SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "hsvkat:504 mat:dok (lärosäte:(gu) OR lärosäte:(du) OR lärosäte:(kau) OR lärosäte:(lnu) OR lärosäte:(ltu) OR lärosäte:(lu) OR lärosäte:(miun) OR lärosäte:(mdh) OR lärosäte:(su) OR lärosäte:(umu) OR lärosäte:(uu) OR lärosäte:(oru)) ;hsvcat:3"

Sökning: hsvkat:504 mat:dok (lärosäte:(gu) OR lärosäte:(du) OR lärosäte:(kau) OR lärosäte:(lnu) OR lärosäte:(ltu) OR lärosäte:(lu) OR lärosäte:(miun) OR lärosäte:(mdh) OR lärosäte:(su) OR lärosäte:(umu) OR lärosäte:(uu) OR lärosäte:(oru)) > Medicin och hälsovetenskap

  • Resultat 1-10 av 19
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  •  
2.
  • Wickford, Jenny (författare)
  • Physiotherapists in Afghanistan. Exploring, encouraging and experiencing professional development in the Afghan development context
  • 2010
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • Aim: The aim of the thesis is to analyze the matter of supporting professional development of physiotherapists in Afghanistan, and the issues involved in expatriate physiotherapists working with professional development cross-culturally and in development contexts. The thesis is based on two field studies, aspects of which are reported on in four papers. The first field study aimed at analyzing and describing the physiotherapy component of a disability programme. The aim of the second field study was to explore the process of a development project, in order to gain understanding of how such work can be done in a better way. Participant observation was used for the data production of both studies. The adult learning theories of transformative learning and situated learning were used as a theoretical framework in the thesis. Paper I describes the situation, needs and challenges for developing physiotherapy in Afghanistan. The therapists worked in isolation with little opportunity for further education or professional development. Their approach was mainly medical, where the work was dictated by the patients’ expectations and doctors’ recommendations. They used primarily passive methods of treatment, and their work was affected by cultural, religious and situational factors and they demonstrated a basic capacity of clinical reasoning. Paper II explores factors that impacted learning and professional development of the Afghan physiotherapists in the development project. Examples of these factors were: a pattern approach to treatment, linear thinking, and socially oriented decision-making that affected how new things learned were put into practice; concrete representations and an instrumental view of knowledge characterized learning approaches; language barriers, different interpretations of meaning and cultural codes challenged communication; and a prescriptive, encouraging approach of the expatriate physiotherapy development worker affected teaching and learning. Paper III explores professional ethics for Afghan physiotherapists and identifies two ethical tensions for the professional practice of Afghan physiotherapists: between individualistic and communitarian ethical perspectives, and between normative ethics and local morals. Paper IV is a critical reflection over the expatriate development worker’s development process through, and impact on, the development project. The perspective of the development worker is transformed from an idealistic helper to an enterprising learner as a consequence of active participation in and a self-critical reflection of the process. Conclusion: Working with and researching professional development cross-culturally and in development contexts is complex and requires consideration of many different factors. Cultural competency is essential, where to understand others one needs to first understand oneself, and oneself in relation to others. This requires support when in the field. Physiotherapy theory and practice must be adapted to the local context. Actions taken towards promoting learning and professional development must be firmly rooted in the Afghan context, and investigated, planned and implemented together with Afghan physiotherapists. The professional development of Afghan supervisors and teachers should be a priority. To encourage reflection of both Afghan and expatriate physiotherapists a communicative learning approach could be taken, where ethical challenges and disorienting dilemmas can form the basis of a reflective discourse and lead to increased understanding.
  •  
3.
  • Ewertzon, Mats (författare)
  • Familjemedlem till person med psykossjukdom bemötande och utanförskap i psykiatrisk vård
  • 2012
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • This thesis focused on the situation of family members of persons with psychotic illness, particular on their experience of the approach of the healthcare professionals and of their feelings of alienation regarding the professional care of their family member. A further aim was to explore how siblings who have participated in a support group for siblings experienced their situation.A questionnaire was developed that enabled the aims of this thesis to be investigated (I). Seventy family members from various parts of Sweden participated, and data were collected via the questionnaire developed in study I (II-III). Thirteen siblings who previously had participated in a support group participated in follow-up focus groups interviews (IV).The questionnaire developed was shown to be reliable and valid in these studies (I). In many cases, the participants had experienced an approach from professionals that indicated that they did not experience openness, confirmation and cooperation, and that they felt powerless and socially isolated in relation to the care. There was also found to be a certain degree of association between how the participants experienced the approach and whether they felt alienation (II). The majority of the participants considered openness, confirmation, and cooperation to be important aspects of professional’s approach. The result also identified a low level of agreement between the participants’ experience and what they considered to be significant in the professional’s approach (III). The findings revealed the complexity of being a sibling of an individual with psychotic illness. Participating in a support group for siblings can be of importance in gaining knowledge and minimizing feelings of being alone (IV).Although the psychiatric care services in Sweden have been aware of the importance of cooperating with family members, the results indicated that there is a need for further research in this area. 
