| 1. |
- Elgenius, Gabriella
(författare)
-
Civilsamhällets bidrag till integration i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar.
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna policy brief sammanfattar slutsatser från det pågående projektet ”Rethinking Integration: en komparativ studie om civilsamhället i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar som karaktäriseras av mångfald” och syftar till att analysera på vilka sätt civilsamhället bidrar till integration. Resultaten visar att civilsamhället bidrar betydligt till integration genom mångsidiga och behovsanpassade aktiviteter, vilket pekar på vikten av att uppmärksamma formella såväl som informella initiativ. Projektet finansieras av Vetenskapsrådet och leds av Gabriella Elgenius, professor vid Göteborgs universitet, i samarbete med Juta Kawalerowicz, forskare vid Stockholms universitet, och Jenny Phillimore, professor vid Birminghams universitet.
|
|
| 2. |
- Elmqvist, Anna, et al.
(författare)
-
Omsorgen om landsbygdens äldsta : Kommuner och civilsamhälle i fokus
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna skrift redovisas resultat från projektet ”Omsorgen om landsbygdens äldsta. Kommunens och civilsamhällets omsorgsnätverk i semi-rurala miljöer”. Syftet med projektet är att öka kunskapen om hur äldre som bor på landsbygden själva ser på sitt åldrande, vad man är engagerad i, hur man vill bo och vilket stöd och vilken hjälp man har och ger till andra. I projektet studeras hur några mindre landsbygdskommuner ordnar äldreomsorgen och hur kommunerna och vissa lokala aktörer förhåller sig till äldres behov och intresse.Fokus i denna skrift riktas mot kommunens sätt att organisera och genomföra omsorg, samt hur den är kopplad till det civila samhällets aktörer. Materialet som ingår har insamlats i de tre kommunerna Valdemarsvik, Ydre och Åtvidaberg. I denna skrift redovisas resultat från intervjuer som genomförts med representanter för dessa kommuner (kommunalråd, kommunchef, omsorgschef ). Redovisningen av intervjuerna berör de intervjuades syn på den egna kommunens förutsättningar, kommunernas strategier och framtidssyn. Skriften innehåller också resultat från intervjuer med representanter från civilsamhället, seniorföreningar (PRO:s och SPF:s ordförande, vice ordförande, styrelseledamot) och kyrka (diakon, präst). I dessa intervjuer berörs synen på förhållandena för kommunens äldsta, samt civilsamhällets roll som omsorgsaktör.Trots att de tre kommunerna kan förefalla likartade, visar studiens resultat på skillnader dem mellan. I Åtvidaberg finns ett tydligare centralortsfokus än i de andra två kommunerna. Även om Ydre som är en liten kommun också har en given centralort dit verksamheter koncentreras, finns ett tydligare landsbygdsfokus. Ydre är en skogs- och jordbrukskommun med en hög andel egna företagare. Inom kustkommunen Valdemarsvik förs ett tydligare resonemang om hur man ska kunna erbjuda service i olika kommundelar, något som man upplever att kommuninvånarna är angelägna om. Valdemarsvik består av flera relativt självständiga samhällen vilka tidigare var egna kommuner och som månar om sin egen självständighet. Arbetet i kommunen har även präglats av resonemanget ”hela kommunen ska leva”. I de två kommunerna Ydre och Valdemarsvik, har man poängterat att närheten till sitt lokalsamhälle liksom personkännedom är viktiga faktorer i äldreomsorgen, medan man i Åtvidaberg i större utsträckning har utgått från att man bättre tillfredsställer äldre personers behov genom att äldre kommer närmare service och tillgänglighet i centralorten. Den stora frågan i alla tre kommunerna är hur man ska kunna erbjuda äldreomsorg med samma kvalitet som idag till en växande andel äldre men med minskande skatteintäkter. Här är dock inställningen att det är något som måste lösas på nationell nivå t ex genom utjämningsbidrag för att man ska kunna åldras på