Negativa effekter av kalkning med avseende på omstrukturering av befintliga fiskpopulationer.

• Elfiskeundersökningar i sex sydvästsvenska älvar före och efter kalkningsåtgärder visar att beståndstätheten av lax, öring, stensimpa och bergsimpa är låg i försurningspåverkade vatten före kalkning. Efter kalkning ökar simptätheten kraftigt (c:a 20 ggr), främst på stationer belägna längst ner i vattensystemen. Öringtätheten är fortsatt låg eller minskar något på dessa stationer, som normalt är högproduktiva avseende öring. Efter kalkning ökar öringtätheten (c:a 2-3 ggr) på uppströmsstationer där simpa ej förekommer. Provfisken med översiktsnät i fyra sydvästsvenska sjöar före och efter kalkningsåtgärder visar att siklöja är tåligare mot försurning än mört och därför återfinns i vissa sjöar där mörten dött ut pga försurning.

• Elfiskeundersökningar i sex sydvästsvenska älvar före och efter kalkningsåtgärder visar att beståndstätheten av lax, öring, stensimpa och bergsimpa är låg i försurningspåverkade vatten före kalkning. Efter kalkning ökar simptätheten kraftigt (c:a 20 ggr), främst på stationer belägna längst ner i vattensystemen. Öringtätheten är fortsatt låg eller minskar något på dessa stationer, som normalt är högproduktiva avseende öring. Efter kalkning ökar öringtätheten (c:a 2-3 ggr) på uppströmsstationer där simpa ej förekommer. Provfisken med översiktsnät i fyra sydvästsvenska sjöar före och efter kalkningsåtgärder visar att siklöja är tåligare mot försurning än mört och därför återfinns i vissa sjöar där mörten dött ut pga försurning.

Nyckelord

biologiska effekter

sjö

rinnande vatten

försurning

kalkning

elfiske

provfiske

fiskpopulationer

omstrukturering

försurning

lax

öring

bergsimpa

stensimpa

siklöja

mört

beståndstäthet

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)