4.
  • Nordenmark, Mikael (författare)
  • Unemployment, Employment Commitment and Well-being The Psychosocial Meaning of (Un)employment among Women and Men
  • 1999
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • The general aim of this thesis is to study the psychosocial meaning of (un)employment among women and men. This is mainly done by analysing employment commitment, or non-financial employment motivation, and mental well-being among a random sample of 3 500 Swedes that were interviewed in the beginning of 1996, when all were unemployed, and then again in the end of 1997, when the labour market situation varied. In general, the results from this study support the unemployment studies that have emphasised the importance of employment for the possibility to create and maintain a satisfactory life situation.
5.
  • Gerdner, Arne (författare)
  • Compulsory treatment for alcohol use disorders: Clinical and methodological studies of treatment outcome
  • 1998
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • Popular Abstract in Swedish Sammanfattning på Svenska: Avhandlingen handlar om tvångsvård av alkoholister och presenterar såväl metodologiska som kliniska studier av behandlingsutfall. Innebörd av tvångsvård Alkoholister kan uppleva många olika typer av påtryckning för att gå in i behandling. Fysisk och psykisk smärta, sociala påtryckningar från närstående eller arbetsgivare, samt olika typer av lagtvång. I de flesta typer av påtryckning, erbjuds alkoholisten ett val. Behandling kan bli ett alternativ till smärta, skilsmässa, förlust av arbete, omhändertagande av barn eller fängelsestraff. När en sådan valsituation INTE föreligger, talar vi om TVÅNGSVÅRD, på engelska "compulsory commitment". Det finns tre typer av tvångsvård av alkoholister. En typ hänger samman med kriminallagstiftning och byggde ursprungligen på att dryckenskap sågs som ett brott i sig. Man kan också dömas till vård p.g.a. alkoholrelaterad brottslighet. Vi får alltså skilja på de fall där personer erbjuds behandling istället för fängelsestraff och de fall då vård utdöms. Endast den sistnämnda formen är tvångsvård i strikt mening. Vid sidan om detta fall finns två former av "civil tvångsvård" beroende på om den hanteras genom mentalhälsolagstiftningen eller sociallagstiftningen. Weisner menar att påtryckningar finns längs en skala, där tvångsvård ligger i den svåraste ändpunkten, följt av hänvisningar från kriminalvård och domstol, hänvisningar från arbetsgivaren och tidiga interventionsprogram som kan innefatta påtryckningar från familj och närstående. En sådan skala påverkas dock också av andra faktorer. T.ex. hur lång och hur påträngande behandlingsform som erbjuds. Ibland upplevs inte tvånget negativt, t.ex när alkoholisten inte litar på sin egen uthållighet. Ibland kan tvärtom formellt frivillig behandling accepteras under mer eller mindre förtäckt hot om tvång. Kriterier styr vilken grupp som vårdas Många länder tillämpar tvångsvård av alkoholister under mentalhälsolagstiftning. Traditionellt har det skett under hänvisning till BEHOV AV VÅRD, p.g.a. mental sjukdom. Det internationella psykiatriska förbundet (WPA) har understrukit att man måste påvisa att patienten saknar förmåga att själv besluta om sina egna behov. Under ett par decennier har många länder omformulerat kriteriet för tvångsvård till ett FARLIGHETS-KRITERIUM, dvs farlig för sig själv eller annan. Studier av utvecklingen i olika länder visar att detta kriterium i högre utsträckning omfattar utagerande antisociala män. Kvinnor, samt de med större fysiska eller psykiska problem blir i mindre utsträckning föremål för åtgärder efter sådana lagändringar. Liknande erfarenheter har gjorts när samma kriterier ändrats i den sociala lagstiftningen. I länder där en stor del av vården sker genom hänvisningar från rättsvårdande myndigheter sker också en motsvarande förändring av patientstocken. Tvångsvård internationellt och i Sverige Tvångsvård av missbrukare är på intet sätt något unikt för Sverige. Inte heller finns det någon klar internationell trend att tvångsvård skulle vara på väg att avvecklas. Historiskt sett har det ökat i många länder i samband med drogepidemier och minskat under inflytande av rörelser som vill slå vakt om fri- och rättigheter. Nu röner tvångsvård ett ökat intresse internationellt, bland annat i spåren av Aids-epidemin. Världshälsoorganisationen gjorde en inventering 1986 i 43 länder och territorier. Av dessa hade 27 tvångsvård för alkohol- och/eller drogmissbrukare. De länder som saknade tvångsvård var i stor utsträckning sådana länder som saknade lagstriftning ifråga om vård överhuvudtaget, dvs utvecklingsländer. Av de 27 hade åtta mental tvångsvård av missbrukare, 10 hade speciallagstiftning angående drokgmissbrukare och nio hade speciallagstiftning både för alkohol- och drogmissbrukare. Målen och utformningen av tvångsvården skiftar dock starkt mellan olika länder. Längden på tvångsvård varierar också stort, både kortare och längre än den i Sverige. Klart är att det inte finns någon internationell standard för tvångsvårdens