| 1. |
- Johansson, Maria
(författare)
-
Business as Usual? : Doing gender equality in Swedish forestry work organisations
- 2020
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The title of this thesis is Business as usual? Doing gender equality in Swedish forestry work organizations and while the latter part, the subtitle, is rather self-explanatory, the former part can be read in different ways. The aim of the thesis is to increase the understanding of the doing of gender equality in the male dominated work organizations of the Swedish forestry sector, and thereby contribute both theoretical and empirical understanding regarding how doing gender equality in the forestry sector relates both to notions of gender and notions of organizations. Forestry has traditionally been characterized by physically demanding, manual harvesting work, with practical and symbolic associations with men and certain forms of masculinity. The forestry sector still remains one of the most gender segregated labour forces in Sweden, all while gender equality has been addressed to some extent during the 2000s. The theoretical frame of reference of the present thesis is rooted in feminist organizational research and the doing gender framework. Based on a perspective of reality as socially constructed and by deploying a feminist participatory action research methodology, my analysis focuses on how complexities of meanings are ascribed to the actions and processes, that are framed as gender equality and I have qualitatively analysed empirical material, such as policy documents, interviews and written testimonies of sexual harassment, that explicate these aspects of doing gender equality in organizations. The thesis is built experiences from two different research- and development projects and consists of 5 articles and a synthetizing chapter.The results highlight how doing gender equality relates to notions of gender as well as notions of organization. In both Article I, where policies were studied and in Article II, that builds on interviews, women are in general constructed as the “other”, as people who lack (forestry) skills and competences and who are in need of help or as contributors of social and emotional competence. Men and masculine norms are mainly absent from the doing of gender equality in this material, just as notions of the organization. But, deploying a feminist participatory action research methodology can bring forward other perspectives on gender equality, as shown in Articles IV and V, such as the articulations of men and masculinities. Further, this thesis shows that gender equality is in general understood by the organizations studied as a process that regards gender, predominantly women, rather than the organization. Put differently, gender equality work in the forestry sector does not to any significant extent, affect what is perceived as the core activities in these organizations. However, the overarching depoliticized and degendered business case framing that mainly evades accounting for the role of the organization when doing gender equality, is disrupted by the testimonies of #slutavverkat explored in Article III. Here, the political dimension of gender equality is highlighted by stories of men’s behaviours (reprehended but at the same time sanctioned) in organizations that come at the expense of women’s rights to a workplace free from condescending comments, harassment and sexual violence. While previous research has pointed to the importance of gender awareness, and gender aware leadership, in organizations that wish to succeed with their gender equality work, this thesis suggests that there is also a need for “gendered organization awareness” in order to understand and discuss not only how gender is done in organizations but also how everyday organizational life, such as notions of competence, is done and how that in turn relates to gender and power. This underlines the need for organizations to make room for conflicts and politics and to let the otherwise marginalized voices contribute to more nuanced interpretations of gender equality.The title Business as usual? encompasses the starting points for the thesis work as well as the main findings. Read with an emphasis on business, the seemingly all-embracing business case rhetoric’s that encloses the official narratives of gender equality in the forestry sector are visualized, while emphasizing as usual denotes to the sectors resistance to do other than what it usually does. Read as the hole saying, business as usual, that title signals that gender equality work is done in ways that not interfere with forestry core activities, thus making gender equality work in the organizations side streamed or de-coupled. Yet, read with emphasis on the question mark, opens up for the subversive potential that nevertheless exists when more multifaceted ways of making sense of gender equality are articulated and as the findings suggests that there are ways to re-gender and re-politicize organizational gender equality work in the context of forestry work organizations.
