| 1. |
- Andersson, Arne, et al.
(författare)
-
Tillsatsmedel i asfalt : påverkan på arbetsmiljö och omgivning (2006-02-06). Slutrapport
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vissa tillsatsmedel upplevs idag som besvärliga för arbetsmiljön vid tillverkning och utläggning av asfaltmassa. Vidstående projekt som finansierats av SBUF och Peab Asfalt AB syftar till att ta fram relevanta fakta om tillsatsmedel och dess hälso- och miljöproblem. Projektet har dels inriktats som en förstudie av vad som hitintills har gjorts inom asfaltmiljöområdet både i Sverige och i utlandet, dels kompletterande fältmätningar vid asfaltläggning av polymermodifierad asfalt. Studien har utförts i samarbete mellan Peab Asfalt AB, VTI och Previa/ARA-miljö.
|
|
| 2. |
- Göransson, Nils-Gunnar, et al.
(författare)
-
Stålslagg i asfaltbeläggning : fältförsök 2005 – 2012
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vid tillverkning av stål tillsätts kalk och dolomit som slaggbildare. Det innebär att slagg erhålls som biprodukt. Stålslagg används i många länder till bundna och/eller obundna lager i vägkonstruktioner. Denna rapport behandlar slagg från stålverket i Smedjebacken, EAF-slagg (Electric Arc Furnace), som ballast i asfaltbeläggning. Goda erfarenheter finns från Halmstad och Laholm där EAF-slagg använts till slitlager på högtrafikerade gator/vägar sedan början av 1990-talet. I Danmark har EAF-slagg från Smedjebacken använts frekvent i cirkulationsplatser och vägar/gator med intensiv trafik. Slaggen från Smedjebacken har goda mekaniska egenskaper. Kornen blir efter krossning i flera steg kubiska men behåller samtidigt sin skrovliga yta genom porositeten, vilket innebär att asfaltbeläggningen får en mycket god stabilitet. Genom att slaggen innehåller fri kalk i lämplig mängd (<0,5 %) blir beständigheten mot vatten mycket bra. För att eliminera risken för svällning lagras den utomhus i cirka ett år. Slaggen från Smedjebacken har god volymbeständighet. Metallinnehållet avskiljs innan slaggen krossas och siktas till lämpliga sorteringar. Sorteringar större än 4 mm används normalt till asfaltbeläggning. Slaggen har hög densitet (hög halt av järnoxid), vilket tillsammans med ytporerna noga måste beaktas vid proportioneringen av asfaltmassan. Bindemedelshalten är lägre i slaggasfalt än konventionell asfalt. Ett antal provsträckor med stålslagg i slitlager, ABS11, utfördes i Dalarna under åren 2005–2008. Vid Smedjebacken (2005) och Borlänge (2006) lades slaggasfalt i cirkulationsplatser. På väg 68 norr om Horndal (2007) utfördes en 300 meter lång provsträcka. Ett större objekt med stålslagg, ABS11, lades på väg 50 mellan Grängesberg och Ludvika (2008). I det objektet inblandades 20 procent porfyr i asfaltmassan. För att reducera bulleremissioner har stålslagg använts på Skälbyvägen i Järfälla kommun, Swedrain8 (2010) samt i en provsträcka med dränerande asfalt, ABD11 (övre lagret i en dubbeldrän) på E4, Husqvarna (2010). Ytterligare en sträcka med ABT16, innehållande slagg i samtliga fraktioner, har testats på en gruvväg i Garpenberg (2011) med hög andel tung trafik. Flera av objekten har stor trafikvolym eller hög andel av tunga fordon. Provsträckorna har årligen okulärt följts upp med skador i fokus. Vid några tillfällen har makrotextur, spårdjup och jämnhet undersökts. Tillgängliga laboratorieundersökningar för respektive objekt samt data om trafik och vägtyp redovisas också i rapporten. Sammanfattningsvis visar uppföljningarna att slaggasfalten fungerat mycket bra. Undersökningarna av asfaltmassa och asfaltbeläggning visar på mycket goda egenskaper ifråga om stabilitet, styvhet och beständighet, vilket gör den särskilt lämplig för utsatta ytor. Även slitstyrkan har visat sig vara acceptabel för svenska förhållanden med dubbdäckstrafik vintertid. Inga beläggningsrelaterade skador såsom stensläpp, sprickor eller andra defekter har observerats på i undersökningen ingående objekt. Slaggasfalten har som förväntat god friktion. Bullerreduktion ligger för täta eller halvtäta asfaltbeläggningar cirka 1 decibel lägre än för jämförbara sträckor med konventionell asfalt.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Jacobson, Torbjörn, et al.
(författare)
-
Dubbavnötning på provvägar : mätresultat vintrarna 1998/1999 och 1999/2000 - validering av VTIs slitagemodell 1997-2000. Lägesrapport 2000
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten är uppdelad i två delar. Den första delen behandlar slitagedata ochdubbanvändningen från vintrarna 1998/99 och 1999/2000 på ett antal provvägar och kontrollsträckor i södra Sverige. Det innebär att en bedömning av vinterdäckslagen som trädde i kraft inför vintern 1999/2000 kan göras med avseende på beläggningsslitaget och dubbanvändningen. Den andra delen av rapporten behandlar valideringen av VTI:s slitagemodell mot mätresultat från vägen. Fältmätningar omfattar de fyra senaste vintrarna.
|
|
| 5. |
- Jacobson, Torbjörn, et al.
