| 1. |
- Eliasson, Sara
(författare)
-
Teknikundervisning i förskolan
- 2022
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Licentiatavhandlingen tar avstamp i ett intresse av teknikundervisning för de yngre barnen i förskolan. Även om teknik som pedagogiskt ämne har förstärkts och förtydligats under de senaste två decennierna i läroplanstexter både nationellt och internationellt, är teknik som ämnesområde ofta generellt beskrivet, både till innehåll och form. Inom forskning är teknikundervisning för de yngre barnen ett framväxande fält, där tidigare studier ofta fokuserat på förskollärares uppfattningar om ämnet, med resultat som visar stor variation av deras förståelse, och även pekar på förskolepersonals ofta vaga och osäkra föreställningar om teknik och teknikundervisning. Här synliggörs ett behov av fortsatt forskning; om förskollärares kunskap om olika aspekter av teknik i förskolans undervisning, om hur teknik definieras, förstås och konceptualiseras, liksom empiriska studier om hur teknik som ämnesinnehåll iscensätts och därmed vad som blir möjligt för barn att lära om teknik. Licentiatuppsatsens syfte är tvådelat; dels att (i) bidra med en litteraturöversikt av teknikundervisning för att analysera vad de aggregerade resultaten säger om det framväxande forskningsfältet inom ECE och hur teknik karaktäriseras inom fältet utifrån DiGironimos (2011) fem dimensioner av teknikens natur, samt dels att (ii) empiriskt undersöka teknikaktiviteter i förskolan utifrån hur teknik framträder i deltagarnas interaktion och vilken kunskap om de fem dimensionerna av teknikens natur som möjliggörs när intersubjektivitet etableras i interaktionen mellan deltagarna. Uppsatsens resultat utgörs av två delstudier. Delstudie I är en systematisk litteraturöversikt över empiriska studier om teknikundervisning i early childhood education (ECE), för att studera hur teknikens natur förstås i empirisk forskning från 2013 till 2020. Delstudie II utgörs av en empirisk studie, vilken tar utgångspunkt i sociokulturella teorier om lärande som ett tillägnande av kulturella redskap i social interaktion, och där tre tillfällen av teknikundervisning med en förskollärare och fem barn (2-3 år) i en svensk förskolegrupp studerats med hjälp av videoobservationer. Interaktionsanalys har använts för analyser av deltagarnas icke-verbala och verbala interaktion, för att undersöka om, och i så fall hur, intersubjektivitet, det vill säga tillfällig, tillräcklig gemensam förståelse, av teknik etablerats i interaktionen mellan deltagarna. DiGironimos (2011) ramverk av olika dimensioner av teknikens natur har därefter använts, för att urskilja vilka dimensioner av teknik som framträder när intersubjektivitet om teknik upprättas och förhandlas. Licentiatuppsatsens huvudsakliga resultat visar utifrån delstudie I, dels att teknikundervisning iscensätts och organiseras på ett stort antal olika sätt och att fyra av fem dimensioner av teknikens natur framträder som möjliga för barn i förskolan att läras sig om, vilket dels kan förstås som en stor variation och bredd men också som ett splittrat fält som saknar en gemensam bas. Av delstudie II framgår att deltagarnas olika kommunikativa handlingar bidrar med olika aspekter av samma fyra av fem dimensioner av teknikens natur när intersubjektivitet om teknik etableras och förhandlas. I diskussionen förs en didaktisk diskussion om hur teknikundervisning i förskolan kan organiseras och ramas in. Signifikanta resultat omfattar aspekter som vikten av ämneskunskap, didaktisk kompetens och respons när förskollärare organiserar för teknikundervisning i förskolan, för att möjliggöra interaktion runt olika dimensioner av teknikens natur, och också för att möjliggöra för alla deltagarnas initiativ för alteritetsprocesser i etablering och förhandling av intersubjektivitet om teknik. När det gäller de fem dimensionerna av teknikens natur (DiGironimo, 2011) visar resultatet av båda studierna att dimensionerna av teknik som artefakter, som kreativa processer och som mänsklig praktik samt teknikens roll i dagens samhälle återfinns både i litteraturöversiktens studier och den empiriska studien. Däremot saknas dimensionen rörande teknikens historia i både tidigare forskningsstudier om teknikundervisning i förskolan, och i delstudie II. Mot bakgrund av att teknikanvändning sträcker sig genom mänsklighetens hela historia, och för att teknikundervisning i förskolan skall vila på en gemensam bas, diskuteras avslutningsvis vikten av att inkludera dimensioner som innefattar teknikens historia i förskolans teknikaktiviteter.