|
|
| 2. |
- Knezevic, Zlatana, 1984-
(författare)
-
A Cry for Care But not Justice : Embodied Vulnerabilities and the Moral Economy of Child Welfare
- 2020
-
Ingår i: Affilia. - : SAGE Publications. - 0886-1099 .- 1552-3020. ; 35:2, s. 231-245
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study explores the pivotal role of the body for political recognition and rights claims in child welfare "moral" interventions. I examine how the bodily figures in child welfare assessments, linking these manifestations to the concept of the moral economy of care. A sample of assessment reports from a Swedish municipality, all addressing violations of children's bodies or integrity, are used as empirical material. I show how the psychosomatically suffering child is being best "heard" as vulnerable. I also argue that such a moral economy of care silences children's accounts of gendered and racial injustices. Furthermore, racialized moral divides are indicated when assessments of different child bodies are considered. A concluding remark points to need for a child welfare moral economy of social justice that responds to structural intersecting injustices in childhoods, including to those of a racialized child welfare and its individualized and symptom-oriented services.
|
|
| 3. |
- Sotevik, Lena, 1981
(författare)
-
‘Sexual Orientation’ in Swedish Preschool Policy—What Is the Problem?
- 2020
-
Ingår i: Genealogy. - : MDPI AG. - 1557-3796 .- 2313-5778. ; 4:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The present article focuses on how ‘sexual orientation’ is represented and produced in a Swedish preschool policy document regarding discrimination and equal treatment. ‘Poststuctural policy analysis’ is employed, in line with Foucault) and Bacchi. The results show that ‘sexual orientation’ is represented as a matter for families, but for parents rather than children. In the plans for equal treatment, visualizing different families stands out as the goal of working preventively against discrimination based on ‘sexual orientation’ in preschool, and the active measures planned for are reading books and spontaneous conversations. The article argues that the discrimination perspective represented in the documents, together with discourses on childhood innocence, establish certain conditions for how ‘sexual orientation’ is produced in preschool
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Dellve, Lotta, 1965
(författare)
-
Arbetsskador – jämställd bedömning?
- 2020
-
Ingår i: Arbetsmarknad & Arbetsliv. - Karlstad : Karlstads universitet. - 1400-9692 .- 2002-343X. ; 26:2, s. 5-8
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 6. |
- Johnson, Dustin, et al.
(författare)
-
Gender, Peacekeeping, and Child Soldiers: Training and Research in Implementation of the Vancouver Principles
- 2020
-
Ingår i: Allons-y: Journal of Children, Peace and Security. - : Dalhousie Libraries. - 2371-4387 .- 2371-4395. ; 4, s. 51-60
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Since the passage of UN Security Council resolution 1325, there has been a growing focus on the involvement of women in peacekeeping operations. Ambitious UN targets, the Vancouver Principles, and the Canadian government’s Elsie Initiative all aim to support the increased inclusion of uniformed women in peacekeeping missions. This article discusses three areas in which the Roméo Dallaire Child Soldiers Initiative (Dallaire Initiative) is working to support Vancouver Principle (VP) 11 through the training of women security sector actors, training on gendered dimensions of the recruitment and use of child soldiers and SGBV against child soldiers, and through research on how gender matters in peacekeeping operations. Based on these experiences and an engagement with the academic literature, it makes a number of policy recommendations in support of VP 11.
|
|
| 7. |
- Lindahl, Lisbeth, et al.
