Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "hsvkat:504 mat:dok (lärosäte:(gu) OR lärosäte:(du) OR lärosäte:(kau) OR lärosäte:(lnu) OR lärosäte:(ltu) OR lärosäte:(lu) OR lärosäte:(miun) OR lärosäte:(mdh) OR lärosäte:(su) OR lärosäte:(umu) OR lärosäte:(uu) OR lärosäte:(oru)) ;lar1:(hj)"

Sökning: hsvkat:504 mat:dok (lärosäte:(gu) OR lärosäte:(du) OR lärosäte:(kau) OR lärosäte:(lnu) OR lärosäte:(ltu) OR lärosäte:(lu) OR lärosäte:(miun) OR lärosäte:(mdh) OR lärosäte:(su) OR lärosäte:(umu) OR lärosäte:(uu) OR lärosäte:(oru)) > Högskolan i Jönköping

  • Resultat 1-8 av 8
Sortera/gruppera träfflistan
  • Jonsson, Björn (författare)
  • Graffitins spänningsfält. En studie av graffitikultur och interventioner på en lokal arena
  • 2016
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • The overall aim of the thesis is to explore and analyse graffiti in a translocal context, by asking questions about the actors' view on activity, meaning and interaction. The study has been located to a physical place, Jönköping, where actors with different interest perform graffiti-related activity. The study is based on qualitative data where participant observation and interviews form the two main methods. The study also utilizes other materials, such as newspaper articles and municipal documents. Central for the theoretical orientation is that empirical data has been collected that is first-hand information on how the actors themselves find meaning in graffiti. This implies a constructivist perspective on knowledge where meaning shifts depending on whose perspective is analysed. Theoretically, the study also is linked to Becker and his arguments that research in deviance must take notice of the interaction between actors who are perceived to deviate and those actors who respond to the deviant group.The actors consist of two main groups; graffiti writers and interveners. Graffiti writers mainly consist of young men who describe themselves as belonging to a global graffiti culture. The word “interveners” has bee selected as a generic name for actors who are involved in graffiti issues due to professional duties. Similar to the graffiti writers' interveners find the meaning in graffiti by actively select information from an “outside”, which corresponds with their professional commitment. The analysis links different approaches to perspectives of combating crime, confirming art and caring for the young men's socialisation. From those different understandings, three parallel patterns of interaction are observed. Interaction developed around graffiti as a crime has elements of a battle situation. From the graffiti writers' perspective, this fight is important when designing the local scene as an integral part of a global graffiti context. At the same time there are disadvantages managing an enemy. On a personal level, individual graffiti writers have to make an estimate how graffiti writing will affect life in the long term. Interaction developed around graffiti as an art form unites graffiti writers and interveners in an ideological consensus where graffiti can be seen as an art form that adds creative qualities to urban space. One significant difference is that the graffiti writers find the local arena as an important place. This local orientation is not necessary when actors from a cultural sector put attention on graffiti. Youth workers way of caring for graffiti writers follows a tradition of social work. This approach focuses the graffiti writers themselves and how to redirect them to accepted forms of artistic expression. The youth workers have good potential to make contact, but it seems difficult to establish long-term relations because graffiti writers themselves do not find it necessary to formalize graffiti as a scheduled activity.A conclusion made is that there is something locked up about graffiti issues because actors see graffiti from their "own" perspective, and at the same time they remain critical of alternative approaches. Somewhat contradictory to an interaction structured around distinctive perceptions, the study shows that actors express uncertainty about what they are doing. Such critical self-reflections seem to be perceived as personal objections and are not shared with others. This, together with the fact that interest in graffiti comes and goes in waves, adds ambivalence to the conflictual field of graffiti. The thesis ends with a hypothetical discussion of how the conflict level could change if graffiti would be met with a differentiated policy.