|
|
| 2. |
- Henriksson, Jenny, 1973
(författare)
-
Kontextuella förståelser och sociala konstruktioner i förskollärares tal om undervisning i förskolan : Contextual understandings and social constructions in preschool teachers' talk about teaching in preschool
- 2022
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Undervisning är ett begrepp som historiskt och kulturellt inte använts i förskolan men som genom ändringar i förskolans styrdokument nu beskriver delar av förskolans uppdrag. Hur detta ska omsättas i förskolans praktik diskuteras ute på förskolorna och bland forskare. Föreliggande studie är ett bidrag till den diskussionen. Studiens övergripande syfte är att synliggöra förskollärares förståelser av begreppet undervisning samt de bakomliggande sociala konstruktioner som förståelserna grundas i. Med stöd i socialkonstruktionistisk teoribildning och en tematisk livsberättelseansats har intervjukonversationer genomförts med nio förskollärare. I studien undersöks på vilka sätt förskollärarna begreppsliggör undervisning i förskolan genom att analysera på vilka sätt de talar om begreppet undervisning. Vidare studeras talet om begreppets rekontextualisering och rekonstruktion i sociala processer och kontexter samt på vilka sätt förskollärarna gestaltar undervisning i talet om sin praktik. Den teoridrivna, empiriska analysen visade att de gestaltar undervisning på flera olika sätt. Denna insikt ledde till att olikheter och variation i deras förståelser blev framträdande och i fortsatt analys kunde tretton sociala konstruktioner av vad undervisning är beskrivas. Studiens huvudsakliga bidrag är synliggörandet av dessa tretton som samtidiga, motstridiga och sammanflätade konstruktioner av vad undervisning är. Detta riktar fokus mot komplexiteten där den tradition förskollärare burit med sig formar deras nuvarande syn på undervisning. Genom att synliggöra sociala konstruktioner identifieras vilka konstruktioner som framträder som underliggande och påverkar handlingsmönster på ett omedvetet sätt. Det barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsfältet har med denna studie även fått ett forskningsbidrag som pekar på behovet av att teoretiskt resonera kring undervisningsbegreppet för förskolan utan att hamna i hur undervisning rent praktiskt bör eller ska göras.
|
|
| 3. |
- Ryberg, Lena
(författare)
-
Måltiden i förskolan - barns utrymme i kommunikation och handling : Mealtime in preschool: Children's space in communication
- 2019
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In Sweden, approximately 84% of children are enrolled in preschool, which constitutes the first step of the educational system and which embraces children from ages 1–5 years. Most children eat breakfast, lunch and snacks at preschool. In previous research, (Pramling & Ødegaard Eriksen, 2011; Sheridan, Pramling Samuelsson & Johansson, 2009) preschool teachers have described the meal as an activity in which children are given the opportunity to communicate and interact with adults and other children. Despite this approach, research has shown that the meal activities often foster values, for example, eating with cutlery, eating the food served, and sitting right at the tables and peace and peace and quiet can play a prominent role at the table when the children are going to eat (Emilson, 2008; Johansson & Pramling Samuelsson, 2000; Norman, 2003). This study is expected to increase our knowledge regarding children’s perspectives during mealtimes at preschool. The aim of this study is to contribute with knowledge about children's space to act during meals at preschool. The questions at issue are as follows: How are children positioned and how do they position themselves in meal situations? What becomes visible in these situations? The study is theoretically based on a sociocultural perspective, theories from Vygotsky (1978, 1995 and 2010) and Goffman (1983b) and the interaction order. The method of selection was based on the aim of the study—to contribute to the knowledge of children’s space as actors during meals. Data were generated qualitatively through video observations in two Swedish preschool departments. One main finding in the study was that children’s space to become actors during meals was limited and linked to structural conditions, which framed the meal. The structural conditions limited children’s participation and influence. In addition, in conversations, the children positioned themselves in both challenging and playful ways, and these positions were determined based on how the meal was framed. Sometimes, children used either their age, their positions or a pronounced resistance to be heard. This reflects the importance of adults understanding and taking responsibility for how they assign children responsibility and the importance it can then have for the group. In this study, the children tried to create space by breaking rules or by acting in a non-normative manner, such as by either moving a chair, pouring water or not taking food in the way that was expected by the adults. Because a meal is part of a preschool’s practice, where there are no pre-determined discussion topics, the subjects that the children choose to talk about often reflect their own experiences. Children want to own their conversations and thus try to position themselves to do so.
