| 1. |
|
|
| 2. |
- Eriksson Baaz, Maria, 1971-, et al.
(författare)
-
The Complexity of Violence : A critical analysis of sexual violence in the Democratic Republic of Congo (DRC)
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report, the first in Sida’s gender-based violence series, draws on an original case study, including extensive interviews with members of thearmed forces in the Democratic Republic of Congo (DRC). By critically exploring and convincingly challenging existing stereotypes and narratives about sexual violence in conflict settings, the authors reveal the need for a nuanced understanding of SGBV, including its invisible victims. Their analysis transcends reductionist explanations that separate SGBV from other forms of violence that afflict war-torn societies, and haunt post-war contexts. They thus provide invaluable insights into the complex circumstances in which SGBV occurs.
|
|
| 3. |
- Elgenius, Gabriella
(författare)
-
Civilsamhällets bidrag till integration i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar.
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna policy brief sammanfattar slutsatser från det pågående projektet ”Rethinking Integration: en komparativ studie om civilsamhället i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar som karaktäriseras av mångfald” och syftar till att analysera på vilka sätt civilsamhället bidrar till integration. Resultaten visar att civilsamhället bidrar betydligt till integration genom mångsidiga och behovsanpassade aktiviteter, vilket pekar på vikten av att uppmärksamma formella såväl som informella initiativ. Projektet finansieras av Vetenskapsrådet och leds av Gabriella Elgenius, professor vid Göteborgs universitet, i samarbete med Juta Kawalerowicz, forskare vid Stockholms universitet, och Jenny Phillimore, professor vid Birminghams universitet.
|
|
| 4. |
- Elmqvist, Anna, et al.
(författare)
-
Omsorgen om landsbygdens äldsta : Kommuner och civilsamhälle i fokus
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna skrift redovisas resultat från projektet ”Omsorgen om landsbygdens äldsta. Kommunens och civilsamhällets omsorgsnätverk i semi-rurala miljöer”. Syftet med projektet är att öka kunskapen om hur äldre som bor på landsbygden själva ser på sitt åldrande, vad man är engagerad i, hur man vill bo och vilket stöd och vilken hjälp man har och ger till andra. I projektet studeras hur några mindre landsbygdskommuner ordnar äldreomsorgen och hur kommunerna och vissa lokala aktörer förhåller sig till äldres behov och intresse.Fokus i denna skrift riktas mot kommunens sätt att organisera och genomföra omsorg, samt hur den är kopplad till det civila samhällets aktörer. Materialet som ingår har insamlats i de tre kommunerna Valdemarsvik, Ydre och Åtvidaberg. I denna skrift redovisas resultat från intervjuer som genomförts med representanter för dessa kommuner (kommunalråd, kommunchef, omsorgschef ). Redovisningen av intervjuerna berör de intervjuades syn på den egna kommunens förutsättningar, kommunernas strategier och framtidssyn. Skriften innehåller också resultat från intervjuer med representanter från civilsamhället, seniorföreningar (PRO:s och SPF:s ordförande, vice ordförande, styrelseledamot) och kyrka (diakon, präst). I dessa intervjuer berörs synen på förhållandena för kommunens äldsta, samt civilsamhällets roll som omsorgsaktör.Trots att de tre kommunerna kan förefalla likartade, visar studiens resultat på skillnader dem mellan. I Åtvidaberg finns ett tydligare centralortsfokus än i de andra två kommunerna. Även om Ydre som är en liten kommun också har en given centralort dit verksamheter koncentreras, finns ett tydligare landsbygdsfokus. Ydre är en skogs- och jordbrukskommun med en hög andel egna företagare. Inom kustkommunen Valdemarsvik förs ett tydligare resonemang om hur man ska kunna erbjuda service i olika kommundelar, något som man upplever att kommuninvånarna är angelägna om. Valdemarsvik består av flera relativt självständiga samhällen vilka tidigare var egna kommuner och som månar om sin egen självständighet. Arbetet i kommunen har även präglats av resonemanget ”hela kommunen ska leva”. I de två kommunerna Ydre och Valdemarsvik, har man poängterat att närheten till sitt lokalsamhälle liksom personkännedom är viktiga faktorer i äldreomsorgen, medan man i Åtvidaberg i större utsträckning