  • Ahlgren, Thorbjörn, 1959- (författare)
  • Institutionalisering på hemmaplan En idés resa i den sociala barnavården
  • 2014
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • This thesis describes and analyses in three substudies how home-based measures for children are expanding and why an open care idea are established as part of the Swedish child welfare. The first substudy describes the national increment of what today can be considered as a treatment policy – non-institutional care in child welfare. The results are analysed with Kingdon's agenda setting theory and shows that the factors of what Kingdon describes as problems-, politics- and policyflow influenced the national increment. Significant mechanisms have primarily been, the profession, the society's concerns for socially disadvantaged children, negative experiences of institutionalisation and a political position to deinstitutionalise all care. The second substudy focuses on how knowledge and research contributes to ideological, professional, and organizational change in child welfare by analysis of Research & Developments reports and articles from the professional journal Socionomen. Based on the neo-institutional concepts of organisational fields and isoformism the study's results shows that a consequence of adaptation strategies and "rationalized myths" are a number of similarities in how home-based measures are organized and which measures that are used. The third substudy, a case study, analyses how we can understand a local development of ideas in social services for children with concepts from neo institutional theory. Interviews and municipal documents are analysed and shows that the local translation of an open care idea is characterized by discretion, personal preferences and action and affects the choice of method and organization. The study also shows a political mistrust of institutional care while there is at the same time political confidence in the individual social worker's ability to find solutions that allow non-institutional measures to be an alternative to institutional care.An overall conclusion of the thesis is that there is now a treatment policy in social services for the children, which involves extensive efforts at home and it has led to that more children receive support from social services. One result of non-institutional care increment is that it led to increased costs for municipalities for intervention for children and young people when out-of-home care has not decreased. Another general conclusion is that translation and adaptation of ideas to local contexts is something that generally fits street-level bureaucrats need for discretion.   
  • Amberntsson, Pelle, 1973- (författare)
  • The Past of Present Livelihoods Historical perspectives on modernisation, rural policy regimes and smallholder poverty - a case from Eastern Zambia
  • 2011
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • This study is an enquiry into the processes shaping rural livelihoods in peripheral areas. The study is situated in the field of livelihood research and departs in the persistent crisis within African smallholder agriculture and in rural policy debates during the postindependence era. The research takes a critical stance to the way that people-centred and actor-oriented approaches have dominated livelihood research, thereby over-shadowing structural and macro-oriented features.The aim of this study is to, through a historical perspective on rural livelihoods and policy regimes, uncover the political and economic processes, with their discursive foundations, that shape contemporary rural livelihoods in peripheral areas. The analytical framework emphasises four key factors: ideas of development and modernity; the terms of incorporation into the global economy; rural policy regimes; smallholders’ ways of making a living. Inspiration is gained from critical political geography, world-systems analysis and different perspectives on rural livelihoods and development.The empirical study is based on fieldwork in Chipata District in Eastern Zambia, investigations at the National Archives of Zambia, the British National Archives and library research. The findings are presented in three parts. The first part looks into contemporary policies and the situation among smallholders in Chipata District. The second part examines the history of the area up to independence in 1964. The third part examines the post-independence period which links colonial experience to the contemporary situation.The findings suggest that smallholders’ livelihoods are shaped by long-term politicaleconomic- discursive processes, rooted in the terms of the study area’s integration into the world-economy in the colonial period. Colonial policies peripheralised the area through tax, labour, and market policies and the creation of native reserves, all of which have led to contemporary problems of food insecurity, soil depletion and a marginal role in agricultural markets. Since the inception of colonial rule, semi-proletarianisation has been a dominant process in the area. Current diversified livelihoods are more a contemporary expression of this semi-proletarianisation than a consequence of postcolonial policies. The households in the study area show preference for a farming way of life. However, the development goal of modernity has since long led to an ‘othering’ of smallholders, labelling them backwards and resistant to change. In the early twenty-first century this ‘othering’ has been played out through a development programme aimed at changing attitudes and mindsets among the farmers in line with individualistic and entrepreneurial behaviour. The ‘othering’ discourses of contemporary and colonial policymakers display striking similarities in this case.
