När medier blev vetenskap : tre nordiska massmediekonferenser 1972-1974

• På framsidan till foldern till konferensen Video och Nya Media 74, som hölls i Stockholm i juni 1974, presenteras en rad prominenta deltagare med bild. Marshall McLuhan, Jörn Donner, H.M. Konungen Carl XVI Gustaf, Harry Schein och Christina Jutterström tillhör de mer celebra. Mindre kända idag är kanske IBM-chefen Jim Damon, Esseltes VD Carl M:son Mannerfeldt, konsortiet Nord-Videos ordförande Arne Byskov eller Gyldendals VD Brikt Jensen. Konferensen anordnades av EBAV (Esselte Bonnier Audio Visual). Deltagarlistans mix av journalister, författare, förläggare, medieentreprenörer, forskare och politiker är högst symptomatisk för sin tid vad gäller det offentliga samtalet kring massmediernas då så snabba utveckling. Från sina olika kontexter deltog de alla i en institutionsöverskridande kamp om såväl planering som begreppsliggörande av massmediernas föreställda framtid. Denna mångfald vad gäller mediedebattens och mediepolitikens aktörer är väl långt ifrån unik för det tidiga 1970-talet, som mer uppseendeväckande framstår i efterhand snarare den intensitet och dignitet som präglade debatten. I just detta dokument främst manifesterat genom konungens närvaro.Vad som kanske är än mer intressant är den formativa betydelsen dessa olika aktiviteter kan ha ur ett medievetenskapligt perspektiv. Det är under 1970-talets början som grunden för det senare etablerade ämnet Medie– och kommunikationsvetenskap läggs. I offentliga utredningar, debattartiklar och även i mindre offentliga politiska sammanhang upprepas behovet av forskning om massmedier som ett ständigt mantra. Kanske kan man finna en bakgrund till den svenska medieforskningens (och medieutbildningens) praktik i dessa tvärinstitutionella ambitioner att finna vägar att förhålla sig till en osäker (hotfull, effektiv eller lukrativ) medial framtid.Bristen på en självreflexiv historisering inom medieämnet har påtalats både ur internationellt (David W Park & Jefferson Pooley, 2008) och nationellt svenskt perspektiv (Lars Lundgren, 2011). Både Lundgren och Park & Pooley pekar bl.a. på en slarvig historieskrivning kring användandet av teorier och begrepp över tid. I detta paper kommer jag att med utgångspunkt i material från Harry Scheins personarkiv (särskilt från hans tid som sakkunnig inom Utbildningsdepartementet 1971-1976) att reflektera över hur aktörer från politik, akademi och näringsliv samverkat vad gäller att formulera frågor och modeller för medieforskning. Jag fokuserar inte specifikt på Scheins egen roll utan låter snarare hans efterlämnade papper (inbjudningar, abstracts, konferensprogram, utredningsmaterial) utgöra ett källmaterial.Som fallstudie undersöker jag primärt tre mediekonferenser: Intergovernmental Conference on Cultural Policies in Europe, Helsinki 19 -28 juni 1972; Nordisk Mediekonferens, Voksenåsen, 18-21 juni 1973; Video och Nya Media 74, Stockholm 1974. De tre konferenserna representerar var sin av de tre samverkande institutionella kontexterna. Konferensen i Helsinki anordnades av UNESCO och var en kulturpolitisk konferens med särskilt massmediefokus. Nordisk mediekonferens anordnades av Institutt for presseforskning vid Universitetet i Oslo och var ett första steg mot att samordna nordisk medieforskning (och också den första av de NORDICOM-konferenser som fortfarande ges). Konferensen i Stockholm 1974 anordnades av Esselte/Bonnier.

Ämnesord

HUMANIORA  -- Konst -- Filmvetenskap (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Arts -- Studies on Film (hsv//eng)

Nyckelord

Film

Filmvetenskap

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

kon (ämneskategori)