|
|
| 4. |
- Boström, Johan, 1978-
(författare)
-
Teknik i förskolan – att motverka traditionella könsroller : En aktionsforskningsstudie
- 2018
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This study shows that developing a gender sensitive technology education in apreschool setting is a very complex and multifaceted task. The preschool, andthe preschool teachers, are expected to help the children develop their technologicalawareness and interest in technology without being limited by traditionalperspectives on gender. However, as research has shown, teachers’ expectationsof children’s behaviour and interest in leisure time activities aregendered and reflect historically developed gendered roles in relation to technology.As this study shows there is a palpable risk of the preschool teacherson one hand focusing on girls and boys as homogenous groups, where a singleindividual gets to represent the group as a whole; and on the other hand, missinggender structures if the mindset is that gender does not factor into theirtreatment of the children at all – that they, automatically in their role astechers, act gender neutral. In this study, the pedagogical conversation wasimportant for the teachers possibility to reflect about their own preconceptions.However, the conversation did not seem to be enough, it was also importantfor the teachers to get to see and reflect on how they actually interactedwith the children in the technological activities. Only then did the teachersactually start to question their preconceptions and began to discuss new waysof acting.
|
|
| 5. |
- Jivegård, Ulla
(författare)
-
Tillträde, förhandling och deltagande i förskolebarns egenorganiserade gemensamma aktiviteter
- 2018
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The overarching aim of this thesis is to explore preschool children’s participation in and creation of self-organized joint activities (henceforth activities) in a Swedish preschool with a focus on how children’s everyday activities (initiated by children) are produced sequentially in time. The theoretical framework of the study is taken from childhood sociology (Corsaro, 2011), ethnomethodology (Garfinkel, 1967) and conversation analysis (Schegloff, 2007) and targets the production of children’s activities from beginning to end. The thesis is based on recorded video observations, which are analysed sequentially (Schegloff, 2007), emphasizing the contextualization of children’s physical and verbal actions within participation frameworks (Goffman, 1961). The children’s activities are categorized into episodes, segments of one to several sequences (Schegloff, 1987), in which their interactions take on a new or distinguished course. The episodes are categorized as follows: established, maintained, transformed, finished and negotiated. Children’s performance is studied as a semiotic resource whereby structurally different sign systems (Goodwin, 2000) are carried out in interactions with peers. The analysed episodes are played out in The imaginary activity in the play hall where children pretended to be a Minecraft figure and in The swing activity at the preschool yard in negotiations about taking turns. The result shows that there is a large breadth and depth of work involved in children’s participation in activities with peers, scrutinizing their inclusion, participation and exclusion as stepwise processes. The thesis illuminates how children foresee physical routines when the participator role and participator status are changed which leads to transformed episodes, defined as transition spaces (Jacknick, 2011). Their changed performance, for example visibly (Heath, 2011) ignoring peers, leads to transition spaces and to the production of a new kind of episode, an intra-activity-shift (Jacknick, 2011). The study thereby highlights children’s treatment of concurring participation frameworks, one concerning physical interaction and the other concerning social interaction (swing activity). Children use humour, seen as a semiotic resource (Goodwin, 2000) which orders interactions (Sidnell, 2010), to accomplish diverse actions in a variety of episodes. The pedagogical implications of this study concern teachers’ ability to observe and provide support to children who appear to have difficulties participating in activities with peers. Whether the structural resources, details that participators in the analysis are seen oriented to in the coordinating of actions (Mondada, 2006), were of intellectual means (e.g. a narrative) or material objects (e.g. a swing), was crucial in children’s ability to create different kinds of episodes. The former was invisible and fleeting, which was actualized in negotiations constituting a break in the activity. The present thesis contributes to ethnographic studies within childhood sociology; knowledge concerning the production of episodes and the use of structural resources is crucial for preschool teachers to be able to support children’s participation in the creation of activities with peers.