  • Harnett, Tove, 1979- (författare)
  • The Trivial Matters Everyday power in Swedish elder care
  • 2010
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • This is a study about fairly ordinary situations in elder care: how staff deal with older people’s influence, how staff talk about older people’s complaints, how family members talk about elder mistreatment, and how older people act in order to exert influence in a nursing home. However ordinary, these are situations where relational power is accentuated, accomplished and able to be empirically explored. The aim here is to analyze power and influence as social phenomena in elder care. More specifically, the aims are 1) to analyze the political and bureaucratic frame in which older people have formal “voice” options; 2) to analyze staff members’ “folk logic” as they respond to residents’ complaints in Swedish nursing homes; 3) to analyze how family members of care recipients define and sustain claims of elder mistreatment; and 4) to ethnographically depict how older people’s attempts at influence unfold in everyday interactions in a nursing home and how these attempts can be understood in the context of a “local routine culture.”Several kinds of empirical material have been used: 100 structured telephone interviews with local municipal officials, 13 qualitative interviews with nursing home staff, 21 interviews with family members of care recipients, and ethnographic data comprised of field notes and field-based interviews from five months of observation in a nursing home.The findings demonstrate the difficulties of turning policies about older people’s influence into practice. Yet, the main finding is not the “policy–practice gap” per se, but rather an understanding of how this gap is situationally shaped and maintained. The dissertation shows how the subtleties of actions and talk have powerful implications, and can constitute barriers to older people’s influence. Two examples are the “rhetoric of trivialization” and a “local routine culture”; both can easily and quite inconspicuously restrict older people’s autonomy and influence. A routine culture is a locally and situationally generated action repertoire and as such provides an understanding of how routines shape power relations in a nursing home. The findings also show how a rhetoric of trivialization can function as a power resource, through which older people’s and family members’ views are “made trivial” by the ways they are described and rhetorically treated by staff and local officials. Through the use of trivializing accounts, staff members legitimized their neglect of complaints and restrictions of older people’s influence. The study argues that by recognizing how older people’s influence is “made trivial,” we gain an understanding of how to accomplish just the opposite. Local routines and accountability practices have a strong inertia, but the findings indicate that if actors reframe influence and complaints, they may substantially affect power relations in elder care.
  • Hedman, Karl, 1967- (författare)
  • Managing Medical Emergency Calls
  • 2016
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • This dissertation is a conversation analytic examination of recurrent practices of interaction in medical emergency calls. The study expands the analytical focus in past research on emergency calls between emergency call operators and callers to pre-hospital emergency care interaction on the phone between nurses, physicians and callers. The investigation is based on ethnographic fieldwork in a Swedish emergency control centre. The data used for the study consists primarily of audio recordings of medical emergency calls.Fundamental procedures in medical emergency calls examined in the dissertation are: (1) questioning; (2) emotion management; (3) risk management and (4) instruction giving. Emergency call-takers ask questions to elicit descriptions by callers of what is happening and to manage symptoms of patients to help keep them safe until ambulance crews arrive. In the questioning practice about acutely ill or injured patients call-takers use mainly yes-no questions and clarify problems by questioning callers making a distinction between defined and undefined problems. The analysis reveals four core types of emotion management practices: (1) call-takers keep themselves calm when managing callers’ social displays of emotions; (2) promising ambulance assistance; (3) providing problem solving presentations including emergency response measures to concerns of callers, and (4) emphasising the positive to create hope for callers. Call-takers use seven key procedures to manage risk in medical emergency calls: (1) risk listening through active listening after actual and possible risks; (2) risk questioning; (3) risk identification; (4) risk monitoring; (5) risk assessment; (6) making decisions about elicited risk and (7) risk reduction. Instruction giving using directives and recommendations is accomplished by call-takers in four main ways: (1) acute flow maintaining instruction giving when callers are procedurally out of line; (2) measure oriented instructions for patient care and emergency response management; (3) organisational response instructions and (4) summarising instruction giving. Callers routinely acknowledge risk identifications and follow instructions delivered by call-takers to examine statuses and life signs of patients such as breathing, movement and pulse, and perform basic first aid and emergency response measures.The findings generated from this study will be useful in emergency call-taker training in carrying out interactive procedures in medical emergency calls and add to the larger research programmes on on-telephone interaction between professionals and citizen callers. This is an essential book for pre-hospital emergency care providers and institutional interaction researchers and students.
