. Kapitel 3 tar upp vikten av att polisen reflekterar över sin egen roll som medaktör till att en händelse eskalerar och att denna insikt var en viktig framgångsfaktor när polisen lyckades utveckla sina metoder efter Göteborgskravallerna år 2001. Kapitlet riktar in sig på vilket ansvar Polismyndigheten har för att en del personer i vissa situationer väljer att angripa poliser med våld och hur Polismyndigheten kan agera för att framgent minska en sådan risk. Vi menar att det är betydelsefullt att inte avgränsa analysen bara till dagarna då våldet uppstod för polisens möjligheter att påverka att liknande händelser inte ska inträffa. Kapitel 4 handlar om polisens tillståndshantering och dess effekter. Kapitel 5 tar upp polisens förebyggande arbete i samband med tillståndsgivna allmänna sammankomsterna. Kapitel 6 berör att kravaller inte är något nytt fenomen i Sverige eller i andra länder och hänvisar till nationell och internationell forskning om polisens hantering av folksamlingar. Kapitel 7 behandlar polisens sätt att tillämpa SPT-konceptet under påskupploppen. Kapitlet innehåller många bilder för att tydliggöra analysen och de slutsatser som dras i kapitlet. Kapitel 8 beskriver hur vissa polisers agerande under påskhelgen ökade hotbilden. Kapitel 9 behandlar frågor som rör bemanningen och om den var tillräcklig.Kapitel 10 tar upp arbetsmiljöfrågor. Kapitel 11 analyserar behovet av att utveckla SPT-taktiken och ny utrustning. Kapitel 12 beskriver Polismyndighetens externa kommunikation och riskerna med denna. I detta kapitel förklaras varför Polismyndighetens utvärdering kan ses som en del av en kommunikationsstrategi och inte bör betraktas som en oberoende utvärdering.Kapitel 13 innehåller ett slutord.
|
|
| 10. |
- Holgersson, Stefan, 1967-, et al.
(författare)
-
En fallstudie av Polismyndighetens mediala kommunikation efter ett granskande reportage i juni 2022
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna forskningsrapport analyserar Polismyndighetens externa kommunikation med anledning av ett granskande reportage i SvD. Reportaget som publicerades den 1 juni 2022 hade titeln ”Nödropet inifrån – SvD granskar: Därför löser inte polisen gängmorden.” I rapporten framgår att Polismyndigheten tillämpade olika former av former av kommunikationsstrategier för att föra ut ett alternativt budskap om ett framgångsrikt polisarbete.
|
|