|
|
| 6. |
- Jensen, Mikael, 1969
(författare)
-
Lärande och låtsaslek - ett kognitionsvetenskapligt utvecklingsperspektiv
- 2007
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna licentiatuppsats är en tvärvetenskaplig undersökning kring lärandets relation till låtsaslek. Ur ett kognitionsvetenskapligt perspektiv är förmågan att låtsas något av en gåta. Därför är det särskilt intressant att undersöka hur barnet kan nå denna förmåga. Sker det genom lärande? Resulterar låtsasleken i något lärande? Fyller låtsasleken någon avgörande funktion för barnets framtid som kulturell medlem? Detta är de frågor som driver undersökningen. Forskningsprocessen vilar i grunden på tidigare forskningsresultat inom kognitionsvetenskap eller fält som är direkt relevanta för kognitionsforskning. Uppsatsen innehåller också ny empiri som används i två specifika syften: (1) att exemplifiera och förtydliga de teoretiska resonemangen, (2) att visa på förekomsten av visst lärande och viss låtsaslek från autentiska lekmiljöer. Den empiriska studien är utförd som deltagande observationer vid fyra förskoleavdelningar. Barnen i studien var från 20 månader gamla till drygt sex år. De resultat som denna uppsats särskilt bidrar med består i att skapa en teori som integrerar kognition, emotion och kommunikation. Därtill handlar det om tre särskilda perspektiv på lärande och låtsaslek: (1) Människan är utrustad med fem regulatorer som (a) märker av den emotionella statusen i närmiljön; om hot förekommer saknas förutsättningar för lek, (b) reglerar individens uppmärksamhet; vid låtsassituationer behöver individen vara särskilt uppmärksam på små skillnader, (c) transformerar andras handlingar till egna handlingar genom ett spegelsystem som möjliggör imitation, (d) bidrar till lärande av kulturella normer och regler, (e) förhindrar vissa kulturellt oacceptabla handlingar. (2) Människan tar del i sociala aktiviteter och låtsasleken kan ses som en sådan. Låtsasleken som en social aktivitet bygger på kommunikation av två specifika slag: (a) lekhandlingar som är innehållet i leken; varje handling för leken framåt, (b) leksignaler som hela tiden påminner deltagarna om vilken typ av social aktivitet det rör sig om. Ibland kan lekhandling och leksignal sammanfalla men det kräver inte metakommunikation som andra lekforskare har föreslagit. (3) Genom att betrakta lärande och lek som transfer blir det tydligt vad barnet behöver lära sig för att kunna låtsasleka. Det blir också tydligt vad i leken som utgör ett lärande för framtida situationer. Ett sätt att kunna utföra transfer till och från leken är att lära sig särskilda principer. Åtta sådana föreslås och särskilt en princip, principen om funktionell frihet är sammanflätad med leken och lekutvecklingen. Att utveckla principen om funktionell frihet innebär för barnet att det bättre kan förstå den kultur i vilken det växer upp. Vad som föreslås i denna uppsats är att låtsasleken bidrar till kulturellt lärande och att leken har en potential att utveckla kulturen på sikt.