har utgått från att man bättre tillfredsställer äldre personers behov genom att äldre kommer närmare service och tillgänglighet i centralorten. Den stora frågan i alla tre kommunerna är hur man ska kunna erbjuda äldreomsorg med samma kvalitet som idag till en växande andel äldre men med minskande skatteintäkter. Här är dock inställningen att det är något som måste lösas på nationell nivå t ex genom utjämningsbidrag för att man ska kunna åldras på jämlika villkor nationellt.Frågor som är ständigt aktuella i kommunerna gäller hur man ska kunna tillfredsställa tillgänglighet till servicefunktioner för dem som bor längre ut i kommunerna, utanför centralorten eller de större samhällena. Kollektivtrafiken på landsbygden utgör en stor kostnad och turtätheten minskar kontinuerligt. För dem som inte längre kan köra bil kan detta bli en avgörande fråga för om man kan bo kvar eller ej. Färdtjänst täcker en del av behovet liksom anropsstyrd trafik, men fungerar sämre för att upprätthålla sociala kontakter som huvudsakligen sker på kvällstid eller helger. Att kunna erbjuda äldre bra och funktionella bostäder är ytterligare en fråga som tas upp. Man är beroende av att någon vill erbjuda bostäder samt att det finns en betalningsvilja hos äldre personer för den typen av bostäder, båda dessa faktorer upplevs som problematiska. Idén att främja kvarboende kan å ena sidan förstås i ljuset av att det är en kostnadseffektiv strategi i en tid där decentralisering ställer ökade krav på kommuner att själva sörja för sin välgång och där medborgarnas resurser och hälsa blir allt viktigare för utvecklingen i lokala miljöer. Å andra sidan kan kvarboendeprincipen ses som en form av nyliberal vision som betonar inte bara regioners utan också enskilda individers egenansvar, självtillräcklighet och valfrihet.Sammantaget ter sig ett friskt och aktivt åldrande – förkroppsligat i kvarboende – ofta både nödvändigt och önskvärt. Mycket av strategierna går ut på att den äldre människans vardag ska kunna fortsätta att fungera som förut. Omsorgen går ut på att bevara förmågor. När det gäller att skapa ett äldrevänligt samhälle med goda kommunikationer kommenterade exempelvis en av studiens informanter: ”Så folk ska kunna få sin vardag att, så länge som möjligt, vara ganska lik den man har haft förut”.Från kommunernas sida räknar man med att verksamheten i större utsträckning kommer att koncentreras till att möta äldres grundläggande behov, något som i skriften betecknas anpassningslogik. Man förutsätter då att andra aktörer än kommunerna ska tillfredsställa övriga behov, men riktigt hur det ska gå till är ibland oklart. Det kan gälla dels privata marknadsaktörer som dock är beroende av ekonomisk lönsamhet, dels frivilligorganisationer och anhöriga. Föreningsliv och kyrkan uppfattas som viktiga komplement av såväl kommunen som av organisationerna själva. De äldre ses som en resurs för den egna gruppen, samtidigt som representanter för kyrkan och frivilligorganisationerna menar att människor inte alltid är benägna att be om hjälp ens av närstående. Föreningar och frivilligverksamheter står för en stor del av aktiviteterna på landsbygden men är beroende av eldsjälar och kontinuiteten är därför osäker. Det finns dock en optimism om att det sker generationsskiften även inom dessa verksamheter som bidrar till att göra fortlevnaden möjlig. Föreningsliv och dylikt blir ett sätt att skapa ringar på vattnet, att vara ett forum där sociala nätverk kan etableras och fortsätta växa på egen hand. I studien framgår även att många äldre själva fyller en viktig roll både som omsorgsgivare och för det sociala livet i stort.I skriften skisseras olika vägar för att lösa den brännande frågan om hur den mindre kommunen kan möta en framtid med krympande kommunstorlek och samtidigt tillförsäkra god service till en åldrande befolkning. Sannolikt är det så att olika lösningar passar olika väl i olika typer av kommuner och för olika typer av frågor. Ett resultat som framkommer i skriften är att de lokala förhållandena behöver bli en utgångspunkt för den planering som sker för att möta framtiden. Kan hända är det olika lokala initiativ som gör en verklig skillnad, initiativ som kan genomföras med stöd från regional och statlig nivå. Lösningen kan i många fall handla om att finna en balans mellan politiska ambitioner, framåtanda och anpassningslogik.