  • Jansson, Peter M. (författare)
  • Våldets onda cirklar En explorativ undersökning av mäns barndomsupplevelser, maskuliniteter, känslor, våld samt terapeutiska interventioner mot våld
  • 2016
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • Avhandlingens överordnade syfte är att utforska möjligheterna för ett integrerat forskningsperspektiv på mäns våld samt exemplifiera hur sådan forskning kan bedrivas. Det konkreta syftet är att öka kunskapen om hur våldsamma mäns barndomsupplevelser, socialisation, maskulinitetskonstruktion och emotioner kan relateras till deras våld mot andra män, mot sig själva och mot kvinnor samt till hur terapeutiska interventioner mot våld kan analyseras och utvecklas i korrespondens med denna kunskap. Med vetenskapsteoretiska utgångspunkter hämtade från den kritiska realismen och ekologiska metoder relaterar studien forskning från olika skolbildningar till varandra; - psykologisk: om barndomserfarenheter och socialisation, socialpsykologisk: om emotioner och interaktion samt sociologisk: om social klass, könsmaktsstrukturer och hegemonisk maskulinitet. Detta genomförs för att kunna få tillgång till kunskap om hur olika faktorer samverkar vid mäns våld.I studie I och II studerades möjligheterna att undersöka de sociala banden mellan terapeut/terapi och klient inom terapeutiska behandlingar mot våld. I studie I operationaliserades indikatorer på emotionerna stolthet och skam och i studie II testades dessa på terapeuter inom en KBT-orienterad terapi. I studie IIIundersöktes män i olika maskulinitetspositioner, där urvalet för den ena gruppen hämtades ur populationen män dömda till terapi för våld och missbruk och den andra ur populationen män som organiserat arbetade för jämlikhet och mot våld mot kvinnor. I studien jämfördes de båda gruppernas förhållningssätt till faktorer som i tidigare forskning relaterats till våld och våld mot kvinnor. I studie IVundersöktes våldsdömda mäns karriärer fram till deras nuvarande position som våldsbejakande kriminella i avsikt att öka kunskapen om det samspel mellan faktorer som i olika situationer leder fram till deras våld mot andra män, sig själva och kvinnor. Samtliga empiriska studier använde kvalitativa metoder för datainsamling och analys. I studie IV användes individuella intervjuer och biografisk analys, I studie II ochIII användes gruppintervjuer samt deduktiv innehållsanalys. I studie I, den teoretiska reviewartikeln, utgjorde sociologisk, socialpsykologisk och psykologisk teoribildning empiri.Avhandlingen visar att det finns fler fördelar är nackdelar med ett nivåövergripande perspektiv. Nivåintegrerande studier försvåras av att de kräver en komplex metodologi för att kunna hantera samverkan mellan faktorer bakom våld på olika nivåer men ger å andra sidan en mer holistisk förståelse av fenomenet i fråga. Resultaten visar att integrerande perspektiv kan minska risken för ekologiska felslut och ökar förståelsen av komplex samverkan mellan faktorer bakom mäns våld, något som kan komma att bidra till kunskapsutvecklingen inom våldsterapiområdet. Den teoretiska reviewartikeln (studie I) exemplifierade hur teoretiskt och metodologiskt driven forskning om sociala band kan göras pragmatiskt tillämpbar av terapeuter inom våldbehandlingar. Den tillämpade studien av en KBT-terapi (studie II) gav exempel på hur operationaliserade indikatorer på stolthet och skam kan användas praktiskt för att bestämma kvalitén på det sociala bandet mellan terapeut och klient. Den studerade KBT-terapin innehöll som förväntat både skam- och stolthetskapande moment vilket utgör värdefulla utgångspunkter för vidare forskning. Jämförelsen mellan män i idealtypiskt motsatta maskulinitetspositioner (studie III) visade att både gruppen av män som arbetar mot våld mot kvinnor och männen dömda till behandling mot våld, bär på ambivalenta attityder gentemot våld och våld mot kvinnor. Jämförelsen visade vidare att gruppernas maskulinitetskonstruktioner och attityder till våld korresponderar med grupperingarnas olika tillgång till ekonomiska, sociala och kulturella resurser. Den biografiskt fokuserade kvalitativa studien av män i våldsbehandling (studie IV) undersökte explorativt hur karriären fram till våldskriminell kan se ut och hur barndomsupplevelser, socialisation, maskulinitet och emotioner hos enskilda våldsverkande män kan tänkas ha samverkat med varandra när våld äger rum. Resultaten visade att de män som vittnar om utsatthet för allvarligt våld i barndomen är mer skambenägna och vid kränkningar från andra tenderar att omedvetet och utan föregående känslor av skam direkt reagera med aggressioner och våld mot båda könen. Övriga män var visserligen skambenägna men beskrev en mer kontrollerad våldsreaktion. Två män som blivit brutalt fysiskt mobbade i grundskolan, berättade om ett mer kontrollerat våld. En preliminär hypotes är att männen kan ha lärt sig att kognitivt, för att undslippa fortsatt mobbing, ta kontrollen över processen där skamkänslor ersätts med aggressioner. Föräldrarnas personliga problem tillsammans med deras bristande sociala kontroll och omsorg antogs ha ett samband med flera av männens skolproblem, deras umgänge med avvikande ungdomar, deras senare svårigheter med att kunna försörja sig med konventionella medel samt deras våldskarriärer.