|
|
| 7. |
- Alkhede, Maria, 1961-
(författare)
-
Aritmetik i förskolan : en studie av taluppfattningens betydelse för matematikundervisningen
- 2021
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kunskapsområdet matematik blir alltmer fokuserat även i förskolan, med mål av vilket kunnande barnen förväntas utveckla. Därav finns det behov av att förstå vad barn faktiskt erbjuds lära och vad de utvecklar för förmågor innan de börjar skolan. Studiens övergripande syfte är att beskriva på vilket sätt förskollärare utvecklar och iscensätter aktiviteter om tal och räknande, och vilket kunnande som blir möjligt för barnen att utveckla. Studien har fokuserat på förskollärarnas lärande samt iscensättande av aktiviteter med matematiskt innehåll (aritmetik, taluppfattning och räknefärdigheter). Den första delstudien beskriver processen kring förskollärares kollektiva lärande. Genom att reflektera och diskutera egna dokumentationer utvecklas de i sin profession avseende lärandet av tal och räknande i aktiviteter med barn. Den andra delstudien beskriver hur förskollärare planerar och iscensätter en aktivitet med fokus tal och räknande, och hur detta påverkade barnens möjligheter till lärande. Studien utgår från ett variationsteoriskt perspektiv (Marton, 2015) samt Chi’s (2009) taxonomi, avseende i vilken form aktiviteterna iscensätts (aktiv - konstruktiv - interaktiv). Studiens resultat visar att förskollärarnas lärande om ämnesinnehåll är en komplex process, där förskollärarnas delade erfarenheter gör det möjligt för dem att över tid urskilja nya aspekter av tal och räknande och därmed också hantera innehållet i aktiviteter på ett förändrat sätt. Studiens resultat visar även skillnader mellan hur lärarna valde att iscensätta aktiviteterna och att detta resulterade i olika möjligheter för barnen att lära.
|
|
| 8. |
- Cervin-Ellqvist, Maria, 1994
(författare)
-
(Re)harmonising the Academy: Integrating life-long learning and science communication in Swedish higher education
- 2022
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Higher education today performs a complex system of functions with a variety of goals and expectations, including research, teaching, and disseminating research to the surrounding society. It is however not always clear what these functions should entail, and how they should be played out. Similarly, institutions, departments, and individual researchers’ role, or roles, are multifaceted and ever-evolving and researchers are frequently expected to take on new tasks and acquire new skills as a consequence of ambitions in policy. This licentiate thesis explores how the ambitions of Swedish higher education, as expressed in policy and regulations such as goal statements and promotion and recruitment processes, are realised in practice in two specific areas: students’ life-long learning and their acquisition of learning skills—with a focus on self-regulated learning, and researchers’ engagement in science communication. The aim is to investigate potential areas of disharmony between policy ambitions and practice, as well as among individual researchers’ multiple roles. The three papers included in this thesis illustrate different facets of how policy ambitions are realised in a Swedish STEM (Science, Technology, Engineering, and Mathematics) context. Paper 1 focuses on the extent to which students acquire learning skills, i.e., to what extent the ambition that students should acquire these skills is realised. This study used a questionnaire to investigate engineering students’ learning skills in terms of learning strategies, self-regulated learning, and awareness of what constitutes effective learning. Paper 2 explores to what extent researchers engage in science communication i.e., to what extent the ambition that researchers should engage in dissemination of science is realised in practice. By analysing data from a publication repository along with corresponding full texts, this study mapped the science communication practices at a Swedish STEM university. Finally, Paper 3 focuses on what characterises expert scientists’ writing process when addressing non-academic readers, providing input for training and eventual incentives that may promote science communication. Seven researchers in STEM with extensive experience of science communication were interviewed to pinpoint what strategies they use when writing science communication texts and how they regulate this writing process. My thesis paints a vivid picture of how higher education in Sweden today involves a complexity of functions and practices, and faces the challenge of integrating new tasks and skills, such as learning skills and science communication writing, into teaching and into academic scholarship. Taken together, the findings from the three papers align with previous research in Sweden and internationally, and suggest that policy ambitions in these areas are realised to some extent—as shown by students’ awareness of the effectiveness of various learning skills, and the fact that some researchers do engage in science communication. However, there is clearly room for improvement: students’ need more scaffolding of learning skills, which in turn may require incentives and training for higher education teachers, and researchers need incentives and training in science communication. In summary, this thesis suggests that there is a shortage of both incentives and training despite policy ambitions expressed for instance in the Swedish Higher Education Act and in regulations for promotion, tenure, and recruitment processes in Swedish and internationally. Overall, disharmonies seem to be built into the system and into individual researchers’ academic scholarship. Finally, my thesis provides some concrete suggestions about how to take small steps towards less disharmony, i.e., harmonising, or perhaps reharmonising, the academy.