jämlika villkor nationellt.Frågor som är ständigt aktuella i kommunerna gäller hur man ska kunna tillfredsställa tillgänglighet till servicefunktioner för dem som bor längre ut i kommunerna, utanför centralorten eller de större samhällena. Kollektivtrafiken på landsbygden utgör en stor kostnad och turtätheten minskar kontinuerligt. För dem som inte längre kan köra bil kan detta bli en avgörande fråga för om man kan bo kvar eller ej. Färdtjänst täcker en del av behovet liksom anropsstyrd trafik, men fungerar sämre för att upprätthålla sociala kontakter som huvudsakligen sker på kvällstid eller helger. Att kunna erbjuda äldre bra och funktionella bostäder är ytterligare en fråga som tas upp. Man är beroende av att någon vill erbjuda bostäder samt att det finns en betalningsvilja hos äldre personer för den typen av bostäder, båda dessa faktorer upplevs som problematiska. Idén att främja kvarboende kan å ena sidan förstås i ljuset av att det är en kostnadseffektiv strategi i en tid där decentralisering ställer ökade krav på kommuner att själva sörja för sin välgång och där medborgarnas resurser och hälsa blir allt viktigare för utvecklingen i lokala miljöer. Å andra sidan kan kvarboendeprincipen ses som en form av nyliberal vision som betonar inte bara regioners utan också enskilda individers egenansvar, självtillräcklighet och valfrihet.Sammantaget ter sig ett friskt och aktivt åldrande – förkroppsligat i kvarboende – ofta både nödvändigt och önskvärt. Mycket av strategierna går ut på att den äldre människans vardag ska kunna fortsätta att fungera som förut. Omsorgen går ut på att bevara förmågor. När det gäller att skapa ett äldrevänligt samhälle med goda kommunikationer kommenterade exempelvis en av studiens informanter: ”Så folk ska kunna få sin vardag att, så länge som möjligt, vara ganska lik den man har haft förut”.Från kommunernas sida räknar man med att verksamheten i större utsträckning kommer att koncentreras till att möta äldres grundläggande behov, något som i skriften betecknas anpassningslogik. Man förutsätter då att andra aktörer än kommunerna ska tillfredsställa övriga behov, men riktigt hur det ska gå till är ibland oklart. Det kan gälla dels privata marknadsaktörer som dock är beroende av ekonomisk lönsamhet, dels frivilligorganisationer och anhöriga. Föreningsliv och kyrkan uppfattas som viktiga komplement av såväl kommunen som av organisationerna själva. De äldre ses som en resurs för den egna gruppen, samtidigt som representanter för kyrkan och frivilligorganisationerna menar att människor inte alltid är benägna att be om hjälp ens av närstående. Föreningar och frivilligverksamheter står för en stor del av aktiviteterna på landsbygden men är beroende av eldsjälar och kontinuiteten är därför osäker. Det finns dock en optimism om att det sker generationsskiften även inom dessa verksamheter som bidrar till att göra fortlevnaden möjlig. Föreningsliv och dylikt blir ett sätt att skapa ringar på vattnet, att vara ett forum där sociala nätverk kan etableras och fortsätta växa på egen hand. I studien framgår även att många äldre själva fyller en viktig roll både som omsorgsgivare och för det sociala livet i stort.I skriften skisseras olika vägar för att lösa den brännande frågan om hur den mindre kommunen kan möta en framtid med krympande kommunstorlek och samtidigt tillförsäkra god service till en åldrande befolkning. Sannolikt är det så att olika lösningar passar olika väl i olika typer av kommuner och för olika typer av frågor. Ett resultat som framkommer i skriften är att de lokala förhållandena behöver bli en utgångspunkt för den planering som sker för att möta framtiden. Kan hända är det olika lokala initiativ som gör en verklig skillnad, initiativ som kan genomföras med stöd från regional och statlig nivå. Lösningen kan i många fall handla om att finna en balans mellan politiska ambitioner, framåtanda och anpassningslogik.