utformning. Den svenska tvångsvården av missbrukare har förändrats under 1900-talet från att i huvudsak vara en social sanktion med tvångsarbete, till att bli en vårdlag syftande till behandling. Det överordnade kriteriet i Lagen om Vård av Missbrukare i Vissa fall (LVM) är behovet av vård och syftet är att motivera till fortsatt frivillig vård. Syftet kan preciseras i tre olika tidsperspektiv: att akut hejda ett destruktivt missbruk, att på kort sikt motivera till frivillig vård och behandling samt att på längre sikt skapa förutsättningar för drogfrihet och en förbättrad livsstil. För detta krävs samverkan med andra instanser. Utfall av tvångsvård Internationella studier av social tvångsvård redovisas i avhandlingen. Kontrollerade experiment är fåtaliga. Där utslagna alkoholister slumpvis fått tvångsvård eller erbjudits frivillig vård har de positiva resultaten varit mycket små, men utfallit till tvångsvårdens fördel. I uppföljningsstudier där tvångsvårdade jämförts med frivilligt vårdade missbrukare hade fler tvångsvårdade än frivilliga förbättrats även om de totala antalet stabilt förbättrade var lågt. Ett stort naturligt experiment rörande narkomaner visade att tvångsvård med lång (sjuårig) övervakningstid efter behandlingen åstadkom positiva långtidsresultat ännu många år efter övervakningen. Även andra långtidsuppföljningar tycks tyda på att långsiktig övervakad eftervård är central. Tvångsvården måste också ha en tydlig vårdprofil. Där fångvårdsattityder präglat institution har vården misslyckats. Studier av vårdhänvisningar från de rättsvårdande myndigheterna redovisas också. Metadonprogram visar inga skillnader i fullföljande eller utfall beroende på hänvisning från kriminalvård eller grad av tvång. Studier av andra program visar att bakomliggande tvång ökar graden av fullföljande som i sin tur är relaterat till bättre utfall. Inga skillnader tycks allmänt föreligga mellan olika former av bakomliggande tvång, såsom villkorlig frigivning, övervakning eller väntan på rättegång. I studier av rattfylleridömda som förelagts beslut om vård förelåg i allmänhet inga skillnader i utfall jämfört med frivilligt vårdade. Svenska studier av tvång enligt äldre lagstiftning visade på positiva förändringar i antal och längd av sjukskrivningsperioder ännu något år efter tvångets upphörande jämfört med före tvånget. De som var föremål för tvång hade svårare missbruksbild, svårare psykiatriska och sociala problem jämfört med andra alkoholister, och de hade även en högre dödlighet. Motsvarande situation gäller även för de LVM-vårdade, dvs tyngre missbruk och svårare sociala och psykiatriska problem. Dessa problem talar generellt för sämre utfall bland tvångsvårdade än bland frivilliga. Totalt 17 olika uppföljningsstudier från LVM-vård redovisas omfattande 2465 personer varav 1554 tvångsvårdade. Tre studier begränsade sig till selektiva grupper. Av restrerande 14 studier hade 11 ett likartat utfall med mellan 19 och 32 procent förbättrade och ett medianvärde på 25 procent. Två idag nedlagda narkomanvårdsavdelningar redovisade lägre andel (sju respektive 12 procent) medan Runnagården redovisade högre andel förbättrade (40 procent). Flertalet studier redovisade inga skillnader mellan kvinnor och män, alkoholister och narkomaner eller mellan frivilliga okch tvångsomhändertagna. Multivariata studier visade att fullföljande av behandling var relaterat till LVM. Förbättring var relaterat till deltagande i självhjälpsgrupp, medan förnyade LVM var relaterade till social isolering. Mortalitet var relaterat till svårighetsgrad. Centrala överväganden i vården Det finns fyra olika etiska principer till grund för tvångsvård. Två av dessa, presumerande tvång respektive Homeriskt tvång, utgår från patientens egen presumerade eller tidigare uttalade vilja. Därför finns i dessa fall inte några klara mål, gentemot vilka tvånget kan utvärderas. De två andra principerna hänför sig till preventiv social kontroll respektive ett "paternalistiskt " tvång syftande till att minimera lidande. För dessa fall kan mål formuleras till grund för utvärdering. I det första fallet begränsar sig målet till att undanröja fara. Det paternalistiska tvånget däremot måste utvärderas mot högre mål som har att göra med den enskildes minskande symptombild och tillfrisknande. Där paternalistiskt tvång råder har alltså staten iklätt sig större åtaganden. Tvång har ibland uppfattats som uttryck för ett strafftänkande och i motsättning till sjukdom. Sjukdomsbegreppet har också varit kontroversiellt när det gäller alkoholism. Ofta har dessa motsättningar berott på olika tolkningar av vad ordet sjukdom betyder. Grunden till att alkoholism kommit att accepteras som en sjukdom har att göra med ambitionen att behandla och innebär inte att tillståndet reduceras till biologiska faktorer eller att alkoholisten befrias från ansvar. Det har betydelse för att avgränsa samhällets insatser när det gäller vård och behandling från dess kontrollerande och bestraffande roll. Dessutom bidrar det till att förmedla skuldavlastning till alkoholisten och ger flera