|
|
| 9. |
- Hagvall Svensson, Oskar, 1990
(författare)
-
Towards Entrepreneurial Engineering Pedagogy: Exploring the Unsettled Trajectories of Entrepreneurial Projects
- 2019
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: Contemporary perspectives on engineering education have featured repeated calls for development of entrepreneurial ways of practicing engineering among engineering graduates, and entrepreneurial engineering pedagogy has recently become a burgeoning research topic. Previous work on entrepreneurial engineering pedagogy has proposed engaging students in self-directedly framing and tackling of real-world projects, in connection to external stakeholders. While there are empirical accounts of such entrepreneurial projects in engineering education, little is known about how educators design and implement such projects and how students experience them. Purpose: The thesis investigates entrepreneurial projects as a pedagogical framework in engineering education and sets out to i) inductively identify pedagogical models for designing and implementing entrepreneurial projects in engineering curricula, and ii) to study these pedagogical models in action, particularly challenges and how they are mitigated through scaffolding. Methodology: The three studies presented in the thesis employ qualitative research approaches based in multi-case study and ethnographic methods in learning environments where engineering students are engaged in entrepreneurial projects. In the first study, educators were interviewed regarding the pedagogical models they use to infuse entrepreneurial experiences into project-based courses. The second two studies draw on in-depth ethnographic data, with an interest in what students deem challenging about entrepreneurial projects and how teachers provide continuous and contingent support. Findings: Three pedagogical models for designing and implementing entrepreneurial projects were identified, all underpinned by an ambition to engage students in co-creating new knowledge together with external stakeholders. Tensions between students’ habitual ways of taking on curricular projects and the ways of practicing espoused by teachers were identified, causing students to struggle with connecting to externals and with sense-making the projects in light of their previous experiences. As such, the pedagogical models seemed to offer unsettled trajectories towards knowledge co-creation. Teachers were found to navigate these trajectories through arranging opportunities for reflection upon and negotiation of disciplinary practices. Conclusion: While previous work has put forth self-directed and impact-seeking projects as integral for supporting an entrepreneurial way of practicing engineering, the studies presented in the thesis suggest that students do not necessarily move seamlessly into taking on such projects. The thesis calls both for more ethnographic investigations and for more cross-case analyses of how engineering students are engaged in curricular knowledge co-creation, and how the unsettled trajectories of entrepreneurial projects are experienced by students and scaffolded by teachers.
|
|
| 10. |
- Bergman, Becky, 1970
(författare)
-
Internationalisation at home? Home and international students' integration into engineering education
- 2022
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Internationalisation is a strategy for over 90 percent of universities and student mobility is a key part of that strategy. At the same time, home and international students do not tend to mix. Recent government initiatives in Sweden have stressed the need for all students to develop their intercultural competence, yet only a small minority will travel. The concept of internationalisation at home argues that students can benefit from the exchange of ideas and broadened horizons on their own campuses, through bringing together home and international students. The aim of this thesis is to investigate the process of integration from a student perspective (both home and international), in particular, the effect of practices like intercultural group work on academic and social integration. Intercultural group work has been interpreted as students from different nationalities working in pairs or groups in a course. For engineering students, intercultural group work is an essential skill for the global workplace many will work in. Using a co-constructivist approach, the two appended articles present data collected through interviews and through student diaries, to build a picture of student experiences of integration into engineering education, including academic, social, human and structural elements. There are four key findings. Firstly, in-depth interviews revealed the complexity within the categories of “home” and “international” student experiences in group work. The feeling of being an insider in a group is affected by many more factors than nationality such as previous experience, the nature of the group work and personal aspects like openness and adaptability. Secondly, the longitudinal nature of the first study revealed critical incidents within the groups which affected the group dynamics. Thirdly, diary data showed the students’ appreciation of intercultural pair work in bridging the academic and social divide that can be experienced at the start of a programme. Finally, the use of an integration model highlighted the importance of looking at both human and structural factors in planning intercultural group work. These findings suggest the importance of a pedagogical structure around intercultural group work. Intercultural group work can facilitate integration, but care is needed. The teacher plays a crucial role in forming the groups, supporting them and facilitating the project in other ways, such as choice of task. The findings also suggest a programme perspective, such that consideration is given to timing of pair and group activities in the programme as a whole.
|
|