  • Jarhag, Sven (författare)
  • Planering eller frigörelse? : en studie om bemyndigande
  • 2001
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • Popular Abstract in Swedish Den rättighetslagstiftning som presenterades i handikapputredningens slutbetänkande (SOU 1991:46), Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, visade att samhällets välfärd i ett etiskt perspektiv är något som angår alla. Kravet på samhällssolidaritet innebär enligt utredningen att samhällets insatser måste utformas i enlighet med kvalitetskrav som syftar till självbestämmande och inflytande, tillgänglighet, delaktighet samt kontinuitet och helhetssyn. Dessa begrepp betraktade utredningen som lagstiftningens bärande principer. Samhällets solidaritet med funktionshindrade personer skulle också inbegripa en vilja att skapa levnadsvillkor som ger möjlighet till personlig utveckling. Det fanns en stor tilltro till att dessa intentioner skulle leda till att funktionshindrade personer fick möjlighet att utöva inflytande och därigenom få kontroll över sina liv. Lagstiftningen andades dock ambivalens och motsägelser. Samtidigt som kvalitetskraven uttrycker något bestämt, nämligen att personen skall ha självbestämmande och inflytande i livet, kopplar detta samman olika krav på när och hur detta skall ske. Det som kom att utgöra en viktig del för att problematisera studieobjektet empowerment/bemyndigande, och vetenskapligt studera detta fenomen, var den skillnad som kunde iakttas mellan samhällets ambition att medverka till att dessa principer blev reella, och de förväntningar funktionshindrade människor hade på ett större inflytande Mitt primära intresse styrdes av tre forskningsfrågor och utgick från tre nivåer: individ, grupp och kommun. Forskningsfrågorna fokuserade huruvida bemyndigandeprocesser kunde iakttas i den planering som genomförs i samband med att funktionshindrade personer upprättar individuella planer. Likaså var jag intresserad av att ta reda på i vilken mån det förekom bemyndigandeprocesser i samband med konstituerandet av självhjälpsgruppen Klippan och deras försök att uppnå ett bemyndigande samt i de attityder och värderingar som en kommun uttrycker genom sin organisation, sitt förhållningssätt till LSS och till den individuella planen. Min tanke var att svaren på dessa forskningsfrågor även skulle betraktas i ljuset av de ideologier som bär fram samhällets idéer i politiska system, i intresseorganisationer och på individnivå. Ytterligare en fråga som varit central i avhandlingen och styrt mitt genomförande är huruvida planering, som process, medverkar till förändringar som den funktionshindrade upplever som positiva. Avhandlingsprojektets referensgrupp var Rikssektionen Klippan. Den består av sju utvecklingsstörda personer och ingår organisatoriskt i FUB. Studiens syfte och genomförande Det primära syftet med studien var således att förstå vad som karakteriserar bemyndigandet som process. Genom att undersöka denna företeelse i tre empiriska studier, med utgångspunkt i de ovan nämnda nivåerna ville jag så detaljerat som möjligt beskriva de villkor som existerar i de olika sammanhangen. Hur påverkas tolkningen om man betraktar företeelsen bemyndigande mot bakgrund av skilda kontexter? Förutom genom studier av relevant litteratur har underlag för analysen inhämtats via intervjuer, deltagande observationer, enkätundersökning och olika planeringsdokument som protokoll och minnesanteckningar. I den första empiriska studien undersöktes hur en individuell plan utvecklades för 14 funktionshindrade personer. I planeringsprocessen följdes dessa personer mellan 10 till 23 månader. I fokus för mitt intresse stod frågan om huruvida planen fungerade som ett instrument i en bemyndigandeprocess och befrämjade personens utveckling eller om planen istället befäste den funktionshindrades samhällsberoende. Data insamlades i tre tidsfaser. Med hjälp av begreppen inflytande, självbestämmande och delaktighet, d.v.s. tre av de fem kvalitetskrav handikapputredningen (SOU 1991:46) anförde som de s.k. bärande principerna, kunde jag analysera planeringsprocessen i personernas individuella planer. I fallstudien Klippan undersöktes huruvida Klippan som rikssektion fått ett större inflytande genom att bilda en egen, självföreträdd förening. Genom att beskriva hur begreppet inflytande historiskt utvecklats i spänningsfältet mellan företrädareorganisationen FUB och enskilda utvecklingsstörda personer, riktades fokus mot frågan om i vilka avseenden inflytande kunde utgöra en aspekt av bemyndigande. Avsikten med att beskriva detta var att noggrant åskådliggöra hur emancipatoriska processer