|
|
| 3. |
- Aslan Akay, Pinar, Fil. Dr. 1986-
(författare)
-
Återvändande och (åter)integration för barn i familj : En systematisk kunskapsöversikt
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det övergripande syftet med denna kunskapsöversikt har varit att sammanställa forskning om återvändande och (åter)integration för barn i familj, med fokus på utbildning, sociokulturell (åter)integration och hälsa, samt möjligheter och hinder för en framgångsrik återvändande- och (åter)integrationsprocess. Målet med kunskapsöversikten är att bidra till ökad beredskap för samhällsaktörer i Sverige som är involverade i återvändandeprocessen för barn i familj. En sådan beredskap kan öka barn och familjers möjligheter att förbereda sig och mobilisera sina resurser inför ett återvändande, och ge barnen bättre förutsättningar till anpassning efter återvändandet.Att upprätthålla en ordnad och säker migration samt förmå individer som har ett av- eller utvisningsbeslut att återvända är en viktig fråga för många europeiska länder idag, inklusive Sverige. Men asyl- och återvändandeprocessen behöver också genomsyras av ett barnrättsperspektiv, vilket svenska myndigheter som är involverade i denna process har uppmärksammat och arbetat med under en längre tid. I detta avseende har barn i familj, det vill säga barn som ansökt om uppehållstillstånd tillsammans med sina vårdnadshavare, identifierats som en särskilt sårbar grupp. Forskning visar att barn i familj ofta känner sig oinformerade, och de beskriver sin egen delaktighet i asyl- och återvändandeprocessen som låg. Det kan leda till känslor av chock och uppryckthet i samband med återvändandet, vilket kan påverka barnens psykosociala hälsa på både kort och på lång sikt. Forskning inom området visar även på stora utmaningar för barn att integreras i skolan efter ett återvändande. Översikten visar att språksvårigheter, en ny utbildningskontext, bristen på kompetens hos skolpersonal samt administrativa och ekonomiska hinder kan hämma barnens möjligheter att tillgodogöra sig utbildning i återvändarlandet. Barn i familj kan även utsättas för mobbing och utanförskap av både jämnåriga och vuxna på grund av sin status som återvändare, en brist på sociokulturell kunskap eller bristande språkkunskaper. Sociala nätverk kan i detta avseende fungera som ett skydd, till exempel i form av jämnåriga släktingar i återvändarlandet som kan vägleda och släppa in de återvändande barnen i den sociala gemenskapen.Kunskapsöversikten har identifierat ett antal kunskapsluckor. Det råder till exempel en stor brist på forskning som följer barnen, och som undersöker hur barnens situation utvecklar sig över tid. Den begränsade forskning som finns på detta område indikerar att några av de problem som observeras initialt vad gäller bristen på sociokulturell tillhörighet och social integration kan försvinna eller mildras över tid. Det går emellertid inte att dra några slutsatser om hur en utveckling över tid påverkas av andra faktorer, såsom levnadsförhållanden och tillgången till resurser. Det finns också otillräcklig kunskap om hur olika bakgrundsfaktorer, såsom kön, ålder och socioekonomisk bakgrund inverkar på barnens (åter)integration efter ett återvändande. De fåtal studier som finns i området pekar på att vissa grupper kan vara särskilt utsatta innan och efter ett återvändande, till exempel flickor samt barn i yngre och övre tonåren.Med utgångspunkt i de resultat som presenteras ges en rad rekommendationer. Ett exempel på förslag är att det föreligger ett behov av att utveckla och förtydliga roll- och ansvarsfördelningen för olika myndighetsaktörer i asyl- och återvändarprocessen för barn i familj, och att det bör övervägas huruvida en myndighet kan ges ett helhetsansvar för denna grupp. Ett annat förslag är att kvalitativa riktlinjer samt metod- och arbetsstöd för myndighetspersonal som kommer i kontakt med barn i familj under återvändandeprocessen utformas. Information och delaktighetsarbetet med barn i familj behöver också utvecklas, samt vara barnanpassat och individualiseras, eftersom barns situation kan se olika ut beroende på faktorer som vistelsetid i mottagarlandet, kön, ålder, socioekonomisk bakgrund samt familjens nätverk och resurser efter återvändandet.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Aslan, Pinar, Fil. Dr. 1986-
(författare)
-
Return and (Re)Integration of Children in Migrant Families