(författare)
-
Från idé till verklighet – erfarenheter från fyra bostadsprojekt för seniorer: Slutrapport från projekt DIABAHS
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Boendet är en viktig livsmiljö för alla men har ännu större betydelse för personer som inte längre yrkesarbetar. Det är en plats för människors identitet och ett socialt sammanhang. Utformningen av hemmet och närmiljön påverkar äldres hälsa, välbefinnande och möjlighet att leva ett aktivt och självständigt liv, vilket i sin förlängning påverkar behov av vård och omsorg. Projekt DIABAHS (Dialog Bygg Hållbart för Seniorer) har genomförts som ett samarbete mellan Chalmers, Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik samt Göteborgsregionen, FoU i Väst. Projektet finansieras till största del genom medel från Formas och pågick mellan 2016 och 2019. Ett övergripande syfte var att beskriva och undersöka tillkomsten av seniorbostäder i praktiken och hur dessa svarar mot behov i lokalsamhället. De frågeställningar som formulerades initialt handlade om relationerna mellan arkitekter, byggherrar och lokalsamhällets/äldres behov. Projektet belyser delvis även hur dialoger användes för att skapa bostäder som svarar mot behov i lokalsamhället, samt hur man kan skapa hållbara bostäder för seniorer med särskilt fokus på social hållbarhet. En mer specificerad frågeställning kom att handla om äldres motiv till att flytta och byta bostad. Det som gör det här projektet relativt unikt är att det inte finns så många studier gjorda i Sverige som beskriver motiv till att flytta och upplevelser av helt nybyggda bostäder för seniorer. Studien bygger dessutom på ett flervetenskapligt perspektiv där kunskaper från arkitektur, psykologi och gerontologi har varit utgångspunkter. Fyra exempel valdes ut för att illustrera olika lokala sammanhang, former av seniorbostäder med mera. Gemensamt för de olika exemplen var att samtliga handlade om nyproducerade bostäder för personer över 65 år. Datainsamlingen har bestått av intervjuer och uppföljande samtal, observationer, litteraturgenomgångar och av workshops. Semi-strukturerade intervjuer har genomförts med byggherrar, arkitekter, seniorer och tjänstepersoner som arbetar på lokal nivå med planering och med äldreomsorg/-vård. Till projektet knöts även en expert- och fokusgrupp som aktivt medverkade under hela projektets genomförande. Projektet bestod av två delstudier. En delstudie fokuserade på planering, design och utveckling av de nya bostäderna där arkitekter och byggherrar/fastighetsägare var informanter och där information om boendemiljöerna togs fram via okulär besiktning och granskning av ritningar. Den fysiska miljön tillgänglighetsinventerades dessutom av en expert vid Fastighetskontoret i Göteborgs stad. Delstudie nummer två undersökte hyresgästernas perspektiv på senior- och trygghetsbostäderna, deras bakgrund, flyttmotiv och upplevelser av de nya bostäderna. Den följeforskning som har genomförts i DIABAHS-projektet har även möjliggjort iakttagelser om hur olika projektidéer kring boende för seniorer förändrades över tid, varför och hur detta gjordes. Arkitekternas påverkansmöjlighet har varierat i de studerade exemplen. Förutsättningarna, ramarna och villkoren för uppdragen har varit olika. Byggherrarna har också tillämpat olika affärs- och upphandlingsstrategier baserat på det unika projektets förutsättningar. Arkitekterna hade också mer eller mindre tidigare erfarenhet av att utforma bostäder för äldre. Resultatet visar på att utgångspunkterna för att bygga för seniorer skiljer sig åt mellan byggherrar. För någon byggherre handlade det om att undersöka möjligheterna att bygga innovativt och flexibelt, medan någon annan ville bygga på ett sätt som bidrog till äldres självständighet och integritet. Ytterligare någon ville skapa ett boende som upplevs attraktivt och lustfyllt, medan någon annan kanske främst byggde för målgruppen för att det var ett krav från kommunen. En väsentlig slutsats är att ingen ville skapa en boendemiljö som associerades till äldre som är sjuka och dåliga. Inom projekt DIABAHS visade det sig att de som flyttade till de nybyggda bostäderna för seniorer hade en medelålder på 79 år, där den yngsta var 61 år och den äldsta var 97 år. Gruppen bestod till största delen av kvinnor (72 %) och ensamstående personer (61 %). De flesta upplevde sin hälsa som någorlunda god eller god, men hälsan varierade något mellan olika åldrar. Det var fler som hade hemtjänst bland de hyresgäster som flyttade till en senior- eller trygghetsbostad än bland genomsnittsbefolkningen i samma åldersgrupp. Andelen som behövde hemtjänst hade dock minskat efter inflyttning och låg då i nivå med riksgenomsnittet för åldersgruppen. Ett annat resultat som ligger i linje med att flytten till den nya bostaden skapade ökad självständighet är att 61 procent upplevde sig som mer självständiga efter att de hade flyttat till sin nya bostad. En förklaring till det var att den nya bostaden var fysiskt tillgänglig och inte heller lika krävande att sköta om, vilket underlättade förmågan att självständigt klara aktiviteter. Resultaten visar också att några flyttade för att de hade behov av en bättre bostad i dagsläget, medan andra ville flytta innan några sådana behov uppstår. Rädsla för ensamhet kunde också vara en anledning till att flytta som en planering inför framtiden. Ett annat motiv till att flytta var önskan om att frigöra pengar vid försäljning av sin bostadsrättslägenhet eller villa. Alla som flyttade till en seniorbostad var dock inte intresserade av att bo bland andra i samma åldersgrupp, men hade valt det för att det var lättare att få en hyreslägenhet som var öronmärkt för seniorer. Resultaten visar att det var en rad olika faktorer som påverkade skillnader i hyra mellan de olika exempel som ingick i studien, som markpris, om bygget erhållit subventioner med mera. Om hyresgästerna upplevade hyran som rimlig eller inte visade sig inte vara relaterat till kvadratmeterpriset, utan till månadskostnaden för lägenheten samt vad som ingick i boendet. Det studerade trygghetsboendet innehöll exempelvis flera kvaliteter som inte fanns i de andra studerade exemplen. De som intervjuades tyckte dock att det var värt att betala för de extra kvaliteterna. Några påpekade även att hyran inte var högre i trygghetsboendet jämfört med i andra nyproducerade lägenheter i närheten, trots att boendet innehöll dessa kvaliteter. De exempel som följdes i projektet hade dock så hög hyra att det är tveksamt om dessa kan sägas bidra till jämlika villkor och delaktighet eftersom många pensionärer inte skulle ha råd att bo där. De av DIABAHS-exemplen som valde modulhus och beviljades statliga subventioner fick visserligen lägre hyreskostnader, men hyrorna i två av tre exempel kan vara svåra att klara för en ensamstående pensionär med genomsnittspension. En generell slutsats är att de exempel som vi har följt inom ramen för projektet verkar bidra till hälsa och välbefinnande. Hyresgästerna förmedlade både i enkäter och intervjuer att de trivdes, kände sig trygga och att många dessutom hade bättre förmåga att vara aktiva och självständiga i den nya bostaden. Ett annat delresultat är att dialoger kan ge viktig information och idéer till byggande för seniorer, men att dialogernas ramar och villkor måste vara tydliga för att de ska upplevas som meningsfulla och ge kreativa bidrag till plan- och byggprocessen. Framtida forskningsfrågor skulle kunna handla om varför, när, eller på vilka grunder man flyttar ifrån trygghetsboenden. En större studie som undersöker i vilken utsträckning seniorers flytt till senior- och trygghetsbostäder bidrar till bibehållen självständighet och minskat behov av vård och omsorg rekommenderas också. Projekt DIABAHS samlade erfarenheter och resultat kan användas vid planering av hållbara boendemiljöer för seniorer. Dessa finns tillgängliga i en digital publikation (klokboken.nu) med praktisk vägledning för byggherrar, arkitekter och planerare.
|
|
| 8. |
- Lindén, Lisa, 1985
(författare)
-
Sexual risks and pleasures: Gynaecological cancer activism and its politics of care
- 2020
-
Ingår i: Engaging health activism, sexual politics and STS, EASST/4S, August 12, 2020.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In this presentation I draw upon an ethnographic study with a Swedish gynaecological – cervical, ovarian, vaginal, vulva and womb – cancer advocacy group I call “The Gynae Cancer Group” (GCG). I do so to attend to politics of care in the context of sexual health activism, and the versions of “sexuality” such politics enact, promote and marginalise. By drawing upon feminist STS “critical care” studies (Martin et al. 2015; Singleton & Mee 2017), I focus on two advocacy practices that enable different politics of care, and enact very different sexual practices. The first case is the GCG’s activism around a new cervical cancer screening policy. Here I attend to how the GCG assembles and mobilises knowledge in order to provide evidence in favour of the replacement of the Pap smear by the HPV test. In mobilising public and sexual health evidence together with patient experiences of cervical cancer and cervical cancer risk, the GCG enacts a politics of care that dominantly is focused on sexual risks and an urgency to act now. The second case concerns advocacy practices focused on sex and intimacy after cancer treatment, and here care becomes a matter of sexual pleasures and finding ways of living well amidst life-threatening disease. By attending to differences both between and within these two different advocacy practices, I explore the generative possibilities of “staying with” differences in a context of sexual health activism and politics of care.
|
|
| 9. |
- Nilsson, Gabriella, et al.
(författare)
-
Våldets kön : Kulturella föreställningar, funktioner och konsekvenser
- 2020. - 2
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vi möter våld i någon form dagligen, om inte som ”offer” eller ”förövare”, så när vi läser tidningen, tittar på tv eller går på bio. Med våld upprätthålls stater, grupphierarkier och individuella maktpositioner. Första upplagan av Våldets kön utkom 2015 men de utmaningar som våldet innebär för samhället har inte minskat sedan dess. I denna reviderade och utökade upplaga uppmärksammas ”nya” former av våld, såsom våld i hederns namn och våld i kölvattnet av ökad digitalisering.Våldets kön närmar sig våld som kulturell företeelse. Vilka betydelser har våld i olika historiska och samhälleliga kontexter? Vilka funktioner fyller våldet på en strukturell nivå och för enskilda individer? Vilka konsekvenser får våldet för våldsutsatta personer? Genom att placera våld i sin historiska och kulturella kontext synliggör boken våldets samhälleliga funktioner, de normer det utgår ifrån och vilken kulturell mening det bär.Våldets kön riktar sig till studenter som i sin framtida yrkesverksamhet kommer att möta våldsutövning och våldsutsatthet. Kunskap om mäns våld mot kvinnor ingår i examenskraven för en lång rad utbildningar – fysioterapeut, jurist, läkare, psykolog, sjuksköterska, socionom, tandläkare och tandhygienist. Boken kan även användas i fortbildning av personer som redan arbetar i verksamheter där de direkt eller indirekt möter en våldsproblematik.
|
|
| 10. |
- Ottemo, Andreas, 1979, et al.
(författare)
-
Contextualizing technology: Between gender pluralization and class reproduction
- 2020
-
Ingår i: Science Education. - : Wiley. - 0036-8326 .- 1098-237X. ; 104:4, s. 693-713
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- A diverse body of feminist scholarship has addressed the masculine orientation of Western engineering education for at least four decades. Among critiques specifically targeting curriculum, a recurrent line of argumentation highlights its reductionist framing and narrow focus on mathematics and technology. The argument is that these traits represent a masculine orientation and that women would gain from a curriculum more oriented towards the context and applicability of technical knowledge. Simultaneously, researchers working in a Bernsteinian, social realist, educational tradition have suggested that, from a social-class perspective, it is important to provide all students with access to theoretical, abstract and context-independent knowledge. This article explores the resultant, theoretical tension between these two positions. Our empirical starting point is a recently completed ethnographic study of a male-dominated bachelor's degree engineering program in Sweden. This program's curriculum repeatedly emphasizes the value of experiential and contextually rooted knowledge over contextless and mathematically modeled knowledge. Borrowing Bernstein's terminology, we argue that such emphasis represents a privileging of horizontal discourse over vertical and that, as such, said curriculum potentially deprives the male, working-class students of access to powerful knowledge. We further highlight how the program represents a poor target for the line of feminist critique identified above, despite being strongly male dominated. We thereby shed light on challenges related to formulating (intersectional) critiques of the engineering curriculum simultaneously attentive to both class and gender. Conclusively, we argue that efforts directed at making the engineering curriculum more inclusive can learn from both feminist and social realist lines of argumentation.
|
|