motverkas på praktisk nivå. Klippans syfte med att bilda egen förening var att tillsammans med andra liknande grupper i landet uppnå större inflytande, kontroll och självständighet. I studien användes intervjuer och dokument som huvudsaklig informationskälla. Analysen av intervjuer och dokument genomfördes med hjälp av Rappaports (1981) analysmodell av bemyndigandefaser. De faktorer som här utgjorde analysredskap var Klippans kontroll över sin verksamhet, om de hade möjlighet att ”tala i egen sak” samt huruvida de var medvetna om sambanden mellan olika frågor. I den tredje empiriska studien undersöktes huruvida bemyndigandeprocesser kunde iakttas i kommunens attityder, handlingar och beteenden. Detta var intressant att studera eftersom kommunen har ett ansvar för samordning av de insatser som ges enligt §9 i LSS samt för den individuella planen. Kommunen har en särskilt viktig roll när det gäller att utforma levnadsvillkor för funktionshindrade människor varför det blev naturligt att också försöka förstå hur kommunerna förhåller sig till ett fenomen som bemyndigande. Denna empiriska del inkluderade en postenkät som sändes till 25% av landets samtliga kommuner (76 st.). Dataanalysen kunde genomföras med hjälp av ett underlag från 66 av dessa (86,8%). Empowermentteori och perspektiv I kapitlen 2-4 görs en historisk genomgång av den empowermentteoretiska utvecklingen. Här ges en bild av hur bemyndigandets ideologiska utveckling sett ut med dess olika betoningar på rättigheter och möjligheter. Redogörelsen sträcker sig från den sociala handlingsideologins rötter på 1960-talet, genom självhjälpsperspektiv under 1970-talet och fram till nutid. Bemyndigande har som begrepp konkretiserats i mänskliga organisationers praktik där syftet varit att förändra och utveckla de sociala villkor som förtryckta grupper i samhället lever under, bl.a. funktionshindrade personer. Bemyndigande har med makt att göra. Empowermentteorier baseras ofta på en konfliktmodell som antar att varje samhälle består av skilda grupper där alla besitter någon form av makt och kontroll över resurser (Fay 1987, Gould 1987 a+b). Livet för människor som inte omfattas av empowerment kännetecknas av maktlöshet. Tänkandet kring detta begrepp har genererat en mängd perspektiv och teorier. Att förverkliga sig själv genom empowermentprocesser, och att själv ange riktningen för sitt liv, är några av dessa perspektiv. Inspirationskraften i begreppet empowerment har till stor del utgjort en vägledande ideologi för det sociala arbetet. Rappaport (1987) beskriver empowermentprocessen på följande sätt: ”en teknik genom vilken människor, organisationer och samhället förvärvar kontrollen över sina livsvillkor och engagerar sig i samhällets demokratiska processer (a.a. sid. 122). De olika perspektiven definierar dock empowerment på skilda sätt; som ett mål, en process eller en form av intervention. I avhandlingen betraktas bemyndigande huvudsakligen som en process. En central fråga var vilka villkor och vilket utrymme samhället ställer till förfogande när det gäller funktionshindrade personers möjligheter att uppnå ett bemyndigande. En motbild till empowerment är de förhållningssätt som betraktas som paternalistiska. I dessa åskådliggörs att samhället och dess aktörer har en stark benägenhet att tillämpa en förmyndarmentalitet. De teoretiska modeller och perspektiv som underbygger paternalistiska förhållningssätt har historiskt utgått från teorier där handikapp betraktas som en ”personlig tragedi” (the personal tragedy model, Hunt 1966, Finkelstein 1980, Oliver 1996). De skillnader som finns mellan individuella, medicinska och sociala förklaringsmodeller visar sig få konsekvenser för den funktionshindrade personens verklighet. Resultaten från studien visar att omgivningens kunskap och LSS-handläggares handlande ofta är knutna till perspektiv av disempowerment-karaktär. Detta leder till konfliktsituationer för socialarbetare och i synnerhet till lojalitetskonflikter mellan den funktionshindrade personen, LSS-handläggare och kommunen. Relationen mellan samhället och en funktionshindrad person utgörs av ett maktförhållande där den enskildes rörelsefrihet, eller spelrum, regleras av samhällets förhållningssätt. I relationerna framträder paternalistiska förhållningssätt som leder till disempowerment, men som också hänger samman med den självmakt som leder till empowerment. Genom hela avhandlingen framgår att spänningsfältet mellan bemyndigande och paternalism, mellan motkrafter i form av frigörelse och förtryck, återfinns på alla de tre nivåerna. Enligt Pinderhughes (1983) ingår även socialarbetaren i detta