(författare)
-
Dubbslitage på asfaltbeläggning : sammanställning av resultat från provvägar och kontrollsträckor 1990-1998
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Dubbslitaget, som förorsakat en stor del av spårbildningen på det högtrafikerade vägnätet, har medfört att mer nötningsresistenta slitlagerbeläggningar utvecklats, till exempel olika varianter av skelettasfalt. I dessa sammanhang har VTI medverkat vid ett antal prowägsförsök där syftet bland annat varit att undersöka slitstyrkan hos olika asfaltbeläggningar. Denna rapport sammanfattar fem provvägsförsök med slitlager av skelettasfalt eller dränerande asfaltbetong och ytterligare sex kontrollsträckor med skelettasfalt eller tät asfaltbetong. Beläggningarna har följts upp sedan de var nylagda. Uppföljningen omfattar upp till åtta vintrars (1990-1998) dubbslitage mätt med VTI:s laserprofilometer. Förutom mätning av dubbslitaget ingår kontinuerliga RST-mätningar, skadebesiktningar och i vissa fall mätningar av dubbanvändningen. Stenmaterialkvalitet, största stenstorlek och bindemedelstyp ärexempel på parametrar som ingår i analysen av prowägama. De årliga uppföljningarna visar att beläggningsslitaget från dubbade fordon har minskat markant under 1990-talet genom nya, slitstarka beläggningstyper, val av högkvalitativa stenmaterial och införande av skonsammare dubbdäck. Trots förhållandevis hög dubbanvändning under senare vintrar har slitaget på prowägama minskatoch ibland påtagligt. SPS-talen (specifika slitaget, gram bortnött material per dubbat fordon och kilometer) närmar sig numera extremt låga nivåer med SPS-tal på 2-4 för skelettasfalt med högkvalitativa stenmaterial. Det innebär att den spårbildning som förorsakas av dubbtrafiken i många fall hamnar på låga nivåer. På de mest trafikerade vägarna står dock fortfarande dubbslitaget för merparten av spårbildningen.Stenmaterialets kvalitet är den enskilda parameter som har störst betydelse för beläggningens förmåga att motstå dubbslitage. Stenhalten är en annan viktig faktor som tillsammans med den tredje faktorn, lättviktsdubben är förklaringen till det markant reducerade dubbslitaget. Typen av bindemedel, modifierat eller konventionellt, verkar inte påverka slitstyrkan hos skelett- eller dränerande asfalt.
|
|
| 6. |
- Jacobson, Torbjörn, 1951-, et al.
(författare)
-
Erfarenheter av bullerreducerande beläggningar
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten sammanfattar erfarenheterna av bullerreducerande asfaltbeläggningar i Sverige. Den är i första hand inriktad på asfaltrelaterade faktorer som påverkar bulleregenskaperna. Den tar även upp betydelsen av vägens utformning när dränasfalt används, en inventering av var bullerreducerande beläggningar lagts på senare år, besiktning av sträckor som lagts i Stockholmsområdet, årskostnad, olika typer av bullerreducerande beläggning med mera. Den vanligaste benämningen på bullerreducerande asfalt är dränerande asfaltbetong, ABD eller förkortat dränasfalt. Dränasfalt har ett högt hålrum och en hög andel av grovballast (85 %). På så sätt får den ett sammanhängande porsystem, vilket kan leda bort vatten och absorbera en del av ljudet från däcken. Syftet med beläggningstypen var ursprungligen att förbättra trafiksäkerheten och framkomligheten på vägen vid regn. Med tiden har fokus flyttats till dränasfaltens bullerreducerande förmåga och används i dag huvudsakligen som en åtgärd för att begränsa bullerstörningar. I syfte att förbättra beständigheten hos dränasfalt, lagd i två lager, startades 2010 ett FOU-projekt, med deltagande från leverantörer, entreprenörer, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) och Trafikverket. Tre större provsträckor på högtrafikerade vägar med en hastighet av 90, 100 och 110 km/h har byggts. De lades 2010, 2012 och 2014 i södra, mellersta och norra Sverige. Bullerreduktionen har vid utförandet legat på 7–8 dB(A) och minskat med 0,5–1 dB(A) per år. Beständigheten hos dessa dränbeläggningar har varit bra med stenlossning och andra typer av skador i liten omfattning.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Jacobson, Torbjörn, et al.
(författare)
-
Försök med kall återvinning och bindemedlet Nyrec : väg 583, Ljusne-Sandarne, Hälsingland. Slutrapport 1999
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten beskriver ett provvägsförsök söder om Söderhamn med kall asfaltåtervinning där syftet var att studera en ny typ av bindemedel som utvecklats speciellt för kalltillverkade återvinningsmassor. Försöket genomfördes sommaren1998 och i denna rapport redovisas resultat och intryck från förprovningen, utförandet, materialkontrollerna, första tidens uppföljningar samt den skadeutredning som gjordes första vintern på grund av tidiga beläggningsskador.
|
|