|
|
| 5. |
- Aslan Akay, Pinar, Fil. Dr. 1986-
(författare)
-
Återvändande och (åter)integration för barn i familj : En systematisk kunskapsöversikt
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det övergripande syftet med denna kunskapsöversikt har varit att sammanställa forskning om återvändande och (åter)integration för barn i familj, med fokus på utbildning, sociokulturell (åter)integration och hälsa, samt möjligheter och hinder för en framgångsrik återvändande- och (åter)integrationsprocess. Målet med kunskapsöversikten är att bidra till ökad beredskap för samhällsaktörer i Sverige som är involverade i återvändandeprocessen för barn i familj. En sådan beredskap kan öka barn och familjers möjligheter att förbereda sig och mobilisera sina resurser inför ett återvändande, och ge barnen bättre förutsättningar till anpassning efter återvändandet.Att upprätthålla en ordnad och säker migration samt förmå individer som har ett av- eller utvisningsbeslut att återvända är en viktig fråga för många europeiska länder idag, inklusive Sverige. Men asyl- och återvändandeprocessen behöver också genomsyras av ett barnrättsperspektiv, vilket svenska myndigheter som är involverade i denna process har uppmärksammat och arbetat med under en längre tid. I detta avseende har barn i familj, det vill säga barn som ansökt om uppehållstillstånd tillsammans med sina vårdnadshavare, identifierats som en särskilt sårbar grupp. Forskning visar att barn i familj ofta känner sig oinformerade, och de beskriver sin egen delaktighet i asyl- och återvändandeprocessen som låg. Det kan leda till känslor av chock och uppryckthet i samband med återvändandet, vilket kan påverka barnens psykosociala hälsa på både kort och på lång sikt. Forskning inom området visar även på stora utmaningar för barn att integreras i skolan efter ett återvändande. Översikten visar att språksvårigheter, en ny utbildningskontext, bristen på kompetens hos skolpersonal samt administrativa och ekonomiska hinder kan hämma barnens möjligheter att tillgodogöra sig utbildning i återvändarlandet. Barn i familj kan även utsättas för mobbing och utanförskap av både jämnåriga och vuxna på grund av sin status som återvändare, en brist på sociokulturell kunskap eller bristande språkkunskaper. Sociala nätverk kan i detta avseende fungera som ett skydd, till exempel i form av jämnåriga släktingar i återvändarlandet som kan vägleda och släppa in de återvändande barnen i den sociala gemenskapen.Kunskapsöversikten har identifierat ett antal kunskapsluckor. Det råder till exempel en stor brist på forskning som följer barnen, och som undersöker hur barnens situation utvecklar sig över tid. Den begränsade forskning som finns på detta område indikerar att några av de problem som observeras initialt vad gäller bristen på sociokulturell tillhörighet och social integration kan försvinna eller mildras över tid. Det går emellertid inte att dra några slutsatser om hur en utveckling över tid påverkas av andra faktorer, såsom levnadsförhållanden och tillgången till resurser. Det finns också otillräcklig kunskap om hur olika bakgrundsfaktorer, såsom kön, ålder och socioekonomisk bakgrund inverkar på barnens (åter)integration efter ett återvändande. De fåtal studier som finns i området pekar på att vissa grupper kan vara särskilt utsatta innan och efter ett återvändande, till exempel flickor samt barn i yngre och övre tonåren.Med utgångspunkt i de resultat som presenteras ges en rad rekommendationer. Ett exempel på förslag är att det föreligger ett behov av att utveckla och förtydliga roll- och ansvarsfördelningen för olika myndighetsaktörer i asyl- och återvändarprocessen för barn i familj, och att det bör övervägas huruvida en myndighet kan ges ett helhetsansvar för denna grupp. Ett annat förslag är att kvalitativa riktlinjer samt metod- och arbetsstöd för myndighetspersonal som kommer i kontakt med barn i familj under återvändandeprocessen utformas. Information och delaktighetsarbetet med barn i familj behöver också utvecklas, samt vara barnanpassat och individualiseras, eftersom barns situation kan se olika ut beroende på faktorer som vistelsetid i mottagarlandet, kön, ålder, socioekonomisk bakgrund samt familjens nätverk och resurser efter återvändandet.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Motel-Klingebiel, Andreas, Prof. Dr. phil. habil. 1964-, et al.