motkraftsförhållande, antingen i en bemyndiganderoll, som ”the empowering practioner”, eller i paternalistiska roller, som välgörare (the benefactor) eller befriare (the liberator). Bemyndigandets mötesplatser Ett bemyndigande skapas i relationer mellan en funktionshindrad person och/eller en intresseorganisation och samhället. I avhandlingen redovisas fyra mötesplatser där bemyndigandet kommuniceras och konstitueras i en kommunikativ praktik; i relationen mellan en funktionshindrad person och kommunen, mellan en självföreträdd och en företrädande organisation samt i relationen mellan en funktionshindrad person och övriga medverkande i en planeringsprocess. I dessa relationer framträder samhällets ideologiska ambivalens genom motkrafterna empowerment och disempowerment och kommer till uttryck i det ”välvilliga negligerandet”. Det finns en motsättning mellan det som sägs och det som faktiskt sker. Melucci (1991) menar att själva kommunicerandet grundar sig i ett behov av något gemensamt i vilket man kan upptäcka och bekräfta skillnader. Planering – process för frigörelse eller kontroll? Individuell plan introducerades i LSS 1994 (prop. 1992/93:159). I avhandlingens kapitel 6 och 7 diskuteras huruvida planeringsprocessen individuell plan utgör ett instrument som den funktionshindrade personen kan kontrollera och använda för att ”ta sig” ett bemyndigande. Att uppnå kontroll över livet, stärka inflytandet och skapa former för ett aktivt deltagande var några av de mål som funktionshindrade personer, deras intresseorganisationer och samhället var överens om skulle utgöra navet i ett nytt perspektiv på funktionshindrade personers livsområde. Den enskilde skall själv ta initiativ till denna planeringsprocess. I avhandlingen har därför planeringsprocessen individuell plan studerats. En planeringsmodell av denna typ, där funktionshindrade människor själva tar initiativ till en planeringsprocess som syftar till att kontrollera och forma det egna livet, är en ny företeelse. Därför gjordes en jämförelse med några amerikanska planeringsmodeller, The Individual Program Planning, Personal Futures Planning, Whole Life Planning och Shared Action Planning. I dessa modeller, främst de tre sistnämnda, betonas den funktionshindrade personens deltagande, livsmål och framtidsvision (Butterworh m.fl. 1993). I den svenska planeringsmodellen betonas något annat. Denna plan bör enligt lagstiftaren upprättas i samråd med den funktionshindrade och skall omprövas minst en gång om året. Planen är till för att klargöra den enskildes behov av insatser samt underlätta samordning mellan de olika organ som individen får stöd av (Prop. 1992/93:159 specialmotivering, sid. 184). Den planeringsprocess som samhället introducerade kontrasterar mot de kvalitetskrav som lagstiftaren framhåller: inflytande och självbestämmande. Samhällets synsätt andas istället ambivalens och motsägelser. De förändringar som den individuella planen syftade till verkar ha stannat på en retorisk nivå. Detta är kännetecknande för sociala system där kontroll är det viktiga. De samhällsramar som styr hur utvecklingen av en planeringsprocess ska ske är starka, men också subtila när det gäller hur omskapandet av samhällsförändringar skall ske. Några erfarenheter från enskilda funktionshindrade personer och från Klippan-gruppen Erfarenheter från de fjorton funktionshindrade personer som följdes i studien om individuell plan utvisade ett resultat, att i de fall personen upplevde att planen inneburit positiva förändringar, så hade planeringsprocessen inte bara varit starkt interaktiv och kännetecknats av ett ömsesidigt deltagande, utan också av att den skett tillsammans med personen och dessutom grundats i den kunskap som erhållits av personen. I tolkningen av dessa resultat ges detta en innebörd av en process som är grundad i ett empowermenttänkande. I de flesta fall framgick dock det motsatta vilket betyder att då den funktionshindrade inte upplevde sig delta aktivt i processen innebar detta att omgivningen dominerat en planering som skett för personen. Innebörden i denna framträdelseform visade att omgivningen betraktade kunskapen om personen som primär. I det kommunikativa mötet förvandlades subjektet till objekt. I fallstudien Klippan framträder FUB:s ambivalens. Talet om inflytande var under drygt tjugo år något som dominerade FUB:s agenda. Genom FUB:s förhållningssätt, ”ja” till inflytande men ”nej” i handling, verkade begreppet ha stannat på en retorisk nivå. En samstämmig bild av detta framträdde i intervjuerna med de utvecklingsstörda personerna. FUB var en intresseorganisation för utvecklingsstörda personer. Man