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The overall aim of this literature review is to summarise and synthesiseresearch on the return and (re)integration of children in migrant families,focusing on their education, integration and health, as well as the opportunitiesand obstacles for a successful return and (re)integration process. The ultimategoal of the review is to contribute with knowledge to the creation of moretools for public officials involved in this process, thereby providing children inmigrant families with better opportunities to prepare and mobilise resourcesprior to return. This could also facilitate their long-term adjustment in thecountry of return.Maintaining regular migration and increasing the return of migrants who aredenied residence in the host country is a high priority for many Europeancountries, including Sweden. However, it is also crucial that the asylum andreturn process is permeated by a child rights approach, which manyauthorities in Sweden have recognised and worked towards. In this respect,children in migrant families are considered to be a particularly vulnerablegroup. Research shows that they often feel uninformed and their level ofparticipation in the return process is described as low. This can lead tofeelings of shock and uprootedness upon return, which can affect children'spsychosocial health.Research also highlights the challenges of integrating children from migrantfamilies into new education systems upon return. Difficulties in speaking andwriting their mother tongue, a new and unfamiliar educational context, lack ofcompetence of school staff, as well as administrative and economic barrierscan all contribute to limiting children's educational opportunities. In addition,children in families returning to their country of origin are often subject tobullying and social exclusion due to their status as returnees, lack of socio-cultural knowledge or language difficulties. In this context, social networkscan be important resources and peer relatives can act as guides andfacilitators of integration.The review identified several knowledge gaps. For example, there is a lack ofstudies using longitudinal data to show how children's situations develop overtime. The few studies that do exist suggest that some initial problems, such asa lack of socio-cultural belonging and social integration, tend to disappear ordiminish over time. However, it is not possible to deduce how other factors,such as living conditions and access to resources, might affect their9adjustment over time. There is also a lack of studies that examine the impactof other background factors relevant to children, such as age, gender andsocio-economic background. The few studies that do examine these factorssuggest that some groups, such as girls and adolescents, may be morevulnerable than others.Based on the findings of this review, a number of recommendations are made. One suggestion is that there should be a clearer and more developed divisionof responsibilities between the public agencies involved in the return process.It should also be considered whether a single agency could be given a moreholistic role for children in migrant families during this process. In addition,there is a need for more qualitative guidelines and methods for public officialswho are involved in the return process of migrant families or who regularlymeet with children in migrant families prior to return. Information andparticipatory work on children in migrant families during the return processneeds to be developed in a more child-friendly and individualised way, as achild's situation may differ depending on factors such as length of stay in thehost country, gender, age and socio-economic background.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Kumpula, Mira, et al.
(författare)
-
Diskursrestriktioner och maktstrategier mot socialarbetare
- 1994
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Diskursrestriktioner (en term från den franske filosofen Foucault) innebär förekomst av normer som begränsar vad man kan tala om, när och i vilka situationer. En studie baserad på litteraturstudier, en mindre enkät och åtta intervjuer med socialarbetare visar att olika diskursrestriktioner förekommer och att olika maktstrategier och förföljande strategier ibland används mot socialarbetare som t.ex. är kritiska gentemot den egna organisationen. Olika diskurser inom socialtjänsten diskuteras.
|
|
| 8. |
- Johansson, Kerstin, 1963-, et al.
(författare)
-
Att motverka kriminalitet genom samverkan : Studie av Social insatsgrupp i Linköping
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sociala insatsgrupper riktar sin verksamhet mot unga i åldern 15–25 år. I Linköping har man dock satt en flexibel åldersgräns till 13- 25 år för målgruppen i Sociala insatsgruppen, en åldersindelning man tolkar flexibelt. Enligt regeringsuppdraget ska Social insatsgrupp vända sig dels till unga som riskerar att rekryteras till kriminella nätverk eller utveckla en kriminell livsstil. Dels ska verksamheten rikta sig till unga som önskar lämna ett kriminellt nätverk eller en kriminell livsstil. I Social insatsgrupp (SIG) Linköping kan vi se att fokus i denna fråga kan skilja sig något åt mellan informanterna. Medan vissa betonar det förebyggande arbetet lyfter andra upp behovet av att stödja avhoppare.Social insatsgrupp syftar till att motverka kriminalitet genom samverkan. Detta ska ske genom att identifiera nyrekrytering av unga till kriminalitet, men det ska även ske genom att hjälpa de personer som önskar lämna en kriminell livsstil eller