(författare)
-
Ageing, life-course and social change : research programme of the Division Agieng and Social Change (ASC)
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Aims – This research programme forms the basis for further development of the Division Ageing and Social Change (ASC) as a leading Swedish and European research institution in the field of ageing and later life. The programme defines the conceptual framework of the division as well as the structure of its research themes. In doing so, it forms a proposal for cutting-edge research on ageing and later life within the institutional context of the Department of Social and Welfare Studies at Linköping University. The programme highlights the opportunities and connecting possibilities inherent in multidisciplinary cooperation. This approach is consistent with the key requirements for innovative research on ageing and later life i.e. the need for scientific excellence plus the need for a reliable core unit within Linköping University. At the same time, the programme reflects the basic orientations of ASC’s professorships.Conceptual basis – Research at ASC integrates analyses of social conditions with analyses of individual ageing processes. This is done within the theoretical framework of life-course research. The concept of the life-course as an institution, as a trajectory and as a lived biography within its macro-societal context is at the heart of ASCs agenda. It allows ASC to organize research from a truly multi-level perspective. ASC systematizes its multi-level- and life-course-oriented research on ageing and later life from two main angles. First, the structural and institutional dimensions of changing societies, populations and welfare systems that are related to changes in individual resources, performance and outcomes on all levels are emphasized. Second, ASC focusses on how the everyday life and health of older people are related to the social context of networks, families, local communities and local institutions and how they are embedded in macro environments such as economic and social security systems as well as their impact on these conditions.Research themes – In researching ageing and later life from the multi-level perspective of the life-course, ASC devotes itself to three key research themes that are strongly interdependent. The first theme is ‘ageing and social structure’, and it focuses on the issues of social inequality, integration and exclusion within a changing welfare society. The second theme is ‘ageing between health and disease’ and has a focus on health behaviours, ageing with morbidities and disabilities, as well as support needs and care and care systems. The third theme is ‘ageing in context’, which deals with the changing social, technological and spatial environments of individual ageing and their impact on individual agency and autonomy. In general, ‘future ageing’ is a major focus of ASC’s research. ASC’s intent is to contribute to discussions on the future of later life in an ageing society by generating knowledge that facilitates social debate on how to configure and achieve a sustainable society for all ages in Sweden, Europe and beyond.Agenda – Based on this comprehensive research program, ASC settles on a short-term research agenda that is adjusted on a yearly basis according to changes in scientific and societal debates, university needs and funding opportunities. The research agenda serves as a foundation for activity planning and for joint activities.
|
|
| 9. |
- Wahlström, Mattias, 1978, et al.
(författare)
-
Protest for a future II: Composition, mobilization and motives of the participants in Fridays For Future climate protests on 20-27 September, 2019, in 19 cities around the world.