fördelar i behandlingssituationen. Dessa fördelar kan även utnyttjas i social tvångsvård av alkoholister. Förekomsten av tvångsvård antas hänga samman med bristande vårdmotivation hos vissa missbrukare. Ändå uttrycker ett förvånande stort antal tvångsomhändertagna redan inom två veckor att de önskar hjälp med sina missbruksproblem vid LVM-enheterna. Aktuell forskning betonar att motivation bör ses som en process och inte som en personlig egenskap. En sådan process kan underlättas genom strukturerade insatser. Motivationsarbete bör därför inte ses som något som ligger före och utanför behandling, utan som en viktig del i behandlingens inledningsskede och som måste leda över i andra typer av insatser så snart som patienten är mogen för det. lång väntan på att behandling ska påbörjas kan tvärtom leda till att motivationen försvinner. 12-stegs-orienterad behandling utgår från Anonyma Alkoholisters (AA) 12 steg till tillfrisknande. Behandlingen är etablerad. Utfallsstudier och kontrollerade experiment inom frivilligvården visar att den är lika bra eller bättre jämfört med annan kvalificerad behandling och bättre än enbart deltagande i AA. Överväganden när det gäller forskning om tvångsvård Klassiska experiment där man slumpas till åtgärd kan ej användas för att utvärdera LVM-vård, eftersom detta inte kan förenas med lagens tvingande bestämmelser. Jämförelse mellan dem som döms till LVM och dem som ej döms bygger in en stark selektion, eftersom beslutet ska grundas på vårdbehovet. Utfallsstudier med "före- och efter-data" som analyseras i multifaktoriella modeller har rekommenderats. I sådana modeller kan man i någon utsträckning kontrollera effekten av andra korrelerade faktkorer. Modellen är dock alltid in någon mening prövande snarare än konfirmerande. Validiteten av självrapporterade data har ifrågasatts när det gäller de alkoholister som har sämre behandlingsutfall, och när det gäller patienter som motsätter sig behandling. Validiteten kan prövas såsom överensstämmelse med oberoende datakällor. Systematiska avvikelser tyder på bristande validitet och slumpmässiga avvikelser tyder på bristande precision. Selektivitet är en annan kritisk faktor. När stora svarsbortfall kan förväntas behövs metoder för att säkerställa att data är representativa. Statistisk beräkning utifrån uppgifter om bakgrundsdata har visat sig inte ge en rättvisande bild. Andra metoder har varit beräkning utifrån ytterligare telefonkontakt med delar av bortfallsgruppen, eller användande av andra uppgiftslämnare. FEM DELARBETEN Avhandlingen behandlar båda dessa metodologiska frågor, dvs om vi kan lita på självrapporterade data från tvångsvårdade alkoholister, och hur vi kan förbättra representativiteten i våra data. Dessutom studeras behandlingsutfall i tre olika tidsperspektiv: Vilken blev effekten av införande av ett strukturerat motivationsprogram på en låst avgiftningsavdelning? Har tvångsvårdade sämre prognos än frivilliga om man tar hänsyn till andra bakgrundsfaktorer? Vilken betydelse har behandlingsutfallet tio månader efter utskrivning för överlevnaden i ett långtidsperspektiv? Dessa frågor studeras utifrån Runnagården i Örebro som tillämpar 12-stegs-orienterad behandling inom ramen för tvångsvård. Programmet har modifierats för att passa tvångsomhändertagna personer med sociala och känslomässiga problem. Validitet Patienterna visade sig besvara frågor om missbruk och social situation i god överensstämmelse med motsvarande svar från socialarbetare och anhöriga. Ingen skillnad fanns mellan tvångsomhändertagna och frivilliga, eller mellan dem som anhöll sig från missbruk och dem som återföll i missbruk. När skillnader förekom var dessa inte systematiska i någon bestämd riktning. Representativitet Det andra delarbetet visade att tvångsomhändertagna underlät att svara i större utsträckning än frivilliga. Bortfall på patientenkäter var också klart relaterat till sämre prognos och utfall och utgör därför ett allvarligt hot mot generaliserbarheten i data. Varken beräkning utifrån telefonintervjuer med dem som underlåtit att svara, eller användande av anhörigenkäter, visade sig kunna kompensera för denna selektivitet. Socialarbetarna svarade däremot i högre utsträckning för dem som hade sämre prognos och utfall, så att selektiviteten i deras svar var motsatt den som konstaterats för patient- och anhörigenkät. I kombination har dessa två enkäter bättre förutsättningar att ge representativa data. Motivationsprogram Ett program infördes på låst avgiftningsavdelning. Det kombinerade strukturerad diagnostik och bedömning, motivationell intervju samt 12-stegsorienterade grupper och lektioner för att motivera patienterna till deltagande i de intensiva programmen på de öppna avdelningarna. Införandet av programmet minskade på ett signifikant sätt behandlingstiderna på låst avdelning. Samtidigt minskade avgiftningarna. Minskningen av tiden på låst avdelning kunde relateras till införandet av programmet då kontroll gjordes för patientfaktorer. Programmet tycks kunna motivera tvångsomhändertagna till att delta i det intensiva programmet på