Landskapsekologisk analys i Stockholms stad: Habitatnätverk för eklevande arter och barrskogsarter

• Städer och tätortsnära områden kan hysa höga värden för biologisk mångfald. Samtidigt ingår bevarandet av naturvärden och biologisk mångfald i flera av de nationella, regionala och även lokala miljökvalitetsmålen. När en stad växer och förtätas krymper och splittras naturliga livsmiljöer upp, vilket får konsekvenser för biologisk mångfald och för människors närmiljö. Ekologiskt hållbara landskap ställer därför höga krav på de ekologiska bedömningsunderlag som används i planering och miljöövervakning, i synnerhet i urban miljö.En metod för att skapa sådana underlag är landskapsekologisk analys, vilken kan användas till att identifiera viktiga delar av den ekologiska infrastrukturen. Denna består av kärnområden med höga naturvärden, sammanlänkade med spridningszoner. För att identifiera sådana områden kan man arbeta med habitatnätverk för ekologiska profiler, dvs en uppsättning egenskaper hos arter som avgör hur känsliga de är för förlust och fragmentering av sina livsmiljöer (habitat).Forskargruppen för miljöbedömning och -förvaltning vid Institutionen för mark- och vattenteknik, KTH, har av Miljöförvaltningen, Stockholms stad, fått i uppdrag att ta fram ett prognosverktyg som är relaterat till stadens biologiska mångfald på landskapsnivå samt påverkan och effekter på denna. Syftet med projektet var att utveckla metoder och prognosverktyg, vilka avses kunna användas som handläggarstöd för planering och miljöövervakning.I samverkan med Miljöförvaltningen formulerades två operativa delmål för stadens biologiska mångfald på landskapsnivå, med därtill knutna ekologiska profiler. Kunskaperna kring dessa fördjupades genom litteraturstudier och kontakter med artexpertis. I de ekologiska profilerna ingick specifika resurskrav och krav på spridningsframkomlighet, vilka användes i habitatmodeller baserade på geografiska informationssystem (GIS). Därigenom erhölls den rumsliga utbredningen av habitatnätverk för fokusarter och fokusartgrupper. Därefter lades ett scenario med exploateringsplaner in i GIS, och en ny prognos för habitatnätverken beräknades, efter de nya förhållandena. Effekter i form av habitatförlust och fragmentering kunde därmed modelleras och illustreras.Delmål, ekologiska profiler och fokusarter valdes ut:En naturtyp som är unik för Stockholm med avseende på ålder, kontinuitet och omfattning är ädellövskog i allmänhet och ek i synnerhet. Därför valdes ”eklandskap med ekanknutna arter” ut som det ena delmålet, med vedlevande, spridningsbegränsade insekter och andra ryggradslösa djur som fokusartgrupp.Det andra delmålet som valdes ut var ”barrskog med barrskogsarter”, med fokus på tofsmes, vilken är särskilt knuten till äldre barrskog, särskilt tall, med inslag av död ved.För eklevande arter är det viktigt att det finns stora sammanhängande bestånd av ekar, framförallt eftersom det finns en stor individuell variation mellan olika ekar vilket gör att det är få ekar som erbjuder rätt livsmiljö. Det är även viktigt att det finns en kontinuitet i åldersfördelning mellan ekarna inom varje bestånd, vilket medför att yngre ekar kan träda in och ta över när en äldre ek går in i nästa utvecklingsstadium.Ekbestånd som uppfyller dessa kriterier finns framför allt på Södra och Norra Djurgården. Dessa hyser mycket höga värden både vad gäller kvalitet och kvantitet m.a.p. grova ekar. Spridningszonen mellan dessa områden tvärsöver Gärdet är särskilt känslig för ytterligare exploatering som ökar isoleringen. Andra viktiga ekbestånd finns i Hansta, Flatenområdet, Sätraskogen, Tyska Botten, Sickla udde, samt mindre eller mer splittrade områden exempelvis i Gröndal och Minneberg. De västliga delarna av habitatnätverken har dock brist på bestånd med förutsättningar för ekdynamik, vilket kan komma att medföra kontinuitetsproblem på längre sikt. För eklevande arter vore det värdefullt att en samlad plan för vård och utveckling av kontinuitetsbestånd skapas. I en sådan plan kan det t.ex. ingå att beskriva möjligheter att förstärka eller knyta samman några av bestånden till större bestånd med bättre konnektivitet.Även för barrskogslevande arter är stora sammanhängande områden viktiga. Stora potentiella reproduktionsområden med äldre barrskog, omgivna av övriga aktivitetsområden finns särskilt i Hansta, Flatenområdet, Nackareservatet, Grimstaskogen. Även Årstaskogen, Norra Djurgården och den kil som går via Ågestaområdet in mot Gubbängsskogen hänger samman för fokusarten. I Stockholm finns även mindre områden med äldre barrskog, framför allt tall, insprängda i bebyggelsen, vilka kan hysa höga värden för arter som inte kräver så stora bestånd.De viktigaste områdena för eklevande arter och barrskogsarter bör ej exploateras utan förstärkas. Särskilt ansvar i internationellt perspektiv har Stockholms stad för ekbestånden på Södra och Norra Djurgården, vilket inkluderar spridningszonerna mellan dessa och med omgivande landskap. Även i mindre reproduktionsområden och andra aktivitetsområden bör man ta hänsyn till att de kan vara lokalt värdefulla eller utgöra länkar mellan viktiga områden.Försöket med planeringsscenariot visade att exploatering inom reproduktionsområden är särskilt olämplig. Exploatering på redan exploaterad mark får däremot inte så stora negativa effekter, förutom när den är lokaliserad inom särskilt känsliga spridningszoner, såsom i bebyggelsen på Gärdet.Vad gäller metodens tillämpbarhet för att hantera biologisk mångfald på landskapsnivå generellt behöver ytterligare ett antal relevanta ekologiska profiler väljas ut och modelleras så att funktionen hos alla relevanta naturtyper beaktas. En kommun bör eftersträva att kunna behålla arter med höga resurskrav och begränsad spridningsförmåga, eftersom det annars är svårt att nå uppsatta mål för biologisk mångfald. Samtidigt kan man använda de mindre krävande profilerna som målbild vid miljöövervakning och när man vill utvärdera funktionen hos potentiellt viktiga markområden i planeringssammanhang. De mer krävande profilerna kan användas vid restaurering då man vill vara säker på att man verkligen lyckas ta hänsyn till de känsligaste arterna och identifiera de svaga punkterna i nätverket.Landskapsekologiska analyser med hjälp av prognosverktyg kan användas för att underlätta miljöbedömningar, för att göra avvägningar mellan olika anspråk, men även för förstärkning och utveckling av naturvärden. De kan också användas för miljöövervakning. Eftersom prognosverktyget baseras på geografiska informationssystem (GIS), vilket ger kvantifierbara resultat i kartform, lämpar de sig som för tester av scenarier. Metoden och dess resultat kan därför vara effektiva handläggarstöd men bör naturligtvis tillämpas med förnuft och viss försiktighet, då den ger resultat i form av prognoser med viss sannolikhet. Metoden och prognosverktyget som beskrivs i rapporten ger möjlighet att studera frågor kring biologisk mångfald på landskapsnivå och att hantera effekter av habitatförlust och fragmentering.

Ämnesord

NATURVETENSKAP  -- Geovetenskap och miljövetenskap -- Miljövetenskap (hsv//swe)

NATURAL SCIENCES  -- Earth and Related Environmental Sciences -- Environmental Sciences (hsv//eng)

Nyckelord

Land and Water Resources Engineering

Mark- och vattenteknik

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)