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In September 2019, the third Global Climate Strike organized by the Fridays For Future (FFF) protest campaign mobilized 6000 protest events in 185 countries and brought 7.6 million participants out onto the streets. This report analyses survey data about participants from 19 cities around the world and compares it to data from an international survey conducted in 13 European cities in March 2019. Both surveys collected data following the well-established “Caught in the Act of Protest” survey methodology in order to generate representative samples. What makes FFF new and particularly interesting is the involvement of schoolchildren and students as initiators, organizers and participants in climate activism on a large scale. The September mobilizations differed from the March events in the explicit call for adults to join the movement. Although older age cohorts were more strongly represented in September, young people continued to make up a substantial portion of the protestors – almost one third of demonstrators were aged 19 or under. Additionally, there was a high proportion of female FFF protestors. In both surveys nearly 60% of participants identified as female – with the largest share among the youngest demonstrators.Overwhelming majorities of adult participants were well educated and had a university degree. Moreover, a large proportion of young people participating in the September strikes had parents who had studied at university level. Despite the young age of the participants, interpersonal mobilization was the predominant method of recruitment to the strikes, particularly among friends and schoolmates. However, the growth in the size and popularity of the movement also includes a growing share of people who participate alone. Around a quarter of adults fit this category, as well as an initially small but growing number of young people.When expressing their emotions concerning climate change and global warming, the majority of protesters felt worried, frustrated and angered, as well as anxious about the future, although they did not often express a feeling of hopelessness. Therefore, despite a general tendency of decreasing hopefulness that important environmental issues can be addressed through policies, FFF participants show that their action is driven by feelings, awareness of the issues and a willingness to engage in finding solutions. In answer to a series of questions concerning solutions to environmental problems, respondents were divided over whether modern science could be relied on to solve environmental problems. Agreement varied between cities and age-groups on the degree to which they thought stopping climate change could be accomplished through voluntary individual lifestyle changes. However, there was more unity in skepticism towards relying on companies and the market to solve these problems. In conclusion, surveys of the strikes in March and September indicate important elements of continuity, as well as a small degree of change. Female participants and people with higher education predominate, interpersonal mobilization – particularly among friends – remains a central factor in recruiting support, and protesters are mostly driven by feelings of frustration, anger and anxiety. However, the age of protestors is becoming more diverse, protesters’ hopefulness seems to be in decline, and the “Greta effect” is becoming less influential. The report findings suggest that the movement is becoming more established although its emotional basis for mobilization may be changing.
|
|
| 10. |
- Aslan, Pinar, Fil. Dr. 1986-
(författare)
-
Return and (Re)Integration of Children in Migrant Families
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The overall aim of this literature review is to summarise and synthesiseresearch on the return and (re)integration of children in migrant families,focusing on their education, integration and health, as well as the opportunitiesand obstacles for a successful return and (re)integration process. The ultimategoal of the review is to contribute with knowledge to the creation of moretools for public officials involved in this process, thereby providing children inmigrant families with better opportunities to prepare and mobilise resourcesprior to return. This could also facilitate their long-term adjustment in thecountry of return.Maintaining regular migration and increasing the return of migrants who aredenied residence in the host country is a high priority for many Europeancountries, including Sweden. However, it is also crucial that the asylum andreturn process is permeated by a child rights approach, which manyauthorities in Sweden have recognised and worked towards. In this respect,children in migrant families are considered to be a particularly vulnerablegroup. Research shows that they often feel uninformed and their level ofparticipation in the return process is described as low. This can lead tofeelings of shock and uprootedness upon return, which can affect children'spsychosocial health.Research also highlights the challenges of integrating children from migrantfamilies into new education systems upon return. Difficulties in speaking andwriting their mother tongue, a new and unfamiliar educational context, lack ofcompetence of school staff, as well as administrative and economic barrierscan all contribute to limiting children's educational opportunities. In addition,children in families returning to their country of origin are often subject tobullying and social exclusion due to their status as returnees, lack of socio-cultural knowledge or language difficulties. In this context, social networkscan be important resources and peer relatives can act as guides andfacilitators of integration.The review identified several knowledge gaps. For example, there is a lack ofstudies using longitudinal data to show how children's situations develop overtime. The few studies that do exist suggest that some initial problems, such asa lack of socio-cultural belonging and social integration, tend to disappear ordiminish over time. However, it is not possible to deduce how other factors,such as living conditions and access to resources, might affect their9adjustment over time. There is also a lack of studies that examine the impactof other background factors relevant to children, such as age, gender andsocio-economic background. The few studies that do examine these factorssuggest that some groups, such as girls and adolescents, may be morevulnerable than others.Based on the findings of this review, a number of recommendations are made. One suggestion is that there should be a clearer and more developed divisionof responsibilities between the public agencies involved in the return process.It should also be considered whether a single agency could be given a moreholistic role for children in migrant families during this process. In addition,there is a need for more qualitative guidelines and methods for public officialswho are involved in the return process of migrant families or who regularlymeet with children in migrant families prior to return. Information andparticipatory work on children in migrant families during the return processneeds to be developed in a more child-friendly and individualised way, as achild's situation may differ depending on factors such as length of stay in thehost country, gender, age and socio-economic background.
|
|