ett kriminellt nätverk. Verksamhetens målgrupp kan därmed sägas vara tudelad; de som riskerar att hamna i kriminalitet och de som önskar hoppa av kriminalitet. I våra intervjuer är det tydligt att informanterna upplever en stor svårighet i att stödja unga som vill hoppa av kriminell verksamhet s.k. ”avhoppare”. Inom arbetsgruppen finns det en enighet om att målgruppens behov ställer stora krav på såväl SIG som på samhället i stort. Detta tudelade verksamhetssyfte kan i sig vara känsligt då denna grupp unga kräver resurser som kan väcka normativa åsikter.Vår samlade bedömning är att SIG, av studiens informanter upplevs ha gett positiva effekter för många klienter. Effekterna uppfattas vara varierande; från att ha varit ”livsavgörande” till att ha bidragit till en minskad brottsaktivitet. Vi kan också se att informanterna upplever att SIG inte utgör en garanti för att klienter inte börjar begå kriminella handlingar igen. Det finns sålunda en upplevelse av att en uppföljning eller en ytterligare insats skulle kunna vara på sin plats. Det finns behov av ökat samförstånd kring målgruppen, särskilt om verksamheten ska fokusera på det brottsförebyggande arbetet eller på den s.k. ”avhoppardelen”. Det finns även behov av mer kunskap om målgruppens situation såväl inom myndigheter som i samhället i stort.Utöver synen på verksamhetens syfte och målgrupp är det tydligt att det finns en konsensus kring arbetsformens betydelse i Social insatsgrupp. Samverkan antas kunna motverka kriminalitet. I intervjuerna påtalar informanterna hur viktigt samordnade insatser är i arbetet med unga som riskerar att hamna i kriminalitet eller som önskar lämna en kriminell livsstil. Trots (eller kanske tack vare) två organisatoriska förändringar inom SIG finns en tilltro till att nuvarande verksamhet leder till en effektiv process i arbetet med en klient. Genom att parterna har en direkt ingång till varandras organisationer kan insatser snabbt koordineras.Upplevelsen av att arbetsgruppen är personbunden uppfattar vissa av informanterna dock som ett problem. Det finns en rädsla för att arbetet i Social insatsgrupp skulle försämras om resursstarka och engagerade personer skulle lämna verksamheten. Utifrån intervjuerna kan vi se att informanterna har positiva upplevelser av arbetsformen i Social insatsgrupp. De organisatoriska fördelarna i form av snabba kommunikationsvägar och ett öppet arbetsklimat förklaras bero på det engagemang och den kompetens som personerna i arbetsgruppen har. Dock kan vi i det empiriska materialet se att det finns en viss organisatorisk otydlighet inom arbetsgruppen. Detta gäller dels arbetsfördelningen mellan koordinatorn och Frivårdens representant, dels handlar det om rollen som Råd & Stöds representant har i Social insatsgrupp.Av det empiriska materialet är vår sammantagna bedömning att informanterna upplever att arbetsformen i verksamheten fungerar väl. Centrala aspekter av samverkan, såsom gemensam problemformulering, samförstånd kring syfte och arbetsform, verkar sålunda ha präglat arbetsprocessen.I vår studie kan vi se att det finns en positiv upplevelse av arbetet i Social insatsgrupp bland samverkansparterna.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Nyström, Monica, et al.
(författare)
-
Framtidens välfärdstjänster: Nya arbetssätt för innovativ serviceutveckling inom vård och omsorg : Future wellfare services : New approaches to innovative service development in health and social care (Engelska)
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En växande andel äldre i befolkningen i kombination med en minskande andel arbetskraft ställer allt tuffare krav på utveckling av vård och omsorg. För att klara dessa utmaningar och utveckla framtidens välfärdtjänster krävs nya innovativa arbetssätt. Vi arbetar nu med ett projekt som handlar om verksamhets- och serviceutveckling inom området äldre och vuxna med funktionsnedsättning. Projektet drivs i samarbete med ett tvärvetenskapligt forskarteam från Karolinska institutet, Göteborgs universitet och Luleå tekniska universitet och pågår från november 2009 till och med december 2012. Syftet med projektet är att i regionen Sörmland utveckla och testa arbetssätt som kan stödja innovativ verksamhets- och serviceutveckling inom området äldre och vuxna med funktionsnedsättning. Projektet involverar flera organisatoriska nivåer och huvudmän, inklusive landsting och kommuner. Den teoretiska basen bygger på lärdomar från kvalitets-utveckling, organisatoriskt lärande, innovationsforskning och organisatorisk kreativitet. Upplägget ger förutsättningar för lärande och snabb återkoppling över organisatoriska gränser. Resultaten kan bidra till kunskap om hur olika förutsättningar påverkar lärande, kreativitet och innovationsutveckling inom vård och omsorg, vilket i sin tur underlättar beslut kring strategiska satsningar och ökad kvalitet i vården. Projektet förväntas ge ny kunskap kring organisationers lärandeprocess som kan användas även för andra utvecklingssatsningar.
|
|