ifrågasatte om medlemmarna i Klippan och i FUB egentligen hade en gemensam ideologi. Risken för att ett företrädarskap (FUB:s) motverkar bemyndigandeprocesser är uppenbar eftersom känslor av maktlöshet lätt uppstår i samband med att någon företräds av andra (Solomon 1976, Rappaport 1981). I dekontextualiserande sammanhang har företrädarsystemet en avgörande betydelse, i det avseendet att systemet rättfärdigar sin egen tro på att man tillvaratar subjektets mening. Resultatet visar att den självföreträdda gruppen dock inte är någon garanti för att alla utvecklingsstörda personers mening tillvaratas. På frågan om det inte spelar någon roll hur svårt utvecklingsstörd en person är svarar därför en medlem i Klippan att ”Klippans medlemmar kan ju inte till hundra procent sätta sig in i vad det är att leva som gravt utvecklingsstörd, för det vet man ju inte hur de upplever sin situation”. Det finns alltså en risk att även Klippan medverkar till en reproducering av ”objektiva villkor”. Några reflektioner I mitt sista kapitel fokuseras hur de oförenliga motpolerna i spänningsfältet påverkar processer som rör bemyndigande. För att få kunskap om varför dessa processer får större genomslagskraft i samhället måste man förstå hur samhällets aktörer interagerar med kommun- och samhällsstrukturer. I samhället utvecklas regelsystem och nya administrativa kategorier. Medicinska och sociala modeller utmanas av administrativa modeller. De teman som utgjorde gemensamma kategorier på de tre nivåerna individ, grupp och kommun var följande: makt och spelrum (rörelsefrihet), talet om inflytande, deltagande av aktiv eller passiv karaktär samt kunskap om eller kunskap av. Dessa teman utvecklades i relationerna mellan aktörer och struktur samt i spänningsfältet mellan frigörelse och förtryck. Det som dominerade bemyndigandeprocesser visade sig vara paternalistiska förhållningssätt. I möten mellan funktionshindrade personer och forskare ifrågasätts alltmer den tillämpade forskning, som idag i hög grad är verksamhetsskapad och personcentrerad. I denna diskursiva utveckling utgör samarbetet mellan forskarsamhället och de funktionshindrade personerna en grundbult.
  • Skillmark, Mikael, 1982- (författare)
  • Uppdrag standardisering införande och användning av manualbaserade utrednings- och bedömningsverktyg i socialtjänsten
  • 2018
  • Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt)abstract
    • This thesis addresses the issue of standardization in social work. Standardization is a necessary and fascinating, though underestimated, phenomenon, which governs, regulates and calibrates social life. In Swedish social services, we have witnessed an increased use of top-down imposed manual-based tools for investigative and assessment work. In human service organisations, such as social services, this raises questions about social workers’ control in terms of how work should be executed as well as the implications of standardization for professional discretion. The aim of this thesis is to investigate and understand standardization as a phenomenon, focusing on its consequences for social work as a profession and a field of practice.The thesis consists of four papers investigating the implementation and execution of manual-based assessment tools (BBIC, FREDA and SARA) in social services. The empirical material is based on interviews with a total of 68 social workers, managers, politicians and officials as well as documents and observations of risk assessment events. Each paper results from the analysis of an exclusive data set, with the concepts used in the analysis coming from theories of professions and organisations.The results show that increased standardization is a way for social workers to seek legitimacy as well as to claim jurisdiction and increase professionalism. The execution of the tools in social work is conditioned by significant key implementation factors in organisational contexts as well as the compatibility between the construction of tools and users’ needs and expectations. Along with previous research and theory, the results from the four papers are used to develop a tentative taxonomy of different discretionary positions that social workers can take with regards to standards in their practice. Those positions illustrate that it is not straightforward how the increased standardization of investigative and assessment work will impact professional discretion. It is argued that a balance between standardization and professional discretion is possible.
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-8 av 8
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy