1.
Kjellgren, Maria, 1973-
(författare)
Skolkuratorns samtalspraktik : en studie om individuella samtal med barn i den svenska grundskolan
2024
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt) abstract
This thesis fills part of the existing knowledge gap regarding school social workers (SSW) individual counselling practice. The overall aim is to investigate the individual SSW counselling in Swedish elementary schools, as part of the pupil health team (PHT). This will be achieved by exploring the following three basic research questions: What characterizes school social work regarding structure, process and interventions in individual counselling sessions held by SSWs with children? How do SSWs describe the difficulties and opportunities in school social work, interventions and performance, and collaboration with other actors in pupil health teams? What characterises SSWs’ individual counselling according to the adolescents’ experiences and expressed needsThis thesis consisted of four research studies. The first one concentrated on SSWs personal experiences of counselling children, in which focus group studies were conducted with 22 SSWs (four groups). In the second study, the SSWs described their experiences of being a part of a multi-disciplinary team, the PHT, during the focus group interviews. These two studies were analysed by content analysis. The third study consisted of a quantitative protocol study regarding child characteristics, counselling strategies and interventions analysed by descriptive statistics. The purpose on the fourth study was to increase knowledge about the individual counselling from the adolescents’ perspective. Individual interviews were conducted and analysed through content analysis.This thesis highlighted the necessity for children to express themselves, in regards to their life situation, concerns and problems. SSWs could be one prominent actor in the children’s lives by providing individual counselling sessions. SSWs are described as the PHT psychosocial expert with specialised knowledge regarding the impact of negative psychosocial factors on children.In addition, this thesis concluded that available regulations and guidelines meant insure that children are listened and able to express their narrative in a safe and trustful school counselling environment are limited.
2.
Näslund, Hilda, 1989-
(författare)
Personalising service user engagement : entrepreneurs and membership organisations in the mental health sector
2020
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt) abstract
New modes of social mobilisation are emerging in the mental health sector. Member-based mental health service user organisations (MHSUOs), targeting people with lived experience of mental ill-health and occasionally their relatives, have been active in Sweden since the 1960s. Today, broader developments towards personalisation of politics are visible in the area, exemplified by the phenomenon ‘service user entrepreneurs’ (SUEs). These are individuals with lived experience of mental ill-health, channelling their engagement through businesses they have established and typically using social media to build networks around their causes.The overall aim of this thesis is to contribute to the understanding of service user engagement in the mental health sector, as it is expressed through collective and personalised forms of mobilisation. More specifically, I will examine the expressions of and the dynamic between member-based MHSUOs and network-based SUEs.The thesis consists of four sub-studies: Study I is an international narrative literature review that analyses the role of and challenges facing MHSUOs. Study II is a document study focused on mapping Swedish MHSUOs in relation to their activities and relationships. Through case study methodology, study III examines the communication of SUEs, specifically attending to how they establish authority. Based on interviews with SUEs and representatives of MHSUOs, study IV explores how these groups regard the role of experiential knowledge for their endeavours.In the thesis I discuss how professionalisation and hybridisation processes are seen in Swedish MHSUOs. These organisations engage in advocacy but also educational activities, and provide experiential knowledge as a service to external actors. MHSUOs typically have close collaborations with public authorities. Such collaborations have political potential, by giving service user groups the ability to contribute to policy development. However, there are also associated risks of tokenism and co-optation. Maintaining and investing in more autonomous spaces to meet and develop alternative perspectives, would be a strategy for MHSUOs to protect their independence. I further discuss how the emergence of SUEs is typical of broader trends in social mobilisation towards the use of social media and a focus on personal narratives. The phenomenon SUE distinctively illustrates a broader social surge for publicised accounts of vulnerability that can be capitalised on. The analysis identifies personal narratives, mobilisation of collectives and institutional perspectives as sources of authority drawn upon in the SUEs’ communication.Furthermore, the results show that SUEs and MHSUOs have witnessed increased demand for their experiential knowledge. Experiential knowledge can be articulated through personal narratives of individual experience, but also as a form of knowledge that originates in collectively deliberated experiences. These different articulations have distinct political potential. However, it is important to clarify what kind of experiential knowledge and representativeness that is required in different arenas.
3.
Zetterberg, Liv, 1982-
(författare)
Tvångsvård i frihet : tillkomst, implementering och rättstillämpning av öppen psykiatrisk tvångsvård
2018
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt) abstract
This thesis aims to analyze compulsory community care (CCC) as a social and normative practice in different contexts in the Swedish welfare system. The research questions are:- How can the motives to introduce CCC in Sweden and other Western countries be understood?- What happens in and between psychiatric and social service organizations when CCC is implemented?- How are the legal rights of patients protected and what forms of social control of patients is discernible in written court decisions regarding CCC?- What normative positions regarding autonomy is the CCC legislation based on?- How can CCC be understood from steering, historic and power perspectives?The four first research questions corresponds to the four research studies included in the thesis and the fifth question relates to the material as a whole.The empirical material for the first study mainly consists of documents from the parliamentary process. For the second study, 15 interviews with employees in psychiatric and social services were conducted. For the third study, all written court decisions over a 6 month period (N=541) were investigated. In the fourth study, the analysis is primarily based on the current legislation and its history.Community care has already taken over most tasks of the old institutions. With the adoption of CCC, even the coercive measures are now formally found in community settings. CCC was adopted despite lack of evidence supporting its effectiveness. Although the policy process started in the aftermath of high-profile crimes, the government bill was focused on integration and rehabilitation with the stated intention to reduce coercive powers. While CCC entails an actual expansion of coercive powers, those coercive elements are downplayed in the bill. CCC allows for preventative restrictions on non-violent civilly committed patients. The CCC example shows that political steering is not something that automatically restricts discretion over the medical profession. Earlier political steering strategies had failed to reduce the excessive clinical use of use of temporary leave. The introduction of CCC meant that politicians adapted legislation to previously undesired practices.In psychiatric and social services, CCC is materialized as a physical object in the coordinated care plan. The interviewees talked about the template form for the coordinated care plan as almost synonymous with CCC. It helped clarify responsibilities and facilitated coordination between the organizations. These changes extended even beyond services for the targeted patients under CCC. The requirement of a coordinated care plan thus served as a political steering strategy for enhancing collaboration.In the written court decisions about CCC we found deficiencies in procedural fairness in all four requirements for a fair trial that were investigated: transparency, clarity, consistency and impartiality. For example, more than 99 % of the decisions were made in favor of the claims of treating psychiatrist and a substantial minority of courts routinely delegated decision-making authority to treating psychiatrists. The special provisions often involved surveillance controlling techniques. The control is mostly physical, because of the unique role of medication, but also spatial and temporal. Even though no formal coercive measures are allowed, the special provisions as controlling measures seem to have real impact on patients. CCC may therefore be understood as disciplinary power.A legal requisite for coercive care is that the patient oppose care. However, in practice it is assumed that a patient under CCC will accept the coercive elements (i.e. special provisions). The legal requisites for allowing and discharging from CCC are thus met at the same time. Restrictions of patient autonomy in the legislation is often motivated in terms of enhanced autonomy in the future, for example through avoiding relapse. Another rationale for the restriction of autonomy is to safeguard the health and quality of life of patients. There is no research evidence that compulsory community works. Accordingly, it is hard to identify what benefits CCC provide that can trump the autonomy of the patient.
4.
Bergmark, Magnus, 1975-
(författare)
Integrerade psykosociala insatser : Policy, implementering och praktik i ett komplext verksamhetsfält
2017
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt) abstract
InledningAlltsedan psykiatrins avinstitutionalisering tog fart under 1980- och 1990-talen har en utveckling av samhällsbaserade psykosociala insatser förespråkats för att erbjuda vård och stöd till personer med psykisk funktionsnedsättning. Insatserna förväntas bidra till att brukarna får tillgång till effektiv vård och stöd, samtidigt som de inkluderas i samhället. Vidare förutsätts insatserna baseras på kunskap och evidens, samt bygga på brukarens delaktighet och stödja dennes återhämtning. En annan målsättning är att vissa insatser ges i form av integrerade modeller, så att personer ur målgruppen får tillgång till sammanhållet stöd från inblandade myndigheter. Även om Sverige räknas som ett resursstarkt land som har kommit långt på området, så förekommer kritik mot utvecklingen. Kritiken har berört både planering och styrning på politisk nivå, men även utförandet av de insatser som erbjuds till brukarna. Kritiken har bland annat handlat om bristande samverkan mellan landsting och kommuner, och om stora lokala variationer i den erbjudna servicens kvalitet. I den här avhandlingen studeras dels utformningen av policy på området, dels implementering av specifika insatser. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur svenska policymakare på nationell nivå har hanterat utvecklingen av psykosociala insatser för personer med psykisk funktionsnedsättning, samt att analysera möjligheter och svårigheter för organisationer och personal när det gäller att implementera de insatser som förespråkas av beslutsfattare. De frågeställningar som avhandlingen söker besvara är följande:Hur formuleras policy som syftar till att införa samhällsbaserade psykosociala insatser, och vad kan policyns egenskaper innebära för genomförandet av den?Vilka styrstrategier uttrycks i statliga policydokument?Vad hämmar respektive underlättar implementeringen av föreslagna integrerade psykosociala insatser?Hur kan vi förstå vad som påverkar möjligheten att erbjuda integrerade psykosociala insatser, i termer av lokala förutsättningar och strategier för implementering?MetodPolicy på området studerades genom en studie av tre av de övergripande dokument som beslutats på regeringsnivå de senaste 20 åren. Riktade kvalitativa innehållsanalyser baserade på relevant litteratur genomfördes. Implementering av insatser studerades genom att 15 program följdes under 3 års tid. 14 av dessa arbetade med att implementera arbetsrehabiliteringsprogram utifrån modellen Individual Placement and Support (IPS). Under samma tidsperiod följdes ett team som implementerade den intensiva samordnings-, vård- och stödmodellen Assertive Community Treatment (ACT). För att bedöma verksamheternas följsamhet till modellerna genomfördes programtrohetsskattningar av samtliga program. Data avseende programmens målgrupp samlades också in. Tre IPS-program deltog i en fördjupningsstudie där kvalitativa intervjuer genomfördes med ledare, personal och samverkanspartners. Implementeringen av dessa program analyserades utifrån implementeringsramverket the Consolidated Framework for Implementation Research. Implementeringen av samtliga 14 IPS-program studerades med hjälp av skattningsskalan the Sustainable Implementation Scale (SIS). När det gäller ACT-teamet genomfördes dels kvalitativa innehållsanalyser av djupintervjuer, och dels skattningar av implementeringskomponenter med hjälp av SIS.ResultatPolicy på området har innehållit stora mått av otydlighet och konflikt, både gällande de mål och medel som har formulerats. Regeringen har främst förespråkat så kallade mjuka styrstrategier, vanligen i form av statliga stimulansbidrag. Vissa förtydliganden och konkretioner har skett under tid, vilka ibland går i linje med de internationella rörelserna New Public Management och evidensbaserad praktik. Exempel på försök att strama upp styrningen är målformuleringar som förespråkar riktade och prestationsbaserade stimulansbidrag, samt nationella riktlinjer för att styra utvecklingen mot utvalda specificerade insatser. Trots detta är det fortfarande de berörda myndigheterna som är ansvariga för att välja ut, utforma och implementera psykosociala insatser. På verksamhetsnivå leder detta till att många otydligheter består, vilka ibland är relaterade till svårigheter att avgränsa ansvarsområden och att förändra hindrande regelverk och traditioner. Dessutom förekommer konflikter, exempelvis i form av konkurrerande målsättningar och ojämn resurstilldelning.Studierna av de integrerade modellerna IPS och ACT visar att implementering av dessa är möjlig, även i en sektoriserad välfärdskontext som den svenska. Det finns dock en rad faktorer på såväl organisationsnivå som teamnivå, som försvårar implementeringen. Exempel på dessa är de involverade organisationernas varierande målsättningar och traditioner, regelverkens utformning, samt svårigheter att erhålla långsiktig finansiering. I en del fall beskrivs de arbetssätt som modellerna förespråkar som försvårande, då de upplevs som annorlunda och utmanande för existerande rutiner och uppfattningar om stöd till målgruppen. Ett stort hinder för effektiv implementering är svårigheter att samverka, främst mellan, men även inom inblandade organisationer. De flesta program som lyckades genomföra en hållbar implementering hade personal som var duktiga på att navigera förbi de hinder som orsakades av ogynnsamma regler, och de lyckades även hitta vägar för att etablera samverkan, både horisontellt (med samarbetspartners på samma hierarkiska nivå) och vertikalt (mellan ledning och personal). En verksamhetsledare som har möjlighet att påverka samverkansrelationer i både horisontell och vertikal riktning är gynnande för implementeringen. Andra betydelsefulla komponenter som underlättar implementering är en noggrann planering innan ett program startas, medveten rekrytering av personal, formering av ändamålsenliga styrgrupper, samt att tidigt i processen arbeta strategiskt för att lösa finansieringsfrågan. Även programtrohetsskattningar var betydelsefulla, då de både fungerade som instrument för att identifiera förbättringsområden för programmen, men också hade en legitimerande funktion vid återkoppling till ledningen.SlutsatserDet råder en samstämmighet i övergripande målsättningar som syftar till att utveckla området integrerade psykosociala insatser. På en mer konkret nivå är läget betydligt oklarare, både gällande målsättningar i policy och av vem och hur insatserna ska implementeras. Även om vissa förändringar skett, står regeringen fortsatt för en mjuk styrning vilken lämnar ett stort ansvar till de myndigheter som ska implementera valda insatser. Detta innebär en rad svårigheter för frontlinjepersonalen, vilket leder till att de ofta behöver lägga mycket tid och energi på att hitta vägar för att överkomma dessa svårigheter.I många fall har ledare och personal goda möjligheter att uppnå en hög programtrohet på teamnivå, men för en hållbar implementering krävs det att ett program är väl förankrat både vertikalt och horisontellt. Därför finns ett behov av att forskare och beslutsfattare tar ett tydligare helhetsgrepp, både på området policy och implementering av specifika insatser. Skattningar av programtrohet och implementering kan vara ett stöd i att identifiera vad som fungerar samt vad som behöver förändras i och mellan organisationer. Men för att programmen ska lyckas med en effektiv implementering på organisationsnivå behöver deras legitimitet stärkas vertikalt, och planering för långsiktig lokal finansiering behöver göras i ett tidigt skede.
5.
Fjellfeldt, Maria, 1976-
(författare)
Choice as governance in community mental health services
2017
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt) abstract
In 2009, the Act on Freedom of Choice Systems (SFS 2008:962) wasestablished in Sweden, and this enabled municipalities to organise services aschoice models. This thesis describes and analyses the implementation of afreedom of choice system within community mental health services. Daycentre services were in focus, and a case study was conducted of a majormunicipality that sought to be a “world-class city” in regard to citizens’ choice.The experiences of policy makers, managers, professionals, and participantswere explored in interviews, and documents on a national, municipal, and citydistrict level, as well as homepages of providers of community mental healthservices, were all part of the study and were analysed using content-analysismethods.The results showed that the freedom of choice system aimed for two objectives– improvements at the individual level and financial efficiency. In practice,financial efficiency was experienced as the main objective. Increased varietyof services was aimed for by the competitive model, but such variety was notobserved. Instead, services tended to be more similar than specialised.Concerning new providers, they were characterised as committedprofessionals running companies with strained economies. Participantsaffected by the reform expressed anxiety and worries due to theunpredictability and uncertainty embedded in the competitive choice model.Choice within the system concerned where to go, whereas participantsemphasised a wish to be able to influence the choice aspects of who carriedout the service and how much time to attend the services.The conclusion was that the freedom of choice system was implemented as atechnology of governance to increase financial efficiency of services.Individual choice was not experienced as increased in any aspect except forthe choice of where to go. Instead, freedom of choice actually appeared todecrease due to standardisation and hierarchical structures. Aspects that werefound to be relevant when designing freedom of choice systems aiming toincrease individual freedom of choice were to address predictability andcontinuity, to address sustainable financial premises, to analyse the predictedimpact of administrative systems that are to be used, and to avoid the use of“hidden goals” in the policy-making process.
