Policy och praxis i särskilt boende och omsorg för äldre personer med utvecklingsstörning - kommunala chefers framställningar

• Äldre personer med utvecklingsstörning (ÄMU) är en ökande befolkningsgrupp till följd av förbättrad hälsovård och livsvillkor. Därmed får de ett ökat omvårdnads och boendebehov som äldrebefolkningen i övrigt. Kommunerna står därför inför en ny situation. Frågan är om ÄMU ska bo kvar i sin invanda miljö eller flytta till särskilt boende inom äldreomsorgen, eller finns det andra alternativ som tillgodoser ÄMU:s specifika behov. Syftet var att analysera och beskriva hur åtta socialchefer framställer boendeinsatser, omvårdnad och omsorg för ÄMU. En kommunikativ ansats har använts och diskursanalys (DA) i analysarbetet. Data samlades genom intervjuer. Socialchefernas framställningar om ÄMU och deras behov av särskilt boendestöd resovisas som: (i) diskursiv enighet, (ii) diskursiv oenighet och (iii) diskursiv dominans. Utmärkande drag i dessa är: 1) omsorgen om funktionshindrade och äldreomsorgen representerar olika omsorgskulturer som bör fogas samman, 2) cheferna tycks föredra omsorger om funktionshindrade som modell för äldreomsorgen, 3) kunskaper saknas i organisationen om ÄMU:s specifika behov, 4) diskursen om ÄMU och boendestöd är ett diskursivt problemområde i tiden, 5) är ännu på planeringsstadiet som en kommunikativ praktik, snarare än en materiell sådan. Dessa diskursiva drag utgör studiens kunskapsbidrag och kan användas för utvecklingen av boendestöd och omsorg/omvårdnad för ÄMU.

Nyckelord

Äldreboende

Gruppboende

Diskursanalys

Utvecklingsstörning

Socialchefer

Äldre

Medical sciences

Medicin

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)