de öppna avdelningarna. Studien fann också att ändringen av LVM-lagen från två till sex månaders omhändertande kraftigt ökade avvikningarna. Därmed ökades tiden på låst avdelning nästan till den nivå som gällde före införandet av motivationsprogrammet. De patientfaktorer som var relaterade till avvikningar var ung ålder, förekomst av en psykiatrisk diagnos, flerdrogsmissbruk och att aldrig ha gift sig. Prediktion av ufall Tio månader efter ett fullföljt AA-orienterat femveckorsprogram hade 13 procent varit helnyktra och ytterligare 42 procent förbättrats, vilket med oberoende data visade sig motsvara 1-2 återfall. Frivilliga hade förbättrats i högre utsträckning än tvångsomhändertagna. Men i två multivariata modeller som inkluderade ytterligare tio faktorer visade sig tvång vara orelaterat till utfall. Istället var det sociala faktorer och deltagande i självhjälpsgrupper som hade betydelse. Socialt nätverk, såsom familj och självhjälpsgrupp, är viktiga för tillfrisknande i alkoholism. Tidigare institutionsvård var relaterat till sämre utfall, men medverkade samtidigt till ökat deltagande i självhjälpsgrupper. Motsvarande fynd har också gjorts efter behandlingsprogram som ej bygger på AA´s filosofi. Detta tyder på att självhjälpsgrupper kan vara till nytta för patienter som befinner sig i en "marginalkonflikt" mellan sitt gamla missbrukarliv och en ny tillvaro utan missbruk. Korttidsutfall och överlevnad Det femte arbetet handlar om långtidsöverlevnaden hos samma grupp av patienter. Trots att ingen hade dött i tiomånadersuppföljningen, var 24 procent döda efter åtta och ett halvt år, vilket innebär nära nio gånger mer än förväntat jämfört med allmäna befolkningen standardiserad för ålder och kön. Detta är högre än vad som tidigare rapporterats. Överdödligheten motsvarade antalet avlidna i alkoholrelaterad död, självmord och våldsam död. Det var dock skillnader mellan de tre utfallsgrupperna från tiomånadersuppföljningen. Alla helnyktra levde och hade därmed bättre överlevnad än förväntat. Men det fanns inga skillnader mellan de övriga som klassats som förbättrade och de som ej var förbättrade. Helnykterhet innebar en stabil förbättring, medan "minskat drickande" ej hade någon stabil effekt på överlevnad. Det tycks emellertid vara en skillnad i mönstret mellan män och kvinnor, eftersom kvinnor med "minskat drickande" hade bättre överlevnad än de som ej förbättrats. Detta antyder skillnader i tillfrisknandets utveckling mellan män och kvinnor.
  •  
6.
  • Nilsson, Kerstin (författare)
  • To work or not to work in an extended working Life
  • 2013
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • In most of the industrialised world, the proportion of older and retired people in the population is continuously increasing. This will have budgetary implications for maintaining the welfare state, because the active working section of the population must fund the non-active and old population. Aim: The overall aim of this thesis was to obtain knowledge about older workers’ work and life situation in association with their planning and decision to retire from working life. Method: The thesis includes one qualitative and three quantitative studies conducted in Sweden. Result: Self-rated health was found to be a better measure than diagnosed disease of whether older workers believed they could work until 65 years or beyond. Health seems not to be a general impediment to working in old age if older workers are satisfied with their work situation and have enough time and opportunities to recover from fatigue. In one of Sweden’s most hazardous work environments, older workers were not injured significantly more often than younger workers. Good mental and physical work environment, moderate working pace and working time, and the right competence and possibility for skills development were factors determining whether older workers believed they can extend their working life. Attitude to older workers in the organisation, motivation and work satisfaction were factors determining whether older workers want to extend working life. Health, personal economic incentives, family/leisure pursuits and attitude to pension in society affected both whether people believed they can and wanted to extend their working life. In their final retirement decision, older workers considered: i) their possibility to balance and adapt functional ageing and health to a sustainable work situation; ii) their economic situation; iii) possibilities for social inclusion and coherence; iv) and possibilities for meaningful activities. Whether these requirements were best fulfilled in or outside working life determined the decision to continue working or to retire. Conclusion: If it is desirable for society that people will to extend their working life, both the “can work” and the “want to work” factors need to be met. It is important to provide a good fit inside working life. This requires a focus not only on older workers, but also on organisations and managers in order to provide incentives that keep older workers in the work force.
7.
  • Petersson, Jesper, 1974- (författare)
  • Geographies of eHealth: Studies of Healthcare at a Distance
  • 2014
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • This thesis examines the proliferation of healthcare services using information and communication technology to overcome spatial and temporal obstacles. These services are given such names as telemedicine and telecare, which are sometimes grouped together as telehealthcare under the umbrella term eHealth. My main argument is that a prevalent and overoptimistic rhetoric of how the possibilities of digitalization are expected to produce a homogenous and ubiquitous healthcare space conceals many of the spatiotemporal complexities involved in introducing telehealthcare and in the overall organizing of healthcare. To counteract such simplifications, I contend that we need a relational understanding of the technical and the geographical as always nested in the social and vice versa. With such an approach, it is arguably possible to begin to tease apart the many spatiotemporal entanglements of these innovations and to trace their political ramifications. This position is developed by integrating perspectives from science and technology studies with insights from human geography. The four constituent papers of this thesis pursue this argument in qualitatively grounded case studies of telehealthcare and its geographies. Paper I looks at various initiatives for fetal tele-ultrasonography, demonstrating that this practice cannot be reduced to a mere transparent relay for the speedy transmission of digital information across space and time. The paper investigates how its introduction could affect medical knowledge production, power hierarchies, and subject positions, for example, the status attributed to the fetal figure. Paper II traces Swedish transformations of telehealthcare. The use of telemedicine to reach those outside medicine’s range has arguably been accompanied by efforts to achieve intra-organizational streamlining via telemedicine. This process has continued with the emergence of telecare for personal use directed toward the overlapping groups of the elderly people and patients with chronic conditions. I contend that this shift can be understood through a geographical lens as attempts to save space and time by keeping as many patients as possible out of costly hospitalization and preventing them from engaging scarce specialist resources. Paper III compares four telemedicine projects in Sweden. In detailing how the purpose of practicing telemedicine differed between these projects in relation to, for example, the specifics of distance, care availability, and treated medical conditions, the paper demonstrates the existence of many versions of telemedicine. Whereas this fluidity could further the spread of telemedicine, it could also cause problems. To various actors wanting to use telemedicine in a homogenous and fixed way for national streamlining purposes, this diversity has generated confusion when they wished to align telemedicine in a preferred direction. The paper concludes that technology travels best when it can contain both fluid and fixed relationships. Paper IV argues that, whatever is claimed about creating a space- and time-independent healthcare by means of telehealthcare, the use of telecare to connect the standardized spaces of healthcare with the fluid everyday lives of elderly people and patients with chronic conditions actually works by unfolding new spaces of visibilities and establishing new temporalities as well. By investigating these spatiotemporalities, I demonstrate how these applications draw together discourses on individual freedom with medically derived algorithms and concerns about how to make best use of scarce healthcare resources.
  •  
8.
  • Sundh, Mona, 1960- (författare)
  • Har förbudet att sälja tobak till minderåriga påverkat ungdomars möjligheter att köpa tobak? En studie av lagen om 18-årsgräns från 1997
  • 2006
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • Smoking habits in adolescence have a strong impact on smoking habits in adulthood. Nine of ten adult smokers started smoking before the age of eighteen. Thus, efforts to prevent the use of tobacco among minors are of great interest. In 1997 a minimum-age law of 18 years for purchase of tobacco was introduced in Sweden. The purpose of the age limit was to reduce the availability of tobacco to young people and hence ultimately to reduce the consumption of tobacco.The overall purpose of the work reported in the present thesis was:to study whether the Swedish minimum-age law for the purchase of tobacco has affected young people’s possibilities of buying tobaccoto study how compliance with the minimum-age law for the purchase of tobacco can be improvedto develop methods for following compliance with the minimum-age law for the purchase of tobacco. The empirical basis for the work was three different types of data:Test purchases of tobacco in 1996, 1999, 2002 and 2005 in Värmland, Västernorrland and Malmö. In total there were forty-eight test purchasers that made 3,150 test purchases.Questionnaire surveys on tobacco habits and attitudes that were carried out in 1996, 2000 and 2005 among students in grades 7 and 9 of the compulsory school and in 1996 and 2000 in grade 2 of the upper-secondary school. All data was collected in the same three regions as the test purchase studies. The questionnaire was completed by a total of about 57,000 students.Structured telephone interviews in 2005 with 28 key people in tobacco prevention work in the three regions. In conclusion, the thesis shows that:the minimum-age law introduced in 1997 for the purchase of tobacco products has limited adolescents’ opportunities for purchasing tobacco. Compliance with the minimum-age law is, however, still incomplete the most important factor in whether test purchasers were able to buy tobacco was whether there was an age control (as the law prescribes)compliance with the minimum-age law differs among the three regions studied. It is reasonable to assume that the regional differences can be related partly to regional differences in the effectiveness of the measures taken to ensure compliance with the lawthe proportion of daily smokers among students in grade 9 in the compulsory school declined from 1996 to 2005 in Värmland and Västernorrland but there was no change in Malmöthe method used for test purchase of tobacco and further developed and adapted for Swedish conditions, functioned well for following compliance with the law.
9.
  • Pedersson, Anders, 1981- (författare)
  • En fängslande vetenskap?: Kriminologi i Sverige, 1885–1965
  • 2017
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • The purpose of this dissertation is to write a history of criminology in Sweden 1885– 1965. It is an investigation of how criminology was established as a science – as an acknowledged field of scientific knowledge – not as a broader discursive formation. The aim is to put criminological theories and practices in relation to political movements, media, the state and its institutions, such as the prison, the asylum and the university, and through that analyze Swedish criminology from the point of view of history of science. I mobilize the theoretical concepts of “hybrid management” and “boundary movement” to investigate how the borders between science and politics were negotiated and upheld. The study is divided into three parts which relate to each other both chronological and thematically. I argue that criminological theories and practices were established by being connected to different actors, different modes of thinking and different types of political aims. By analyzing criminology as a public science as well as tool for political administration and reform and as an academic discipline, I investigate not only the criminological text and ideas but also the infrastructure and political and cultural context of the science of crime. For this purpose I utilize diverse source material, including, but not limited to, popular scientific texts, state committee reports, the daily press and documents from a range of archives. I argue that criminology as a historical phenomenon is best understood as a social science which tries to mobilize a scientific way of thinking, talking and acting with the purpose of changing society in one way or another. Rather than focusing on which different criminological perspectives dominated at different times I focus on continuity and investigate criminology in Sweden as a project in which criminologists and their allies tried to achieve their goals of 1) production of knowledge, 2) securing the conditions for production of knowledge and 3) implementation of that knowledge in social and penal political reform. The dissertation shows that the political dimension of criminology should be described as shifting and multifaceted. Criminology did not represent repression or emancipation. Rather, as a science of the welfare state it was mobilized for both purposes and it needs to be understood in a complex process of conflicting interests. I conclude that a fundamental aspect of the establishing of criminology as a science in Sweden 1885– 1965 was its proponents’ ability to balance between scientific and political interests in their endeavor to produce criminological knowledge and promote a criminological rationality.
  •  
10.
  • Vilhelmsson, Andreas (författare)
  • A Pill for the Ill? : Depression, Medicalization and Public Health
  • 2014
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • Popular Abstract in Swedish Avhandlingen utgår från förhållandet att symtom på psykisk ohälsa har tenderat att öka över tid i exempelvis de undersökningar som görs regelbundet av hälsorisker och ohälsa i form av olika så kallade folkhälsoenkäter och liknande undersökningar av hälsoläget i den svenska befolkningen. Det finns en diskussion bland forskare kring vad denna tendens står för, exempelvis om diagnosticerad psykisk sjukdom som depression ökar i motsvarande takt. Samtidigt har farmakologisk behandling av depressionstillstånd ökat med motiveringen att modernare behandlingsalternativ är effektivare och har mindre besvärande biverkningar. Nedgången av självmord, utom i de yngsta åldersgrupperna, har tagits som intäkt för en positiv effekt av detta. Kritiker av den ökande farmakanvändningen har emellertid hävdat att denna utveckling snarare står för ökande marknadsföringsinsatser av denna typ av läkemedel, där evidensbasen är bräcklig, särskilt avseende den vidgning av kriterierna för att sätta in denna typ av behandling, som skett i praktiken. Till följd av detta, hävdar dessa kritiker, sker en medikalisering av symtom på psykisk ohälsa som leder till en klyfta mellan patienter och behandlare, och till en onödig ökning av biverkningsfall av dessa preparat, samt till att bakomliggande samhällsproblem blir definierade som individuella hälsoproblem. Avhandlingen består av fyra delarbeten. Det övergripande syftet med avhandlingen är tvådelat. Dels att beskriva och analysera patienters erfarenheter med antidepressiva läkemedel som behandling för depression, utifrån hur dessa uttrycks i biverkningsrapporter. Vidare att föra en diskussion om vad det innebär att psykisk ohälsa är ett stort folkhälsoproblem. Detta görs genom att inrikta sig på breda samhälleliga förändringar med särskilt fokus på medikalisering. I det första delarbetet analyseras 442 rapporter avseende biverkningar av antidepressiva läkemedel som skickats in av patienter till den svenska konsumentorganisationen KILEN. I artikeln analyseras denna information med syftet att värdera om denna typ av data kan bidra till förståelsen av fördelar och nackdelar med antidepressiva läkemedel ur ett brukarperspektiv. Informationen analyseras med avseende på typ av läkemedel och rapporterad biverkning fördelat på sociodemografiska bakgrundsdata. Slutsatsen är att denna typ av information kompletterar den bild man får av det redan etablerade offentliga systemet för biverkningsrapportering. I det andra delarbetet utvidgas analysen av biverkningsrapporterna till konsumentorganisationen KILEN genom en kvalitativ analys av den fria text som 181 uppgiftslämnare bifogat till de kvantitativa uppgifter som låg till grund för delarbete I. Den metod som användes för detta var innehållsanalys (content analysis). De övergripande teman som extraherades med denna metodik var: ”Erfarenheter av läkemedelsbehandling” (allvarliga psykiska biverkningar och abstinenssymptom), ”Bristande kommunikation” och ”Tillit och bristande tillit”. Slutsatsen var att även denna typ av information är mycket värdefull för att komplettera bilden av hur antidepressiva läkemedel i vissa fall påverkar de enskilda individernas personliga liv och tillvaro. Vidare som ett värdefullt komplement till den etablerade biverkningsrapporteringen. I det tredje delarbetet analyseras patienters biverkningsrapporter med hjälp av kvalitativ analysmetodik avseende patienternas syn på sina symtom på psykisk ohälsa och avseende sina upplevelser av patient-läkarrelationen. Den metod som användes för detta var innehållsanalys (content analysis). Resultatet av denna analys visade på en situation där en motsättning uppkom mellan patient och läkare i tolkningen av symtom på psykisk ohälsa, där patienterna ofta förknippade dessa med påfrestande yttre faktorer, medan de upplevde att detta avfärdas av läkaren genom en omtolkning till medicinska problem som krävde läkemedelsbehandling. Detta kunde även leda till en konflikt mellan patient och läkare som i vissa fall upplevdes mycket intensiv från patientens sida och skadade tilliten till hälso- och sjukvården på ett allvarligt sätt. Dessa observationer tolkades som att det föreligger en risk för en påtvingad medikalisering i dagens kliniska praxis vid handläggningen av symtom på psykisk ohälsa. I det fjärde delarbetet analyseras den aktuella debatten avseende hur uppgången av symtom på psykisk ohälsa över tid ska tolkas. Enligt vissa forskare kan en sådan uppgång tolkas som en effekt av de mätmetoder som har använts och i termer av medikalisering, snarare än en ”äkta” ökning av psykisk ohälsa. I artikeln görs en analys av den begreppsliga innebörden av psykisk ohälsa och innebörden i påståendet att detta fenomen tenderar att öka över tid och uppfattas som ett av de största hoten mot en god hälsa i befolkningen. Analysen resulterar i urskiljandet av två olika perspektiv på folkhälsoproblem, å den ena sidan ett ”reduktionistiskt” perspektiv och å den andra ett ”holistiskt”. Dessa är grundade i olika uppfattningar av vad hälsobegreppet innebär, vilket är viktigt att förstå för att kunna ta ställning i debatten om den psykiska ohälsan ökar eller inte i vårt samtida samhälle. Slutsatsen från studierna är att utifrån patientrapporterna verkar det existera ett potentiellt problem i hur patienter diagnostiseras med depression och hur de förskrivs antidepressiva läkemedel under det medicinska mötet. Ökad medikalisering, som en följd av alltför vidlyftig diagnostisering, riskerar att individualisera psykiska problem och avleda fokus från folkhälsoarbetets sociala och politiska sammanhang. Därmed sker en medikalisering av symtom på psykisk ohälsa som leder till att bakomliggande samhällsproblem blir definierade som individuella hälsoproblem. Detta går i så fall stick i stäv med modern folkhälsopolitik som förespråkar intervention mot så kallade strukturella orsaker, det vill säga strukturer och processer i samhället, som den viktigaste strategin för att förbättra befolkningens hälsa. En utvidgad läkemedelsbehandling riskerar dessutom leda till ökade vårdkostnader och biverkningsskador. Överdiagnostik och överbehandling kan i sin tur leda till att tilltron till hälso-och sjukvårdssystemet minskar. Om depression ska förstås som ett växande folkhälsoproblem kräver det därför att det görs en distinktion mellan de ohälsoproblem som är medicinska problem och mellan de som inte är medicinska problem där argument för ökad medicinering samtidigt måste relateras till den eventuella faran att sociala problem och livskriser medikaliseras.
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-10 av 19
 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy